och då har jag ändå bara varit ledig idag...

min arbetskollega fortsätter att förundra.

(Arbetskollega = AK)sms 01.49
jag måste städa. Vad heter torka golv på engelska?

Jag sms 08.03
VA?

AK sms 08.04
vaken nu? Jag måste googla, vad heter det på engelska?

Jag sms 08.05
vadå googla?

AK sms 08.06
jamen, jag har köpt en massa städsaker. Jag vet inte vilket medel som ska va till vad. Jag tänkte googla.

Jag sms 08.08
........så länge du inte häller nåt av det i dammsugaren är det nog ok. Men vad har hänt, ska mamma komma på besök?

AK sms 08.09
nej, dambesök fredag. Måste börja i tid, så det blir rätt.

Jag sms 08.10
ja huvudsaken är att du har diskat, för annars måste du nog flytta fram besöket till nästa helg.

AK sms 08.11
nä vad då? Måste jag diska oxå?? Hon tycker faktiskt om mig, hon borde ha överseende med lite disk!

(red. anm. kommer från mannen som ser det som en sport att inte diska mer än en gång i månaden. Vi andra ser det bara som äckligt.)

Jag sms 08.12
nu är det så här: när en tjej tycker om en kille tenderar hon att vägra inse eventuella skavanker och är inte mottaglig för eventuella skönhetsbrister. DISKA!

AK sms 08.13
jaja

Jag sms 08.15
jag har faktiskt en bok om hur man städar, trodde inte jag skulle behöva ge den till en karl som är närmare 40...vill bara försäkra mig om att du inte behöver googla för att kolla hur man bläddrar i en bok...

AK sms 08.16
suck....hur ser baksidan ut? Räcker det om jag läser den?

Jag sms 08.17
men ååååååååh, aldrig funderat över varför du aldrig får reda på vem som är mördaren?

AK sms 08.20
jag googlar...eller ser filmen.

Jag sms 08.23
jo...prousts spaning i 7 delar är ju en riktig blockbuster.

AK sms 08.25
proust? är den ny? den har jag nog inte sett.

Kvar i nåt jag lämnade för länge sedan.

Jag har lagt mig för natten. Men jag snurrar mest runt och tittar ut genom fönstret. Ute där finns mötet med en person som jag tvingat mig själv att glömma. Vi träffades ikväll och han var fortfarande den varma stora famn som jag begärt. Tre års kamp mot minnen känns förgäves. Jag stirrar nu ut på kvällsljuset och försöker inse hans val att gå vidare. I allt ska jag räcka till för mig själv, trots allt försöka komma ihåg det som är bra med mig. Inte bara komma ihåg det som är bra med honom och som nu inte är mitt.

tur man inte är hämndlysten av sig.

jag jobbar som sagt på ett större elektronikföretag. Massa grabbar som nördat sen tonåren. Det kan ha sina nackdelar när det kommer till den sociala kompetensen och samspelet med kollegor. Särskilt kollegor av annat kön.
Eftermiddagsfikat spenderades med tre killar och en vattenmaskin som jag vilade mitt arma rödvinskärl(huvud) mot. Vi hade avslutningsmiddag för en kollega igår. Mycket rödvin. Därför var jag inte heller så delaktig i deras diskussion. Följande ämnen diskuterades: Metros artikel om amfetamin som bantningspiller och metros artikel om den ökande mängd fattiga unga som lever under existensminimum. Det var inte en så allvarlig diskussion, som ni kanske anade. Slutsatsen var att det var ju förenligt eftersom amf. skulle göra de smala fattiga. Dyrt med sånt skit, vilket gjorde det till en fattigmansdrog. Den vänligaste killen, tystlåten och försynt, tittade då och då till mig för att se om jag började snarkdregla över vattenmaskinen. Till slut lägger han handen på min arm och säger: du skulle verkligen behöva amf. jag öppnar ena korpgluggen och skickar det berömda onda ögat på honom:
- nu undrar jag. Tycker du jag är sliten, tjock eller fattig? Tänk efter nu vad du svarar för inte just något av alternativen är att föredra som komplimang..

