Jag är på illa humör. Mycket illa. JAg känner långt inne i mig att jag skulle må bra av att slå något hårt i huvudet eller någon annan kroppsdel. Hårt och länge. Nu. Jag är så förbannad. Och jag vet inte varför, jag är bara så onödigt förbannad. Jag är ett åskmoln på två ben som stirrar ut människor och chefer och omvärld och bygger på min irritation när jag märker att folk viker undan, svarar med samma mynt eller inte är allmänt trevlig. JAg vet att man ska leva enligt den gyllene regeln, behandla andra som man vill bli bemött. Men vad sjutton, måste man jämt börja??
Och jag vill sluta jobba. Nu. Jag börjar känna att de inte är värd min tid. Mitt humör. Min närvaro. Mitt slit. För vad?
No comments:
Post a Comment