my feet, my feet, please forgive me.

Jag har i helgen avverkat yran med kärt sällskap. Är lycklig över att kunna delge att jag både träffat luddet och blyger! Är mindre lycklig över den smärta som befinner sig i rygg och stela muskelpartier. Min kropp har tydligt demontrerat inför min dumhet. Nu ikväll kom så mor tuta tillbaka för att börja jobba igen imorgon. Så nu är vi fler i hushållet. Får se hur det går. Har i alla fall högtflygande planer för veckan, ska sätta ihop mitt resealbum från Paris. Så full fart mot veckan!

Ursäkta, jag har inte tid - jag är lycklig.

Tessa + Victoria + Ebba har förgyllt min födelsedag!

En sak till.

Det här är mer en endast ett boktips.

Tinni Ernsjöö Rappe - Lycka till

Detta är någon slags uppföljare på succeboken Diagnos: duktig. Som också ska läsas. Hur gör man när man kämpar dagligen för det där att vara duktig och framgångsrik och samtidigt räcka till. När man dagligen får höra att man även ska se till att söka balans och lyckan i livet?

LÄS, LÄS, LÄS! Finns nu som pocket! Diagnos: duktig finns lätt på bibblo...Och när ni åndå står vid hyllan plocka med er Katarina Pietrzaks bok så ung och så duktig!

Dessa ständiga listor

Stod vid diskbänken nyss och rynkade näsan åt en viss kompostlukt som börjar kännas vid. För mig själv började jag dra upp kvällsgöromål i en enda lång lista. Det är lika bra att göra dom nu. Imorgon är jag en zombie på fyra ben. Fyra för att jag knappt håller mig upprätt före lunch. Tur att åldern tar ut sin rätt imorgon. Tolv år, tänka sig. Det kan omöjligt vara mer. Dessutom så har jag egentligen försumbar önskelista, jag hittade i sista stund en ny kokbok på Bokia idag. Men annars är jag mer tacksam över min ensamhet för tillfället.

Äsch nu måste jag gå ut med soporna.

Förresten har jag sett Marie - Antoinette. Bra, bra, bra. Jag vet att Sofia Coppola blir sågad nu och då. Men hon och jag bondar, minst sagt. Det är nästan att jag skulle kunna tänka mig att se Gudfadern tre, bara för att. Jag fattar distansen i hennes filmer. Och vad kan bli mer distanserat och ensamt än en stackars flicka på 20 år med total nollkoll i verklighetsföränkring? Lost in translation borde vara en mer given som uppföljare. Marie Antoinette i Tokyo...

ole, dole, doff.

Sophie Zelmani funkar dödskönt till att läsa Harry potter i solstolen på balkongen. Ska bara bestämma mig för - ska jag ta en promenad i kvällssolen eller fortsätta plöja Harry?? Argh, alla dessa beslut som måste tas.

I alla fall frös jag in chokladtårtan. Vår frys har de mest fascinerande innehåll.

men vadå...Va..jaha..eller nä?

Stieg Larsson - Luftslottet som sprängdes

Jag blev lite för sniken när jag skulle ställa mig i bibblokö på den avslutande delen av Milleniumtriologin av herr Larsson. Det var över 50 i kö på den inbundna versionen s då tyckte någon del av mig att det vore en idé att prova den i hörboksformat. Så har man liksom provat det också. Hur smart jag egentligen var kan vi väl diskutera i ett forum utanför detta. Så nu har jag hört nästintill hela historien varje dag i en vecka uppläst för mig i öronen. På jobbet. Hur dum får man vara? Minst tre gånger i timmen kommer jag på mig själv att bara dumstirra på den bärbara cdn. Va? och Vem?? och återigen VA? Jag har visst ett arbete som kräver en viss del av koncentration. Sista delen av denna serie förtjänar mer än vad jag kunde ge. När så upplösningen lästes upp hade jag fortfarande inte fattat nåt. Det kändes så futtigt på något sätt. Alla de däringa sömnlösa timmarna på morgonsidan och de uttagna flextimmarna till följd som lades på de föregående böckerna. Och så stöp jag på mållinjen. För inte var det här någon grand finale. Det som kan ses som positivt är att jag nu dämpat behovet att KÖPA. BOKEN. NU. Nu kan jag hålla mig till bokrean och då få läsa mitt exemplar med ganska nya ögon ändå.

