Wednesday, January 13, 2010

nog visste jag att tålamod en dag skulle löna sig.


Jag flyttade från min lilla stad i Fjällen för att jag tyckte det inte hände någonting och att killarna i mångt och mycket påminde om apskaft. Nu bor jag i björkbyn och livet går sin lilla, lilla gång. Mycket händer inte.

Men.

Hemma i fjällen håller man just nu på att förbereda celebert besök av STOR Hollywoodskådis inom bara några veckor. Möjligtvis ett av de få namn eller kanske det enda som får en stackars tant som jag att sucka så det fladdrar i bröstkorgen och leta efter luktsaltet. Han ska till min lilla stad.

Det enda som kan hända nu är att SJ chockhöjer priserna så jag inte tar mig hem. Möjligtvis kommer cloonpojken få ta in i ett litet stall, eftersom vartenda hotellrum kommer vara uppbokat av cityakutenmaffians organisation. Men skulle vara så så har jag extrasäng på flickrummet.

För egen del är jag mest tacksam över att han väntade tills det ögonblick i vilket jag just betvivlade att jag någonsin skulle träffa någon. Jag ser det som de högre makterna äntligen ska belöna mig efter alla år av apskaft som jag har uthärdat.

Någonstans måste vi ändå ställa oss frågan, är tiden ur led? Har vi hela sveriges befolkning hamnat i dvala och vaknat upp den 1 april?

3 comments:

Bokomaten.. said...

Oh-My-God...:-D Så där kände jag när Lenny Kraviz kom till byn... och Kenneth Brannagh... men si det var efter att jag blivit sambo.. som blev så svartsjuk på Lenny att i fick ställa in koncertbesöket. Tror sambon har lite för stor tilltro till min charm, hehe..

Aidaho said...

nja, jag tror sambon gjorde helt rätt. Frågan är: är du säker på att konserten blev inställd eller var det bara vad din sambo sa? ;)

Bokomaten.. said...

Nja, koncerten blev inte alls inställed, det var bara vårt besök som blev det..