min vän är inte en van stockholmsbesökare. Några få men goda tips var det som önskades. Hedengrans i sturegallerian, sade jag.

Igår eftermiddag fick jag ett sms:
"de påstår att de ska stänga men de kan väl inte göra det förrän jag har bestämt mig vilken bok jag ska ha. Sitter i en fåtölj och försöker ta ett beslut, men funderar på att det är bättre att bara köpa hela bokaffären."

Inte mig emot, bara jag får hjälpa till att städa bland hyllorna.

men björkbyn blommar i maj, får vi hoppas.

under den kommande månaden kommer följande ske i min vänskapskrets:

M1: London
A&D: Rom
M2: Side
M3&M: Mallorca
K&D: Uppsala (utbildning för New York)
M4: Överraskningsresa från pojkvännen hemligt resmål

De har upprepade gånger bett mig om tips vad de ska hitta på, handla, äta och besöka. Jag kommer bli som den där författaren som skrev sina reseskildringar från sitt sovrum, eftersom han inte kunde lämna sängen. Jag minns bara inte om han var sjuk, fattig, lat eller bara smart? Har ni också hört talas om denne man? Eller är det bara en sägen?

jag är hemma igen.

väskan höll. Jag är en trollkarl som lyckades få det hela hem. Jag är hemma i Norrland igen, jag står ute på kvartershöjden och blickar ner mot södern. Där nere finns fortfarande hjärtat kvar. Förståndet är här och vet att det snart går över. Snart Snart, bara hjärtat kunde hålla ihop likt min väska.

Ett år i södern. Ett år på en annan ort och ett nytt jobb. Ett år till stor del bestående av sömn och jobb. Ett år av fullständigt förödande kollegor, som jag har svurit över, gråtit över, skällt över. Ett år av snälla kollegor som ändå varit det lilla hopp jag behövde för att orka nästa dag. Och dagen efter det. Ett år av hemlängtan och längtan bort. Ett år av frihet och beroende. Ett år när jag träffade en gammal kärlek och ramlade dit igen.

Nu ett nytt år framför mig. Vägen gick förbi söder, men slutade inte där. Nu nya händelser och förhoppningsvis nya människor som hjälper mig att klistra ihop hjärtat.
Jag hoppas ni följer med..

kom inte dit mätt.

Är du i Stockholm finns bara ett ställe att hänga på. Be there, no other options. Själv kommer jag cirkulera kring de bord i som finns i Hälsingland men jag antar att min matkasse kommer vara ett inlägg innan helgens slut.


Smaklust är bra!

helg hos en boknörd.

Helgen har till största del firats av i storstan. Bortsett från lite sömn i lägenheten har man trängts med de andra turisterna. Fredagskvällen innebar en förtrollande föreställning med Cirkus Cirkör på dansens hus. Från Hermans kök på söder ser man nästan ändå bort till Katthult.


På söndagen botaniserade jag i boklådor. Förutom en stor tabbe från min sida (jag trodde drottninggatan gick från sergels torg ner till vattnet) som gjorde att jag missade den större delen av bokborden, så trivdes jag ändå som fisken i handsken. Vad det värmer i hjärtat att gå förbi människor i rad som bläddrar i bokpåsar.





Var så nöjd med mina fynd så att min geografiska tabbe inte gjorde så mycket. Hittade ett litet bord med recensionsexemplar av Curtis Sittenfeld "presidentens hustru" och Anders Wahlgren "Sigrid & Isaac". 40 kronor styck. Tredje boken blev inköpt på Scifibokhandeln i Gamla stan. "Hittade" boken hos Calliope.

Har ni vägarna förbi sturegallerian måste ni lova att ni besöker Hedengrans bokhandel. Deras stora bokhandel är en helt otrolig guldgruva. Hade de haft skinnfotöljer och teservering hade det varit fullkomligt. Deras kokboksavdelning fick mig att fullkomligt dregla och sucka hänfört. Nästa gång ska jag se till att ha mer tid att strosa runt där bland hyllorna. Och kanske ändå köpa Sophie Dahls kokbok.