P.D. James - Fyren

Även här sommardeckaren som föll på mållinjen. Denna bok har skramlat runt denna stad i min väska och varit trogen kompanjon på morgonsidan och på bussen hem. Spännande var det, så fröken tur. Och precis varenda en var ju en riktigt skum figur. Och så kom då slutet och allt blev bara konstigt. Jag fattade ingenting. En burk vaselin?? Nä, fram för mer personbeskrivningar och ibland så kanske det vore en idé att skippa avslutet. Man blir liksom bara besviken.

namnam

Helt underbar helg är nu till ända. Jag har tillbringat den i mitt egna sällskap förutom den timme jag satt hemma hos bror. På den lilla timmen fick jag all kärlek jag behövde denna helg, deras ena katt blev alldeles till sig över min närvaro och rullade lycklig på min mage. Jag hann även att göra av med mina pengar så nu är det bara att hålla andan tills på onsdag. Besökte mysiga potatisbarens uteservering och satt där och bläddrade i nya Harry Potter. Deras ägare förklarade att de höll på att sälja och då var jag tvungen att bunkra lite bland deras kryddor och porslin. Blev barnsligt nöjd med mitt nya rektangulära ugnsfat. Besökte även systemet en kvart innan de stängde. Det var jag inte ensam om, däremot var jag nog den som handlade minst av de alla. Ville bara ha lite somrig cider och en flaska vitt vin att marinera kyckling i. Gjorde idag min ICArunda för att inhandla veckomatsedeln. What a bliss to be home alone. Inga rynkade näsor eller misstroende blickar. Mina systrar ska vänjas vid god varierande och nyttig kost innan jag lämnar detta hushåll, god damn it. I alla fall önskade jag att jag kunde lämna en skrapruta i bloggen för att ni skulle kunna ta in den gudomliga doft som spreds i detta kök på eftermiddagen.

Jag satt på balkonggolvet med ett glas vitt vin till den avokado/gorgonzolabakade laxen med fänkålsgratäng, till efterrätt ugnsbakade nektariner och vaniljglass. Bliss, bliss, bliss. Har även en maffig chokladtårta på köksbänken. Är lite fundersam på den om den verkligen kommer hålla eller om jag kommer få slänga bort en del av den. Den är så mastodontisk att man klarar närmast en knivsudds bit. Men god, oj oj oj.

Nu ska jag se klart Spioner är vi allihopa, den gick sent i natt och jag orkade bara se de första tre minuterna. En gammal 80tals klassiker från barnbenen.

kräk,kräk,kräk och några baciller

Linda Skugge Blogg 2005 - 2007

Samlade är nog de flesta blogginlägg enerverande att läsa. Ändå har jag nog provat de flesta bloggböcker som kommit ut. Bodils är nog den som hållit bäst. Men man kan få en ganska bra bild av vilken person man har att göra med. Även så Linda Skugge. Linda är småbarnsförälder. Det märks. Linda har enligt halva mailinnehavande Sverige lagt av sin briljans. Det märks. Det är en tjock bok, men jag kom att snabbläddra förbi det eviga återgivandet av mail. I början var det lite häpnadsväckande att läsa alla kommentarer om vilken person Linda är och vad för slags behandling hon förtjänar. Men till slut så blir det bara utmattande. Stackars Linda, nog för att man inte håller med i alla avseenden, men det handlar faktiskt om lite mänskligt vett och etikett även i bloggosfären.

Nu när den är läst lär den hamna i kokboksavdelningen. Ska jag öppna den igen lär det bli för de recept som finns återgivna.

Blomskrutt

Det ringde på mobilen igår när jag hälsade på min bror och sambo, ja brodern var inte hemma så det blev att jag hälsade på sambon. I alla fall, det var en semestrande skrutt.

- Vad gör du?
- Är hos bror. Och leker med deras katter.
- Ok..har du vattnat blommorna?
- ....va?......ok, det är aldrig så att mamma har sagt åt dig att ringa mig och påminna om blommorna?
- ....jamen, har du det?
- ...nej, jag har glömt. Eller Faktiskt så har jag vattnat din blomma!!! *jättestolt, illa dolt*
- För att vi hade ställt den på diskbänken kanske?
- Kanske det.

Åter tillbaka hemma, ganska dåligt pank. Men med en del roliga påsar. Då inser jag att en sak. Jag har vattnat en blomma när alla har varit borta och jag har haft huvudansvaret. Och vad händer? Det är den enda blomma som har dött.

Vad sägs om det? En död blomma, ett dött marsvin. Vad är det levande ting har emot mig?
Tell me why,why,why. Funderar på att hälla ut blomman i nedre lådan i frysen. Begrava både marsvin och blomma i samma jord.

pinnen

Har ju aldrig riktigt kommit ihåg vad de däringa råttorna heter, till förtrytelse för omvärlden. Inte för mig. De svarar ju endast till salladspåseprassel, inte till namn. I alla fall så kan vi nu döpa en av dem till pinnen. Eftersom den ligger nedfryst, stel som en sådan.

