nä, du kanske inte skulle ha gjort det.

samtal med mor.

-det är en kvinna på jobbet som ska sälja sin micro billigt eftersom de har flera. Så jag sa att jag skulle köpa den. Det blir ju jättebra...den kan ju du ha i din lägenhet, du som inte har någon micro...du kan ju få den i julklapp. Men så bra, då har jag ju löst det klapproblemet....men...då skulle jag ju inte ha sagt nåt om det till dig...så. Nu får du glömma att du ska få en micro i julklapp.

I want it all and i want it now.

Jag säger som gynning. Ha en peaceful advent, älsklingar.

jag har läst...

Nick Tosches - "Skärseld - berättelsen om Jerry Lee Lewis"

"Jerry Lee Lewis dramatiska och förtärande liv är det mest sägenomspunna i rockhistorien. "Skärseld" (Hellfire) är en stormande och fängslande biografi som hyllades världen över när den gavs ut första gången 1982. I dag betraktas den som en amerikansk klassiker. Jerry Lee föddes i Louisiana, in i en släkt märkt av stort mod och ännu större galenskap. Under hela sitt liv har han slitits mellan pingströrelsens stränge gud och alkoholens, drogernas och rock'n'rollens djävul. Som fjortonåring framträdde han nätterna igenom på sjaskiga klubbar och vid tjugoett års ålder spelade han in "Whole Lotta Shakin' Goin' On", låten som gjorde honom till stjärna. Men karriären lades i ruiner, när det blev känt att han hade gift sig med sin trettonåriga syssling. Under de kommande tjugo åren skulle Jerry Lee - som vanligt okuvlig och vild - resa sig ur askan, den här gången som countrystjärna, för att sedan återigen förlora allt till sina egna, inre demoner."

Jisses, amalia, vilken bok. Tänk att ha en sådan levnadshistoria att Nick Tosches bestämmer sig för att skriva ner den. Tänker en del på boken "mannen utan öde", som jag upplevde blev allt starkare ju närmare slutet. Hur hela boken upplöstes med upplösning av allt sunt förnuft. På samma sätt snurrar Tosches beskrivning in i galenskapen tillsammans med Jerry Lee Lewis demoner. Har knappt lagt ner boken sedan första sidan, för en biografi är det ett bra betyg.

varför jag önskar min bror var en bloggare.

Resande regeringsmedlemmar borde vara bloggare. En bloggare vet vikten av regelbundenhet till gränsen av överambition. När resdagboken inte blivit uppdaterad på flera dagar börjar kallsvetten sprida sig i nacken.

I mina unga gymnasieår var vi ut på tågluffarrundan i Europa, nedresan gick med flygande fläng. Danmark, Berlin, tågstation i Prag och ner till Venedig. Efter någon dag med italiensk glass och spaning efter den italienske mannen kom vi oss för att slå ett litet telefonsamtal hem. Och möttes av röststyrka inte långt från en uppretad AIKklack. Hade inte alperna varit i vägen hade vi kunnat låtit bli att slösa pengarna på telefon och bara förlita oss på de nordliga vindarnas förmåga. Det är inte ett beteende som jag tycker resande ska ta efter. Ok, om jag gör det, jag vet ju ändå vad jag håller på med och största farozonen i bokhandlar är väl om man har för vana att gå under stegar. Att få August strindbergs samlade verk i huvudet kan göra ont på många sätt. Men lillebror har varit dum nog att nämna både bungyjump, dykcert och klippklättring i sina inlägg.

hur får man tag på en lillebror som geografiskt är placerad på andra sidan jordklotet?

jag har läst..

Claudia carroll: I never fancied him anyway

"Cassandra never set out to be a psychic, least of all a famous one, with her very own magazine column, plus a glamorous TV slot thrown in for good measure. Well, let's face it, it's not exactly a career choice you might make, now is it? But, whether she likes it or not, ever since she was a little girl, Cassandra's been able to see things, so vividly and clearly, it can be, well, a bit frightening. In fact, scrap that, it's terrifying. You see, the thing is ...she's never yet been wrong. Not once, ever. So here's the biggie: while she can make life and relationship predictions with 100 per cent accuracy for everyone around her, including her three best friends, Chantal, Jo and Marc, then why oh why does she get her own love life so disastrously wrong? And then there's the way her astonishing gift just seems to go clean out of the window any time there's a guy in the room that she fancies..."

En bok som uppfyller alla regler inom genren. Men ändå helt ok sällskap en sen lördagsnatt när man vill mota bort funderingarna. Hade jag fått önska, så kunde väl Claudia Carroll ändå försöka bryta sig loss något från reglerna. Det blir för slätstruket och korrekt, för att uppfylla chicklitmallen.

Tillbaka till de young days.

Nu minns jag varför det var så himla tröttsamt att gå på vuxenfest när man var barn. För de barn som var bjudna fick helt enkelt fylla de långa tråkiga stunderna när vuxna bara åt eller pratade, med att springa runt. Runt, runt, runt. Och helst skrika för full hals av ren ysterhet.

Det är fantastiskt att barn inte är hesa mer ofta. Och att de aldrig får träningsvärk dagen efter.

