Jag tror faktiskt hon sniffade på mina kläder när jag gick förbi.

såna här preggos alltså.

Sitter mittemot en på jobbet. hon är i fasen jag är hungrig hela tiden. Som idag övergick i "det måste finnas choklad någonstans häromkring". Flera gånger om dagen spänner hon ögonen i mig och säger:

"det luktar choklad här! är det du som sitter och smygäter?!"


Åh gode gud, det vore att utmana ödet.

snart har vi vårt eget lilla tivoli här på gatan

än en gång så har jag krupit runt i fosterställning med min livlina på telefon. Det var inte bara måndag, det var helvetesmåndag. Jag kände mig redo för bara vika ihop och ge upp. Och som vanligt har min vän pallat upp mig med trucken. Och jag skäms nåt gröneneligt för att jag är så himla jobbig. För att jag inte bara kan ta mig i kragen och hänga upp den på kroken.

Och allt är bara ett virrvarr av han sa och och jag tror det betyder. Och jag säger med gråten i halsen att helvete vilken jävla lång månad det här har varit på bergochdalbanan och jag önskar bara mig tillbaka till höstens detsomvar hjärtat. Och min kloka vän brister ut i skratt och säger, månad?? Den här karusellen har ju pågått i mer än ett halvår. Du har ju drönat i backen var och varannan dag över det här aset. Och hon har så rätt. Före decembers övergång i konstant kris i olika banor så var det ju mer ett jojoband han höll mig i. Det är bara jag som önskar mig tillbaka till det jag har målat upp som början.

Men sanningen är att det har varit en karusell av olika sort från dag ett. Den fina vännen har ändå den förmågan att poängtera att någorlunda bättre är det ju. Du mår ju som mer stabilt än för bara några veckor sedan.

Och då är det ändå skit nu. Att min fina vän ändå kan säga detta.

Håller jag möjligtvis på att få byta karusell igen? Kan jag få önska en plats i farfars bil då?

Ska vi slå ihop ett och ett kanske?

- men du, finaste du. Är det inte så enkelt att världen inte går under just idag, trots att du har varit redo att trä på sydvästen och ställa dig nere vid älven. Det kanske är så enkelt att det än en gång är den tiden på månaden? Du vet att det är exakt på dagen en månad sen du klappade ihop förra gången och bara storhatade allt och alla? Och vad var väl det om bara lite pms?

- ja..ha. Du menar att jag inte ska ringa pappa än en gång för att berätta att det är psyket nästa för mig?

- ja, du behöver ju inte skrämma upp din mor heller.

- försent.

"men tänk att jag har då alltid tyckt att alla norrlänningar är så trevliga. Tills nu! Du måste ju vara den felande länken."


Man tackar och bockar, och tänker tillbaka till sin urmoder Ida som var ändå hur många miljoner år gammal som helst. Tänk att det ligger i namnet ändå.

Day 01 – The best book you read last year

2010 måste gå till historien som mitt värsta läsår hittills. Statistiken tvärdog vid augusti, ungefär samtidigt som detsomvar hjärtat kom tillbaka från semestern. Plötsligt hade jag inte tid, jag hade min egen Bridget Joneshistoria att fokusera på.

men jag läste några delar av Per anders Fogelströms Stockholmsböcker på vårkanten och drabbades av total Stockholmslängtan. Skulle jag plocka fram tidsmaskinen skulle jag transportera mig själv genom Storstans historia. Fullständigt fascinerande. Likt en Karlsson på taket skulle jag sätta mig på taknockarna i Gamla Stan och bara se allt.

En annan fantastisk bok, jag vet en endast men jag bara måste, är ju Johan Hakelius döda vita män. Även om Ladies slår än högre så börjar vi på en hög nivå.

Slutligen förstår jag bara inte...läste inte jag igelkottens elegans förra året? Jag hittar den inte i mina listor. Den var ju också fantastisk i all Parisromantik men var det redan 2009?

Och jag blevo 30 detta årtal?

