I helgen filmade jag. Jag låg i soffan och såg film med andra ord. Det bästa var att jag bar hem Saltön första säsongen och förflyttades till svensk västkustsommar i flera timmar. Jag slukade sommarlukten och kärleksjakten och all längtan. Nu önskar jag bara att andra säsongen snart kommer i hyrbar version så jag får frossa i vintrigt öliv och snålkalla havsbrisar, november i själ och hjärta. Det är nästan att jag tror att andra säsongen är bättre (går det?), mest för jag är en sucker för kala klippor i snålkalla vinterstormar, insnöade människor med endast längtan som en livgivande bärare och avsaknaden av värme. Ge mig en norsk historia om mörker, vinter, det stora lugnet och kylan och mina tår krullar sig av lycka. Jag skulle antagligen bli den lyckligaste eremit om någon satt mig i en liten stuga med fönster mot havet och fotogenlampan lysande över mina böcker. Vinden vinande kring knuten och havslukten i kläderna. Sen att jag är fullkomligt panikst rädd för att befinna mig på vatten behöver ju inte ingå i tanken. Jag har i allafall börjat läsa Lärns böcker om Saltön mest för att jag måste få veta vad som händer. Det idiotiska med att sprida ut tvserier på flera veckor och sedan halvår mellan säsonger, suck.
No comments:
Post a Comment