På gymnasiet skulle vi ha boktipslektion en dag. Man skulle få ta med sig en bok och tipsa om den, prata sig varm helt enkelt. Minns inte alls vad jag tog med mig för bok, säkert någon som inte skulle säga alltför mycket om min ganska nördiga smak. I alla fall hade en av mina kära klasskamrater med sig en bok av Danielle Steel. Som den boksnobb jag ville utgöra mig för att vara så kom jag att kommentera hennes val och tyckte kanske ett och annat om Steels författarskap. inte så många ord om att jag själv läst hennes böcker frekvent bara några år tidigare. Det blev inte så populärt hos min lärare. Smaken är som baken ville väl hon framföra, dessutom var jag väl nog så fräck att racka ner på någon annans smak.
några år senare blev jag arbetskamrat med kvinnans svägerska. Har försökt nervöst tyda några som helst antydningar om att min gamla lärare fortfarande svär över den boksnobb som en gång i tiden gick i hennes klass.
Nu kan det ju hända att världen kanske inte cirkulerar kring mig. Men helt säker är jag inte.
Nåväl, efter denna prolog. Danielle Steel är nu allt högaktuell då som nu. Nu har hon även börjat blogga. där får man reda på allt möjligt originellt om henne, om hennes barn och deras gemensamma humor. Jag väntar med inte så lite spänning på karaktärsbeskrivningarna:
"hon var modellhög med smal midja, långt kopparbrunt hår med stora lockar, hennes gröna kattögon gjorde honom alldeles matt i knäna. De knän som satt på de muskulösa benen med lagom stora fötter och vackert skapade tår. Hans stora blå ögon satt djupt mejslade i hans vackra ansikte med nordiska drag...."
you get the picture, hoppas jag. För det är ytan som är det viktigaste.
No comments:
Post a Comment