Att jag ändå kom så billigt undan kan bero på min lässvacka. Det enda som händer är att jag börjar på böcker, läser nåt kapitel för att sedan lämna boken i nåt hörn. Den enda bok jag ser att bokmärket flyttar sig i är Martin Kellermans samlade Rocky. konstigt nog eftersom boken är otympligt stor, tjock och tung. Det som förenar oss är gnällhumöret.

Mitt sängbord finns någonstans därunder.

krängde inte tåget så hemskt skulle jag hjula i gången.

kära bloggläsare, än en gång gränslar jag den stora maran som kallas S*tans järnvinäger. Om man ska kalla mig tålig eller bara dum är upp till er att avgöra i inläggets kommentarer. Nu lämnar jag Norrland bakom mig igen. Here I come, stackars södern. Snett mot mig i gången sitter en man i sina bästa år. Han anser mig vara det mest intressanta han sett idag. Sedan resans början har han inte släppt mig med blicken. Jag har provat allt, minst effektivt var att stirra tillbaka eftersom jag mest fick känslan av att lyset inte riktigt var på. Men nu börjar känna av min gedigna uppfostran, jag börjar faktiskt vara lite nervös över att jag inte har nog med partytrick att underhålla honom med de återstående åtta timmarna. Jag vill ju inte att han ska uppleva mig som tråkig. Har ni något förslag?

Nej, hans bästa ålder är inte min bästa ålder så någon tågromans är inte att föreslå.

härmed ber jag svenska folket om ursäkt.

nu simmar jag ur bild ett tag, ska till umeå imorgon och tillbaka på måndag kväll...ska på wedding. Jag i klänning. kan någon vänligen repetera vädret för mig?? Vad var det de sa....5 grader och regn? Det är inte någon som stampat ihjäl ett spindelkollektiv, det var jag som tänkte tanken "men en klänning på bröllopet hade ju kanske varit lite kul.." suck.

smak av stockholm

jag var till Stockholm igår. Här sammanfattas min dag. Som gick i matens tecken.

På hurryCurry äter man indisk glass. Det är inte ett alternativ, det är en order. Jisses vad god den var. Massa kryddor, lite krämig. Och så god!

I senaste Elle mat och Vin tipsades det om matdistriktet och det förstår jag till fullo. Där köper du tokgod mat på hekto samtidigt som du kan botanisera bland en massa roliga matvaror. Maten är värd den lilla extra biten man måste promenera.

På eftermiddagen så strosade jag runt gamla stan med regndränkta kläder och ramlade in på den lilla glassbaren med Ben&Jerryglass. Där man kan köpa en gigantisk bägare med 48 kulor...den kostar mycket pengar. Jag köpte bara två...gott var det.

saker man kan göra en grå dag i mars.

att ligga i sträng sjukstuga gör ingen glad. Vad som gör en glad:

1. lyssna på mitt favoritsommarprogram: Sissela Kyle berättar om sin far. Slutar alltid med att jag gråter.

2. beställa biljetter till Sisselas show.

3. Försöka bokstavera efternamn med snuvig näsa för stockholmshotell.

4. Lyssna på Sofia Karlssons nya skiva. Itunes var bara liite sen.

5. Äta upp lösgodiset som var ämnat för schlager.

6. Läsa klart chuck klosterman (det var nog mest kalaspuffar som stämde i den titeln) och börja på 900sidig tegelsten "de välvilliga".

7. tvätta flera veckors tvätthög.

8. Fortsätta gräva i Sveriges Radios arkiv. något mer gråtgaranterat program man måste lyssna på?

Såg ni Mads Mikkelsen och Rolf Lassgård igår? "Efter bröllopet". Hujedamig vad det grinades. Både på tvn och framför. Även om jag tyckte filmen mången gång var lite väl opolerad. Men Mads är ju förbaskat snygg i alla fall...

ett besök i storstan

sms 09.52 arbetskollega
"hälsa 08:orna, nu när du föredrar dem före vårt sällskap."

sms 09.53 mitt svar
"jag ska titta på böcker, jag ska inte prata med en enda 08a."