Förlåt min morbida humor, jag försöker bearbeta det faktum att det var jag som var tvungen att ta i den plus att den inte lydde mig. Jag sa ju klart och tydligt att den INTE fick dö. Dumma råtta. Den var ju så söt.

Nu måste jag gå och lägga mig innan den nostalgiska sidan tippar över.

någon som kan det här med mun-mot-munmetoden?

Jag vet att man inte har sett så mycket av mig här ute i bloggosfären. Jag har inget att skriva. Plus att jag egentligen inte behöver försvara mig eftersom närstående människor till mig är inte så vidare själv på det där att uppdatera...ehum. Nåväl. Här stormar det och är 12 grader varmt. Så jag har inte något dåligt samvete över min omväg via videoteket på väg hem. Jag kom ut med 6 filmer. Dåligt samvete har jag över den påse med lösgodis som jag balanserade md andra handen. Jag åt middag framför tvn. Sen så låg jag bara raklång i soffan och fastnade framför Stranger than fiction med Will ferrell och Emma Thompson. Den var helt klart sevärd, och än en gång blev jag totalt uppslukad av Emma. Hon är ju helbra. I Umeå fastnade jag en gång framför en nattfilm på tvn. Det var Emma som spelade en engelsk lärare som drabbas av cancer. Herregud, vad jag grät. Dagens film var kanske inte av samma kaliber, men klart sevärd. Den återkommande poängen att göra något med sitt liv gjordes tydlig men på ett stilfullt sätt.

Annars då, jag är däckad i någon blandning av pollenallergi, förkylning, utmattning och leda. Kan vara anledning till att jag är totalt uppslukad i böckernas värld för tillfället. Jag har tre sängböcker som jag läser parallellt, en bussbok och sedan en ljudbok på jobbet. Samtidigt är minsta ledig minut värdefull för då letar jag boktips på nätet.

Jag är ensam hemma, tack så mycket. Det som är oroväckande är att vår ena råtta är nere för räkning. Den ligger bara i ett hörn och flämtandas och stirrar på mig med vattniga ögon när jag ber den att hålla ut i alla fall tills resten av familjen är tillbaka. Du kan inte dö nu, säger jag till råttan innan jag trugande lägger fram gurkbitar som offergåva. Blev minst sagt rädd idag när råttan till och med ratade dem. Jag vill inte ha med död att göra. OK?

IKEA står kvar

Enligt senaste rapport från förbundsbilen så har mitt närstående sällskap lämnat IKEA åt sitt öde för denna gång. Till mig en närstående tuta gjorde sig av med IKEAoskulden idag. Enligt kontoutdrag ordentligt. Själv fick jag inte plats, fick inte ledigt och var ej tillfrågad. Vilken knäck för självkänslan.

Ringde på förmiddagen och drog på snörvelkranen ordentligt.
- det är synd om mig! jag vill ha en present.
- jaha. ja, vad önskar du dig då i födelsedagspresent?
- nejje. Jag menar en riktig preesent!!!

De senaste fem gångerna jag varit på IKEA (detta säger egentligen ingenting, i Norrland gäller IKEAranson, 5 gånger är nog hälften av alla mina besök) har jag varit fattig student i roll av sällskapsdam. Inte lika omtyckt på väg hem eftersom man då måste knövlas in på nåt sätt. Nu när jag har pengar kan jag ändå inte köpa något på grund av platsbrist.

I alla fall önskade jag av min ena skrutt att hon skulle köpa 1,5sitsfotöljen Stockholm till mig. Hon hade provsuttit och den var visst för hård. Lika bra det.

Förutom allt annat

Så gick min favoritbh sönder på jobbet en dag här i veckan. Inget kan göra saken bättre som att ha en vass, trasig båge som sticker in i huden.

Men, hur gör jag nu då?

Om jag blir arbetslös, hur ska jag då kunna intala mor att jag verkligen behöver köpa de resterande säsongerna av Gilmore Girls? Ska jag säga att det är en självhjälpskurs till att bli en bättre människa och en bättre dotter?

(egentligen borde det väl snarare vara frågan om hur jag ska kunna intala mig själv att jag klarar mig utan)

ha, jag glömde.

The be good tanyas kommer också. Det gör även Tomas dileva, men jag tror inte jag kommer lista honom bland måste seslistan.

