Monday, October 8, 2007

Varför måste scrappen vara på just facebook?

Jag har börjat inse att jag nog inte är så förtjust i facebook ändå. Jag önskar mig själv mer anonym. När jag egentligen inte är så förtjust i gamla bekantskaper som egentligen endast har geografisk knutpunkt, då kanske inte facebook är medlet för mig. För det är visst de enda kontakter man gör. Det som är verkligen skoj är just scrappen. Man kan visst inte bestämma sig i nåt. Då är det tur man har kära gamla bloggen.
Idag har vi blivit avblåst lusen, ända in i byxlinningen. Jag funderade ett tag på att ta en stärkande promenad ikväll, men när så regnet också kom gav ju upp tanken och ställde in siktet på filten och tevattnet. Och Tove Jansson. Vilken dag passar väl inte bättre för att mysa ner sig med snusmumriken och filifjonkan. Jag började även läsa Annika Borgs bok "inga fler dagar inom parentes". Men jag lade den ifrån mig när inledningen fick mig att gråta, det får bli en bok som avnjuts i små portioner för att klara av det.
När det gäller arbetsansökningarna kom jag så igång, inatt. Sent inatt satt jag framför datorn och skickade iväg cvn och kollade arbetsbeskrivningar. Frågan är hur stor tillit man ska sätta till sitt förstånd när klockan är efter läggningsdags? Idag har jag funderat både en eller två gånger om jag verkligen var så intresserad av att arbeta som slaktare i Norge? Vet jag egentligen vad som är upp eller ner på en oxe?

Som en hälsning på höstvägen får ni Tove, älskade Tove..

"Höstens lugna gång mot vinter är ingen dålig tid. Det är en tid för att bevara och lägga upp så stora förråd man kan. Det är skönt att samla det man har så tätt intill sig som möjligt, samla sin värme och sina tankar och gräva sig en säker håla längst in, en kärna av trygghet där man förvarar det som är viktigt och dyrbart och ens eget. Sen kan kölden och stormarna och mörkret komma bäst de vill. De trevar över väggarna och letar efter en ingång men det går inte, alltihop är stängt och därinne sitter den som har varit förtänksam och skrattar i sin värme och sin ensamhet."

1 comment:

Anonymous said...

Jag känner igen mig!!