Nu vet jag en sak. Det är inte grönare på andra sidan mattan. Alla gånger jag sagt att "om jag bara fick nöta lite, bevisa för honom att jag är en bra människa. Då kommer han ändra sig om att han tröttnat." Man ska inte önska saker som man inte vet att hantera.
Nej, det sa inte klick för detsomvar hjärtat. Och jag sa: det är lugnt, jag är ingen klickmänniska. Jag måste nöta ner människor.
Men jag är varken eller. Har någon bestämt sig så spelar det ingen roll vilka spel du spelar.
Nu vet jag hur det känns att stå där, jobba alltför nära en person som sagt nej, tack och hej. Och bara vilja slå honom i huvudet samtidigt som man femitvå-raggar. Med livet som insats och en fantastisk förmåga att bita i den bit av lillfingret man får. Emellanåt.
Den dag jag får pengar ska jag forska på den där "kille som bara bestämmer sig för att sluta"genen, sälja den som på pillerburk.
1 comment:
Jag har de försökskaninerna vi behöver i min kontaktbok
//Gbg
Post a Comment