En viss färgnyans kom nu att infinna sig. I ett desperat försök att byta ämne försökte han förtvivlat trycka ut vatten ur vattenmaskinen, som svarade på precis det sätt som den alltid svarar på stress. Med en ordentlig ketchupeffekt som drabbade alla närstående, särskilt den person som halvlåg mot denna klippa i kontorsmiljö.

Jodå, fina fina kollegan fortsatte sedan sin eftermiddag med att krypa i korridorerna och särskilt förbi skranket där jag sitter. När jag såg skranket vingla av osynliga rörelser suckade jag högt och viskade teatraliskt:
"arma jag, här sitter jag och kan inte annat göra. Kläderna måste lappas, dealern kontaktas och så är det dags för veckans inbrott på viktväktarna. Hade jag inte amfat så förbaskat kanske jag hade haft råd men nu får jag bryta mig in nattetid och väga mig i skenet från månen."

Synd för honom att jag även sköter produktionsplaneringen, han har just tilldelats ett ökat produktionsområde på 300 procent.

härmed ber jag svenska folket om ursäkt.

nu simmar jag ur bild ett tag, ska till umeå imorgon och tillbaka på måndag kväll...ska på wedding. Jag i klänning. kan någon vänligen repetera vädret för mig?? Vad var det de sa....5 grader och regn? Det är inte någon som stampat ihjäl ett spindelkollektiv, det var jag som tänkte tanken "men en klänning på bröllopet hade ju kanske varit lite kul.." suck.

Eller så ska man inte säga så mycket

det här med kollegor är verkligen klurigt. Man vet inte riktigt hur man ska förhålla sig till dom. Ska man betrakta varandra som en enda stor och något avlägsen familj eller ska man försöka hålla skenet uppe om en mental superhälsa och stort intellekt (hålla dom på armars avstånd och själv hålla mun)? Jag har dumt nog en slags korsblandad syn på det hela. Särskilt om det är en trevlig karl...hello, biologisk klocka..Nya kollegor i min ålder är alltid trevligt att ta kontakt med. Om det är på ett förnuftigt och samlat plan. Inte det plan man befinner sig när excel just har tjongat sitt femte felmeddelande (%%%%&&/desktop&%/aidaho is not accessible!!) i ansiktet på en och man har skrikit högt/svurit/slagit näven i bordet så skärmen lyfte...Man hämtar ny, trevlig, intelligent och snäll kollega. Man pekar på skärm och säger JAG....VILL....KOPPLA...IHOP...SÅDANA...HÄR...SIDOR..PÅ ...NÄTET...MED...EXCEL...
Han är tyst en stund och frågar försynt: du menar länka?
Man kokar en stund över att han vågar spela besserwisser och än mer över att man i stundens galenskap inte kommer ihåg att det heter länka (jösses, jag är inte författare, jag är bara bloggare). Sedan förklarar jag felmeddelandet ("det säger att jag inte är tillgänglig!") och ser ett visst leende krusa sig i ena mungipan, då tänker man tyst att "det är tur att du är söt när du ler". Tror ni det kommer fram något felmeddelande när han sätter sig bredvid, som god pedagog? Tror ni det funkar när han provar? Tror ni man blir alldeles stum och glömmer tacka för hjälpen? Tror ni man väser tyst till excel "din lömske f**n, sluta håna mig, nästa gång är det bäst att det är ett reellt problem och ett rejält!"

Som den gode kontorsråtta jag är och snart gammal tant i gamet vet jag att man aldrig ska lämna sig kvar i ett problem. Nu ska vi problemgranska... en person som jag önskar skulle få ett bra intryck av mig har just sett en högst personlig och inte så fager sida hos mig. Problemlösning: jag måste nu satsa allt jag har på rätt kort, göra honom imponerad på det område jag just felat. kunskapsområdet...ordförrådet..intellektet. Metod: som ett barn av idag, googlar jag min nu till kunskap. Problemet är att jag inte riktigt kan bestämma mig för ett område. Ska jag satsa på de senaste tilläggen till SAOL? Eller hur vårt samhälle skulle må bättre av nymalthusianismen (uttal någon)? Om utgången av det böhmiska kvinnokriget? Eller gårdagens EUval, fast då är jag ute på tunn is när jag endast klarade 7 av 10 partibeteckningar i tidningen idag?

