Thursday, January 27, 2011

Mamma säger att det som behövs är tid. Att det är för jävligt allt och man bryter ihop sjuttielva gånger och man vill bara dö. Och sen går det just aldrig helt över, men man kan fungera i längre stunder.


Fint. Undrar just var jag är på den skalan.

3 comments:

Bokomaten said...

Mamma har rätt. Men det kan ju ta en djä-a tid innan man kommer till att det inte gått över, men att det fungerande stunderna blir långa.

Sara said...

Japp, mamman har rätt. Saker går oftast över med tiden. Fyra år senare har jag ju börjat förstå att min Frida är borta och tiden läker faktiskt såren på något vis, iaf gör såren mindre öppna... Trodde aldrig jag skulle säga det och det onda kanske inte aldrig helt går bort gällande en sån sak. Men saknaden och sorgen bleknar iaf. Det är sanningen. =) Usch va djup jag blev nu då? Jo, men så är det. Med tiden fixar sig allt. Så det så.

Sara said...

Och när du kommer hem blir det utflykter varje dag och då kommer tiden gå jättefort och helgerna vara underbara!