Vaknade vackert bakis halv två på söndag eftermiddag. Ansiktet var som snödrivan vid vägkanten och jag kände mig mer än lovligt medioker. Var det det här min mor slet en hel graviditet för, liksom?

har slöbläddrat bokreakatalogen och insett att jag har för lite pengar och för lite utrymme. Även denna gång. Har slölyssnat på Neil Young och slötittat på Seinfeld.

Och träningen vore att jämföra med Mount Everest, men kan min vän Sara se det som en möjlighet så kan jag väl inte vara värre?

Och nej, det var inte jag denna gång.

"jaha!! Den var den andra högern de menade!!"


när man är sist in i en teatersalong och inser att din plats inte alls är på vänster sida salongen. Då är det inte läge att först titta på sin högra hand och sen ut över människohavet som stirrar tillbaka.




visst blir man lite nyfiken över just begreppet "den andra högern".

Bokhora!

behöver de någon presentation?

Sveriges mest kända bokblogg. Har av mig följt sedan inlägg nummer ett. först var jag skeptisk, eftersom jag följt flera av de inblandades bloggar och tyckte att det var lite tråkigt att deras kreativitet skulle in i en mall. Men jag har älskat det. Och de har fyllt mina bokhyllor flera gånger om. Fått mig att åka tåg till höger och vänster för att ramla in på olika bokhandlar för att fråga efter deeen boken. De har även givit en bra skjuts för fenomenet bokblogg, plötsligt fick de etablerade recensenterna något svettigt erkänna att "vanligt" folk kan ha åsikter som påverkar.

Bokhora. Till folket.

Vad säger ni? Ska vi?

Den förra utmaningen mynnade ut i ingenting. Eftersom den blev väldigt personlig och kunde inte riktigt hanteras av mitt humör. Men det här ska vi väl klara?

30 days of books

Day 01 – The best book you read last year.
Day 02 – A book that you've read more than 3 times.
Day 03 – Your favourite series.
Day 04 – Favourite book of your favourite series.
Day 05 – A book that makes you happy.
Day 06 – A book that makes you sad.
Day 07 – Most underrated book.
Day 08 – Most overrated book.
Day 09 – A book you thought you wouldn't like but ended up loving.
Day 10 – Your favourite classic book.
Day 11 – A book you hated.
Day 12 – A book you used to love but don't anymore.
Day 13 – Your favourite writer.
Day 14 – Favourite book of your favourite writer.
Day 15 – Favourite male character.
Day 16 – Favourite female character.
Day 17 – Favourite quote from your favourite book.
Day 18 – A book that disappointed you.
Day 19 – Favourite book turned into a movie.
Day 20 – Favourite romance book.
Day 21 – Favourite book from your childhood.
Day 22 – Favourite book you own.
Day 23 – A book you wanted to read for a long time but still haven't.
Day 24 – A book that you wish more people would've read.
Day 25 – A character you can relate to the most.
Day 26 – A book that changed your oppinion about something.
Day 27 – The most surprising plot twist or ending.
Day 28 – Favourite titel.
Day 29 – A book everyone hated but you liked.
Day 30 – Your favourite book of all time.

häng på vettja!

jag har mått lite bättre på sistone. Sådär som när man åker bergochdalbana och det är det där mellanläget som gör att du ska kunna andas några sek. Man håller nästan andan för att man inte vet om det kommer gå neråt eller rakt uppåt.

Igår satt jag hemma i soffan, fejschattade med några vänner, åt godis och läste tidningar. Jag hade bara gråtit en gång denna dag och det var i duschen av ren trötthet och förtvivlan efter att ha blivit inkallad till gruppchefen idag. Men det gick snabbt över. Kvällen var lugn. Jag råkade även bläddra på fjärrkontrollen och ramlade rakt in i fuckin helvetes broarna i madison. Just den där scenen när det är över och hon sitter i passagerarsätet och tittar ut på Clintan som står mitt i vägen, i ösregnet, och stirrar tillbaka. Bara blicken, inte ett ord. På två sek stortjöt jag.

Så tillbaka till URs serier om östländerna och populär historias biografinummer.

