Min gamla garderob.

När jag förut bodde in heaven, hade jag en egen garderob. Med två skåp och mycket plats. Så mycket plats faktiskt att jag förvarade mina bibblioböcker där. Det blev mindre högar i min lilla etta och sen så slapp jag de där gliringarna varje gång jag hade besök. För gliringar vart det annars. Om högarnas existens. Och ibland så fick jag lite dåligt samvete, för jag hann ju faktiskt inte läsa alla de där böckerna och kanske jag höll lite extra på någon bok som någon annan stackare väntade i en evighet på. Bibblosadism kallas det. Och jag hade massor med bibbloböcker hemma, de ingav mig trygghet. När textmaskinen spottade ut lånekvitton på bibblan, brukade jag stå högröd bredvid och humma lite till entonen. Om jag inte hann att stoppa utskriften. Bokhögen brukade mest likna skyskrapor i sitt vinglande. Om jag inte kunde somna på nätterna brukade jag sätta mig i garderobsdörren och bläddra i "mina" böcker. En del böcker hade jag så ofta och så länge att de började kännas som mina egna. En farlig tanke. När jag så släpade kassarna med böcker till återlämning, ibland fick jag ett behov av rensning, brukade jag våndas över min arma rygg. Hur länge ska den klara detta släpande? Cykelstyret klarade det inte. Det fick jag ständigt återkomma till verkstaden, med vingligt styre och skaka förundrat på huvudet när mekanikern undrade vad jag hade sysslat med.
Idag saknar jag min kära garderob, den lilla som jag har idag får inte ens plats med en stackars pocket. Nuförtiden måste mina miniskyskrapor ligga framme i vardagsrummet. Till allas förtret.

Jag har just plockat böcker från ett högljutt ras nyligen. Därav detta meningslösa inlägg. Jag har inte så mycket att göra idag. Jag har bara beställt ännu ett stort bokpaket från adlibris...