ett halvårs smsande mellan mig och detsomvar hjärtat har förvarats vanskligt i mobilen. Det har varit till tröst många gånger. Nu håller jag på att sakta och omständigt sms för sms flytta från mobil till mail. Bort från mobil och daglig påminnelse till en mapp i mailen med möjlighet att någon gång gå tillbaka för att minnas en fin tid. En tid med fjärilspirr och bergochdalbana.

Men fy för hundan vad för tidigt det var att ta tag i detta. Inte vill jag heller vänta. De måste ut ur mobilen. Jag måste inse vad som just har hänt.

Han har tappat intresset. Och jag vet inte varför jag blir galen av den tanken. Han är knappt en fempoängare, alldeles för mycket vanlig trött människa på alldeles för många år.

Men han var min trötta gubbe. Bara för några månader sedan fanns ett brinnande intresse. Någonstans på vägen blev det svalare. Och efter vår verkliga träff så dog det helt?

Tro dock inte att jag har givit upp. Han ska tillbaka i fållan. Han ska vara min på pappret.

en kort bara

God jul älskade vänner, god fortsättning och nu kör vi hårt mot ett GOTT nytt år!



(hur det gick med detsomvar hjärtat? jo...den korta versionen. jag citerar hjärtat: det klickade inte.)

imorgon ska jag träffa detsomvar hjärtat. i det vi kallar verkligheten.

Jag skulle kunna sammanfatta det med

nervös
nervösare
nervösaste

Vi var på bar inatt. Den där mycket ökända.
Till vänster om min barstol stod en lagerarbetare som höll sig på benen genom en ständig kontakt panna-barbord. Han hade vissa kommunikationsproblem även om hans vilja ända var väldigt påtaglig. Han kunde inte yttra ett ord till mig, inte nåt som var begripligt i alla fall.

Däremot så tyckte han det var mycket mer enkelt att prata med mina bröst. Det var en lång diskussion.

Fascinerande att det var enklare med flertal, något som brukar vara väldigt svårt annars.



Nej, det blev inget där eftersom jag blev räddad av mina vänner.

Dag 02 – Min första kärlek

ja. Ok. Jag har aldrig haft den rätta smaken vad gäller killar.

Jag var kanske 4-5 år och inhalerade sidorna i Okej som jag bara något år tidigare inhalerade sidorna i leksakstidningarna. På min vägg ovanför sängen hade jag en väldigt avklädd bild av mannen ovan. Med ryamatta i nitjacka. Och jag var dödligt kär. Till min morfars stora förtjusning, aldrig innan eller efter har jag blivit så retad.

när jag införskaffade boken om OKEJ 80-talets största poptidning hade jag ändå en förhoppning att få se den hiskeliga bilden igen. Men med distans kommer även förnuftet och bokens författare kunde nog läsa av den förmodade fellanseringen av killen som sexsymbol. Därför är allt som återfinns väldigt påklätt. Vissa saker ska stanna kvar i årtiondet.

Så här i efterhand kan jag berätta att det inte har givit några men för livet, jag klarade att missa både sångprogrammet och hans stora roadshower. Däremot kvarstår den förfärliga smaken, fråga bara mina vänner.

Gud, vad jag är glad att detta är en anonym blogg.

Dag 01 – Om mig

jamen skitenkelt.

Enligt Google är jag 47 miljoner år gammal men ändå inte länken mellan apa och människa.
Så det är väl en ganska bra sammanfattning.

helst skulle jag vilja vakna upp en dag och inse att jag är Annika Norlin. Men till dess kan jag gå med på det här också.

Diskussion om julbord med mor.

"ja, jag ska då absolut inte ha sallad på bordet, inte ett blad. Det tvingar ankan* oss att äta till förbannelse! Jag ska ha grisfötter, det ska jag ha!"

"men mamma, du gillar ju inte ens grisfötter!"

"och?"

Logik ligger i våra gener och underlättar alla diskussioner.

*syster och nyblivet hälsofreak

Så vill ni veta skillnaden? Vill ni, vill ni?

Näppeliga skillnad skulle jag säga.

