alla dessa bra idéer.

när man jobbar som vi gör nu, kan det bli väldigt lugna kvällar. Vi somnar runt kl 9 efter att ha kämpat i timmar med ögonlocken. Att då komma på att man ska ha en afterwork kan ju verkligen räknas till de bättre idéerna. Om sedan den sker på annan ort är det ännu bättre. Igår var det egentligen en officiell utgång för oss nordbor i den andra staden, men nehh, dit skulle inte vi gamlingar. Nej vi skulle äta kina och gå hem och titta på tv. MMmmmm.

Först och främst, att säga att vi skulle ut och göra den lilla orten osäker var att ta i. Det var snarare den andra vägen om. När den stora avdelningen ska göra social träning på de interna så släpps de av bussen här på lördagkvällar, första paret ut: två äldre män med ungt kvinnligt sällskap. Männen hade fullt upp med att sjunga melodifestivalklassiker som la dolce vita och den där senaste låten med etype, när de inte skällde på kvinnan att hon inte skulle gnälla. Tyvärr blev även kyparen förlöjligad när han inte förstod spritbeställningen. Med tanke på att den inte innehöll några konsonanter så sympatiserade vi med kyparen.

Andra mannen ut: vid bardisken satt en medelålders karl med byxorna bekvämt på halva baken. Han körde en minivariant av jeopardy och han var sin egen alldeles kära Magnus, skrikandes ut: "Vad är huvudstaden i kroatien?" osv.Sen hyssjade han alla eventuella fridsstörande element. Jag var ett sådant.

Tredje mannen ut: han satt bordet bredvid. han tappade en butterflykniv i golvet.

Fjärde kvinnan: efter knivincidenten kände vi att det var dags att byta ställe. Då gick vi till stadshotellet, och det var då det började bli väldigt colin nutley-surrealistiskt. Tomt dansgolv, om inte för några tuffa tjejer som står i ring och dansar. Killar som sitter på stolar runt om och tittade på. Vita, kala väggar, lite discorök och hög musik. Sedan började ett visst tjejgäng utmärka sig. De anspelade ganska hårt på att de var väldigt lesbiska för kvällen. En var nog mest intresserad av sin egen bakdel. Den andra var intresserad av allt, stoppade inte ens för golvpelarna runt dansgolvet. Den tredje försökte intensivt att ragga på en kvinna som var ute med sin man.

femte killgänget: försökte förtvivlat att få med oss in på en annan pub där kvällens begivenhet var tre blonda iförda badkläder storlek minimal.

Så här fortsatte kvällen. När så mitt sällskap lallade hem längs gågatan, spridande lovord över den mycket duktige kock av världsklass som försett dem med pommes och bea, var de mest förundrade över att de inte blivit så hemskt runda under fötterna. (red.anm. tro inte ett ord). Att den grillägaren var villig att förse dom med sån häxblandning, jag fick en gratis dricka för min insats som ledare, och att det inte snöade. Det gjorde den lilla orten till sveriges underbaraste stad. (red.anm. tro fortfarande inte ord.)

Vid tre hade jag äntligen fått lägga mig i min säng, efter att ha dragit min samboende kollektivare ur hotellets trädgårdshäck där hon helt enkelt följde den tomma pommesasken i slowmotion (red.anm. hon glömde släppa). Jag lovar härmed att nästa afterwork ska jag ta med mig arbetarrocken ut, när man knäpper ihop armarna på den får man vara ifred. Ska bara set till att hålla mig undan när bussarna kommer tillbaka runt nattkröken för att hämta åter sina boende, ser de mig vingla runt i fångströja är man ju avslöjad.