30årskalaset fortsätter, men nu börjar det märkas att timman är sen. Mycket barnagråt.

Jag har läst...

Anette Kullenberg "Jag var självlockig, moderlös, gripande och ett monster av förljugenhet"

I OLM, Ordfronts litterära magasin, nämndes Annette Kullenbergs biografi om Marianne Höök, skribent och modeikon under 50-och 60talen. Men den lilla notisen sällade sig inte i leden med de positiva recensioner som har hörts under hösten. Äntligen fick jag ord för min uppfattning om boken.

Annika Hallman benämner biografin som årets besvikelse, Kullenbergs resultat är alltför rörigt och skvallrigt för att ge en komplett bild av både yrkesmänniskan och den privata Marianne Höök.

Den återkommande känslan jag hade under läsningen av Kullenbergs bok var att kvinnan har issues. Inte Marianne, utan Annette. För här ska alla gardiner rivas ner, tills du stirrar in i ett laestidianskt vardagsrum. Och då gardinerna in till det privata, dit Annette aldrig fick tillträde under sin vänskap med Marianne. Hon drar sig inte ens för att dra fram en misstänkt incest, helt under Annettes egna bevisföring. Lite väl "maggastart" som man skulle säga hemma.

När jag väl läst boken "vet" jag en massa om Mariannes karlatycke, pengaproblem, såriga familjerelationer osv. Det hela känns som ett mer djuplodat reportage i en tidningsblaska. Att kvinnan var en känd skribent och krönikör sätts i bakgrunden, vad som var hennes ämnen och hennes sätt att skriva. Det får jag nog läsa mig till i den tegeltjocka antologi med Hööks texter, som ges ut i veckan. Känns lite tudelat eftersom det även denna gång är Annette som har haft ett finger med i framställningen.

Lovely lördag.

hela hotellet är abonnerat för ett 30års kalas. Därför har jag pluggat in Anna ternheim i ipoden. Årets skiva månne, om man bara ska se till öppningsspåret. Dagen gav adventsbesök i norrköping, vädret var grått och dimmigt och alltför varmt. Men trängsel, små barnkörer och julmarknader gjorde att man ändå fick känslan för det. På arbetets museum hade de en rättvis julmarknad, intressant koncept som lyfte fram organisationer som arbetar för en bättre värld. Mitt på golvet stod en liten fiolorkester och förärade marknaden med finstämda julsånger. Med grym hjälp av alla små påpälsade barn i barnvagnar. För egen del blev jag alldeles snurrig av allt barnskrik och värmeslaget.

Butikerna i centrum var välbesökta men jag gjorde viktiga besök som Te&Kaffecompaniet, där man köper vitt te och lakritskola. I knäppingsborg hade man de obligatoriska matmarknaderna utomhus, för en norrlänning var det exotiskt att se grödorna samsas med julgranarna. Hade det varit hemma hade det ju inneburit att man köpte maten redan nerfrusen.

Nu ska jag mysa under filten med Ordfronts specialnummer om litteratur och en grym biografi om Jerry Lee Lewis. Jerry är väl ingen av mina idoler, men Nick Tosches bok är en riktigt grym musikbiografi.

Luddet, den köpta laktritskolan är grym, men den kommer inte i närheten av den hemkokta vi åt i ditt kök för många herrans år sen...

UPPDAT.
Vita påsen innehåller ett vitt te, "white Christmas". Smak av julkryddor, vanilj och lite grädde. Tokgott och väldigt behagligt. Vitt te ska behandlas ungefär som grönt te, vattnet ska inte kokas utan värmas till 80 grader. Sen ska teet stå och dra ganska länge, upp till 10 min, men främst efter tycke och smak.

vad jag skulle få i julklapp om jag finge bestämma..

jag har behov av en stor fin ullpläd. Man måste ha något gammalt att dra över sig.


Under filten kan man passa på att dricka te ur fina muminmuggar.


Och titta på mcdreamy och mcsteamy och en massa blod..


Sen kan man ju ha värsta ABBApartyt.


jag har inte sett matakuten. Vissa bilder av Bert i badet har gjort mig allergisk men Carolas idéer skulle jag gärna kolla upp.


Nigella Express. Expressfart in i köket.


årets endorfinkick. För alla som överlevde november.


Hördu Luddet, är du säker på att du inte ska ge din syster en julklapp iår? Hur perfekt är inte detta, Ugglas bloggbok? Fast det förstås, du står ju på god fot med karln så du har väl redan läget under kontroll?

på spåret lär mig allt jag behöver.

Först säger de att kiwibäret kom till nya zeeland, sen pratar de om frukten. Kan de bestämma sig? Frukt eller Bär?

Lustigt nog så benämner man dollarn på nya zeeland som kiwidollar..?...jag skulle vilja kalla det monopolpengar.

Kolla här bara.

den mest lustbetonade händelsen idag.

3. det är fredag.
2. det var baconlindad kyckling till lunch.
1. jag jobbade över för att diskutera excelproblem med en snusande karl.

Påkommen.