Vilket lurendrejeri. Men vad kan man vänta sig av den däringa tidningen. Nu köpte jag bara del ett, men för det priset fick jag endast två nya recept.

Tack och hej från lurad konsument.

Men du och jag jamie, där är inget förändrat.

jag göör't. Jag med.

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Ett av mina tydligaste barndomsminnen är min morfar placerad längst ut på tvfotöljen, framåtböjd mot tvn med handen kupad bakom ena örat för att höra skidresultaten över allt barnstim. De där karakteristiska skidklockorna som pinglade från tvn ger mig en känsla av trygghet, likaså knarret från skidorna i snön och de vackra frostmolnen som skidåkarna andades i kylan.

första advent ska avnjutas framför jaktstart från Finland. Med glögg, pepparkakor och 15 minus utanför fönstret. Jag hoppas min morfar har en lite mer avslappnad stil i soffan idag. Även om jag vet att den kupade handen bakom örat finns kvar.

Glad advent på er fina människor!

nej vad hände?

Inget tror jag.

Men jag behövde visst andas andra bloggar och andras liv. Min var ju så tråkig.
Jag har läst och begrundat och inte hittat ett enda ord som var mitt till bruks.

Men ska vi prova igen? Dra ner ambitionerna och finna något att berätta för er.

och vi besökte festivalen igår. Det var loney, dear och glesbygd´n och fina fina vänner som värmde i höstmörkret. När jag gick hemåt i natten singlade snön ner och detsomvar hjärtat ringde.

Idag skulle jag fixa hem brunkullans röda te, mat och fika till morgondagens gäster och städa. Jag måste bara lyssna klart på fina loney. En gång till.

för bästa höstresultat...prova loney,dear ni också.

det fullkomligt öser ner regn. Det som kan vara positivt är att det kanske får bort det värsta fasaddammet som legat som en hinna på våra fönster sedan de rev ner alla balkonger förra veckan.
Det som inte är positivt är att det inte finns en fast punkt att gå på i hela stan. Folk är som bambisar på hal is.

Och jag som skulle köpa mig Alice Munro på pocket, inte kommer jag uppför backen till stan. Det kan vara ett verk av min plånbok?

vill du se mina nya gardiner?

Detsomvar hjärtat har övertalat mig till att filma mig själv. Det är inte lätt att prata så mycket och se så lite av varandra.

Vet ni hur fånig man kan känna sig när man står och filmar sig själv med en mobilkamera? Vad ska man prata om liksom.

"ursäkta vet du möjligtvis hur man bräserar ankbröst på bästa sätt?"

Frågan du kanske inte väntar dig av en yngling när du införskaffar färdighackad sallad på konsum.
Mina kollegor vill få det till att han flörtade, men jag tror han ärligt nog skulle fira löningsdagen!

vad är väl som att halvslumra till det välbekanta ljudet av plogbilar? Vintern är på gång, det känns i luften.

jo, jag tackar!

jag fick som jag ville.

Fyrväktaren av Jeanette Winterson.

Omläsning av världens bästa bok

ikväll ska fem personer träffas för den första bokcirkelnträffen. Då ska vi ta med minst två boktips för att sedan tala för att vi ska läsa just den.

Detta ska bli lösningen på mitt läskoma. Men hur svårt är det då att komma på två böcker som man vill dela med fyra andra människor?

kul skämt, kul.

fick sms tidigt imorse.

"Norges värsta flygolycka inträffade imorse, ett 2sitsigt Cessnaplan störtade på en kyrkogård utanför oslo. Norsk räddningstjänst har grävt fram 826 kroppar men befarar att siffran kommer stiga framåt kvällen. "

först fick jag alldeles kallstopp i huvudet, ånej vad har hänt nu?? Tio sekunder senare funkade hjärnan igen.

men käre värld, hela dagen ett enda stort aber. Köpte mig choklad på vägen och bäddade ner mig i soffan. Sen kom jag på att chokladen låg kvar i köket och jag hade glömt slå igång tvn.

Men det är ju ändå inte nyttigt med choklad och det är väl inget på tv heller just.