Hur som helst måste det vara ett ämne som är lätt att glida in på, han får inte märka att jag försöker imponera. Tänk vad mycket man skulle få gjort om man bara jobbade i ett arkiv, ensam.. Som min familj brukar förvanska Lasse åberg:
Gå fort och le mycket, så är det ingen som hör vad du säger...

tomt i skallen, förhoppningsvis tomt i bloggen.

uppenbarligen håller jag på att gå i bitar av tristess.

Jag vill inte att det ska påverka er bara.

vad är väl en bal på slottet?

På andra sidan gatan så har företaget sin sommarfest på baksidan av fabriken. Vi har hängt i fönstret flera stunder och en strax idag för att se uppbyggnad av scen och bord. 400 personer ska gå, i snålblåst och några enstaka plusgrader.

Själv sitter jag nedtryckt i fotöljen och ser "det sjunde inseglet". Som det sägs i filmen "vem har sagt att folk ska ha roligt hela tiden? nä, de behöver påminnas om att de ska dö." Han är så lättsam, handendära Bergman.



Ps. Igår såg jag Veronikas dubbelliv av Krzysztof Kieslowski. Ärligt talat, jag förstod. ingenting. Men uppvuxen med östeuropeisk dockteater som tvunderhållning så finner man sig tolerant mot handlingar som svoschar förbi någonstans över huvudet..med andra ord, inte alls förvånad när handdockor blev en del av handlingen. Helt ok film, vacker och samtidigt väldigt obegriplig. Sen var jag tvungen att googla filmen för att få en förståelse för vad jag hade sett.."Den 23 november 1966, klockan 3 på natten, födds två flickor. Den ena i Polen, den andra i Frankrike. Båda får namnet Veronika. Annars har de ingenting gemensamt. De har aldrig träffats, och lever i två helt skilda världar. Likväl är flickorna identiska. De båda vänsterhänta, älskar att gå barfota, har en brinnande passion för musik, och lider av samma unika hjärtåkomma." Som en recension sa, som amelie från montmartre men mer seriös. Som amelie? Min favoritfilm? Fast med handdockor? Jössesligen, har man legat av sig totalt? Någon som sett filmen?

så vad gjorde du idag?

"Renässansmänniska var bara förnamnet. Med samma okuvliga energi som Olof Rudbeck skötte sin rektorstjänst i Uppsala, byggde han museer och anatomisalar, prickade farleder i Mälaren, provsjöng sig igenom 1695 års psalmbok för att kontrollera att versmåtten stämde, anlade skeppsdockor för sina egna posttransporter, spände en hängbro över fyrisån, uppfann vagnar som drevs med segel, byggde om domkyrkoorgeln, drog vattenledningar, organiserade om universitetets styrelse, anlade ett manufakturhus där allt från instrumentmakare till bergsmän och lantmätare kunde få sin utbildning, komponerade musiken till Karl XII:s kröning och lade med sina beräkningar grunden till det gigantiska byggnadsprojekt som med tiden skulle bli Göta Kanal. Han ledde själv släckningsarbetet från universitetstaket den 16 maj 1702, då Uppsala brann och många av hans egna arbeten, bland annat ett banbrytande försök att rita av och katalogisera Sveriges samtliga växter, försvann i lågorna."

Ekdahl, Niklas & Karlsson, Petter - Historiens 100 viktigaste svenskar

Nåja, han hade då ingen blogg heller...

du vet nog att du borde...

se dig efter en ny frisör

*När hon fångar upp allt hår som når nedanför öronen i ett handtag och klipper av för att sedan utbrista "det där gick ju".

*Anse att finputsa är att lyfta allt i hårtopparna rakt upp och sen släppa för att då göra en svepande rörelse med saxen. Klippa det som hinns, lite som rysk roulette.

