jag känner verkligen att min matlagning skulle förbättras avsevärt med detta kokboksstativ.

synd man inte har en karl att gråta lite för, vem ska nu köpa det till mig?

att gå till jobbet med blött hår.

Nu börjar min vistelse på hotell se ljuset i tunneln. Och förhoppningsvis innebär inte det ett tåg. Jag ska nu försöka skaffa mig ett billigt möblerat boende här för att kunna fortsätta jobba ett tag till här i södern. Denna stad/håla har aldrig haft en stämpel som metropol och därmed inte heller haft några boendeproblem. Tills nu. Lagen om allts jäv**het, ni vet.

Idag hittade jag så äntligen en annons om möblerat boende. Tack och lov, prisa gud.

få se nu, tusen kronor i månaden för boende. El. Kallvatten och utedass.

För trädgårdsintresserad, står det. Innebär det att man måste tugga machetas för att komma fram till den lilla stugan? Eller innebär det en abnorm mängd spindlar?

Nog för att det är södern men det kommer bli gruvligt kallt att sitta på toa.

Allt handlar om taktik.

Köpte mig en hallampa på gubbdagiset idag. TRavade hem med ganska lätta steg ändå och intalade mig att allt skulle gå så bra. Det var väl för tusan bara att sätta i kontakten och hänga upp lampan.

Instruktionsböcker är gjorda av mindre sociala människor. Har jag slagit fast idag. Usch vad jag svor och lät blodet forsa i huvudet på mig. Vad som har hänt är att sladden var gjord för de människor som har minst fem meter i halltak. Det har inte jag. Därför ser det ut som jag har på en väldigt lång sladd satt fast en glasfotboll lagom i fotknölsnivå. Är det mörkt i hallen kan man tända bollen.

JAg har dessutom fascinerats över det antal skruvar som satt fast i lampan. Mycket skruvande blev det. Sen var det mycket svårt att hitta alla hålen igen när skruvarna skulle tillbaka.

I ren raseri lade jag mig på soffan och taktiksov. Sedan planerade jag om, satte en varningslapp på dörren "OBS! se upp (ner?) för svingande lampa".