Jag hade för mig att katter inte var så sällskapliga av sig. Där ser man. Kanske inte så sällskapliga, men så nyfikna. Just för tillfället ligger de i och för sig och sover på sängen antagligen för att spara krafter inför natten. Annars så är det väldigt intressant allt jag gör, jag blir själv imponerad över precis hur intressant jag är. När jag sitter i soffan med datorn i knät så kryper de in mellan mig och datorn med tassarna på skrivbordet och en svans som viftar framför mina glasögon, kokar jag mat i kastruller får jag föra vispen runt katthuvudet som sticker ner i mitten, duschar jag sticker två huvuden fram i glipan mellan golvet och draperiet, sitter jag på toa sitter de i handfatet (om jag har tur), läser jag ska de sitta mitt i boken, ska jag bädda ska de springa under täcket och var jag än går ska de gå ett halvt steg framför.
Det enda som inte funkar är våra sovtider, antagligen snurrar jag runt i sängen för mycket och det slutar med att de ramlar av min rygg, så då roar de sig med att klättra på möblerna.
För bara en liten stund sedan for familjen hem, de hade resolut stoppat bunken med pannkakssmet i en påse och tog bussen hit. Deras oro för min uttråkning är verkligen obefogad. Men vi fick i alla fall genomföra ett familjemästerskap i golf och bowling efter maten. Så efter att ha Wiiftat klart framför tv så är nu mor tuta obesegrad mästare i bowling, själv är man hemskt dålig på golf.
No comments:
Post a Comment