sent i november

sent i november strilar ett iskallt vinterregn ner och tar med sig vartenda litet snökorn som ramlat ner. Det är mörkare än svart.

Inne sitter jag nergrävd i en stor poncho och sörplar te. På tv är det den galne per med sin mat. I knät har jag en stor grön planta som jag umgås med. Min långa semester har varit förödande för mina medboende. Men jag tänkte lite kärlek och värme kanske kurerar. Te verkar inte funka, så jag köpte en flaska glögg. Glögg och lite per borde ju göra livet roligare även för en garderobsblomma?

det är viktigt att ta in flera åsikter.

"nej nej nej, du ser ut som en pojke i de där skorna!"
citat mor. Undrar vilken sorts pojke hon såg mig som - en sån i röd brottardräkt och bettskena? ....Undrar om bettskena är något att satsa på när det blåser så förbaskat kallt i denna stad?


"de är ju hur coola som helst!! Du måste köpa dom!"
citat kompisen. Hon sa nåt om att jag skulle förfrysa också..


Jag har även fått låna en helt fantastisk poncho av min ledsagare här i livet. Ett stort skärp och jag funderar på att använda den som haremsbyxor. Är det fortfarande inne? storstickade gråa haremsbyxor som slutar i ett par brottarkängor. Nu har ju skorna ingen som helst vintersula så jag undrar hur pass cool är man egentligen när man kryper fram i brottarkängor och bettskena? Kommer jag mest se ut som någon på väg hem från krogen?

Galenskap är också en bokstavskombination. Det är även genetiskt.

Min mormor är en tvärhand hög kvinna i sina 83 år. Blyg, timid, hardcorestickande tant som låter all frustration gå ut över tunnbrödsdegen. Alltid njutit av hemmets lugna vrå och trivs bäst när hon kurar under en filt och läser hemmets och andra damtidningar. Pärlhalsband rasslar när hon lutar sig fram i tvsoffan för att riktigt studera Ingvar Oldsbergs släta panna. Jojo, skulle vi rota lite i gömmorna hemma så skulle förutom en tvättlapp från 1884, en brudklänning från 1752 och en och annan gammal torpare även ingvar oldsbergs discoplatta från tidigt 70tal titta fram.
Mormor gör inte så mycket väsen av sig förutom att han bär upp västernorrlands hela telefonnät när hon håller reda på släkt och vänner.

Därför var inte förvåningen stor när hon ringde för att berätta om senaste programmet hon sett på tv. Det spelar ingen roll om man har sett samma program, hon berättar i detalj och ibland även i realtid vad som försiggått.

Denna gång hade hon sett fråga doktorn. Inte ett program att rekommendera om man har tendens till hypokondri. Man kunde därför börja ana ugglor i mossen när mormor bad en sitta ner och sedan i detalj väsa fram vad som sagts på tv. Man ska inte tala högt om sjukdomar. I alla fall hade programmet innehållt en intervju med två kvinnor som i vuxen ålder blivit diagnostiserade med en bokstavskombination. Den ena förklarade det som att hon hade haft det svårt för slentrian i livet. Varit "flurig" och andra symptom på bokstavskombination nämndes. Men även att möblera om mycket för variation. Det var här jag riktigt ser hur mormor lutar sig fram i soffan och håller en hand över rasslet runt hennes hals. Jo, för var det något min mormor gillar så är det att möblera om. Fråga bara de fem grannkarlar som ringdes in för att flytta finskåpet (släktklenod, gammalt som gatan, tungt som detsamma) från en våning till en annan. Så.. (här pausade mormor lite i sin histora för att riktigt låta informationen sjunka in) nu ringde mormor släkten för att informera om att hon har ADHD.

älskade, älskade mormor.

Undrar var man köpa de här otroligt finurliga tshirtarna som har använt ACDCloggan och bytt ut det mot ADHD? Jag känner att julklappen är räddad.

varför hittar man alltid de bästa skorna* när man letar vinterskor?




*inte fodrade, inte för hala underlag, men darn so nice..

jag har återvänt från Stockholm efter en helt fantastisk kulturvecka. Synd bara att Lasse ställde in konserten i torsdags, men vi dränkte våra sorger, träffade några trevliga killar i Gamla stan och levde om till stan gick och lade sig. Lasse vet inte vad han missade.

På väg tillbaka från storstaden slogs jag av insikten att jag inte saknade. Inte så att hjärtat gick sönder. Nu är det på rätt köl igen.

Jag är trögtänkt.

Som botemedel mot trasigt hjärta fick jag rådet att läsa murakami. För att börja någonstans tog jag den med en tydliga markörer om olycklig kärlek, minnen och vägen vidare. Efter första kapitlet har flera saker dykt upp ur mitt egna minne. Så nu vet jag inte, allt ligger och virvlar under ytan. Bra början. För bra.

Att läsa före tuppen gal.

Vi steg på tåget innan ens morgon var ett begrepp. Har läst ann heberlein sen dess men är för trögtänkt för att riktigt klara av det. Ni som har en hjärna som inte är styrd av klockan, vad menar ann när hon skriver att den feministiska lösningen är bara en bland många andra för en jämställdhet mellan könen. Vilka är de andra lösningarna, och gör man sig dum om man tror att andra ideologier har feministiska toner om de talar för jämställdhet? Jag har sovit 2,5 timme i natt om det räddar mitt anseende efter detta inlägg.

Stort Liv.

jag tittar på Christine och läser Marian Keyes nya bok. Imorgon far vi till storstockholm. Det får liksom bli de stora ytterligheterna.

Storstockholm ska bjuda på kulturgärningar som Lars Winnerbäck och Soppteater.

man gör olika.


syster ska vara hos sin kille ikväll för att se idol.
mamma ska vara hos sin kille för att se idol.
syster ska vara hos sin kille för att se idol.
brorsan ska vara hemma med sin tjej för att se idol.


jag ska se idol hemma hos mamma.

jag har läst...

smärtpunkten: Lars Norén, pjäsen Sju tre och morden i Malexander av Elisabeth Åsbrink

"Journalisten Elisabeth Åsbrink har skrivit en avslöjande bok om ett av de mest omdebatterade teaterprojekten i Sverige och om de brutala morden på två polismän i Malexander våren 1999. Här får vi en unik insyn i vad som egentligen hände bakom kulisserna; de medverkandes skuld och ansvar blottläggs. Pjäsen Sju tre skrevs av Lars Norén i samarbete med tre tungt kriminella män. Två av dem var nazister. Dagen efter den sista föreställningen av Sju tre rånade en av dem, Tony Olsson, Östgöta Enskilda Bank i Kisa, och deltog också i morden på de två poliserna i Malexander. Elisabeth Åsbrink har gjort intervjuer med skådespelarna både på fängelset och i frihet samt haft tillgång till deras brevväxling. Hon har också tagit del av exklusivt arbetsmaterial från Lars Noréns privata arkiv, läst opublicerade dagboksanteckningar och granskat hemligstämplade dokument. Dessutom har hon fått unika intervjuer med alla ansvariga för det kontroversiella projektet. För första gången kan delar av manuset till Sju tre publiceras, bland annat den hårt omdebatterade nionde scenen, där de nazistiska åsikterna uttryckts. Fanns det ett samband mellan teaterarbetet och morden? Elisabeth Åsbrink ger svaret i sin orädda och utmanande bok. "

Vilken otroligt fängslande bok. Jag var alldeles fast från sida ett och var knappt kontaktbar när jag släpade med mig boken överallt. Fikaköer, missade busshållplatser och kallnande kaffekoppar. Det väldigt personliga närvaron av journalisten Elisabeth och en ständig känsla av att nu/snart kommer det gå åt skogen. Så otroligt bra. Sista kapitlen med rånet i malexander, dödskjutningen och rättegången lästes med magknip. Mycket kom tillbaka från rubrikerna på löpsedlarna, men boken gjorde det mer djuplodande. Särskilt porträttet av Isa kan inte släppa mina tankar. Jag hoppas verkligen ni tar er tid att läsa.