URs tablå kan också funka.

det som är skit med att vara hjärtekrossad.

jag har en väldigt begränsad ram för vad jag klarar av när det kommer till kulturkonsumtion:

krigsdokumentärer, böcker om att träna och musik på språk jag inte förstår. Obs, inga låtar där man kan ana vad som sjungs.

väldigt begränsad.

Yoga alltså.


"finn din balans i ödmjukhet."



Jo, ja tackar ja. Här står jag på ett ben och leker flygplan. Med samma dragningskraft till marken som ett vikt papper.

Märk väl att hon inte sa värdighet.

Fast det är nog sjukt jobbigt det också.

Brukar berömma mig själv för att vara väldigt duktig på att göra flera saker samtidigt.*

Men efter träningen så kan man lätt vara lite för trött och ofokuserad för att veta vad tungan säger. Pratade med en människa på väg ut från ett väldigt jobbigt pass ikväll. Berättade att jag var väldigt nervös inför imorgon för jag har bokat ett pass vodoo. Och jag har inte gjort det så många gånger så jag är väldigt rädd att jag kommer göra fel. Och vad jag minns så var det sjukt jobbigt.


Det var först när jag kom hem som jag insåg att det var bara i mitt huvud som jag hade sagt yoga. Undrar om människan gick hem för att kolla träningsschemat? Och undrar om hon någonsin kommer stå bredvid mig på steppasset igen?






*kära vänner, låt mig leva i min livslögn.

Ännu ett kapitel i boken: mina tekniker är ett särskilt släkte.

tekniker: "Pms är ju bara ett påfund, jag brukar säga till gumman att det är bara att tänka bort det. Skärpa sig liksom."

saker jag tänker påminna dig om nästa gång du ringer och ber mig skynda på för att du håller på att frysa bort.

jo och polisen tog honom, på den sista långa färden.

Tänk vad fantastiskt det är med lokaltidningen ändå. Och särskilt i kombination med människor som har bestämt sig för att dryfta sina åsikter.

Som när någon lite mer påverkad människa bestämmer sig för att ta tag i sitt liv och kanske satsa lite mer på sin musikaliska ådra. en gitarr, tänker han där han sitter. Så han knatar till musikaffären. Springer in, rycker åt sig en gitarr och tar sikte på ytterdörren. Tyvärr gick det sådär. Han tar några varv runt kvarteret och funderar på att sådana små petitesser ska inte stoppa honom. Så han stormar butiken än en gång, den här gången tänker han att något är bättre än inget och tar det första bästa. En banjo! Sen springer han.

tänk dig den signalementrapporten på polisradion.

denna lilla händelse renderade ungefär 150 kommentarer från olika läsare av lokaltidningens hemsida. Endera uttråkad lokalbo tävlade i dåliga ordvitsar.

ändå gillade jag denna bäst.

"Det här var, strängt taget, ingen bra idé. Två gånger på en och samma dag. Jobbade han på ackord kanske? Han flydde visst hals över huvud för att senare tappa stämningen helt vid gripandet."

Jag ba': guuu är det inte handboll på tv snart?? Det är ju den bästa sporten. Lite större karlar, snarare stora träd med breda axlar, och så fantastiskt orakade. Och tänk när lövet sitter där i soffan och ger sina analyser i en helt underbar kostym. Andnöden är total. Eller snarare kan jag citera Stefan rakt av: jag vet inte vad jag har i puls, men det är inte hälsosamt.

Min kollega, när hon skickat runt ljudväggen för att se på bilden ovan: Han ser ut som en grottmänniska going Ellosmodell.

Spela roll, han kan få mer än gärna presentera årets topp tio i bokreakatalogen.

Jag har bearbetat hela januari och dess bergochdalbana genom att läsa Ladies av johan Hakelius i sakta mak. Alla dessa galna kvinnor som levt på denna jord. Eller främst på den lilla ö vi kallar Storbritannien.

Nu tycker bibblan att jag skulle ha lämnat tillbaka denna för längesen. Vi är väldigt osams för jag tycker de borde kunna göra ett undantag. Det är ju inte en bok, det är ett andningssnöre.

Linn är så cool att jag oftast kvider mig blå av avundsjuka när jag läser genom hennes inlägg. Och så är det liksom just another fucking blog.