Monday, February 8, 2010

ibland handlar det mer konkret om överlevnad.

Idag tränade jag för första gången på 2,5 vecka. Jag tror nästintill att det är ungefär samma siffra på hur många gånger under de 60 minuterna som jag var nära att svimma. Tyvärr hade vår tränare en liten fäbless för stafetter. Något. Jag. Hatar. Det påminner alltför mycket om ångestfyllda minuter under skolidrotten när jag alltid valdes sist eftersom de ofelaktigt skulle förlora med mig i laget. Självklart Förstod jag att det inte var på liv och död nu, vi var vuxna människor och jag hade inga som helst relationer till de andra. Men det är en sak att intala sig, en annan att leva efter.

Förresten så berodde ett av svimningsanfallen av att jag råkade lukta i en an de gamla boxarhandskarna jag hade på mig. Gör aldrig det. Mitt råd idag.

1 comment:

Bokomaten.. said...

Åh, men du ÄR ju så duktig... min ambition att äta nyttigare om jag nu inte orkar träna (läs mindre choklad och ost) sprack första dagen i söndags... :( Nu har jag reducerat det till mindre ost, bara..