å suck. Jag har verkligen kämpat med det fjärde kapitlet i flera dagarna nu. Tragglat. Men så inser jag nu när jag läst genom kapitlet - det håller inte. Jag måste fylla ut det mer. Suck och stön. Det var så nära.

Med min stora uppsats är det som följande: i flera år har jag haft sex kapitel i stort sett läsbara. Nu när jag tagit ett stort grepp om situationen så började jag med att läsa genom och rätta till de första skrivna kapitlen. Lite räkmacka är det kanske att endast korrekturläsa. Därför är det med en stor suck jag inser att jag faktiskt kommer behöva SKRIVA nåt nytt nu..
kan ha nåt att göra med att jag just nu läser boken "Det är inte mitt fel! konsten att ta ansvar" av Ann Heberlein.

sött sweet dulce.

När min vän gifte sig i somras fick hon sommarens söta av mig...och fyra andra. Så nu ville hon göra ett byte. Så jag tog mig en grundlig funderare. En present från mig brukar vara kokböcker. Så en sådan borde de få, men då ska den betona sötsaker eftersom de är inte så mycket för de "vanliga" kokböckerna. Vad passar väl då inte bättre än anna Bergenströms nya? Nu måste jag bara invänta den där 17 dagars leveranstiden.

och. ja. jag beställde en till mig också. Trots att jag inte har gift mig i år..

citronpasta och chokladmousse

Efter ett mycket bra tips av min vän blev det lyxmiddag hos mig idag.
Citronpasta med avokado
4 portioner
1 citron, gärna ekologisk
450 g färsk pasta, t ex linguine, tagliatelle eller fettuccine
1 burk lätt crème fraiche (2 dl)
1 fiskbuljongtärning
1/2 tsk salt
1 krm svartpeppar
3 avokador
1 liten rödlök
1 burk stenbitsrom (80 g)

1. Skrubba citronen i varmt vatten. Riv skalet, halvera och pressa 1/2 msk citronjuice ur ena halvan. Klyfta den andra halvan.

2. Koka pastan enligt anvisningen på paketet.

3. Koka försiktigt upp crème fraiche i en två-literskastrull. Smula i buljongtärningen, tillsätt citronjuice, salt och peppar. Rör om, sjud någon minut, stjälp ner pastan i såsen och blanda runt.

4. Kärna ur och skiva avokadon. Skala och skiva löken tunt.

5. Lägg upp pasta på fyra tallrikar, toppa med avokado, rödlök, rom och rivet citronskal. Servera med en citronklyfta. Smaka gärna av med lite extra svartpeppar.

till det

skiva halloumi. Stek i en mixad olja: olivolja, pressad vitlök, salt, peppar, sweet chili sauce.


sen pressade vi även ner: Klaras Chokladmousse

Ingredienser
100 g mörk choklad vi tog en vanlig chokladkaka med fikon&mandlar
2 st ägg
2 tsk vaniljpulver
lite nötter och russin till dekoration
1. Smält chokladen i en tallrik ovanpå en kastrull med sjudande vatten. Dela äggen. Vispa äggvitorna till ett hårt skum.

2. Ta av kastrullen med den smälta chokladen och låt den svalna lite. Rör sedan ner vaniljpulver och äggulor. Vänd därefter försiktigt ner chokladsmeten i äggvitorna.

3. Rör lugnt men grundligt så att allt blir blandat. Fördela i små glas eller skålar. Låt moussen stå i kylen cirka 1 timma eller längre, före servering. Toppa med lite hackade nötter och russin.

råkade hamna mitt i didos skiva från 1999 och hamnade 10 år tillbaka i tiden. Så mycket känslor som fanns kvar. Dagen innebar flera timmars sällskap med min gamla kärlek. Vad passar väl inte bättre än att då vältra sig i gamla låtars känslokavalkad. Bring it on, liksom. Varför inte ta allt på en gång?

från mig till er

här får ni kvällens spellista:

How long do I have to wait for you?

Paloma Faith, Sharon Jones, La Roux, Miss Li, Fibes oh Fibes, Pauline och Dolly Parton utlovas.

Lagerhaus, da skit.

Jag skulle köpa ett kort till morfar. Jag hittade lite annat också. Ugglor är liksom min grej, så jag var ganska lättövertalad. Men klockan. Åh. Fanns också i grönt. Och hade inte kassörskan hotat med vedergällning hade jag stått och velat än.

allt för rubrikerna.

det händer inte ofta. Men imorse chockade jag världen och stoppade tvättstugan full med kläder INNAN strömmen ens gått igång. I väntan på ljuset så städade jag innergården. I smällkallt norrländskt mörker. I de enda rena kläder jag hade och tandkräm över halva ansiktet.

Nästa steg är att möjligtvis kasta de döda blommor som hopat sig på balkongen. När jag förklarade för min bästaste vän att jag försökte rädda blommorna på balkongen, så frågade hon försynt om jag försökte hindra dem från hoppa. Det är väl det närmsta sanningen vi kommer. Vill ju hålla mig väl med grannarna.

När jag så skrotade runt där på innergården så funderade jag en del på den nyhet som går att läsa på en nyhetssajt nära dig. Följer du tvunderhållningen på fredagar lär du nog vara medveten om det redan. Så vi svenskar tenderar att upphöja människor in absurdum. Som den här människan som började som gift med en bloggare. Bloggaren retade gallfeber på många. Sen blev han författare. Och väldigt älskad för att ha avslöjat sig som fin och kulturell. konstigt nog så har inte hans nu före detta fru gjort det. Hon blir gravid med en annan personlighet som är känd för att fota sådana där avklädda. Den gravida säger sedan att hon nog kommer ha den stränga rollen i föräldraskapet, utdelandes slag (sic!) och förbud för hon gillar ändå inte sådana där saker...

Och varför går jag och funderar på det här, kan man ju undra. Jag undrar med. Jag gillar ingen av de inblandade och försöker undvika minsta rubrik med dessa. Men det kan ha att göra med de vänner som just förlorat sitt planerade barn. Som längtade ihjäl sig, som är världens bästa föräldrar och verkligen ville få äran att ta hand om ett liv till. Och så blev det inte. Jag önskade att jag kunde gå hem, stryka med svart tusch över denna artikel så de ska slippa läsa den till deras frukostkaffe.

en liten bloggrunda, inför pubrundan.

här får ni några tips.

Aenigma - en jämtlandstös i stockholmsexil. Fina bilder och bra text.
Denna Dagen ett liv - Jag föll handlöst för Lisas gardiner, det var där förälskelsen började.
Knivlisa - en annan jämtlandstös som jobbar på mina gränser för hur mycket jag kan skratta åt endast ett inlägg.
Miss upsey Daisy - jag tänker inte berätta hur många gånger jag kollar denna blogg per dag. Då riskerar jag att ses som stalker. En fantastiskt rolig böna som kan konsten att formulera knivskarpt i ett kortare inlägg.
Onekligen en gammal favorit som skrämde skiten ur mig genom att lägga av. För att sedan komma tillbaka, ett av de berömda "Här kommer skatteåterbäringen"-moment.

Vi såg..

Det som händer utanför fönstret kan mest beskrivas som en större batalj mellan snö och regn. Som tur var såg vi Julie and Julia på bio igår och den mysfaktorn sitter fortfarande kvar. Behöver ni en ganska harmlös men ändå verkligen inspirerande film som mest påminner om en vitaminkick...ja gå och se den här då.

Nu ska jag fundera på begreppet fredagsmys.

så då har jag sett allt på Tv4 sport. Färgkordinerat garderoben och linneskåpet. Bokstavsordning i skafferiet.


Vad ska jag hitta på nu?


Säg inte nåt om studier, ett dödläge är ett dödläge. Och det bara efter 10 dagar. Rekord.

jag tror det kan räknas som ett genombrott.

en helt underbar tvkväll har just genomlidits. Möjligtvis så har alla spärrar släppt i huvudet så allt går på högvarv och pluggeriet kan nu överlämnas till en annan distans i huvudet. Eller så är det ett så kallat dödläge.

