Ska ni se film i helgen, se inte "he's just not that in to you!" Jag skär tänder över detta vanvett. Hade jag inte haft så lite godis kvar hade jag slängt det på tvn.

konstigt med en så kallad "tjejfilm" som ägnar 120 min till att göra ner tjejer totalt. Tjejer som framställs totalt neurotiska, griniga och äckligt könstypiska. En chickflick borde framkalla någon som helst känsla av gemenskap och igenkänning. Den här visar bara "hur jävla dumt ni tjejer tänker". För killarna i filmen får visst bete sig hur som helst.. Och konstigt nog så är det bara en kille som kan sammanfatta spelreglerna, ädelt nog i lättfattat format så Gigi ska förstå.

den här filmen är inte undantaget som bekräftar regeln, den är regeln. Om regeln säger att en tjejfilm gjord på 2009 ska inte bygga stereotyper från 1800talet.

Så efter 120 minuter tjejfilm kan jag inte annat säga att jag har lust att knocka närmsta syster. Och det kan inte vara meningen?

Den mannen är min avatar.

vi såg avatar ikväll. jösses vilken film. Det känns som jag just har sett en väldigt påkostad film i ämnet amerikansk historia. Det enda de lämnade ute var inbördeskriget. Du har indianfrågan, terrorismfrågan, invandrarfrågan, miljöhotet och en galen Bush. Filmen i sig påminner mycket om en blandning av dansa med vargar, matrix, sagan om ringen och die hard. Tyvärr balanserar den alltför ofta över i die hardkonceptet och den "hårda amerikanska" attityden, slutstriden var onödigt (jag väntade på att bruce willis skulle dyka upp när som helst). En otroligt vacker film med lite väl haltande klicheer och stereotyper.

Som filmpåa innan den verkligen filmen började visade de trailer för Sherlock Holmes. Fint sätt att ha hjärtklappning innan ens filmen börjat. My man. Min man Robert. Kanske man skulle besöka bion igen för att se robert? Du och jag, Robert, du och jag.

paparazzi blir nog den nya pizzan.

stormen är över, nu kom kylan istället. I lägenheten ligger jag inbäddad med mamma i telefon. Älskade mamma har som jobb att köra runt till jordbruken i sitt (stora)hemlän. Det blir många mil. Många telefonsamtal. Många timmar av lokalradion. Hon är alltså alltid först med att kunna förmedla nyheter, om lillbutiken i ute i ingenstans och storbesöket från hallywååd.

Så här får ni senaste.
Snöstormen och den härliga vintern gav sig till känna igår, även för en körvan person som mamma. I en av alla dessa alleer som ska köras fastnade hon i en alltför snäv sväng. Då kom gårdskarln inom några minuter med traktorn, mamma själv hade börjat skotta fram bilen. Förundrad över det snabba ingripandet frågade mamma om han hade sett henne från vägen.

"Nää, du förstår. Med den här storfjåsen (kändisen) från USA i trakterna har byn fått gå ihop i telefonkedja. Vi får plocka upp journalister ur dikena stup i kvarten. Jag har svårt att hinna med mjölkningen, ska du veta."

Några timmar senare var det dags för den dagliga radiorapporteringen av storkändisens förehavande under dagen. Studion ringde upp en av alla dessa journalister som nu svärmar i obygden. I slutet av rapporteringen så ställde studiomannen journalisten mot väggen: "det var ju tur ändå att du blev uppdragen ur diket så du kunde rapportera till oss!" Något ställd svarade journalisten:"...men hur sjutton visste du det?"

Välkommen till fjällen, säger jag bara. Här har vi koll på varandra.
Själv sitter jag och fnittrar åt en av de större rikstäckande tidningarna som skriver en daglig krönika i sin jakt på storskådisen. Dagens krönika gick ut på att han legat nersjunken i snön bakom en sten, under lite granris. Efter några timmar kom belöningen, han fick höra skådisen säga "nu kör vi!".

Vi är för gulliga ibland.

nog visste jag att tålamod en dag skulle löna sig.

