Thursday, October 11, 2007

Äntliigen.

Jag lyssnade på en radiointervju imorse som gjorde mig glad till sinne och hjärta. Det var ett boktips som handlade om en ny klimatbok. Peter Eriksson har skrivit boken som ska göra mig redo att ta an klimatproblematiken. Hittills har ju diskussion andats så mycket domedagsprofetior, med rätta, men det har bara gjort mig redo för att lägga mig ner på golvet och kvida "jag tyyar icke mer.." Men här har vi Peter som säger att det är just de små sakerna som vi vanliga människor gjort fel som har satt oss i vår position idag, därför är de det små sakerna som vi måste rätta till. Och vi har möjligheterna för oss! Tack Peter, du gjorde min dag så mycket enklare. Jag har nu tänkt att jag ska börja med ännu fler saker som ska rätta till. Bland annat ska jag följa Peters råd att snåla med städkemikalierna. Städa mindre och gör nåt roligt istället. "Ursäkta, hur dags går jorden under?" heter boken.




Annars består mina dagar av att andas arkiv så det dammar ur öronen när man går hem. I det lilla tillhörande köket delar man bord med små tanter i grått hår och med käpp. Jag har äntligen hittat torrbollarnas högkvarter och för första gången på länge känner jag mig som hemma. Att jag har en vacker och go människa vid min sida 6 timmar om dagen gör livet än lättare att andas.

1 comment:

Anonymous said...

haha, ja arkivråttornas näste är numera infiltrerat av humanisthamstrarna. må denna gammelpappers-likt försvinna ur näsan snart...huvva! tack för allt stöd, uppmuntran, kakbjudning, piskrapp och skratt!!! Du är bäst!!