det händer inte ofta. Men imorse chockade jag världen och stoppade tvättstugan full med kläder INNAN strömmen ens gått igång. I väntan på ljuset så städade jag innergården. I smällkallt norrländskt mörker. I de enda rena kläder jag hade och tandkräm över halva ansiktet.
Nästa steg är att möjligtvis kasta de döda blommor som hopat sig på balkongen. När jag förklarade för min bästaste vän att jag försökte rädda blommorna på balkongen, så frågade hon försynt om jag försökte hindra dem från hoppa. Det är väl det närmsta sanningen vi kommer. Vill ju hålla mig väl med grannarna.
När jag så skrotade runt där på innergården så funderade jag en del på den nyhet som går att läsa på en nyhetssajt nära dig. Följer du tvunderhållningen på fredagar lär du nog vara medveten om det redan. Så vi svenskar tenderar att upphöja människor in absurdum. Som den här människan som började som gift med en bloggare. Bloggaren retade gallfeber på många. Sen blev han författare. Och väldigt älskad för att ha avslöjat sig som fin och kulturell. konstigt nog så har inte hans nu före detta fru gjort det. Hon blir gravid med en annan personlighet som är känd för att fota sådana där avklädda. Den gravida säger sedan att hon nog kommer ha den stränga rollen i föräldraskapet, utdelandes slag (sic!) och förbud för hon gillar ändå inte sådana där saker...
Och varför går jag och funderar på det här, kan man ju undra. Jag undrar med. Jag gillar ingen av de inblandade och försöker undvika minsta rubrik med dessa. Men det kan ha att göra med de vänner som just förlorat sitt planerade barn. Som längtade ihjäl sig, som är världens bästa föräldrar och verkligen ville få äran att ta hand om ett liv till. Och så blev det inte. Jag önskade att jag kunde gå hem, stryka med svart tusch över denna artikel så de ska slippa läsa den till deras frukostkaffe.
No comments:
Post a Comment