Jag var kallad till arbetsförmedlingen idag för att få träffa min handledare Christer. Jag rafsade ihop mina betyg, mig själv och lite annat som skulle fixas i farten. Inte riktigt återhämtad efter förkylningen virade jag den stora halsduken runt huvudet och den något smutsiga tröjan.
En christer för mig är en jämnrund man med tunt hår och foton på barnbarnen på kontorsbordet. han är runt femtioplus. Min christer var runt trettiofem och jämnsnygg över hela sig. Inga foton, ingen ring. När han ropade in mig på rummet så var jag så förvirrad och faktiskt något störd över den falska markandsföringen att jag ifrågasatte om det inte vore bättre att vi inväntade christer. Han intygade sin existens och jag lyssnade på honom med en djup rynka i pannan.
Jag tycker de kunde ha förvarnat mig i alla fall. Då hade jag inte tagit tröjan med tandkrämsfläckar och försökt fixat till frisyren. Och jobbat på den grammatiska delen av det svenska språket. Nu försökte jag säga allt i en mening, mellan snorattackerna.
Vilka ögon säger jag bara.
No comments:
Post a Comment