Jag skulle ha kunnat läsa någon av alla underbara böcker som ligger på hög och väntar. Istället har jag tittat på wrestling (karlar i läderkalsonger, stora - ibland så- "muskler" och en förfärlig teaterådra), poker (-"last time on poker in the night" - men alltså är inte ett parti poker detsamma varje gång så behövs verkligen en återblick?) och något slags surf/fallskärms/longboardprogram på franska.

Ssssh! Nu verkar det börja ett program om biljardens historia..

men var man än befinner sig i det avlånga landet kan man avnjuta luddets citatsamling från djurfamiljen i landet därborta.

hade jag varit kvar i södern så skulle jag tuffa in till storstan och begapa Jeanette Winterson på kulturhusets scen imorgon kväll.

Istället fortsätter jag plöja hennes böcker.

i helgen som gick så avgjordes den stora svenska måltidslitteraturens år. Pris i olika klasser delades ut till svenska kokböcker utgivna under det gångna året. Som en enda stor oscarsgala i Grythyttan.

Bästa Sara Begner vann priser för Vår kokbok: bästa grundbok och bästa formgivning. Välförtjänt.

En annan lika välförtjänt vinst drog Klara Desser hem i kategorin Hälsa.

Men jag tycker det är löjligt att i ett land som Sverige, med en otroligt hög produktion inom just gebiten Kokböcker, behöver man googla ihjäl sig innan man hittar några som helst prislistor. Vem vann i alla dessa kategorier? Någon som vet och kan delge nyheterna till en mycket stor kokboksfantast?


uppdatering: jag har just insett att det här måste vara mitt drömjobb..prova alla kokböcker, sen ge pris till de bästa.

jag vet inte riktigt vad som ger vad.

Jeanette Winterson = sömnlösa nätter och bomull i själen

eller

sömnlösa nätter och behov av bomull i själen = Jeanette Winterson.



vaknade ändå i total lakanmisär och huvudet fullt av skogshuggardrömmar.

men då stannar jag.

Jag har umgåtts med en småbarnsfamilj idag. Den treåriga tjejen var mycket skeptisk till en början men efter att ha byggt ett enormt kojberg över hela mitt vardagsrum var jag godkänd. Jag var flickan med de bra kuddarna. En replik som man oftast kan få höra på krogen 5 minuter innan stängningsdags. När jag sedan skulle städa inför sängdags insåg jag att det var inte så stor skillnad på stökighetsgraden: en vecka med "arbetslös" uppsatsskrivande singel eller en treåring med fria händer.

När jag så hade hjälpt till att packa in två supertrötta småtjejer och två ganska supertrötta föräldrar i bilen inser plötsligt treåringen något:
"men har inte tjejen någon pappa???"
varpå föräldrarna svarar "nä, tjejen har ingen kille..."
den lilla flickan samlar då ihop sina kassar och säger:
"ska hon sova där själv? Nä, jag kan stanna!"

Men efter att ha röjt fram mitt vardagsrum hittade jag minst tre av hennes nallar så helt ensam blir jag inte i natt.

vad jag har att säga om nomineringarna till Augustpriset:

Var är Anneli Jordahl?? Ni har glömt Anneli!!

Får man göra så? Var är protestlådan?

Hekto-rea på Bokia.

Alan Benett - Drottningen vänder blad
Gregs bok "dumpa honom" (ja, jag vet - den flög över rummet, men så vaknade jag med ett behov av att ta upp den igen)

10 kr.

Precis vad jag tycker böcker ska kosta.

femenist javisst.

efter att ha kastat gregs böcker över rummet funderar jag på att plocka upp den här boken istället. Inte från recensionens översvallande sågning men från de fantastiska kommentarerna.

det var väl det där om att bryta ihop kanske.

den senaste tiden har jag harvat på med böcker av Greg Behrendt och Liz Tuccillo:

dumpa honom!: han vill faktiskt inte ha dig

Det är slut! Konsten att bryta upp utan att bryta ihop

Jag har verkligen försökt, efter högljudda uppmaningar av en vänligt sinnad vän. Men det finns inget bättre recept än en tom maillåda. Inte ett ljud på över en vecka. Jag har till och med brutit mitt egna löfte och skickat ett sånt där "skämmes"mail. Utan respons. Så jag funderar på att kasta böckerna åt fanders. För att inte bli påmind överhuvudtaget. Böckerna är klämkäckt och hurtigt amerikanska på ett välmenande sätt, jag önskade bara att någon hade gått ett steg längre och dränkt sidorna i vin. Så hade jag kunnat fyllt munnen med ord och vin. Och kanske glömma.

Så nu ska jag hitta någon annan att skicka alla dessa roliga länkar och artiklar som ligger sparade i min dator. Saker som jag vet han skulle uppskatta.

jag funderar på att göra lasagne ikväll eller imorgon. Hittade det här receptet hos husmorsorna och det ska anammas, det ser så gott ut.

husmorsorna är att rekommendera för mattips. Men låt bli att surfa förbi där efter midnatt och magen börjar spela något som kan liknas vid Romeos serenader.

min vän kanske har glömt dom när jag återlämnar nyckeln..

så jag är uppsatsskrivande igen. Om man nu kan påstå att jag var det första rundan för några år sedan. Sen har jag haft det hängande över mig i några år tills jag insåg att min arbetssituation höll på att barka åt skogen och jag behövde något att satsa på istället för. Så jag tog min uppsats i handen och begav mig norrut igen. Tillbaka till brottsplatsen i björkbyn. Det sammanföll med en väns utresa till ett varmare land så i några månader är jag även lägenhetsvakt. Min vän är mycket blomintresserad. Varje fönsterplan bågnar under blomkrukor. De har till och med namn, det är små lappar nerstuckna i jorden.

Jag är inte blomintresserad. Eller ja, jag tycker ju förstås de är fina när de lever men man kan väl likna det vid ett socialt handikapp i samspråk med växterna. Den mest tåliga varelse kroknar i min närhet. Genom åren har ju mitt ansvar varierat ifrågan. Hittills är det min mors blommor som har tynats ihjäl stilla men effektivt. Plantor har kroknat under ångande varmvatten, krukor har simmat bort, Sahara har uppstått i andra. vissa har stått i vinterstorm och andra har fått sola sig till murkel. Min mor har förfasat, tjatat och slutligen givit upp. Senaste semesterkommentaren säger väl allt "kan du kanske....eller ja bara låt dom döö". Andra blir visade runt i föräldrars hem för att kolla nya möbler eller gardiner, jag blir visad för blommor som jag ICKE får röra.

Detta är till bakgrund för att ni ska förstå mors kommentar när jag dryftade blommornas existens i mitt nya boende: "du kanske kan be din kusin vara blomvakt". I en lägenhet som jag ändå spenderar större tiden av dygnet i...

som tjänstledig uppsatsskrivande kaffenörd har man mycket tid att hänga runt på stan för att kolla in viktiga saker som höstsläppen av muminmuggar. I år så ska jag faktiskt inte bojkotta julmuggen (inga konstiga nymänniskor är inblandade på motivet) och höstmuggen adventure är härligt mörk och "allvarlig" till skillnad från tidigare färgskrällar. Faktum är att höstmotivet återfinns även på en större kanna. Då är det om möjligt än snyggare. bilderna tjuvlånade från muminmuggarpunktse.

vad tycker ni?

Vem lämnade vem. Jag är inte över dig än.

så jag sa för några inlägg sedan att det inte var så många musikpärlor att hålla ögonen öppna för denna höst. Well, hilarious.

först.
Lars Winnerbäcks nya.
Sen
Asha Alis nya.
Sen
Jennie Abrahamsons nya.
Sen
Elin Ruth Sigvardssons nya.
Sen
Melissa horns nya.
Sen
Ebba Forsbergs nya.
Sen
Ane Bruns nya.
Sen
Pete Yorn & Scarlett Johanssons nya.

min ipod får slita hund när mitt hjärta är sargat.

jag har läst

Jeanette Winterson - det finns annan frukt än apelsiner

Förra veckan låg jag sömnlös natten mot tisdagen. Till stor del var det månens fel som satte mig ur spel. Efter många års återkommande problem känner jag igen en sömnlös natt när jag ser den så jag plockade ganska snabbt upp en bok för att fördriva tiden. Att stirra i taket eller bara snurra in sig i sängkläderna har visats verkningslöst. Mitt bokval var fyrväktaren av Jeanette Winterson. Åh, vad jag älskade boken. Jag var alldeles tagen och försvann in en sagovärld som jag absolut inte ville lämna, sista sidorna lästes flera gånger bara för att jag skulle slippa slå igen pärmarna. Inte helt oväntat sprang jag till butiken och införskaffade första bästa winterson.

