jag är immun för det aber att laga mat och äta ENSAM. För mig är det inget jobbigt i det. Jag tycker det är avkopplande att rota i grytor, hacka och sno ihop. Själva ätandet kan ju vara skoj tillsammans med andra, men jag klarar det även på egen hand. Likaså är jag inte brydd att gå ut för att äta/fika ute ensam. Jag gör det gärna med en bok så jag har nåt att hitta på under tiden man sörplar det där kaffet.
Men ibland kan jag slås av tanken att jag är ensam. Det hände alldeles nyss. Efter att ha klurat en stund på om jag var hungrig, om det var värt att vara hungrig och i så fall vad som var mest skonsamt att äta så kom jag fram till att jag absolut ville ha smörgåstårta. Inte bara lite önskan, utan stort begär. Jag gick på affären. Letade mig till disken och plockade enportionslådan med smörgåstårta.
Vi kanske var högst 10 personer inne på affären. Inte någon i par. Inte någon av oss såg ut att ha så bråttom någonstans utan flanerade runt bland hyllorna med vår lilla korg. Jag törs säga att nog ingen av oss hade planer för kvällen.
När jag skulle betala min lilla portionslåda skämdes jag, jag funderade på om jag skulle plocka något annat från hyllan så kassörskan skulle tänka "det är nog bara en i familjen som vill ha smörgåstårta.." men jag insåg att det skulle vara alltför genomskinligt.
På väg hem slogs jag av tanken, tänk om jag skulle ha frågat någon i affären om vi skulle hitta på nåt? Fika eller laga mat tillsammans? "I och för sig har jag varit hemma i flera dagar på grund av magsjuka, men jag är säkert på bättringsvägen nu"
No comments:
Post a Comment