Hört talas om höstdepression? Jo jag tackar jag. Vad är då novemberhålet för nåt? Höstdepression är nåt förnamn på sin höjd tills november kommer och slår en över bakhuvudet med hela handen. Jisses, att hålla upp blicken är över ens förmåga. Man skulle kunna säga att man kurar skymning om det inte var för att man befinner sig i mörker 23 timmar om dygnet. Hjärnan känns simma i soya. Slötittade på en repris av packat och klart, jisses what a depress, och förundrades över skidåkande ungdomar i charmonix, vadan denna energi? I november? Måste man alltså bli en såndär? De såg då ut att ha himla skoj. Jag fick stor lust att göra något annat, jag saknade förmågan att säga vad som skulle göra mig lycklig. Imorgon ska jag vara äldrevakt hela dagen, skulle vara ok om det vore möjligt att få upp skyddet något, jag är så trött och snäsig. Inte en bra kombo. Någonstans lever en annan person, snarlik mig, som är fullt upptagen med att reda upp sitt liv. Och som har några drömmar klara och kvar. Jag ska nog kontakta denna människa. Bara november kunde ta slut någongång.
I slutet av månaden ska jag vara lägenhetsvakt i en vecka. Det ska bli mig ett sant nöje. Ett överlevnadsnöje, skulle man kunna säga. Jag räknar ner.
No comments:
Post a Comment