Tuesday, November 11, 2008

han skulle kanske behöva vara skogshuggare än då? Man är ju från norrland.

Att bo på hotell ska ju vara en flykt från vardagen, ren lyxtillvaro skulle man väl kunna säga. Det intalade jag mig själv när jag, efter en lång dag, åt upp den sista decilitern av filpaketet med musli och sedan åt mina knäckemackor med creamcheese över papperskorgen. Som sällskap brukar jag kolla in mina favoritbloggar. Förstå mitt dammmoln av torr knäcke som pustades ut ur min mun när mitt modem sakta men säkert rullade fram bokomatens senaste inlägg. En häftig inandning och dammet lade sig som klister i halsen.

På jobbet har jag idag fortsatt min "var-snäll-med-världen-kampanj". Hittills många pluspoäng, och några avdrag. Jag förstår att jag får minus för att jag poängterade en arbetskollegas oförmåga att tugga tuggummi och läsa mail samtidigt. För att sekunden sedan fråga om hjälp att finna ett borttappat kolli på 115 kilo. Att jag sen får stå balanserande på flera kollin ute i kallkulverten ser jag som bot. Sen kanske jag kan kompensera det med att jag inte gungade över min stol i ryggen på den karl som tog sin lunchefterrätt i form av en snus. Det hade liksom blivit en form av katapulthångel. Tidigare nämnda kollega med snusdosa har slutat snusa i närheten av mig. Antingen läser han denna blogg eller så har min desperata uppsyn varit en hint nog. Jag vet inte vilket av alternativen jag skulle föredra.

I det första eller andra avsnittet av "new adventures of old Christine" så bearbetar christine det mycket oväntade beskedet att hennes exman skaffat en ny, yngre christine med att snabbt ljuga ihop att hon faktiskt också träffat någon ny. som beskrivning av den nya karln får hon fram att han har mörkt hår och är skogshuggare. Varje gång jag ser denna sekvens viker jag mig dubbelt av gapskratt. En klockren tolkning av människans oförmåga att finna sig i oväntade situationer.
"-Nej, jag kan faktiskt inte ge dig mitt privata hemnummer så du kan ringa med dina excelproblem under mina fem futtigt ihopskrapade semesterdagar.....(säg att det skulle kosta dem alltför mycket..)...det är så dålig mottagning där jag bor..."

Tror ni min arbetskollega köpte det? "där jag bor.." mitt i centrala norrlandsmetropolen?! Fast skulle snusdosan få uppdrag att ringa skulle jag svara, anytime. Han skulle inte ens behöva betala.

Min egna skogshuggare med mörkt hår, här nere på slätten.

UPPDAT. Och förklaring.
ja alltså. det där med mailet och tuggummit. Det var ju som mitt sätt att flörta med karln. Han är ju så förbannat charmig och söt. Jag...eh, är inte precis berömd för att bemästra flörtandets konst.

5 comments:

Anonymous said...

Mä! Du har ju inte sagt NÅT om honom!!!

Aidaho said...

jamen det var ju han som jag skulle hångla upp mot en vägg...:) Eller menar du tuggummimannen? vad finns det att säga? Look-i-look-i, but no hands..;)

Anonymous said...

Jaha, här får man höra om snusdosan och tuggummimannen. Eller är de två samma person? Flörta på Aida, flörta på!!! Trägen vinner. Man går på en massa nitar men rätt som det är så står han där och flörtar tillbaka!! You go, girl!

Aidaho said...

jajajaja....tjat. karlarna förstår aldrig hur jag menar ändå när jag är i farten.

Och det hjälper inte att ringa när jag sitter mitt uppe i smeten...:)

jag klarar aldrig av att de flörtar tillbaka. Det är då jag blir som en norrländsk röksvamp. Torr och obehaglig.

Bokomaten.. said...

tack för komplimangen, söt. Du är ju helgullig. Skickar en mental bananmuffin till norrland.:)