Monday, December 29, 2008

när man har levt under Murphy's lag liiite för länge.

När jag har åkt tågh***te den senaste tiden har det som aldrig slagit fel. tåget har antingen (eller allt) varit

*försenat
*överbokat
*stillastående
*för kallt
*för varmt
...och så vidare.

Det är inte utan att bara företagsnamnet ger mig kallsvett. Så i värsta julruschen och huvudstadskaoset hade jag inte väntat mig nåt annat. Döm därför om min misstänksamhet när jag klev på tåget och rakt in i en tom salongsvagn med stora sittplatser och fina gardiner. Det var jag och en tjej till, i min ålder, i vagnen. Vi tittade på varandra och sade nästintill unisont: "det här kan inte vara sant." Och vi bestämde oss för att det nog var nåt lurt med det hela. Så vi satt oss, tätt intill varandra på de nedfällbara stolsryggarna i vagnen, alldeles vid de dragiga fönstrena. Där satt vi i en och en halv timme, hon hade sin väska uppe på min. I en tom vagn, med stora puffstolar. Och vi var eniga om att skulle vi lyfta på baken skulle det ju bara ta några sekunder så skulle stolsägaren dyka upp, så vi satt lydigt kvar. Vi talade inte ens högt, utan viskade till varandra där vi satt och såg vår egen spegelbild i fönstret.
Nej, självklart kom det inte en kotte till vår vagn. Det enda utomstående ansikte jag såg var den unge tonåring som satt i den tysta avdelningen och stirrade på oss. När jag klev av tåget, krokryggad av det förbannade träsätet, nickade min reskamrat och jag till varandra i tyst samförstånd.

Om det nu var dolda kameran så kan ni ju i alla fall vinka åt oss där i tvrutan.

Aida fårskalle minus hundra - SJ 1 poäng.

2 comments:

Miss Upsey Daisy said...

Plötsligt händer det eller ;D

Aidaho said...

jaaa, precis. Och vad gör man när det händer? Anar en konspiration på hög nivå. MEn icke, sa nicke. Den välplanerade kuppen från SJ att få stopp på min antikampanj misslyckades. *muahahahahawa*