Thursday, September 20, 2007

Det är nog bara reklamen.

Så jag är tillbaka, till omvärldens lycka? Fågelboken hade jag inte så mkt nytta av. Tror i alla fall jag såg en sån här stor berguvssak på bussen hem. Kan även ha varit en vråk. Tycker alla fåglar ser ut som vråk, eller att de borde heta vråk. Vråk är ju inte ett så upphetsande ord. Och stora fåglar är verkligen inte heller det så det går på ett ut. Kunde ha haft nytta av stenbok eftersom jag gick och svor över dessa i timtal, vore bra att då ha dessa namn som gör ramsorna mer intressanta. Är redo att erkänna att jag verkligen inte är den fjällmänniska jag så stort önskade att jag kunde vara, nej. Kände mig ganska mör när jag gick i mål. Inte en bit till ville jag gå. Likaså var själen fylld av hagel, snö, blåst och regn, hade inte plats för de solstrålar som böljande över den motsatta dalen.
Nästa dag for vi upp till ett närliggande fall och plockade fram ett flak med chokladbollar. Är ganska säkler på att denna lilla tur har bara genererat fler kilo på vågen.

I tisdags var jag och min kusin på bio, vi såg Becoming Jane. En sann engelsk kostymfilm i Austens ära, i detta fall även till. Otillåten kärlek, gräl med så hög intellektuell nivå att man får stava vissa ord högt för att hänga med, passion, böljande kjolfållar och till viss del djupa dekolltage, Karlar i höga stövlar, kravatt och pollisar. Och den ekonomiska frågan djupt förankrade i alla äktenskapsfrågor. En riktig tjejfilm. Det var vi och 15 tanter i publiken. Plus 5 grabbar i 15-20 årsåldern. När så de första scenerna börjar visas på duken så sjunker jag och min kusin ner i stolarna och bara myser. Vilket inte killgänget gör, de börjar nu nervöst skruva på sig bakom oss. Och viska. De viskar alltmer desperat så det övergår i teaterviskningar. "Är det här Shrek?" "Det här är väl inte Shrek?"
En av killarna tar snabbt ledarpositionen, "nej, det är bara reklamen" (på duken är det ett regntungt England, en klocka tickar långsamt), men till slut halvskriker en av killarna "vi måste fråga i kassan!" "Jamen kan vi inte fråga någon härframme vad de ska titta på?" men då är redan en av killarna ute genom dörren och en liten stund senare så stormar han tillbaka och rycker upp de andra - "vi måste gå - det här är inte Shrek!!"
Aaaahhh, tänk vad lite vardagshumor kan göra...

Och filmen? Min kusin och jag satt längst kvar i salongen för att tårarna någongång skulle sluta rinna. Vilken film. Vilken film. Vi var alldeles tagna. En äkta kärleksfilm!!

Så hej på er! Jag har saknat er. Är lite fundersam sedan min återkomst på vissa saker. Jag känner att det är dags för mig att reda ut vissa huvudbryn som sitter i min själ. Vilket verkar vara något återkommande för oss alla.

No comments: