någon som kan det här med mun-mot-munmetoden?

Jag vet att man inte har sett så mycket av mig här ute i bloggosfären. Jag har inget att skriva. Plus att jag egentligen inte behöver försvara mig eftersom närstående människor till mig är inte så vidare själv på det där att uppdatera...ehum. Nåväl. Här stormar det och är 12 grader varmt. Så jag har inte något dåligt samvete över min omväg via videoteket på väg hem. Jag kom ut med 6 filmer. Dåligt samvete har jag över den påse med lösgodis som jag balanserade md andra handen. Jag åt middag framför tvn. Sen så låg jag bara raklång i soffan och fastnade framför Stranger than fiction med Will ferrell och Emma Thompson. Den var helt klart sevärd, och än en gång blev jag totalt uppslukad av Emma. Hon är ju helbra. I Umeå fastnade jag en gång framför en nattfilm på tvn. Det var Emma som spelade en engelsk lärare som drabbas av cancer. Herregud, vad jag grät. Dagens film var kanske inte av samma kaliber, men klart sevärd. Den återkommande poängen att göra något med sitt liv gjordes tydlig men på ett stilfullt sätt.

Annars då, jag är däckad i någon blandning av pollenallergi, förkylning, utmattning och leda. Kan vara anledning till att jag är totalt uppslukad i böckernas värld för tillfället. Jag har tre sängböcker som jag läser parallellt, en bussbok och sedan en ljudbok på jobbet. Samtidigt är minsta ledig minut värdefull för då letar jag boktips på nätet.

Jag är ensam hemma, tack så mycket. Det som är oroväckande är att vår ena råtta är nere för räkning. Den ligger bara i ett hörn och flämtandas och stirrar på mig med vattniga ögon när jag ber den att hålla ut i alla fall tills resten av familjen är tillbaka. Du kan inte dö nu, säger jag till råttan innan jag trugande lägger fram gurkbitar som offergåva. Blev minst sagt rädd idag när råttan till och med ratade dem. Jag vill inte ha med död att göra. OK?