Om jag bara visste vilken besvärjelse detta satte igång. Så där stod jag på akademibokhandeln vid sergels torg och insöp de fullproppade hyllorna under kategorin mat och dryck. Jag kan ana att mitt minspel utstrålade ren dumfåns lycksalighet. Jag hörde änglaspel i öronen och de andra butiksbesökande försvann i ett rosa fluff. Utom den smala lilla tjej i påbylsad vinterklädsel som patrullerade fram och tillbaka framför hyllan. Plötsligt får vi ögonkontakt och ställer sig framför mig..

"ja??"
"vaanejjalltså..jag sa in.." (i mitt huvud försökte jag förtvivlat trycka på pauseknappen i änglaspelet och rannsaka mig själv: hade jag pratat högt för mig själv igen?)
"Nej! För jag kan då verkligen inte välja vad du ska ha! Och det är jag verkligen inte till för heller!!" sade tjejen och gick sin väg. -gjorde sorti, så att säga.

Själv personifierade jag nog, mer än någonsin, en norrländsk guppyfisk med andningsproblem. Sedan blev jag förlägen. och VARFÖR blir jag förlägen?? Här blir jag utskälld av en kvinna som uppenbarligen bara valde mig av alla andra. Jag hade ju inte valt henne, vad jag vet..

Annars så var det en trevligt besök, även om jag valde att inte korsa gatan rakt genom den gigantiska demonstration som tågade från sergels torg.

Det enda som verkligen var ett aber var det misslyckade besöket på the english bookshop i gamla stan. Stängt pga av sjukdom stod det, förtrytad och misstänksamt stirrade jag på skylten. Jag krävde helt enkelt bevis. Inte mer än rätt att det skulle ha torkat spya på lappen så jag i alla fall kunde ha sagt..."jaja, vinterkräksjukan är ju ingen höjdare". Jag har dock min misstanke om att det lutar mot engelska sjukan eller var det spanska?

när man har levt under Murphy's lag liiite för länge.

När jag har åkt tågh***te den senaste tiden har det som aldrig slagit fel. tåget har antingen (eller allt) varit

*försenat
*överbokat
*stillastående
*för kallt
*för varmt
...och så vidare.

Det är inte utan att bara företagsnamnet ger mig kallsvett. Så i värsta julruschen och huvudstadskaoset hade jag inte väntat mig nåt annat. Döm därför om min misstänksamhet när jag klev på tåget och rakt in i en tom salongsvagn med stora sittplatser och fina gardiner. Det var jag och en tjej till, i min ålder, i vagnen. Vi tittade på varandra och sade nästintill unisont: "det här kan inte vara sant." Och vi bestämde oss för att det nog var nåt lurt med det hela. Så vi satt oss, tätt intill varandra på de nedfällbara stolsryggarna i vagnen, alldeles vid de dragiga fönstrena. Där satt vi i en och en halv timme, hon hade sin väska uppe på min. I en tom vagn, med stora puffstolar. Och vi var eniga om att skulle vi lyfta på baken skulle det ju bara ta några sekunder så skulle stolsägaren dyka upp, så vi satt lydigt kvar. Vi talade inte ens högt, utan viskade till varandra där vi satt och såg vår egen spegelbild i fönstret.
Nej, självklart kom det inte en kotte till vår vagn. Det enda utomstående ansikte jag såg var den unge tonåring som satt i den tysta avdelningen och stirrade på oss. När jag klev av tåget, krokryggad av det förbannade träsätet, nickade min reskamrat och jag till varandra i tyst samförstånd.

Om det nu var dolda kameran så kan ni ju i alla fall vinka åt oss där i tvrutan.

Aida fårskalle minus hundra - SJ 1 poäng.

varför jag önskar min bror var en bloggare.

Resande regeringsmedlemmar borde vara bloggare. En bloggare vet vikten av regelbundenhet till gränsen av överambition. När resdagboken inte blivit uppdaterad på flera dagar börjar kallsvetten sprida sig i nacken.

