Ska vi slå ihop ett och ett kanske?

- men du, finaste du. Är det inte så enkelt att världen inte går under just idag, trots att du har varit redo att trä på sydvästen och ställa dig nere vid älven. Det kanske är så enkelt att det än en gång är den tiden på månaden? Du vet att det är exakt på dagen en månad sen du klappade ihop förra gången och bara storhatade allt och alla? Och vad var väl det om bara lite pms?

- ja..ha. Du menar att jag inte ska ringa pappa än en gång för att berätta att det är psyket nästa för mig?

- ja, du behöver ju inte skrämma upp din mor heller.

- försent.

sockersöndag

Dagen till ära vaknade jag med ett dovt huvud som under de kommande timmarna kom att utveckla sig som jag befarade. Kroppen blir som sirap och huvudet som ett rejält stenblock, solitt, fyrkantigt och svingandes mot något hårt.
På eftermiddagen träffade jag småbarnsfamiljen från igår och idag var tonen en annan. Hela bunten var som kantstött, övertrött och skör. Till skillnad från mig så har dock föräldrarna ifråga ett tålamod som skulle göra mandela stolt. Själv gömde jag mig på toan emellanåt och lutade mitt huvud mot den svala keramiken (förhoppningsvis någorlunda städad).

Med ett huvud som detta kan matförtäringen slås ur spel och dagen har kryssat fram mellan metallsmakande kaffe, kakor på ett fik, ostbågar och cocacola och kiwimousse. Jag har nu försökt staga upp stigen med lins-och tomatsoppa. Det finns hopp om förbättring.

För er del kan jag bara säga: Modernistas utgåva av Andres Lokkos krönikor är helt ljuvligt fenomenala. Jag försöker komma förbi det något tråkiga omslag men gläds åt den genomtänkta formgivningen i kombination med Lokkos härligt flytande språk. 300 sidor har forsat fram och boken är redan full av hundöron, nostalgisk av alla musikreferenser från mina tonår så kommer snart en spotifylista (detta underbara verktyg) att sammanställas. Nu vill jag bara på nåt sätt komma undan mitt bokköpsstopp (ganska naturligt med en tom plånbok som fladdrar i den norrländska vinden) och införskaffa den fina boxen. Bookydarling gillar också.

you had me at Hello.

efter lite funderingar fram och tillbaka skickade jag ett klagosms till vännen och backade cirka 14 år i utvecklingen. Att hon vid ett senare telefonsamtal inte ger mig en mental handflata för uppvaknande utan börjar samtalet enligt följande: "Jag har funderat på din situation och kan det inte vara så här..." då krullar sig tårna av lycka. Den karlssons klister jag går på är av människoform.

jag är inte hämndlysten, men...

i ett tidigare inlägg medgav jag att jag har ett visst smsproblem vid intag av alkoholhaltiga drycker. Jag fick ganska snabbt medhåll av vänner i min närhet, vänner som råkat ut för mina berusade tummar. Därför är det med illa dold förtjusning jag nu delar med mig av det sms som jag fick i natt:

"Jag jevge i förfalll@!' för okt tio! Gör lina!"


Vi talade även ihop oss över telefonen och det är frågan om det verkligen hjälper att bara koppla ur T9 för hennes del. Vi hade ett väldigt surrealistiskt samtal där jag försökte hänga med i hennes redogörelse av påskmiddagen som bestod av...
- vi åt sådana här rotsaker...
- jaha..
- ..i ugnen..
- men blev inte det varmt?
- va?
- ..du sa att ni hade ätit rotsaker i ugnen.
- JAG har INTE ätit rotsaker, jag tycker inte ens om det.
- men du sa-
- det var sådana här oranga potatisar, nej inte potatis, såna här..potatisar..du vet med salt på..oranga..morötter...men inte med salt på

Och då är det bara en bråkdels förvirring mot när hon sedan skulle förklara innehållet i sitt påskägg.

Förslag, någon?

Min kompis ska gifta sig. Min fina, underbara, sjukt kreativa och galet roliga och färgsprakande kompis ska knyta hymnens band. Och jag får lite pirr i magen när man möts av detta lilla "kuvert" på hallgolvet. Det är alltså i tyg! Ihopsytt!! Jag kommer inte ens på vad den där tekniken heter (symaskinstekniken?). Och jag är så galet stolt över att min fina, fina vän har hittat mannen som hon så längtat efter. Och att hon nu har ett bröllop att se fram mot, längta till, planera febrilt.

