innehållslös kunskap väger tyngst

jag läste stenografi för många år sedan. Jag var sämst i klassen, men höll mig flytande. Så pass att jag fick betyg. Betyget finns dokumenterat. Visar jag upp det, mot allas bättre vetande, så ser det ut som jag har en ganska cool och udda kunskap. Det som stör mig ifrågan är inte hur innehållslös denna kunskap är hos mig, utan oförmågan att släppa tanken på att jag har kunnat. När man väl börjar inse att man har glömt, varför inte lämna det därhän och låta det vara istället för att det hederliga dåliga samvetet ska väga på axlarna?