"I Jeanettes värld är apelsiner lösningen på allt. Näst efter att be
förstås. Jeanettes fanatiskt frireligiösa moder uppfostrar med järngrepp sin adoptivdotter till att bli missionär. Tillsammans hänger de en filt över teven och lyssnar på missionsrapporter på radiogrammofonen varje söndag. I den grå industristaden i norra England finner Jeanette värme och trygghet i den evangeliska
gemenskapen."

Tyvärr gjorde den här boken mig frustrerad. Det var sagoväverskan Winterson jag föll för, och nog återfinns hon stundtals här. Med humor och allvar blandat så återberättas hennes uppbrott från den evangeliska gemenskapen. Men problemet är att det är för många lager, jag ser lagren men jag förstår inte..där har vi problemet. Jag är för disträ i tankarna, hoppas jag. Jag fastnar i de sagoepisoder som finns med i berättelsen, men när jag väl börjar finna tråden så bryts den och återgår till en mer verklighetsrelaterad tråd. För att summera det, det är flera garnnystan och jag förstår inte varför det ska vara flera och vad de tillför varandra.

Jag förstår att boken handlar om uppbrott och jag vill verkligen läsa den, kanske det kan hjälpa mig i mitt pågående uppbrott. Men just nu är mitt huvud för splittrat. Jag får återkomma till boken. Trots en splittrad recension är boken verkligen bra, den får ändå ett högt betyg av en frustrerad och förundrad läsare.

Enligt min vän så är denna bok med i studieplaner, har ni läst den i studiesyfte? Vad har ni haft för tankar om boken?

vi kan kalla det framsteg.

I mitt nya bostadsområde finns bara ett vitt hus. Där bor inte jag. Men nu hittar jag dit.

Anna och jag.

äntligen finns ett datum för den efterlängtade efterrättsboken. Säkert lika snygg som senaste boken.

Dagens

Dagens middag: fiskgryta med kokosmjölk och tomat från Hälsokokboken. Mycket god! Fler som gillar kokboken är Helena, som provat både muffins och kålpudding.
Dagens blogg/bok: Emma Hamberg och Anette Rosvall husmorsorna.
Dagens jagskaintelåtaminafördomarstyra: peopleof.
Dagens te: lime/cinnamon rooibos
Dagens skratt: Sara Granér Det är bara lite AIDS.
Dagens tatuering: hos Contrariwise finns en samling litterära tatueringar. Den här fastnar hos mig. Den inger hopp men även tanken om att det går över..Annat som slår en är att en återkommande favorit verkar vara "so it goes" från slakthus 5 av Kurt Vonnegut. Men den som har funnits i mina tankar är denna med orden från en dikt av E.E. Cummings. Inte alls sådär stort utan bara litet litet och med mina syskons initialer. Det skulle jag vilja ha.
Dagens "jag-skulle-vilja-ha-till-teet: muffins med choklad och rödbetor.
Dagens knivlisa: precis som knivlisa så fick jag lägga mig i debatten kring gårdagens match, för min del så fick jag förklara offsideregler. Följt av samma kommentar som hos knivlisa.
Dagens "det var nog igår": känner mig förvånansvärt likgiltig inför Linda Skugges samlade krönikor. Det är så tankspritt att jag hittar boken lite här och var, precis som jag omedvetet försöker gömma boken så jag slipper fortsätta.
Dagens Är det här mannen jag tillåter göra reda i mitt liv: Greg Behrendt med boken dumpa honom och det är slut!
Dagens spellista: Jennie Abrahamson
Dagens jag önskar jag kunde låta bli: att försöka gena genom mitt nya bostadsområde. Slutar ofelbart med att jag står och försöker öppna helt fel dörr i helt fel hus.
Dagens askungen: vad vore väl en bal på slottet om inte helt hopplöst tråkigt eller galet eller bara konstigt?

From Narnia and back

så jag kör listvarianten. För en van twitterläsare så hoppa till sista punkten.

1. Norrland är höst. Frost och ett ögonbedövande färgsprak. Krispig luft och snöklädda plogkanter längs vägarna.
2. 90årskalaset kom av sig, vi satt istället runt en sjukhussäng och försökte äta lite prinsesstårta som skänkts från köket. Men det är inte lätt att sjunga med oron dansande i magen.
3. Hela bohaget är nu i lådformat i mor tutas lilla källarförråd, när det började brista i huvudet var det bara att ta filten och lägga sig raklång på alla lådorna, köra igång mammas bordsgrill och invänta det nya hyreskontraktet.
4. Tyvärr så innebar även den marknivån i förrådet att när vinterkläderna skulle fram så kändes det mer troligt att hitta dörren till Narnia än att hitta den väska som jag så fint packat i våras. Nu hittade jag bara en väska med vinterkläder, mina från 1985, tur att 80talet är på modet igen..
5. Att fara från kärleken kändes mer som att lägga sig framför tåget än att sätta sig på. När man steg av på mammas gata var det ändå något lättare eftersom det inte var en plats vi delat. Två tonårssystrar hjälpte till att skingra tankarna. Att sen öppna mailen och se att skogshuggaren faktiskt tagit mitt kontaktförsök på allvar och knåpat ihop två mail - det kändes som någon vände upp och ner på mig och vred ur mig som en skurtrasa. Det är nu flera dagar sen och mitt hjärta letar sig längre och längre in, för att undvika att splittret ställer till med för stor skada.
6. Att läsa Jeanette Winterson när hjärtat är ömt är som att trycka i sig en pralinask utan illamåendet efteråt. "Fyrväktaren" räddade min sömnlösa tisdagsnatt, när jag läste de sista raderna vid soluppgången var jag tvungen att stryka bort tårarna flera gånger om.
7. Att återigen befinna sig bland människor som vill en väl är som att tinas upp. Det är bara att börja om, försöka sänka garden.
8. första kvällen i björkbyn innebar kärlek, vänner och en skön känsla i magen. Ett visst spritt även, kan det vara så att min gamla flamma är singel?
9. Prioritering är viktigt. Därför har jag nu två splitternya lånekort i plånboken och en hel hög böcker hemma. Men ett tomt skafferi..
10. jag mår faktiskt bra.

Varsågod vintern kom.

Här är jag nu. På samma ställe som det började. Här i fotöljen ska jag nu gona ner mig.

japp, jag lever! Jag läser och återkommer snart med några boktips.

Det som måste ske först är att jag ska leta mina vinterkläder bland det magasinerade bohaget. Om ni inte hör av mig före torsdag finns det nog anledning att börja oroas.

ja, här i denna hög ska jag begrava min näsa en stund...ah, böcker.

jag är hemma igen.

väskan höll. Jag är en trollkarl som lyckades få det hela hem. Jag är hemma i Norrland igen, jag står ute på kvartershöjden och blickar ner mot södern. Där nere finns fortfarande hjärtat kvar. Förståndet är här och vet att det snart går över. Snart Snart, bara hjärtat kunde hålla ihop likt min väska.

Ett år i södern. Ett år på en annan ort och ett nytt jobb. Ett år till stor del bestående av sömn och jobb. Ett år av fullständigt förödande kollegor, som jag har svurit över, gråtit över, skällt över. Ett år av snälla kollegor som ändå varit det lilla hopp jag behövde för att orka nästa dag. Och dagen efter det. Ett år av hemlängtan och längtan bort. Ett år av frihet och beroende. Ett år när jag träffade en gammal kärlek och ramlade dit igen.

Nu ett nytt år framför mig. Vägen gick förbi söder, men slutade inte där. Nu nya händelser och förhoppningsvis nya människor som hjälper mig att klistra ihop hjärtat.
Jag hoppas ni följer med..

jag har läst...