Yran

Bara en ren gissning, yran lär bli tuff i år. Det är tur jag inte är för krogstråket så mycket. Det är som synd att jag måste stappla runt själv, man känner sig ganska dum. Även om man intalar sig att ingen annan bryr sig.

Vad man gör alldeles ensam hemma en fredagkväll

Man lyssnar på:

Hello Saferide - jämtländskt och bra, faktiskt.
The be good Tanyas - släpig, bitterljuv country

Etikettfråga

I en underbar blogg vid namn middagstipset såg jag den underbara etiketten att skaffa ett liv under ett inlägg. Nu hade det i och för sig med graviditet att göra, men varför gränsa av det? Jag tyckte det var lysande.

Men vad ska man fylla den med? Att skaffa ett liv. Ska det vara av typen - jag borde, jag ska eller idag gjorde jag?

go figures.

Det här har verkligen inte varit en rolig vecka. JAg är faktiskt inte alls glad. Första vecka efter semestern, jag får bända upp arbetsdatorn och särskilt min mailbox, jag börjar vara backup för min semestrande arbetskollega och får domen. Ett i taget.

Jag häpnar över det faktum att folk verkligen tror att det ska bli bättre av att fråga mig, att de ens ids skicka mail till mig och be om hjälp. Hela måndagens 11 arbetstimmar gick till att läsa enbart mail och försöka lösa de problemen. På tisdagen gick min kollega på semester med orden det kommer inte vara några problem. Det mesta är lugnt. Jo, tjenare. Dels har jag fått flera olika direktiv från avdelningschefer som jag försökt lösa, jag har fått utstå flera telefonsamtal med upprörda personer, men det värsta av allt som grämer mig mest. Jag har varit för stressad och gjort alldeles för många fel. En del som gått att rätta till snabbt. En del större som inte är lösta än och som ställde till det för hela avdelningen. Plus att min chef tog ledigt halva veckan vilket gjorde att jag var tvungen att ringa chefen och fråga om hjälp. JAg har en snäll chef, jag gillar chefen. Han skäller inte på en gång, inte jämt ialla fall. Men jag anar, intalar mig, att jag nog har gjort honom besviken.

Dessutom så fick jag beskedet jag halvt har väntat mig. JAg måste sluta på avdelningen. JAg kommer inte vara kvar i slutet av augusti. I all stress och alla problem så bestämmer sig chefen för att underrätta mig. På ett sätt är jag väldigt tacksam för att han sade det, i andra fall har jag hört om andra underrättelsesätt. Men det var fel tillfälle. Han avslutade med att säga att jag väl känt på mig det. JAg kunde inte säga något annat än ja. Det var en fråga om kompetens fick jag förstå. HAns ord har jag återkommit till flera gånger denna vecka när jag slagit huvudet i tangentbordet. För i slutänden är det så att jag jobbat där flera månader och borde veta vad jag håller på med. Men ändå är hjärnan som teflon. Och jag intalar mig att det är därför jag måste gå. Det är säkert inte så.

Vid ett avdelningsmöte blev vi underrättade om att endast mindre förändringar, nästan inga skulle drabba oss vid indragningarna. Det är vad jag är. Endast en mindre förändring. Det var min tanke när jag 17.48 på en fredagkväll släckte ner avdelningen för helgen. Då hade jag slitit mitt hår över excel i flera timmar när en och en av dem gick hem. För vad de vill ha är inte en människa som behöver 11 timmar per dag för att kunna utföra sitt och till viss del en annans, jobb.

Som tur var har jag kära, underbara vänner som slitit mig upp under veckan. OCh nu när jag sitter här har jag bitterljuv country.

Kära adlibris

När ni skriver i mail till mig i början av veckan att mina böcker har skickats via brevformat och kan komma levereras genom mitt brevinkast inom några dagar, varför gör ni så om det inte stämmer ändå? Varför lura en stackars hårt arbetande stackare till bokmal. Det enda som sker är att hon skuttar glatt hem från jobbet för att tappa mungiporna så fort hon öppnar dörren och hallgolvet är tomt.

Jag anar att mitt paket kommer ligga och skrota på mitt utlämningsställe HELA helgen eftersom jag inte ens, för en gångs skull, har fått något spårningsnummer vilket gör att jag inte får hämta ut det själv. Dessutom brukar personalen hata en ganska hårt när man dyker upp och säger att man nog ska ha ett paket där men att man inte har något avi med.

Tänk om.

