Resande regeringsmedlemmar borde vara bloggare. En bloggare vet vikten av regelbundenhet till gränsen av överambition. När resdagboken inte blivit uppdaterad på flera dagar börjar kallsvetten sprida sig i nacken.
I mina unga gymnasieår var vi ut på tågluffarrundan i Europa, nedresan gick med flygande fläng. Danmark, Berlin, tågstation i Prag och ner till Venedig. Efter någon dag med italiensk glass och spaning efter den italienske mannen kom vi oss för att slå ett litet telefonsamtal hem. Och möttes av röststyrka inte långt från en uppretad AIKklack. Hade inte alperna varit i vägen hade vi kunnat låtit bli att slösa pengarna på telefon och bara förlita oss på de nordliga vindarnas förmåga. Det är inte ett beteende som jag tycker resande ska ta efter. Ok, om jag gör det, jag vet ju ändå vad jag håller på med och största farozonen i bokhandlar är väl om man har för vana att gå under stegar. Att få August strindbergs samlade verk i huvudet kan göra ont på många sätt. Men lillebror har varit dum nog att nämna både bungyjump, dykcert och klippklättring i sina inlägg.
hur får man tag på en lillebror som geografiskt är placerad på andra sidan jordklotet?
No comments:
Post a Comment