Hm, blev då lämnad ensam idag för några timmar. Och vad gör jag? Rotar fram en gammal countrysamling som vi köpte för 15 år sedan. Country al a 1990tal. Achy breaky heart, säger jag bara. Blir alldeles knottrig av minnen av dansundervisning i skolan, 1-2-3, 1-2-3..osv. Blir lite skuttig och på bra humör. Tänk att det kan vara så skönt att vara ensam i en stuga mitt ute i skogen och hoppa runt till gamla skamklassiker. Stackars katten gömde sig under köksbänken. Med tanke på att hon är som en kalkon, är hon värd all heder för det stora jobbet att åla sig in. Sen låg hon där och ynkskrek, hon hade fastnat.
För den observante glömde jag nämna en bok i samlingen igår. Jag tog med bilden av Anders Paulrud sista bok, en otroligt vacker pärla som lyser i bokhandeln. För vem som helst att införskaffa. Så gör det. Nu nämner jag den. Anders, Anders, Anders Paulrud.
Själv ska jag införskaffa Tageboken, och tydligen även senaste numret av Femina eftersom det ska finnas en artikel där om boken. yey. Tanken slog mig i morse att jag fort vill läsa ut historikern för nu vill jag läsa om Tage, sen slog jag på tvn och där var Malou med sitt soffprogram beige. Hon viftade med boken i 2 sekunder och sade något om läsupplevelse. Räckte för mig.
Nu ska jag fortsätta dämpa min ångest. JAg skriver men det börjar kännas alltmer som en kamp mot klockan. Jag måste, måste, måste göra klart nu!! Varför går klockan då så obarmhärtligt?
No comments:
Post a Comment