Man är ju bra rolig ibland. När jag kollar genom min blogglista varje dag brukar jag även kolla min egen blogg och i nån snabb nanosekund är förhoppningen att den ska ha uppdaterats. Att någon annan gått in i bloggen och uppdaterat den med något roligt, bra, tänkvärt inlägg. Istället för mitt eget gnäll.

ursäkta.

jag ber om ursäkt för det faktum att jag sade att jag skulle höra av mig till mina vänner igår. När jag väl kom hem från jobbet var det i egenskap av grottmänniska och det jag klarade av var enstaviga grymtningar. Jag låg framför tvn och såg de sista avsnitten på säsong 3 av gilmore girls, drack lite baileys och tyckte synd om mig själv. Och någon hejd på omvärldskontakten i sådana fall är av största vikt.

Luddet, jag har lånat din bok och den finns hemma hos mig.
Blyger, jag ber om ursäkt för my grumpy old mood i måndags, du ska göra som du VILL.

I alla fall är det tisdag idag och jag tänker värja mig mot alla attacker med hjälp av min nyinköpta temugg. Stor nog att knocka medvetslös.

Första dagen efter semestern

455 mail. fyra-femma-femma st.


Och någon har snott min papperskorg.

men ni kan ju få telefonnumret av mig!!!

Det är tur att jag älskar Adlibris så mycket som jag gör, för då kan sådan här små misshappenings endast skuffa ner dem från piedestalen högst lite. JAg hade fått mail om att följande bok Tessa Kiros - Twelve var tillfälligt slut och struken från min beställning. Men om jag vet till och med numret till den franska bokhandel där jag stod och bläddrade i boken. Kan ni inte ringa dit då?? Snälla, jag vill ju ha tessa...

Bokmalen erkänner

Just nu finns det för mycket böcker.

När jag var inte så hårt slitande student kunde mina dagar vara till stor del fylld av fotöljsittande stirrande i böcker för flera timmar. Jag var i ett konstant läsbegär och hade ett snitt på 200 lästa böcker per år. Nu har jag blivit vuxen känns det som eftersom jag har tappat en hel del. Ska jag läsa 200 i år också måste jag nog ta paus för resten av året, stänga av tvn och antagligen flytta hemifrån. Det är ett alternativ som är gångbart i de flesta av mina problem. Men jag sörjer. Hur konstigt det än låter. För jag blir stressad och bara dumstirrar i böckerna innan jag skjutsar dem över rummet, jag vill läsa bra böcker och många böcker. Men det som händer är att jag läser ett par sidor på bussen till jobbet, på väg hem läser jag samma sidor och de känns som nya. Stressen har invaderat mitt enda stora nöje.

Söndagsångest

Så då var årets semester slut för denna gång. Nu är det bara att ha nedräkning. Känner mig smått apatisk. Två veckor går fort. Igår när jag for hem med hjälp av Tarmluddets välsignade hand så for jag förbi en arbetskollegas hem och tanken slog mig hur långt bort jag befann mig mentalt från mitt arbete. Denna arbetskollega har nog ställt till det för sig och situationen har varit påtaglig de senaste veckorna innan semestern. Och nu har det gått flera dagar och tankarna har varit någon helt annanstans. Det har inte varit av vikt. Och det har varit minst sagt underbart att släppa allting för ett tag. Och nu så ska man tillbaka.

Min tanke är att under följande period anta en sköldpaddeliknande skepnad. Ett hårt skal. Jag tycker om mina kollegor, till och från, men jag måste börja se efter vad sjutton jag håller på med. På senaste tiden har jag fått möjlighet att umgås med människor jag vill umgås med och insett att det är stor skillnad från att umgås med människor som bara finns i närheten. Likaså märker jag att ett mer harmoniskt sinne påverkar även relationer med familjen till det bättre.

nu fattar jag ingenting.

Så när jag kom hem från Paris tyckte jag att jag uthärdat nog länge och beställde andra säsongn av gilmore girls på dvd från ett annat ställe som utlovade snabb leverans. Och nog gick det snabbt. Snabbt, men fel. Så av ren trots har jag nu suttit i helgen och sett säsong 3 istället. JAg iddes inte skicka tillbaka den utan satt mig och beställde andra säsongen igen. JAg vet att det är nog så vidlyftigt men jag var in no mood for discussion. Det är ju bara det att min tanke från början var nu skulle jag äntligen se serien som tänkt istället för det ändlösa reprishoppandet. Men jag börjar tro att det är att föredra istället för att skippa en hel säsong i ett nafs. Nu vet jag en massa saker som gör att jag kommer vara en hopplös cyniker när den andra säsongen ändå kommer.



Säsong 3....bara så ni vet.


Rory, det är ingen ide att våndas över hur du ska få dean att förstå hur mycket du gillar honom, du kommer ändå vara otrogen i slutändan.