Sunday, November 25, 2007

det var så här det var. Jag hade glömt.

Jag har börjat min nya tid som ensamstående med katter och egen lägenhet. Och det är så otroligt så det är bortom ord. Genom de stora fönstrena har vi idag tittat på det lätta snöfallet som singlat ner över sjön och sen har vi även pratat lite om de fåglar som suttit i träden utanför. Vi? det är jag och katterna. Efter lite hopplockning efter broderns avresa i ett stort damm av stress och resfeber känner jag att jag och lägenheten nog kommer komma bra överens. Det enda som har varit lite problematiskt är vår sömntid som kom ur fas första natten. När så bror ringde igårkväll sade jag, inte lite mäkta stolt, att det var så lugnt för att de låg och sov båda två. Efter att ha blivit tillfälligt döv av min bros häpnad, fick jag förklarat att de brukar ta igen den missade tiden. Vilket jag märkt inatt när de återtagit makten över lägenheten. Emellanåt har de även klampat över mig, som att förvissa sig om att jag var kvar.

Annars är allt underbart. Jag gör som jag vill. Idag ska jag till exempel äta risotto med ädelost och spenat. Något som inte är gångbart på andra sidan bron. Och jag ska sitta och skriva på min uppsats helt ostört och hur länge jag vill. Jag måste väl även söka jobb. Någongång. DEt som är lite dumt bara är att igår fick jag besök. Besök som hade med sig ett kilo godis. Som inte tog slut. Och nu står i en skål som jag är mycket medveten om. Om den inte varit här hade jag antagligen inte ens masat mig till träningen.

1 comment:

Anonymous said...

du är duktig du...o jag vet hur det känns när godis pratar med en...det är hemskt. njut av semestern nu!