det är just det där borde som känns lite osäkert.

Ett kapitel i mitt liv: tåget hem från Göteborg.
Scenario: salongvagn med en massa bokmässefolk.

In kommer aidaho med väskor och värkande fotsulor. Rasar ner på utsedd plats, bökar in väskor och lyfter upp blicken och tittar rakt in i ett par ögon som hon mycket väl känner igen. Dyker därpå ner i väskorna med huvudet före, smusslar in mobilen och paniksms:ar.

aidaho, sms 19.35
"har jag någon gång berättat om den *** kock som är ungefär det sexigaste man kan ha i ett kök och den gång jag träffade honom och bokstavligt talat förklarade att vi skulle gifta oss? Och han missade det uns av skämt som låg i mitt uttalande(det kan ha något att göra med att jag uttryckte en önskan att han vore ett paket smör att smälta ner för att sedan rulla in sig i). Jag har bearbetat det hela genom att inse att vi ändå aldrig kommer ses igen. han sitter mitt emot mig i gången på tåget."

bror, sms 19.37
"HAHAHAHA ett läge att förklara allt...Du är en psykopatisk stalker!"

aidaho, sms 19.49
"jag är ganska säker på att det är precis vad han tänker också. Precis nu."

bror, sms 19.55
"eller så säger du till honom vad alla killar vill höra. U r sent from d future to save mankind from bad food and now u need his genitals"

aidaho, sms 19.57
"du sjuka sjuka människa!....Är det verkligen det varenda kille vill höra??"

bror, sms 20.01
"bjud han på en himla massa tågvin först. Inte alla killar tar det där med att ge bort sina heligaste. Men framtidsköret borde han köpa..."


Hur det slutade? Om ni hör talas om en kvinna som snubblade ut från tåget med handväskan nerdragen över huvudet..ja då vet ni var ni hörde det först. Dessutom innebar även detta att jag inte kunde kolla in mina nyförvärv i bokfloran. Att dra upp "alla får ligga" i det läget kändes lite magstarkt.

The story of my year.

Har nu suttit på en träbänk i en avlägsen liten by. Ica stängde kl 13. Jag skulle bara byta tåg. Och fara hem. Det är det där lilla ordet bara som sj aldrig kommer förstå. Jag kommer inte kräva någon ekonomisk ersättning. Jag kommer kräva att fotöljer placeras ut på perrongerna. Förresten så var tåget först försenat 1 timme. Sen när det kom fick vi vänta på ny konduktör..i 40 min.

Uppdat

två timmar efter utsatt tid fick jag äntligen kliva av tåget. Men efter att ha tyckt synd om mig själv fick jag ändå bita mig i läppen när vi kom in på perrongen. För de stackars familjer som skulle ha bytt tåg på min perrong för vidare anslutning till malmö...de fick snällt placera sig i en taxibuss. Till MALMÖ. Det måste ju ta tre dagar minst.

bamseplåster går över åldersgränser.

att smygslänga soporna i majbrasan misslyckades totalt eftersom jag glömde soporna på tåget. Men lika glad är jag för det. Man kan säga att jag gjorde en mycket illa planerad men ändå genomförd manifestation. Sopsorterat och klart, jag känner att mitt avlämnade skräp kommer verkligen sitta som klacken i foten på den där maffian.

Jag har hängt med en liten tvååring. Vi har klättrat på fåtöljer, skrikit oss genom nätterna, ätit riskakor med kidneybönor, druckit salladsdressing, spelat på pianon, ätit kaffe med tesked, klättrat på klätterställning, somnat i gungan, somnat under kyldisken på ica, kastat leksaker på grannarna på nedervåningen, flörtat med gubbar på bussen och i fikakön, provat nya kläder, hällt vinäger på nya kläder, pussats, druckit välling,ramlat på rullgruset och skrikit oss blå av ilska, jagat pojken som lekte med leksakerna som vi skulle ha. Man kan inte tro det skiljer 25 år mellan oss.

Med hans leende på läpparna vill jag inte ens tänka på vad han hade för bilder i huvudet.

På tåget satt jag bredvid en grabb i övre tonåren och mittemot en tjej. typ 20 år. Hon pratade i telefon. Lite mer världsvan ville hon nog vara, pratade vitt och brett om alla resor och äventyr hon varit på. Hon skulle ut och resa så hon kunde skapa sig ett ordentligt internationellt nätverk...(det finns alltså sådana som säger såhär på allvar). Sedan började de diskutera alla sommarfestivaler och festivalminnen. Varpå hon utnämner emmabodafestival som bästa minnet, för där hade hon gjort hela den klassiska festivalgrejen med sin bästa kompis..."jamen du vet, regn, lera och så bodde vi i ett sånt här klassiskt trekantstält". Jag är väl inte hemma i tältbranschen men med tanke på killens reaktion så känns det som det kanske blev lite fel..