Sunday, September 2, 2007

som musspår i vit snö

Jag borde verkligen inte skriva något mer idag. Men har märkt ett intressant fenomen, för er stackare som följer detta ting kallad aidas blogg kanske ni minns ett intetsägande inlägg om stora bokstäver på internet? Att min dator förstorade all text till en storlek värdig Optikernas gluttatavla. Well, nu har felsökningen nått fram. Nu har storleken krympt. Nu ser det mest ut som världens minsta myra vandrar över insnöad öken. Åter tillbaka till att mest se på bloggarnas bilder, eller leka sherlock med förstoringsglas.

Passerade nyss köket där min kära skrutt skulle baka kaka. Söthjärtat hade utifrån receptet "150 grader, 40 minuter." ställt köksuret och startat ugnen. Bara det att hon utgick ifrån att de där 40 minuterna var nedräkning till när hon fick börja med smeten. Som en lång startsträcka. Och till det hade hon ställt köksuret. Ibland är man hjälplöst opedagogisk och helt genom skadeglad storasyster. Gud, vad jag inte kunde sluta skratta.

Varför man inte ska vänta med saker till sista minuten. Vart är alla mina betygshandlingar? Varför har jag inga papper på att jag har sommarjobbat i storkök?

Hörni älsklingar, ni har ringt mig under veckan. Och jag varit nästintill ohövlig. Inte långt ifrån. JAg ber så hemskt mycket om ursäkt. Ena dagen hade vi inbördeskrig, den andra dagen var det flytthjälp och lite andra grejor. Har känt mig ordentligt disträ. Ber om ursäkt!

1 comment:

Anonymous said...

Du har inte varit ohövlig. Du behöver inte be om ursäkt för att du har ett liv att sköta!! Kraaam!