Vi har klivit upp, jag har bläddrat i mina kokböcker och planerar dagens middag - tre rätters - ska gottgöra efter gårdagen. Ena skrutten ska få diska för att gottgöra efter gårdagens rundsläpning i stadens sko- och klädaffärer. Vi har sett Alla älskar Raymond samtidigt som vi äter knäckebrödsmacka i soffan, söndagsklassiker. Ikväll ska vi se jamie Oliver påta i trädgården, han är ett sånt välkänt fenomen i denna familjen. En gång i tiden gick han under epiteten "mannen jag ska gifta mig med" vilket gjorde att de två skruttarna som då var än mindre presenterade och kände mig som kvinnan som gillar Ior och ska gifta sig med nakna kocken.
Snön vräker ner och det är allmänt inneväder. Och jag är lite orolig inför morgondagen. Liten sån där söndagsångest ligger och gnar. Jag kanske ska sätta mig med min uppsats. Sida 1, rad 1. Inledning. Varför jag ska skriva denna uppsats? 1. jag vill ha min förbaskade examen. 2. datorhilvitet gick sönder. Ilska är visst en bra drivkraft. Vad ska man ha för drivkraft för att möta sina kollegor imorgon? Jag får tänka positivt, jag har bara jobb månaden ut. Sen behöver de inte träffa mig något mer.
Läkaren är en fin kille från mitt gamla liv, vi kände varann inte så mycket så vi är väl bara varandras substitut för goda minnen. Det gör mig grymt nervös. Hur sjutton lever man upp och livnär nåt sånt?
Ut i verkligheten med er, alla fina människor. Vet att jag älskar er. Vet att jag är tacksam attt jag har er. Vet att jag kommer gno mig fast hur fort ni än springer åt andra håll....
No comments:
Post a Comment