I mina unga gymnasieår var vi ut på tågluffarrundan i Europa, nedresan gick med flygande fläng. Danmark, Berlin, tågstation i Prag och ner till Venedig. Efter någon dag med italiensk glass och spaning efter den italienske mannen kom vi oss för att slå ett litet telefonsamtal hem. Och möttes av röststyrka inte långt från en uppretad AIKklack. Hade inte alperna varit i vägen hade vi kunnat låtit bli att slösa pengarna på telefon och bara förlita oss på de nordliga vindarnas förmåga. Det är inte ett beteende som jag tycker resande ska ta efter. Ok, om jag gör det, jag vet ju ändå vad jag håller på med och största farozonen i bokhandlar är väl om man har för vana att gå under stegar. Att få August strindbergs samlade verk i huvudet kan göra ont på många sätt. Men lillebror har varit dum nog att nämna både bungyjump, dykcert och klippklättring i sina inlägg.

hur får man tag på en lillebror som geografiskt är placerad på andra sidan jordklotet?

på spåret lär mig allt jag behöver.

Först säger de att kiwibäret kom till nya zeeland, sen pratar de om frukten. Kan de bestämma sig? Frukt eller Bär?

Lustigt nog så benämner man dollarn på nya zeeland som kiwidollar..?...jag skulle vilja kalla det monopolpengar.

Kolla här bara.

Snabb rapport.

Gert,

jag är försenad. det bästa du gör är att masa dig från flygplatsen. Jag uppskattar tanken men just nu är jag så mordiskt förbannad att jag inte kan lova din säkerhet. Det enda som är positivt är att jag har passerat mälaren, befinner mig äntligen på arlanda. Sist jag gick i skolan låg det ovanför stockholm. Om de nu inte har vänt på kartan sen jag lämnade skolan. Allt ovanför stockholm ser jag som norrland nu.

SJ, er ska jag ta hand om på måndag. Har ni riktig otur sammanfaller det med min PMS.

Folk kan ha problem med hundhår i smörbyttor, Är man singel och desperat kan man ju handla på ica i *åker. Kanske Börje med ryan har handlat samma da

En kille på jobbet försökte förklara graden av bondhåla som han bor i jämfört med denna metropol, varför måste alla göra det så fort man berättar att man är norrlänning? "om du besöker icabutiken vid sommartid, så är ungefär 90 procent av karlarna utan tröja. De far och handlar i bar överkropp!" Jag har fortfarande inte förstått problematiken i det. Besökte icabutiken här i stan på väg hem, bara för att stämma av vad som exakt räknas till sommartid. Inte så många vinterjackor men mycket tröjor. fortfarande höst, då.

Idag fick jag vänta fram till kl 17.52. Efter ungefär 90 minuters datasystemsdiskussion* kom så snusdosan fram. Värt varenda sekund. Det enda jag inte gillar är att han envisas med att avsluta mina meningar. Det ligger i den norrländska mentaliteten att prata långsamt, men man kan ju börja undra om jag kommer från Kalix.

Nu ska här packas. Imorgon bär det av till de norrländska skogarna, jag ska omprogrammeras, rebootas. Snusdosan kommer inte längre ses som ett fridlyst exemplar, snusdoften kommer nu ligga mer som ett dis över gatorna och jag kommer få tala till punkt. Ett och annat bad med mina nya kokböcker kommer även ske. Kanske även ett bad med mina nya jeans.

uppdat
*ja alltså, diskussion och diskussion. musarm brukar vara en känd kontorsåkomma. Kramp i leendemuskler och halsmuskler efter att ha nickat på givna markörer (helt efter tycke och smak) kan vara nog så farligt.

mitt glamourlösa singelleverne.

