Harkel, harkel.

Min syster skrutt 1 har en ganska allvarlig åkomma, det är en total hängivenhet gränsade till knarkande av Tokio Hotel. Gruppen Tokio Hotel. Se ovan för identifiering. Han med sprethåret och kilolager av smink är alltså min blivande svåger. Han framkallar något som kan likna paniik och ångestattacker. Det som jag ser som positivt är att möjligtvis kan min syster halka in på ett sminksponsoravtal vilket gör att mina utgifter kan sina något. Under min arbetsbefriade period har min syster drömt flera nätter i rad om att jag har börjat arbeta för dessa snorvalpar...gissa vad man skulle behöva öronskydd och starka muskler för att undkomma alla galna fjortisar. Dessutom så kan jag ju bara tänka mig hur det är att spela extramamma till 4 grabbar i övre tonåren som får göra som de vill. Dessutom så är de tyskar.

Nu skulle de ha spelat nästa vecka i Stockholm, skrutt 1 har engagerat hela familjen till att köpa biljett, tågbiljett, fixa boende osv. Och ja, ingen av oss skulle följa utan övervakning skulle ske i form av släkt och vänners föräldrar. I tisdags kom domen, sprethåret ska opereras och turnen läggs på is för ett tag.

Ni kan ju bara gissa illvrålet och tårarna.

Nu funderar skrutten att åka ändå. Har ju tågbiljetter och boende. Och ledighet från skolan. Ungslyngeln ska alltså till storstan för att "kolla läget".

Denna orättvisa.

Själv funderade jag på att offra mina små besparingar för att följa. Finns ett stort urval av saker jag skulle vilja göra. Postmuseet har en utställning med Selma Lagerlöfs brev, Andy Warholutställningen är omtalad och hyllad, likaså Toulouse-Latrec på Moderna. Alla saker har jag presenterat för skrutt som alternativa utflyktsmål. Har mött ljummen respons. Nu blir det ingen resa av för egen del. Ska klistra etiketter och dricka Selectakaffe. I'm going back.