Blyger ställde en mycket relevant fråga till mig - jag måste laga mat som andra måste sätta sig ner och rita av sig något. För mig försvinner saker ur huvudet när jag får koncentrera mig på mat och göra något med händerna. Som tidigare har berättats är jag långt ifrån grön om fingrarna, så därför är inte blommor min grej. Men mat är. Men precis som det är med trädgårdsmänniskor är mitt humör direkt beroende av utfallet. Så blir något äckligt eller misslyckas på annat sätt blir jag sur - ordentligt sur. Men jag lagar inte mat varje dag. Jag äter rester flest dagar i veckan.
Creme Catalana är i alla fall ett brutalt skämt. Jag hoppas Anna Bergenström hörde mitt avgrundsvrål ända in i kammaren.
2 comments:
Jo, även jag hörde vrålet! ...nä... :-)
Du får gärna bli min privata kock. Du verkar laga så god mat och är inte rädd för att prova nya saker. Jag är rädd för Anna Skipper.
Post a Comment