Rikslarmet avblåst

Jag är tillbaka. Gårdagens inlägg var ett sanningserum från min personlighet. Jag är en riktig bölmaja. För minsta lilla. Jag klappar ihop och sedan fortsätter. Precis som Tomas sa.

Dessutom har jag även idag fått tårar i ögonen. Dels för att Tobbe försvann ur Let's dance. Och sedan såg mamma och jag Yaya-flickorna på kanal 1. Det gör mig högst irriterad. Måste man gråta för minsta lilla? Kan man inte få göra en bedömning av situationen först?

Min dag på jobbet var högst normal, jag satt i möten från 9 till 14. Sedan fick chefen det hett om öronen för en uppgift jag utförde för några veckor sedan för en annan avdelning. En bidragande orsak till dalande humör. Som brev på posten, eller snarare mailboxen, så fann jag en kallelse till samtalsmöte från min chef. Vi ska gå igenom något som kallas parmål. Tyvärr tror jag inte att han tänker fråga chans på mig. Synd, för jag vore ledig.