Idag har jag gjort storstan, huvudstaden till och med. Alarmerande mycket folk där. Och lät gjorde de också. Kände hur mitt humör sjönk nedanför knäskålarna, fotknölarna, liktorna och slutligen fungerade som cementklump rent allmänt. Men vad fint det är i stockholm!! Det fick jag verkligen bevisat där jag gick samma kvarter om och om igen (jag hittar inte så bra i stan, så jag kör på säkra kort). Man kan väl säga att jag har ritat min egna karta med bokhandlarna som nattfyrar i mörkret. Till det hör det snart traditionella besöket på Hurry Curry, Indiskas cafe, där man både fikar lunch och middag. Väl värt ett besök! Lunchen blev deras morotskaka med kaneldoftande philadelphia och ett berg av nötter. Middagen några timmar senare, samma tjej som tog betalt, blev deras blandtallrik med gult ris, kikärtsgryta och lite kryddig kyckling. Och riktigt gott bröd!!

När jag så återkom till den lilla byn, så slog tystanden mot mig. Det var behagligt skönt tyst. Tills jag kom på hotellet som jag i natt ska dela med ett gäng tonårselefanter som just i skrivande stund tränar längdhopp alternativt leker hela havet stormar (jag vet inte den exakta åldern på dom).

På mitt rum har vi gjort den dagliga bloggkollen samtidigt som webbradion spelar jubileumsprogrammet med Spanarna. Snart är det sängdags. klockan tio på en lördagkväll. Nog är man ett wonder of excitement.

Man måste se nya saker.

Idag har vi besökt fina Norrköping, jag och sambon. eftersom det var första gången jag var i denna stad måste jag säga att vi klarade oss bra. Vilken mysig stad. Först besökte vi Arbetets museum i strykjärnet, en sevärdhet i sig. Solen tittade fram när vi strövade i fabriksområdet och det blänkte vackert i vattnet.



bild från www.ifbrfn.se

Sen besökte vi den lilla kvartersoasen Knäppingsborg som var helt otroligt mysigt. där ramlade vi in på teochkaffecompaniet och drabbades av akut adventslängtan. Jag kan tänka mig att det slår alla mysfaktorer att sitta där och kura med levande ljus och stora tekoppar. en annan tokmysig butik var Mimmis visthus med hyllrader av olika varor från saltå kvarn och andra spännande ekologiska, närproducerade varor. Jag blev alldeles lyrisk. Hade någon givit mig en grytlapp och en spisplatta hade jag ställt mig rätt upp och ner på plats och rört i grytor. Arrggh, vad jag saknar mitt kök.



bild från picasaweb.google.com

Resterande tid av dagen kom att spenderas i stadens labyrinter av shoppinggallerior, för i norrköping är det mesta samlat i dessa tre, eller var det fler, gallerior. Vi gick och gick, åt alla möjliga vädersträck. Ibland gick vi genom någon dörr och hamnade i friska luften. Ett steg till och man var plötsligt inne i en ny galleria. Slutligen hamnade vi i en mycket bra galleria tyckte vi, lämpligt stor och hanterbar. Det visade sig vara biohuset i centrum.

I alla fall hittade vi många nyttiga saker, sambon "hittade" ett par riktigt snygga stövlar (det var egentligen jag som ville ha dom, men ska inte köpa nya skor nu), själv införskaffade jag myskläder till hotellet och en mössa.

Bästa fyndet var den tesort som min vän sökt med ljus och lykta på annan ort i sverige, ska överlämnas vid nästa träff. Rättvis handelbutiken är da shit.

Matfrossan för dagen blev besöket på pappa grappa, italienskt med vedugnsbakad pizza (fårost, skinka, mozzarella, parmesan, rucola osv) med ett glas vitt vin till, världens minsta espresso (två teskedar hett vatten över tjugo kaffebönor) och RIKTIG italiensk tiramisuglass...

Mathållning här på söder är värt ett eget inlägg någon dag, just nu är den under all kritik. Hamburgare och pizza om vart annat, chokladen där emellan och på jobbet alldeles för mycket maskinkaffe.

Norrköping blir det definitivt igen. Jag måste kolla mer!! Även prova restaurangen på stadsmuseet.

I love this town.

På besök. Och mycket avslappnad. En stad som jag verkligen skulle tänka mig att bo i. Mest för bokhandlarna. Och en och annan fin kompis.