Anneli Jordahl - Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet)



För ett tag sedan frågade jag Jessica om hon kunde tipsa mig om en bok att läka mitt hjärta med. Hon gav mig många bra tips, jag kommer fortsätta beta av hennes lista - andarnas hus (allende), fågeln som vrider upp världen (murakami), kärlekens historia (krauss) m fl - men av en ren händelse fick jag denna bok i mina händer. Eller ja, snarare av en ren händelse var ett biblioteksbesök. Och läste tills jag låg som ett litet hopvridet knytte på sängen. För denna bok är som att läsa sorgen ur ögonen. Den. är. så. bra.

"»Han kommer på torsdag! Då ska han äta lunch med redaktören på Berns, därefter vill han träffas och prata om livet.
Mötesplats: bron. Allt skulle återigen skakas om. Göra sig redo för stormen. Jubel. Hjälp.«
De skrev hundratals brev om året till varandra. Deras romans varade en livstid. Men de träffades bara ett fåtal gånger. Ellen Key och Urban von Feilitzen finner varandra
under det radikala 1880-talet, då äktenskapet och könsrollerna har börjat ifrågasättas. Båda är kritiker. Ellen arbetar som lärare och bor i Stockholm. Urban är godsägare och bor med sin fru och sina fyra barn utanför Linköping. jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) är en roman om kärlek och vänskap, beroende och frihet."

Den slutar som väntat, för dig som vet hur Ellen Key levde sitt liv. Och någonstans är det trösten som ges bäst. Inte hennes ensamhet, utan bara känslan av att boken på ett träffsäkert sätt fångar känslan precis mellan frihet och beroende.

För egen del funderar jag på att läsa den igen snart. Att än en gång låta den fungera som karlssons klister.

när kulturen intar Göteborg.

varför det var så mycket poliser i Göteborg.


Oh, the mess!

det är just det där borde som känns lite osäkert.

Ett kapitel i mitt liv: tåget hem från Göteborg.
Scenario: salongvagn med en massa bokmässefolk.

In kommer aidaho med väskor och värkande fotsulor. Rasar ner på utsedd plats, bökar in väskor och lyfter upp blicken och tittar rakt in i ett par ögon som hon mycket väl känner igen. Dyker därpå ner i väskorna med huvudet före, smusslar in mobilen och paniksms:ar.

aidaho, sms 19.35
"har jag någon gång berättat om den *** kock som är ungefär det sexigaste man kan ha i ett kök och den gång jag träffade honom och bokstavligt talat förklarade att vi skulle gifta oss? Och han missade det uns av skämt som låg i mitt uttalande(det kan ha något att göra med att jag uttryckte en önskan att han vore ett paket smör att smälta ner för att sedan rulla in sig i). Jag har bearbetat det hela genom att inse att vi ändå aldrig kommer ses igen. han sitter mitt emot mig i gången på tåget."

bror, sms 19.37
"HAHAHAHA ett läge att förklara allt...Du är en psykopatisk stalker!"

aidaho, sms 19.49
"jag är ganska säker på att det är precis vad han tänker också. Precis nu."

bror, sms 19.55
"eller så säger du till honom vad alla killar vill höra. U r sent from d future to save mankind from bad food and now u need his genitals"

aidaho, sms 19.57
"du sjuka sjuka människa!....Är det verkligen det varenda kille vill höra??"

bror, sms 20.01
"bjud han på en himla massa tågvin först. Inte alla killar tar det där med att ge bort sina heligaste. Men framtidsköret borde han köpa..."


Hur det slutade? Om ni hör talas om en kvinna som snubblade ut från tåget med handväskan nerdragen över huvudet..ja då vet ni var ni hörde det först. Dessutom innebar även detta att jag inte kunde kolla in mina nyförvärv i bokfloran. Att dra upp "alla får ligga" i det läget kändes lite magstarkt.

när julafton är en stor mässhall med en miljard människor och lika många böcker.

sannerligen lyckad dag i Göttlaborg! Med underbar människa som fick mig kikna av skratt, så länge sen, över både misär och framtidsplaner. Och en underbar bokmässa med alldeles för många människor och alldeles för mycket böcker att vilja inta intravenöst.

Dessa fick följa med hem:
Monikas jul
Strage text
Alla får ligga
Bokhoras album
Simone & Jag
Lindas bästa och värsta
Som synes fick jag även utöka tygkassesamlingen, tyvärr så lyckades jag inte gnola åt mig den som jag verkligen sett fram mot "Saras" vår kokbokskasse.

Önskelistan i huvudet är desto längre, men jag har varit mycket duktig idag, tycker jag själv.

mässan i sig?
du går och går tills du inte har några som helst känningar nedanför knäna. Sen tappar du känsel i armar och axlar för du släpar på för mycket. Sen tappar du hörsel när du råkar passera en kulturtantssvärm som råkade få syn på P O Enqvist eller Björn Hellberg. Sen blir du lätt sluddrig av endast rödvin som intag av föda så all signering blir till "till agne" eftersom ingen hör att du säger aidaho. Och ändå när det hela är över så förstår du inte hur du ska kunna vänta ett helt år till nästa gång!

Kvällen avslutades på traditionsenligt kulturmanér med en flaska vin på avenyn och fnitter hela vägen till tåget.


eeeh...ja, det är ju bara böckerna du vill inta intravenöst. Vi ska ju tänka på säkerheten i dessa smittotider.

Martina hann före

tänkte berätta om årets stora kärleksroman. men så hann Martina före. Jag kan bara hålla med.

enligt rykte erbjuder DHL att du som bokmässebesökare kan skicka hem inköpta böcker i ett fraktfritt paket. Jag tror jag hörde min plånbok gulpa i väskan.

for the turnstiles

spellista för kvällen.

Men jag har ju betalat för den ju..

Fick lirka denna ur kassörskans grepp efter att ha kommit över sista exemplaret. Hon försökte finta mig med repliker ur mia och klara, själv citerade jag ur sommarprogrammet. Hade hon inte varit höggravid hade jag satt stopp för galenskaperna på en gång.

läser höstens bästa bok. Återkommer inom kort.

den här däremot, den går bort.

Björn Ranelid skänker oss "mina vackraste ord". Citat och aforismer samlade och återgivna på 4 språk.

inte utan att den följs av denna bok "fenomenet Ranelid"

Nytt i bokhyllan.

Massa nyheter i bokaffären. Plus får melker! Norstedts går ut hårt i höst.

min stora favorit Jessika Gedin bloggar från bokmässan på Bokus. Så vad gör ni här?

om man INTE är på plats i Göteborg och spankulerar runt på bokmässan, då ska man inte heller läsa en enda bokblogg för tillfället..

sista veckan. Och min man, eller han som borde vara, är påpassligt sjuk hela veckan. Det är som små bitar ramlar av min hud varje gång tanken slår mig.

jag och min kollega begrundade min matlåda idag. Vi kom fram till att vissa idéer är bättre på pappret.

Det började som plättsmet.

Men jag har en hel del som måste förbrukas innan hemfärd. Så det blev som en paj. Eller nåt. Det är spenat, feta, kantareller, vitlök, quinoa, solrosskott, linfrö, riven squash och en halv burk ajvar...är en halv burk ajvar starkt?

när den ena handen inte vet vad den andra gör.

Skickas normalt inom 5-8 arbetsdagar:
- 1 st Cheesecakes (9789153429975) à 115.00 kr
- 1 st Vår kokbok (9789113023427) à 189.00 kr
- 1 st Hälsokokboken (9789153432777) à 189.00 kr
- 1 st If This Is Paradise, I Want My Mone... (9781848270251) à 156.00 kr
- 1 st Duktighetsfällan : en överlevnadsbo... (9789172321519) à 42.00 kr


jamen, alltså...
det var inte mening. Och jag vet att jag har lovat mamma köpstopp tills jag har fixat ett bostadskontrakt som sträcker sig över 25 år. Det fina i kråksången är att böckerna måste levereras hem till mor tuta eftersom jag själv inte har någon fast adress.

