dag två. stabilare?
detsomvar hjärtat ringde upp och så fick jag sitta och lyssna på när han jobbade. Bara så att inga andra skulle vara dum med mig.
På kvällen berättade jag för min far att jag funderade på professionell hjälp, för min mamma att jag kommer aldrig träffa en karl och hon inte kan förvänta sig några barnbarn. För min fina vän att jag bryter ihop.
Någon mer som jag ska skrämma upp? Jag börjar få in vanan.
3 comments:
Vännen, det kanske fortfarande är den där PMS-kossan som är på besök? Plus att det är januari. Det blir bättre, promise.
Hörrö, inget ont om professionell hjälp, det har vi alla haft, (vill jag inbilla mig) vissa skitmkt längre än andra... ;) det är inget nederlag! Håller med föregående skribent och tycker oxå det låter misstänkt likt PMS-kossan eller "aunt Irma is visiting" som vi säger här hemma haha. Eller joinar du mig i årets vårdepp? Jag brukar dra iväg i början februari o hålla på nån månad, lite olika från år till år. :)
-jo nog är det aunt irma som är på besök. Och lite hjärtkross. Och lite 30årskris. Och ett stort behov av proffshjälp. Nog helt ärligt.
Men det har vi ju alla överlevt, så varför inte även jag. :)
Post a Comment