Jag flyttade från min lilla stad i Fjällen för att jag tyckte det inte hände någonting och att killarna i mångt och mycket påminde om apskaft. Nu bor jag i björkbyn och livet går sin lilla, lilla gång. Mycket händer inte.

Men.

Hemma i fjällen håller man just nu på att förbereda celebert besök av STOR Hollywoodskådis inom bara några veckor. Möjligtvis ett av de få namn eller kanske det enda som får en stackars tant som jag att sucka så det fladdrar i bröstkorgen och leta efter luktsaltet. Han ska till min lilla stad.

Det enda som kan hända nu är att SJ chockhöjer priserna så jag inte tar mig hem. Möjligtvis kommer cloonpojken få ta in i ett litet stall, eftersom vartenda hotellrum kommer vara uppbokat av cityakutenmaffians organisation. Men skulle vara så så har jag extrasäng på flickrummet.

För egen del är jag mest tacksam över att han väntade tills det ögonblick i vilket jag just betvivlade att jag någonsin skulle träffa någon. Jag ser det som de högre makterna äntligen ska belöna mig efter alla år av apskaft som jag har uthärdat.

Någonstans måste vi ändå ställa oss frågan, är tiden ur led? Har vi hela sveriges befolkning hamnat i dvala och vaknat upp den 1 april?

vad är väl en bal på slottet?

På andra sidan gatan så har företaget sin sommarfest på baksidan av fabriken. Vi har hängt i fönstret flera stunder och en strax idag för att se uppbyggnad av scen och bord. 400 personer ska gå, i snålblåst och några enstaka plusgrader.

Själv sitter jag nedtryckt i fotöljen och ser "det sjunde inseglet". Som det sägs i filmen "vem har sagt att folk ska ha roligt hela tiden? nä, de behöver påminnas om att de ska dö." Han är så lättsam, handendära Bergman.



Ps. Igår såg jag Veronikas dubbelliv av Krzysztof Kieslowski. Ärligt talat, jag förstod. ingenting. Men uppvuxen med östeuropeisk dockteater som tvunderhållning så finner man sig tolerant mot handlingar som svoschar förbi någonstans över huvudet..med andra ord, inte alls förvånad när handdockor blev en del av handlingen. Helt ok film, vacker och samtidigt väldigt obegriplig. Sen var jag tvungen att googla filmen för att få en förståelse för vad jag hade sett.."Den 23 november 1966, klockan 3 på natten, födds två flickor. Den ena i Polen, den andra i Frankrike. Båda får namnet Veronika. Annars har de ingenting gemensamt. De har aldrig träffats, och lever i två helt skilda världar. Likväl är flickorna identiska. De båda vänsterhänta, älskar att gå barfota, har en brinnande passion för musik, och lider av samma unika hjärtåkomma." Som en recension sa, som amelie från montmartre men mer seriös. Som amelie? Min favoritfilm? Fast med handdockor? Jössesligen, har man legat av sig totalt? Någon som sett filmen?

inte alla kan övertyga i romantiska komedier.

Get well soon med vincent gallo och courtney cox ska visst både vara en romantisk komedi och ett drama. Tillåt oss tvivla. Att skruva på sig av rent obehag i slutscenerna är INTE ett bra betyg. Och det spelas över och är allmänt dåraktigt ihoptotat till något slags manus. Vincent Gallo är, enligt mig, en vacker bad boy men hans val här i livet är inte alltid lätta att förstå. Låtom oss nu lägga denna film till handlingarna. Tro mig, ni kan göra nåt bättre med tiden.

Något som störde mig var att den enda vettiga människan i filmen var brodern som var placerad på mentalsjukhuset, samtidigt som de "vanliga" människorna krisade sönder varandra. Enda poängen med filmen antar jag.

Det var fyra kvinnor, en skönhetssalong och Beirut.

Jag har en ny favoritfilm. Jag ville bara berätta det.
Får ni möjlighet att se filmen caramel, ta den. Här stod den och gömde sig på en bibliotekshylla. Nu funderar jag på att beställa den från nätet, 60 bagis på cdon är ju överkomligt.