Kanske om jag säger att det är virkade dukar?

jag har läst

ordets makt och vanmakt - mitt skrivande liv av Jan Guillou

"svårt att säga men det har antagligen med Jan Myrdal att göra."
"På hösten 1968 kände jag mig lika misslyckad som jag var dyster."
"Hade jag haft en trumpet så hade jag blåst en fanfar."
"Vilket jag vid några tillfällen då mina diplomatiska talanger tagit ledigt också sagt åt honom."
"Jag behövde också få lite perspektiv på mig själv, eftersom jag börjat visa upp en del egocentriska drag som låg farligt nära gränsen för intellektuell varmgång."
"För det borde jag få medalj. Och det fick jag också. Fast bara i Frankrike."

Jag har vissa fördomar om Janne. Det baseras på en uppväxt när magazinet och grabbarna på Fagerhult visades på tv, obligatorisk läsning av "ondskan" på gymnasiet, Jonas Gardells nedrankning av Janne i ett flertal sketcher. Jag har inte läst varken arn eller hamilton. Däremot satte jag gärna tänderna i denna redogörelse av det skrivna livet, mannen har ju onekligen varit med om en hel del. Mycket rättfärdigande blir det och jag portionerar upp boken för att inte drunkna i bilden av en man som äntligen köpt sin trumpet och nu spelar fanfar på repeat. För mannen är ju fullkomlig. Samtidigt har mannen faktiskt humor, se bara samlingen citat ovan.

Vad tror du, varför har vi så svårt för Jannes självförtroende?

Dagens middag.

Aubergine-och blomkålsgratäng med feta och mynta. Till det lax. Tillagat med p3 dokumentär i öronen. Hur man motar söndagsångest i grind.

dansa mig till kärleken

Jag har nu lyssnat genom Ebba Forsbergs nya skiva "Ta min vals/sjunger Leonard Cohen" flera gånger om. Vi behöver ingen annan höstskiva, det är vemod och värme och en fantastisk röst. Som vanligt med hennes skivor kan jag inte rekommendera bara en av låtarna, hennes skivor är en ren sinnesstämning.

för er med spotify, håll ögonen öppna för skivan borde dyka upp snart. Själv har jag betalat min del på itunes och proppat mp3n. Jag kunde inte vänta. Nästa skiva som ska införskaffas är Asha Alis kommande.

För några år sedan såg jag en konsert med Ebba Forsberg, i en källarlokal på festival. Hon lyckades totalt stänga ute all festivalyra och totalt trollbinda oss. Får ni chansen att lyssna på henne...ta den.

you had me at Hello.

efter lite funderingar fram och tillbaka skickade jag ett klagosms till vännen och backade cirka 14 år i utvecklingen. Att hon vid ett senare telefonsamtal inte ger mig en mental handflata för uppvaknande utan börjar samtalet enligt följande: "Jag har funderat på din situation och kan det inte vara så här..." då krullar sig tårna av lycka. Den karlssons klister jag går på är av människoform.

Det lagas trapp hos mig.

Vore det inte bättre att se efter var man sätter fötterna då?

license to blogg.

jag ska börja blogga.

All den berg- och dalbana som pågår i mig måste ut. Men jag orkar faktiskt inte utsätta er eller någon annan i min omgivning för det. Så en hemlig blogg med noll läsare är nog nåt att satsa på.

Måndag: upp
Tisdag: ner
Onsdag: ner
Torsdag: lite upp och lite ner
Fredag: längta till måndag.
Måndag: börja om.

Vi ska nog inte tro på någon läsarsuccé.

Tisdag kväll.

Dagens middag: en halv macka. Gröt utan mjölk. En påse rosa rattar som visst ska bidraga till forskning om bröstcancer. Jag hoppas forskarna blir glada i alla fall.

du vet att...

det blir en tuff vecka: när du frenetiskt står och drar ditt passerkort från jobbet för att öppna ytterdörren till lägenheten. Särskilt om du står och väntar på att titthålet ska börja lysa grönt så du får gå in.

hur man hottar upp en måndag.

Jag har suttit i ett löjligt långt möte idag. Missade till och med mitt stående eftermiddagsfika med "maken".

Hur man ändå håller humöret uppe?
Levererar oneliners enligt Mogis ordbok. Sökbart på youtube.

JAg lovar, du kan kollra bort vilken fråga som helst när du försöker få italienarna att förstå schnertyey!

sir vässss med rödvinstunga.

Är löjligt nöjd (och mätt) efter dagens insats som kock.

Huvudrätt: Rostas som fick sakta bakas i ugn tillsammans med palsternacka, vitlök och kantarellscreme fraiche och tamarisoya.

Tillbehör: smörstekta kantareller.

Sidedish: quinoasallad med linser, paprika, fänkål, tomater och rödlök. Fick sjudas ihop i vin och soya.

Till det: rött vin.

Nu ska jag fortsätta kvällen med ostbågar och vinflaskan. Samtidigt som jag försöker överrösta grannens smurfhitsmaraton med spotifys Florence Valentin och Kings of Leon. Ska bara fortsätta surfa runt på The Sartoriolist och kolla på alla fantastiska klädstilar som fotats.

Helgen ter sig bättre än vad jag befarade.

Två saker kommer jag sakna efter denna tid. Min kollega, som jag ska gifta mig med i ett annat liv, och samhällets bibliotek. Det är det bästa bibliotek som jag har haft att göra med. Vad uppskattas mest av bibliotekarier - blommor eller te och kakor? Något ska de få för att de lyckats förgylla min tid här. De är de enda människor som hejar glatt på mig, även utanför arbetstid. De brukar även informera mig om att mina böcker har kommit in på reservationslistan. Sådana människor är guld värda. Att känna sig sedd i en främmande miljö.

Gårdagens besök var inte annorlunda. "Aidaho, jag hoppas du har väskan med dig idag! Vi har fått hem en hel del av din reservationslista." De skojade inte, vagnen för uppställning var ENDAST mina böcker. Så två kassar senare, sitter jag här i ett hav nyutkomna böcker och bara njuter. Med en flaska rödvin och en chokladkaka. Det enda problemet jag har är att jag vet inte var jag ska börja.

Hittills har jag bläddrat genom tusen svenska klassiker av J Gradvall, B Nordström, U Nordström och A Rabe. Min första tanke är att jag måste revidera min bild av mina föräldrar som hopplöst geografiskt utanför alla kulturella händelser. Jag häpnar över att de skivor och böcker och tvserier som nämns som tongivande, de finns till stor del att återfinna i garagegömmor hemmavid. För egen del blir min lista över saker att läsa, se och höra än längre. En mycket bra bok, även om omdömen ibland är väl kortfattade.

Nu ska jag nog parallelläsa Kerstin Ekmans dödens praktik med Hjalmar Söderbergs Doktor Glas.

Datorvana kan vara att känna igen vissa tangenter.

Jag brukar vara väldigt tålmodig. Humöret kan smälla till men går lika fort över, den mentala andningstekniken är aldrig långt borta. Men ibland måste den tillämpas väldigt frekvent och ihärdigt. I mitt arbetslag finns en person med datavana. Stor sådan, enligt sig själv. Det som räddar personen ifråga mången gång är hjärtat hos personen, det är påtagligt än hos någon annan av mina kollegor. Idag fick vi en ganska stor och genomarbetad pdf-fil i mejllådan, det presenterades nya funktioner i ett av våra arbetssystem, till exempel kortkommandon.

Plötsligt hörs mitt namn skrikas över hela kontorslandskapet, en viss skärpa i rösten var påtaglig. "Det har försvunnit, Aidaho, Det har försvunnit!! Kom hit omedelbart!!" Min praktikant fick något fladdrande i blicken och höll på att ramla av stolen, själv har man ju nu vant sig. Så jag avslutade ett telefonsamtal och skyndade mig över samtidigt som min pedagogiska ådra kopplades in.

