men vadå...Va..jaha..eller nä?

Stieg Larsson - Luftslottet som sprängdes

Jag blev lite för sniken när jag skulle ställa mig i bibblokö på den avslutande delen av Milleniumtriologin av herr Larsson. Det var över 50 i kö på den inbundna versionen s då tyckte någon del av mig att det vore en idé att prova den i hörboksformat. Så har man liksom provat det också. Hur smart jag egentligen var kan vi väl diskutera i ett forum utanför detta. Så nu har jag hört nästintill hela historien varje dag i en vecka uppläst för mig i öronen. På jobbet. Hur dum får man vara? Minst tre gånger i timmen kommer jag på mig själv att bara dumstirra på den bärbara cdn. Va? och Vem?? och återigen VA? Jag har visst ett arbete som kräver en viss del av koncentration. Sista delen av denna serie förtjänar mer än vad jag kunde ge. När så upplösningen lästes upp hade jag fortfarande inte fattat nåt. Det kändes så futtigt på något sätt. Alla de däringa sömnlösa timmarna på morgonsidan och de uttagna flextimmarna till följd som lades på de föregående böckerna. Och så stöp jag på mållinjen. För inte var det här någon grand finale. Det som kan ses som positivt är att jag nu dämpat behovet att KÖPA. BOKEN. NU. Nu kan jag hålla mig till bokrean och då få läsa mitt exemplar med ganska nya ögon ändå.

P.D. James - Fyren

Även här sommardeckaren som föll på mållinjen. Denna bok har skramlat runt denna stad i min väska och varit trogen kompanjon på morgonsidan och på bussen hem. Spännande var det, så fröken tur. Och precis varenda en var ju en riktigt skum figur. Och så kom då slutet och allt blev bara konstigt. Jag fattade ingenting. En burk vaselin?? Nä, fram för mer personbeskrivningar och ibland så kanske det vore en idé att skippa avslutet. Man blir liksom bara besviken.