För erkänn, visst får ni känslan att det finns planering bakom ett sånt här kuvert?

Och lite nervös är jag, för jag vet att det kommer drälla av alla hennes kreativa kompisar som alla har nåt kreativt hemgjort storslaget i paketväskan. Vi talar alltså kompisgäng med modeutställningar och egengjorda plaggkataloger. här gäller att börja leta originella och vackra bröllopskläder..Om jag bara kunde komma på hur jag kommer in i kuvertet så jag får se vilket datum som festen ska stå...

fantastisk sak den där hjärnan.

Man kan verkligen förundras över hjärnan enorma användningsområde och förmågor. Att till varje pris verkligen försöka fungera även om kroppen har givit upp för länge sedan. Det fick min vän verkligen erfara här i helgen där viktiga ämnen skulle diskuteras. Tyvärr vid en tidpunkt som var något främmande för min kropp.
"men vad tror du såsen innehöll?"
jag, enligt utsago "örter. Riven basilika. Ingen umechaufför i den bilen."
Fri tolkning: en chaufför från ume hade inte utfört denna sås på detta sätt..till det bättre eller till det sämre..
Observera att jag ändå var vid sånt medvetande att jag visste att just RIVEN basilika hade varit pricken över i. Jag ska även ondgjort mig över ett hem alltför stylat. Som svar på en fråga om hälsporrar.

Jag har tagit problemet kreativa lösningar på frågor som du egentligen inte har svar på till nya höjder. Eller så är jag så hemskt bra uppfostrad så jag vet bättre än att somna ifrån min diskussionspartner.

Jamen ville ni inte att jag ska hälsa på er?

Sms 1, från mig till den stackare som ska husera mig i helgen (vi har provat det här en gång tidigare och då blev personen magsjuk dygnet innan)
"Nu närmar sig det kritiska ögonblicket. Ta det nu extremt lugnt, undvik nu i ett dygn framöver att äta något dåligt, gå ut utan mössa eller låta någon nysa på dig. Så kanske det här går att genomföra."

Sms svar tillbaka
"Jag ska stå naken o äta rutten pizza i snön imorgon. Annars så ska jag ta det lugnt."

hur ska ni nu veta?

Jag är en dålig människa. Nej, jag är värre. Jag är patetisk, falsk och fruktansvärt barnslig. Jag kan inte ens fylla upp en tiondel av mina skor för tillfället. Idag har jag dragit en vals, nej inte en sån där liten med en patetisk fiol i något hörn - nej tänk er snarare en stor konsertsal, 300mannaorkester med mig som dirigent och självskuttande apa runt golvet. JAg dööör. Jag kan för tillfället inte skriva ordentligt för jag har fullt upp med att slå huvudet i tangentbordet, vilket gör att vissa tangenter är "upptagna". Likt den dörrskylt jag såg i en bilverkstad idag (vad jag nu gjorde där) : var god "respektera"! Vad menas med det??

Min vals var jobbrelaterad och utfördes under mitt besök hos kollegor, varför jag begränsade mig till bara jobbsfären kan man ju undra. Jag kunde väl ändå ha tilldelat mig själv en man tre barn och en herrgård när jag ändå var igång. Luddet gav mig rådet att bara väsa Säpo - konfidentiellt...men neeejdååå. Varför ta en klok människas råd? Därför det uppenbarligen inte går när man är oklok själv.
Nu har jag egentligen tre önskningar som jag fokuserar på för att gå vidare...
1, Gud hade inte öronen riktade hit idag.
2, Inte tomten heller.
3, att det hela blir självuppfyllande profetia.

Det värsta? Att jag uppenbarligen inte ser mina kollegor som människor som förtjänar respekt. Vad skulle ha hänt om jag givit dem sanningen???

Uppdat
när man så når den 30meterundervanligagränsen-gränsen så pingar det i mobilen "är det du som är Pehra?" Ja, men hur vet denna person om det - det är bara jag och luddet ju. Jo nu är så mitt namn känt i hela lokalpressområdet, likaså mina goda sidor (enligt andra). Plötsligt får man en lyckospark uppåt där bak samma dag som man sparkat sig själv åt motsatt håll. Nu är min fundering, hur pass många vuxenpoäng får man av en dagens ros?