Personen viftade mot dataskärmen. "Här!! Fixa tillbaka!!"
Då har man ungefär 5 sekunders feldiagnos att göra. Verktygsfältet är dolt. Förklarar fint, "du har nog tryckt här". Verktygsfältet syns igen. Går tillbaka till det egna kontorsbordet. Hinner sitta i exakt 10 sekunder.
"Men vaaa fasiken, nu är det borta igen!!! Kom hit!!!" (observera gärna att jag just visat var tangenten satt som återställde allt). Gå tillbaka och tryck på samma tangent.

Gå tillbaka till skrivbord. Sitta i 10 sekunder. "MEN VARFÖÖR HÄNDER DET HÄR?"
Tar till min lätt desperata och mordiska men samtidigt pedagogiska ton: "varför trycker du på den tangenten för? Det är därför verktygsfältet försvinner." Personen i fråga: "jaamen, det står ju här att jag kan trycka på den för att få fram ordrarna. Hurkandevarasådumattskrivautettsåntkommandoomdetintefunkarr!!!"
Jag får syn på min bordsgranne som hukar över sitt egna tangentbord och försiktigt stryker bort sina tårar av skratt, samtidigt som jag förklarar försiktigt "men du, du är ju inte i [arbetssystemet] du läser ju bara en pdf-fil om det.."

Det här är inte ett inlägg för att visa vad förträffligt bra jag är på dator. För det är jag inte, inte på långa vägar. I så fall skulle jag även kunnat berätta om dagens samtal med systemteknikern om ett problem i excel, det bevisar motsatsen. Men det tar vi en annan dag..Nu vill jag bara berätta om vad jag gör på jobbet.

Coop och ica

Har nu tjuvbläddrat genom nyheterna i kokbokshyllan. Och plura och hagström i all ära. De var riktigt intressanta. Men här har ni vinnarna. Gamla i gamet men omarbetning och bra namn som sara begner och ulrika davidson gör det till något i särklass.

tur det, för jag har verkligen undrat.

Min kollega stormade ut från toaletten, iförd denna nya parfymdoft som vi alla nu är sponsrade med - alkogelen.

"Jag säger då det!! Äntligen!! Nu har de äntligen satt upp plakat på toaletten som visar hur man ska göra! Det är på tiden att även detta företag hänger med i det som händer."

jag blev lite lätt generad och illa till mods, jag befarade något liknande den skylt min bror hade hittat i malaysia.


Men det visade sig vara instruktioner om att nysa i armvecket för att undvika smittospridning. Det säger en hel del om hygienen på arbetstoaletter, när det första man tänker sig är instruktionslapp till spolningsknappen.

Även bokomaten har märkt av krisberedskapen

tänk att vara katt i detta bibliotek.

hur smart är inte lösningen till dubbla rader i bokhyllan?? Än en gång slås jag av tanken att jag nog ändå skulle vilja gifta mig med Neil Gaiman och bosätta mig i hans bibliotek.

bilden lånad från brinkmann, där finns även fler och klickbara bilder. Porn för en boktokig.

nu tar vi helg tycker jag!

fredag eftermiddag enligt tradition: lämna jobbet efter kl 16. Ta långa benet före ner till biblioteket för att sedan gå vidare till bokhandeln. På hemvägen införskaffa godis och sen hem till läsfotöljen.

Min läslusta har varit minimal på ett bra tag, men efter dagens fynd på bibblan hoppas jag att det vänder:

Lisa Jewell "the thruth about melody Browne" Jag drog hårt efter andan när jag såg den instucken i hyllorna, trodde jag såg i syne. Bredvid stod "a friend of the family", även det Lisa Jewell.
Camilla Thulin & Uluc Telmen "Meze Maritime" kokboksfrossa! Turkisk mat och turkiska vatten.
Hjalmar Söderberg "doktor Glas, Historietter". Jag är väldigt nyfiken på Kerstin Ekmans nya bok "dödens praktik" och ska läsa om Doktor Glas för att ha boken färsk i minnet.
Pocketversion av "kärlekens arkitekt" av Emilio Calderon och "nattfåk" av Johan Theorin. Två snygga böcker, vägde inget alls.
Ett wildcard i form av Brunonia Barry "månsystrar" från nyinkommet hyllan.


Veckan har varit mycket utmattande så uppkrupen i fotöljen med te och choklad tänker jag invänta natten. Tv visar Brokeback mountain och spotify spelar Tomas Andersson Wij.

Vad gör ni?

ibland är man bara en liten skit.

Jag gick hem med så tunga steg. Maten simmade i mina tårar, glasögonen immade igen och jag var så ledsen. Det kändes som världen var för stor. Jag funderade på att bädda ner mig för att inte kliva upp förrän nästa vecka någon gång.


Någon timma senare håller det på att vända. Jag vet fortfarande inte vad som är fel. Det gör bara ont överallt.

argumentation på hög nivå.

natten har inte varit god. På nåt sätt. Fick en förbenad värk i ena höften igårkväll och det har molt hela natten. Inte blev det bättre av att en av grannarna drabbades av akut tourettes och var tvungen att stå på balkongen och skrika könsord. Halv tre på morgonen.

Anledningen till att jag inte kunde ta några värktabletter igår var att jag hade korkat upp en födelsedagspresent och tagit ett glas vin till maten. Vilket blev det stora samtalsämnet i telefon med mor tuta. För det spelar ingen roll att du har bara något år kvar till ättestupan, dina alkoholvanor ska ändå diskuteras. Kontentan av mors argumentation var att lät jag bli vin skulle min kropp må bättre. Med en vinkonsumtion som inte ens skulle kunna stödja en vinranka känns det inte som det största problemet i min kalender.

Men hur ofta sätter sig baksmällan i höften? Endast? Och borde inte smärtan i så fall komma dagen efter?

Många är frågorna. Kanske ska jag knacka på hos grannen och höra om han också har ont i höften efter gårdagens strapatser?

mat, mat, mat.

det var ett tag sedan som jag fick bläddra i några nya kokböcker. Mina egna har dessutom packats ner för förvaring till bättre tider. Tröstar mig i bokhandlarna. Hittade idag en ny upplaga av den stora vegetariska kokboken. Många nya recept som faktiskt fick mig intresserad. En mycket bättre layout var till bokens fördel.

Något jag ser fram mot är den nya upplagan av coops klassiska Vår kokbok. Denna gång i regi av Sara Bergner, är hennes nytänkande påtaglig i den nya upplagan kommer den införskaffas. Igen. Sara är en favorit sen hennes matprogram på SVT. God, nyttig och rolig mat. Helt enkelt. dessutom är den snygg. Till skillnad från mitt gamla exemplar.

nu får hösten komma.

Äntligen dyker nya höstkläder upp på galgarna. Jag har varit alldeles rusig i affärerna idag och har hållit i plånboken ganska bra ändå.
Jag gillar puffärmen, men frågan är om jag endast kommer se ut som Kenny Starfighters flickvän?

I väskan från Lindex får i alla fall en bok plats.

Den stora stickade tunikan på Vero Moda var jättefin men skulle passa bättre på någon som inte klistrat fast blomhyllan innan hon gick för att handla. Synd. Rotade fram mitt halsband från HM istället.

Den svenska tanten kan inte ses på söndagar.

Hon måste väl också få vara ledig någon gång? Men jag misströstar inte. Hittade henne i fikakön, gnällandes över kaffet.

lite roligt att det är just i biblioteket hon kan beskådas..

Med bra musik!

Får ni chansen, så gå..

Drottninglandet

Arbetets museum, norrköping.

varför jag inte gillar långa helgdagar.

jag har en fruktansvärt hurtig och enveten person i mitt huvud som skriker ut hejaramsor och order om aktiviteter "jobba!" "Läs!" "Laga mat!" "Städa!" "Ta en promenad!" Själv känner jag mig som en krokig säck potatis som letar lite glamour i köksluckorna.

Hjärtat är fortfarande fullt. På frågan hur kärleken går kan jag bara svara 140km/h på en 50-väg. Vi har nu en månad till att umgås. Sen flyttar jag norrut. Han blir kvar, eller snarare fortsätter söka jobb någon annanstans. Det blir ingen fortsättning, hur mycket min vän har skärpa i tonen så är det sådana här slut som jag kan. Jag har väl inte läst flera ton dåliga kärleksromaner för att inte se ett sådant slut på flera mils avstånd.

