Sunday, January 9, 2011

För några dagar sedan var det än en gång, för miljonte gången i ordningen, superkris a la Aidaho. Det var framför det högintelligenta programmet om två män och den där halvingen. Inget man skriver hem om, något som av någon anledning alltid är på tv. För någon har bestämt att det är roligt. Lite som den där Möller som någon har bestämt att han absolut ska få visa sina tänder på tv.

AAAnnnyhoo

där kom så den där människan Berta in i rutan och min hjärna sa pang. "DET. DÄR. ÄR. JU.JAG!" Allt som americanos tycker är föraktligt ihopsamlat i en kvinna. Och ensam. Och hård, för överlevnad. Och ganska bedrövlig. Ingen "riktig kvinna"..
Och det är sådär jag kommer sluta. och blablablablablabla och supersnörvel
Man ska fan låta bli amerikanska sitcoms om man har livet kärt.


det man ska göra är att läsa om excentriska och fina människor som går sina egna vägar. Som tur var ramlade jag över Johan Hakelius bok om engelska ladies. första kapitlet läses med ett enda stort leende. Jag ska inte bli berta, jag ska bli de där två i "two fat ladies".
Vars farmor bodde i ett tält i vardagsrummet för att återuppleva de safariresor som hon aldrig gjort men velat göra. Vars fullständiga namn bestod av 11 namn varav det sista var efter moderns favoritgris (föräldrarna blev så lyckliga efter att ha satt det första namnet så de drack till och då följde de tio andra bara på köpet liksom). Och slutligen, vars skoterhjälm prydde kistan när hon fördes till sin sista vila. Skoterhjälmen som bars när den överviktiga sjuttioåriga gamla damen susade fram på sin skoter, ofta åt fel håll på Londons enkelriktade gator.

Sån ska jag bli! Livet är fan inte över för att han inte vill ha mig. Och jag kanske revanchflörtar med mitt förstånd som insats men livet ska göra ont för i slutänden är det livet som ska upplevas. Som trettioåring. Och som 70åring. Och jag vill inte sitta som 70åring och skämmas över att jag vågade, trots att det gick åt fanders. Jag ska vara stolt!

2 comments:

Veronica said...

Jag har lite svårt att förstå hur du tänkte nu...
Hur.i.hela.friden.tänkte.du.att.du.skulle.kunna.bli.den.där.BERTA?!?!
Hon av alla människor?

Du är så väldigt långt ifrån henne som du bara kan komma!
En enda sak har ni gemensamt - ni är dråpligt roliga bägge två, men det är också det enda som finns gemensamt!
Och där kan vi sätta punkt. Finns inget mer att tillägga i det ämnet. Du är INTE Berta - inte ett dugg!
Om du vill kan jag dra upp flera olikheter, men jag tror att det är helt onödigt, för om du tänker efter håller du med mig helt och hållet - det vet jag.

Jag står fast vid att du inte ska lägga för stor vikt vid vad en man säger till dig, eller i det här fallet kan jag inte ens kalla honom man - för han är, precis som många andra karlar, ingen man utan just en simpel småaktig karl som jag inte har så mycket till övers för!
Herregud - jag blir nästan lite irriterad över att någon kan få DIG att känna dig som HON!
Jag skulle bra gärna ha ett litet samtal med den där såkallade mannen.

Halvkokta gröna linser passar bäst i komposten.

Puss från mig, där du alltid har en plats när helst du behöver den (även när du inte behöver den finns den här)

Aidaho said...

komposten skulle nog spotta tillbaka dom...

jag älskar dig, goaste finvän