Ska vi prata om det här kanske?

Något har jag uppenbarligen gjort som har retat dem förbaskat. Vi har ett litet mer distanserat förhållande nu förtiden från att ha varit en kelgris förut i veckan. Idag hittade jag så min tröja nedgrävd i kattsanden, med annat som också brukar vara mer vanligt i kattsand. Blev topptunnor. Och så sitter de där och ser så otroligt oskyldiga ut. Och inte kan man skälla heller för man vet ju inte vad som förstås. Så jag har mest gått omkring och varit sur. Vilket har varit ömsesidigt.
Gårdagens glöggparty var lyckat när besöket insisterade på starkvinsglögg för att efter någon timme sluddrande beställa hämtning. Stark glögg kan man säga. God var den också, när alkoholångorna dunstat bort. Dagens julskyltning var högst lyckad, vi drack glögg vid foten av torgets stora adventsgran samtidigt som körstatyns julmusik dånade kring fötterna. Sedan gick vi på loppis och jag blev alldeles förkrossande kär i en teservis från 70talet, mörkbrun med stora blommor. Kommer aldrig få köpa den för familjeförbundet. Hittade även en massa glas som var fina, möjligt är att jag nog får köpa dem istället.
Fick sedan ett telefonsamtal av en mer oväntad karaktär, mor tuta hade hittat årets julskiva och stoppat i spelaren. Först på tredje varvet var hon övertygad om att det inte var dålig jazz utan en bra julskiva. Folkjul med Emma Härdelin och Sofia Karlsson och en mastodontkör och Gunnar Idenstam på största orgeln. Här är det ingen mesig julhandelsskiva utan en riktig julnattsgudstjänst. Blundar man ser man de vajande ljusen i kyrkfönstrena, efter ett tag känner man lukten av varma ytterkläder mot uppvärmda träbänkar. För en total julkänsla.
Ska man dessutom ha ett riktigt glöggsjöslag är Dufvenkrooks Prestige självklar med sina 20 procent. Ska du lukta på glöggen, pojk? Hör man i bakhuvudet när man står vid spisen och låter glöggen bli varm i kastrullen och glasögonen immar igen.