*Avsluta med att tupera upp allt hår, både nacken och luggen. Lite som du klippt IN pottan du använt som mått.

*om hon kan på dagen säga när du var där sist och klippte dig, trots att du bara varit där en gång tidigare. 18 februari var det visst.

Samtidigt så känns det lite som man ska hålla fast vid sin själsfrände när man finner varandra. En till med TFH, den nya bokstavskombinationen...tuesday from hell.

I en annan del av köping.

Hur man kör en veckoboost..

två kilo choklad under den andra armen och folk kan dra sina slutsatser.

Jag hade en intensiv diskussion med en arbetskollega igår. Med en manlig arbetskollega om det inte skulle framgå när inlägget är slut. Vi diskuterade utifrån påståendet att det är fullt möjligt att genomföra en shoppingrunda (leta kläder till sommarens bröllop) med två flak sprit i släpet. Vi hade väldigt delade meningar om detta förfarande. Jag vann. Eftersom jag ganska demonstrativt sa nej och lade på.

Med tanke på att jag fick ett sms i sena nattetimmen med orden "hallå var är du?" har jag en känsla av att det faktiskt fanns någon som klarade av balansakten två flak sprit och shoppingväskor.

Ibland vill man inte se kugghjulen snurra.

Ut i solen med er!

Har fortfarande ingen aning om var man kan sitta och sola i fred i denna håla. Just nu sitter jag upptryckt mot balkongdörren. Men bakgården på jobbet kan vara ett alternativ. Läser bok om min barndomsidol karin larsson, skriven av lena rydin.

streetsmart

när man kollar in nya ställen att äta på är det ett plus om man har röntgensyn och kan spana in deras kokbokshylla i köket. Dagens matställe hade en liten hylla, men den gick verkligen inte av för hackor.

festlig helg

Jag var hundvakt. Vi gick till vattnet i närheten och filosoferade på en bänk. Eller snarare jag dinglade med benen från bänken och hunden tog ett ordentligt skutt rakt ner i vattnet. när vi kom hem hade vi fästingbesök. Vi tog det bra. Jag passade på att stampa på fästingarna en extra gång för att ge igen för gammal ost.

En samvetsfråga är att fundera över vilken storlek på glaset de brukar hänvisa till när de pratar om ett glas vin om dagen. Nu löste det sig ju ganska bra efter som korken förtvinade till grus och försvann ner i flaskan. En tesil senare kunde jag njuta av surt vin till middagen.

När man går på stan och ska införskaffa viktiga saker är det bra om man inte är hungrig. Då kan man ju välja mellan mcdonkan eller en hel RAW Foodlunch med en supersallad, energiboll och en ordentlig smoothie.

Men hur bra lunch man än stoppar i sig behöver det inte betyda att huvudet är med. Bland annat kan man komma hem och inse att man främst har fokuserat på att införskaffa dubletter..Helen Hanff 84 charing cross road - en klassiker för boknörden i en alldeles för nysnygg utgåva, Alica Erian "towelhead" har visst kommit på svenska direkt i snyggpocket. Sisela Lindbloms bok lisa för själen var en ordentligt bra bok när jag läste den, så tänker jag varje gång jag ser den i en boklåda och så köper jag den...för tredje/femte gången.

vad sysslar ni med denna varma helg?