Min matlagningsförmåga brukar vara ganska stabil. Jag brukar ha ett hum om saker. Men ibland blir man satt på pottkanten.
- Jag måste äta nåt innan jag far imorgon. Jag har köpt fisk. Vad kan vi göra av det?
- hmm..ja, vi kan ju alltid göra nåt med potatis och spenatsås...eller lite fiskgratäng...eller nåt annat kul? Vad har du för fisk? säger Bull.
- Hajmal.
- Hajmal??
- Ja...
................det fick bli receptet på baksidan av paketet. Mycket pesto, blev mycket gott.

Därför man alltid ska ha något att ångra.

Varför köpte jag inga simone de Beauvoirböcker när jag sprang i Paris bokhandlar i somras? Varför besökte inte jag deras, sartre och beauvoir, stamhak utan envisades med att släpa följet till Moulin Rouge som är en enda stor och farlig trafikkorsning?

Svaren är korta. men ack så svåra att ta.

Det är nog bara reklamen.

Så jag är tillbaka, till omvärldens lycka? Fågelboken hade jag inte så mkt nytta av. Tror i alla fall jag såg en sån här stor berguvssak på bussen hem. Kan även ha varit en vråk. Tycker alla fåglar ser ut som vråk, eller att de borde heta vråk. Vråk är ju inte ett så upphetsande ord. Och stora fåglar är verkligen inte heller det så det går på ett ut. Kunde ha haft nytta av stenbok eftersom jag gick och svor över dessa i timtal, vore bra att då ha dessa namn som gör ramsorna mer intressanta. Är redo att erkänna att jag verkligen inte är den fjällmänniska jag så stort önskade att jag kunde vara, nej. Kände mig ganska mör när jag gick i mål. Inte en bit till ville jag gå. Likaså var själen fylld av hagel, snö, blåst och regn, hade inte plats för de solstrålar som böljande över den motsatta dalen.
Nästa dag for vi upp till ett närliggande fall och plockade fram ett flak med chokladbollar. Är ganska säkler på att denna lilla tur har bara genererat fler kilo på vågen.

I tisdags var jag och min kusin på bio, vi såg Becoming Jane. En sann engelsk kostymfilm i Austens ära, i detta fall även till. Otillåten kärlek, gräl med så hög intellektuell nivå att man får stava vissa ord högt för att hänga med, passion, böljande kjolfållar och till viss del djupa dekolltage, Karlar i höga stövlar, kravatt och pollisar. Och den ekonomiska frågan djupt förankrade i alla äktenskapsfrågor. En riktig tjejfilm. Det var vi och 15 tanter i publiken. Plus 5 grabbar i 15-20 årsåldern. När så de första scenerna börjar visas på duken så sjunker jag och min kusin ner i stolarna och bara myser. Vilket inte killgänget gör, de börjar nu nervöst skruva på sig bakom oss. Och viska. De viskar alltmer desperat så det övergår i teaterviskningar. "Är det här Shrek?" "Det här är väl inte Shrek?"
En av killarna tar snabbt ledarpositionen, "nej, det är bara reklamen" (på duken är det ett regntungt England, en klocka tickar långsamt), men till slut halvskriker en av killarna "vi måste fråga i kassan!" "Jamen kan vi inte fråga någon härframme vad de ska titta på?" men då är redan en av killarna ute genom dörren och en liten stund senare så stormar han tillbaka och rycker upp de andra - "vi måste gå - det här är inte Shrek!!"
Aaaahhh, tänk vad lite vardagshumor kan göra...

Och filmen? Min kusin och jag satt längst kvar i salongen för att tårarna någongång skulle sluta rinna. Vilken film. Vilken film. Vi var alldeles tagna. En äkta kärleksfilm!!

Så hej på er! Jag har saknat er. Är lite fundersam sedan min återkomst på vissa saker. Jag känner att det är dags för mig att reda ut vissa huvudbryn som sitter i min själ. Vilket verkar vara något återkommande för oss alla.