Tuesday, June 1, 2010

Juni, kära vänner, juni.

Och jag har börjat viras runt fingret på en manlig arbetskollega. Jag har aldrig träffat honom. Vi har daglig kontakt där vi sitter och kuttrar i varsin telefonände. Nu har han mitt privata telefonnummer och min privata mail. Nu vill han att jag ska skicka en bild. Och jag är redo att avsluta allt bara för att slippa. För att det är så skönt att en människa kan fånga mig totalt genom sina ord och sin röst. Jag vill vara anonym för att jag anar att det hela skulle förändras om han fick se en bild av mig. Och jag vill inte ändra nåt, jag vill bara att de här fjärilarna ska få sprida ut sig alltmer inom mig.

Äntligen är stegen lättare, äntligen är mina tankar ljusare.

Annars kanske jag kan skicka en bild av mina böcker, "det här är jag, detta har format mig".

3 comments:

Bokomaten.. said...

Babe, är du där? Blir ju nyfiken och lite glad, liksom.:-)

Aidaho said...

jo alltså HEJ! jag är tillbaka! Jag råkade simma ur bild helt ofrivilligt.

Bokomaten said...

Där är du ju! Skönt att se att du lever.:-)