nu ska ni få träffa någon

Det här kära vänner är min stora idol i livet. Min morfar. En person som jag älskar högt över himlavalvet och långt ner i mörkaste stenmyllan. En person som mången gång har fått stått tillbaka i den ganska kvinnodominerande släkten, men ändå en spelevink uti minsta tå. En morfar som har förlikat sig med att bli kallad pettson av hela byn efter att ha blivit adopterad av katten som flyttade in. Nu vankar de runt på ägorna och för djupa filosofiska diskussioner. Vintertid, som det oftast är här i de mörka skogarna, anser morfar att kattstackarn självklart ska få gå sina vanliga turer på gården och går därför före med skyffeln. Något som förbryllar mången granne, där morfar plöjer gångar till höger och vänster över gården. En morfar som har världens finaste hatt vid högtidstillfällen, det gör mormor vimmelkantig av ilska eftersom morfar mest liknar en föråldrad gudfader där han smyger omkring med käpp och kostym. När han sedan med en svepande rörelse avlägsnar hatten sticker den ordentliga kalufsen på huvudet rakt upp, en silverräv med tuppkam. En morfar som fortfarande tror att jag ska gifta mig med "ni-vet-den-här-robert-w-som-spelar-piano-och-slänger-med-sitt-hår" eftersom jag visst hade en crush på honom när jag var 4-5 år (gode gud vad jag är glad att bloggen är anonym). En morfar som vid 89 års ålder kommer på att flytta en lada från ena sidan gården till den andra, för egen hands kraft. Och i hällregn. Eller kommer på att han ska flytta lite på takbrickorna och blir hängandes i takräcket när stegen drar iväg. Men på något finurligt sätt lyckas fånga tillbaka stegen med hjälp av ena foten. En morfar som lät sig fotograferas bredvid de gamla hällmålningarna för att kunna skicka till tidningens "gissa ålder?"tävling. Och när byns journalist sparkade förbi en sen vinterkväll och såg morfars evigt skottande fick hon en idé. Och mycket riktigt. Nog ställde morfar upp. Det blev ett underbart porträtt av byns äldste och byns (nästan) yngste som gjorde snöänglar i snömassorna. Porträttet avslutas med en klassiker till kommentar, om man känner min morfar, "nu ska jag in och berätta för frugan vad jag har gjort!". Det står inte utskrivet men jag kan se den tydligt framför mig, morfars älskade glimt i ögat och pillemariska leende.

Morfar fyller 90 år senare i höst. Jag önskar av hela mitt hjärta få ett lika rikt och långt liv som hans. Må han berika mitt liv länge till.

Trapphuset del 1711

Antingen har målaren givit upp eller så är mysbelysning det nya. Hur som helst står det nog en adventsgran någonstans som saknar sitt pynt.

ett konstant sockerrus.

Sommarens söta som jag införskaffade för ca 20 dagar sedan är vårens bästa köp. Och en ren mardröm för mina kläder. I systrarnas tack nämner de mannen som gick upp 8 kilo i testomgången av boken. Ha, säger jag bara. HA! 8 kilo är bara en fis i rymden.

Har ni införskaffat boken än? För ni gör väl som jag säger till er va?

Jag har hittills provat:
Casa Lunas kokos-och citruskakor
Världens godaste chokladknäcksnittar
The ultimate chocolate chip cookies
jordgubbs-och rabarberrutor

Ovan ser ni krämen av jordgubb och rabarber. Det blev tokmycket smet och deg och kräm i hela min lilla kokvrå. Men gott blev det. Och mycket blev det..ca 1,5 form plus det som rann över på bakplåten.

Nästa som ska provas är rabarberkräm med kardemummadipp.

smak av stockholm

jag var till Stockholm igår. Här sammanfattas min dag. Som gick i matens tecken.

På hurryCurry äter man indisk glass. Det är inte ett alternativ, det är en order. Jisses vad god den var. Massa kryddor, lite krämig. Och så god!

I senaste Elle mat och Vin tipsades det om matdistriktet och det förstår jag till fullo. Där köper du tokgod mat på hekto samtidigt som du kan botanisera bland en massa roliga matvaror. Maten är värd den lilla extra biten man måste promenera.

På eftermiddagen så strosade jag runt gamla stan med regndränkta kläder och ramlade in på den lilla glassbaren med Ben&Jerryglass. Där man kan köpa en gigantisk bägare med 48 kulor...den kostar mycket pengar. Jag köpte bara två...gott var det.

Sen tar man med sig lite av lugnet när man ska iväg.

Att planera dagen.

Frukost ska avnjutas med minst en kokbok. Här två favoriter: under valnötsträdet och sommarens söta. Samtidigt vilar mina ögon på den nya sjalen från indiska. Bara fina saker till frukost gör hjärtat lugnt.