1. skvallra inte, låt bara bli.
Idag gjorde jag bort mig. Inte på ett hahalustigt-sätt, utan slå pannan hårt i toaväggen-sätt. Och jag vet inte om de två drabbade insåg vad som hände/jag hade gjort. Att jag mailledes skvallrade och sedan hade mailet uppe på skärmen samtidigt som de stod bredvid, är rent sagt klantigt. Hur jag än ser tillbaka på situationen finns den gnagande oron kvar. För det var inte värt det! Det var rent skitsnack nedskrivet i stundens leda, inte något som jag är beredd att stå till svars för. något som kanske är sant, men ändå inte borde få ligga dem till last. Sen kan jag faktiskt inte fortfarande förstå om de såg vad som stod, berodde deras dagshumör på mitt slarviga handlande?
Och vad som händer med mig efteråt? Jag har mer ågren över "om de kom på mig" än för vad jag faktiskt hade gjort. När jag nu läser genom detta inser jag att det verkar gräma mig mest att bli påkommen och så hemskt är det väl. Det är sant att man inte ska skvallra och det enda jag kan säga är att jag var tvungen att häva över lite av allt det inombords på en annan människas bord för ett tag. En människa jag visste klarade av mitt förtroende. Tyvärr verkar inte jag själv förtjäna ett sådant.
Den människa som just nu går mig närmast dagligen förtjänade inte sådant beteende från min sida.
Just nu orkar jag inte skriva nåt lustigt försök till fyndighet, jag försöker bara orka med mig själv.
No comments:
Post a Comment