HEJ KOMPIS!! Jag saknar dig.

hur sjutton hittade du mig då?

jag bara lånar lite.

Min argumentslista några inlägg bort satt visst myror i huvudet på min omgivning. Jag är ju känd som granitnunnan, möjligtvis dynamitnunnan de bra dagarna. När jag väl nämner ett visst intresse för det motsatta könet, ja det är det motsatta som gäller för min del, sätter en del kaffet i fel strupe. Jag har helt enkelt varit singel för länge. Och faktum är, jag trivs med det eller snarare något annat skrämmer mig. Jag har fullt sjå med att försöka få min tillvaro pusslad som den är. Men. Jag är fortfarande mänsklig när det kommer till behovet av uppmuntran och bekräftelse, ibland mer än andra. Jag är riktigt gåpåig om jag känner att jag får ett gensvar i mitt flörtande/gnabbande. Jag tycker det är riktigt roligt om jag känner det klickar på humorfrekvensen. Det inspirerar mig och kickar igång min kreativa munhuggarsida. Ibland så folk hukar. Så länge inga djupare känslor blir involverade. För det här med kärlek är det svåraste jag vet. Då backar jag. Därför tror jag mig mer säker med "upptagna" människor, ringmärkta. Är människan/karln inte upptagen då blir mitt beteende väldigt komplicerat, på gränsen till knäppt.

Den nämnda karln lever väldigt fridlyst vid min sida på jobbet nu, han kommer få göra det också. Jag lånar honom bara i mina tankar. Jag är inte kär, jag garvar bara så det gör ont när vi får sitta och munhuggas. Så länge han låter bli snusdosan, för när den åker fram gör min mage ett liten volt...det är då jag lever farligt.

nu är det slut på allvaret, nu återgår jag till min bok om en kvinna som är synsk och ser sin framtid med sin bästa kompis karl. Ni hör ju var jag får mina referensramar ifrån.

hello my darling.

Hos Läser&funderar kan man idag hitta denna fantastiskt lovande bild.


Det är min Viggo i den nya filmen the road, som bygger på cormac mcCarthys roman med samma titel. En fars vandring med sin son genom ett framtida USA, genom förstörd natur och andra faror.Nu ska jag verkligen läsa boken, och föreställa mig en skägglurvig Viggo precis in i minsta bokdetalj. Lovely.

Jag tänker inte säga ett ord om bristande kvalité.

Inge mer öl för dig, gubben.

Grym självdistans.

Made by china. Står det på gubben med papperskrona och ölburkar som armar. Gjord av mina kinesiska sambos på hotellet.

ynk

jag har pms. Och inte den vanliga graden av ilska och aggressioner. Nej, jag är alldeles förtvivlad. Jag bara gråter. Min fina vän och jag diskuterade det där en gång, under en svår period, att om det inte vände snart skulle tårkanalerna vara så vältränade att man skulle få väldigt höga kindknotor..bara lite felplacerade.

Idag gjorde jag en argumentslista över min livssituation. Efter det satt jag på toaletten och grät en stund.

Nackdelar med min situation:
jag arbetar 70 mil hemifrån
jag bor på ett pensionat
jag umgås inte med människor på min fritid
de människor som jag måste umgås med tycker jag inte om
de människor som jag måste umgås med tycker inte om mig
jag är intresserad av en karl med familj

Fördelar
jag har ett jobb och en lön

Och det är därför jag stannar.
Här pratar vi inte längre om problem att få ändan ur vagnen. Jag försöker bota mig själv ikväll genom en påse godis, en bok och en adventsljusstake från åhlens. Och Anna Ternheim på ipoden, "what have i done?".

tänk vad lite pms kan göra med en, när novembermånaden nästan är slut.

hur man än vänder sig så är guldbaken bortom hjälp.

vad ska en stackars norrlänning göra när man åker till söderns höjder och glömmer understället hemma? Man besöker fina åhlens och köper guldiga leggings och går omkring på hotellet med en underlig känsla av att vara Blondobella på rymmen.

Sen går man på jobbet och inser att det är något fel på värmpumpen som står och sprutar in varmluft rakt över skrivbordet. Plötsligt går man omkring med en underlig känsla av att vara blondobella med fel kläder för en gång skull.

när jag var yngre var macgyver min stora kärlek.

Nu är det nog med pulversoppa. Bara tanken ger mig kväljningar. Efter lite bloggläsande hamnade jag hos sisterfood. Lite tips senare och min matkorg såg lite roligare ut. Införskaffade buljongtärningar, ett paket couscous och en drös olika smakkombos till det: nötter, tonfisk, kikärter på burk och torkad frukt. Karvade ner lite buljong i muggen, hällde på couscous. På med kokat vatten. Det fick dra en stund, med lite torkade aprikoser och nötter. Det hela fick ätas med tesked men det var det lätt värt.

självaste macgyver skulle nog gå ner på knä. Förstås, efter att ha pluggat igen nyckelhålet med tuggummi.

nu står det fast.

min granne äter godis. Det prasslar godispapper. Kan man knacka på och gnåla åt sig? Är det tillåtet om man redan har borstat tänder och klätt sig i sin finaste pyjamas?