jag vaknade av ett fantastiskt solljus som spred sig in över golvet och vidare upp på väggen. Vad hade jag drömt, allt kändes så bra. Tanken slog mig då, vad jag inte hade drömt.
Jag drömmer inte om dig längre. Du är inte glömd, jag kan inte glömma dig. Du är skriven på min hud. Men jag drömmer inte om dig längre.
2 comments:
Otroligt fint skrivet, kär du. Och skönt att det bliit så.
tack, fin du! Skönt är det. Och lite förvånande, varje gång.
Post a Comment