Konstigt nog är det just denna stoppskylt i slutet av vägen som gör mig allt djärvare. Jag är hopplöst envis på att ta steg för steg närmare. Att han nu söker kontakt tillbaka, det är bara ytterligare en hastighetsskylt.

jag har hittat en ny bokblogg.

läserskan från hemmatrakterna.

sånt ska premieras!


....dessutom så skriver hon om Herr Kattzon, bokomaten. Bra va?

Det börjar sina i förråden.

Men är inte det här att ta det till det extrema?

matlådan från en kokvrå.

"Hur gör du när du lagar mat??"

nå, ska vi gå ner till dirty base helt enkelt och synliggöra den smutsiga sanningen?

Scenario utspelas -måndag kväll mellan 21.00 - 22.20

Föreberedelse:
kolla kylskåp. Se gigantiskt vitkålshuvud för en halv armé. Googla vitkål recept. Skriv ut följande

Höstgryta *lågt GI*
Ugnspannkaka

så då skriver vi inköpslista. 3 minuter innan du måste stämpla in på jobbet. Snabbt, snabbt.

På affären:
ta inte med penna, ta med lapp. Glöm hälften eftersom du inser att du måste börja skriva utifrån affärens avdelningssortering. Och vi vet ju alla vad det innebär. Den andra hälften kan du inte tyda eftersom det är någon sömndrucken läkarkandidat som knåpat ihop denna lista (äggsquashpulver 3 vit!!). Och skulle det verkligen vara paprikapulver i? kan ju inte vara möjligt.

I köket:
Börja med det som ska vara i ugnen. Läs genom recept ordentligt denna gång. 8 dl mjölk?? I en pajform? Gratulera dig själv att du har sinnesnärvaron att halvera receptet. In med bacon i form, stek i ugnsvärmen. Inse att mjölken inte räckte, ta lite bredbar ost som finns i kylskåpet. Fördjupa dig i filmen som du startat på datorn. Börja samtidigt att förbereda för grytan..köttet i frysen var visst quorn. -mycket bättre. Fräs i stekpanna. Hacka paprika och skopa i. Riv mycket vitkål. Mycket. Inse att det inte ryms i stekpannan. Samtidigt måste du se vad som händer på tvn. Kasta vitkålen i pannkakssmeten. Nåja. Kan bli bra. Tryck i äppelbitar. Och nötter som fanns i skåpet också. Happ. Det skulle ändå vara paprikapulver i grytan. Har ingen sån. Vad kan man likna det med....hittar en burk böngroddar. Nåja. Kan bli bra. Nu är det väldigt fullt i den lilla stekpannan. Det får inte plats några äpplen. Hmm. Det är alltså paprika och quorn och böngroddar. Vatten? Vad tråkigt. Måste ha något som smakar. Kokosmjölk fanns visst. Låt det småputtra samtidigt som pannkakan blir klar i ugnen. Titta mer på filmen. Börja fundera på vad som ska ätas till grytan. Hitta den gula squash som köptes istället för squashpulver..vad skulle jag ha den till? Skivar den samtidigt som filmen är helt underbart rolig. Fräser i kastrull. Hitta en burk bönor. Och ett halvt paket matvete. I med det också. Salta och peppra. Öppna kylskåpet och inse att du har nästan än mer vitkål kvar. Riv..och i med det i kastrullen. Erkänn att du nog tappat lite kontroll över kastrullen. Häll nåt över. Låt koka och hoppas på det bästa. Pusta ut. Du klarade det.

Efterspel:
inse att du inte har matlådor nog för att kunna göra olika maträtter. Blanda allt i lagom portioner. Diska berget. Torka golvet och taket. Och väggar.

Vid lunch nästa dag:
le bara lite mystiskt när kollegan frågar om du möjligtvis har chipsgryta i matlådan.

När kollegan sen vill ha receptet skriver du ut från nätet.
"Men är det verkligen det här du hade i lådan?"
"Ja, ungefär"

det talar för braksucce.

i dagstidningens nya bokbilaga står att finna dagens nyhet. Dan Browns nya bok kommer att översättas av sex översättare, de får 100 sidor var och en vecka på sig. Det i sig kunde vara en dålig mission impossibleroman.. Allt för att prångla på oss den nya Dan Brown. Men min fråga är, hade vi inte kommit längre? Är Dan Brown fortfarande i sådan inbillad dignitet som kräver en sådan särbehandling/gräddfil? Jag trodde vi lämnade Dan Brown kvar i år 2006 och gick vidare till något mer läsbart (Stieg Larssonpsykosen någon?). Nej, den här boken står inte på min lista, den räknas inte till min kopp te. Jag hoppas bara våra stackars översättare klarar pressen så vi inte förlorar sådana viktiga personer över sådan bagatell.

kom inte dit mätt.

Är du i Stockholm finns bara ett ställe att hänga på. Be there, no other options. Själv kommer jag cirkulera kring de bord i som finns i Hälsingland men jag antar att min matkasse kommer vara ett inlägg innan helgens slut.


Smaklust är bra!

eld i själen trotsar geografi.

råkade ramla in på en sida helt uppbyggd av en tjej i min lilla, lilla by. Väldigt ambitiöst skyltar hon för företag, händelser och nyheter. Plus en liten avdelning där gamla utflyttade kändisar får tillstå med en liten statusuppdatering och ett ganska nytaget foto. Blev alldeles lyrisk och nostalgisk. Så många kända ansikten, så många historier. En del väntade, en del helt oväntade. Längst ner på sidan en gammal klasskompis som funnits i mina tankar en lång tid. Ska nu krypa till sängs med förvissningen att någonstans där ute finns hon och mår bra.

helg hos en boknörd.

Helgen har till största del firats av i storstan. Bortsett från lite sömn i lägenheten har man trängts med de andra turisterna. Fredagskvällen innebar en förtrollande föreställning med Cirkus Cirkör på dansens hus. Från Hermans kök på söder ser man nästan ändå bort till Katthult.


På söndagen botaniserade jag i boklådor. Förutom en stor tabbe från min sida (jag trodde drottninggatan gick från sergels torg ner till vattnet) som gjorde att jag missade den större delen av bokborden, så trivdes jag ändå som fisken i handsken. Vad det värmer i hjärtat att gå förbi människor i rad som bläddrar i bokpåsar.





Var så nöjd med mina fynd så att min geografiska tabbe inte gjorde så mycket. Hittade ett litet bord med recensionsexemplar av Curtis Sittenfeld "presidentens hustru" och Anders Wahlgren "Sigrid & Isaac". 40 kronor styck. Tredje boken blev inköpt på Scifibokhandeln i Gamla stan. "Hittade" boken hos Calliope.

Har ni vägarna förbi sturegallerian måste ni lova att ni besöker Hedengrans bokhandel. Deras stora bokhandel är en helt otrolig guldgruva. Hade de haft skinnfotöljer och teservering hade det varit fullkomligt. Deras kokboksavdelning fick mig att fullkomligt dregla och sucka hänfört. Nästa gång ska jag se till att ha mer tid att strosa runt där bland hyllorna. Och kanske ändå köpa Sophie Dahls kokbok.

Att jag ändå kom så billigt undan kan bero på min lässvacka. Det enda som händer är att jag börjar på böcker, läser nåt kapitel för att sedan lämna boken i nåt hörn. Den enda bok jag ser att bokmärket flyttar sig i är Martin Kellermans samlade Rocky. konstigt nog eftersom boken är otympligt stor, tjock och tung. Det som förenar oss är gnällhumöret.

Mitt sängbord finns någonstans därunder.

inside out

Vi far till den kungliga staden och intar scen.

bild fräckt hämtad från cirkuscirkors sida.

Hårt mot de hårda.

SMS till livsakuten 00.20

"en hektisk kväll måste jag säga. Först första fikat med *** på fyra veckor, ren självbehärskning att inte självantända och glittra som ett helt tivoli. Sen safarijakt i lägenheten för att få ut alla nyinflyttade djurarter som landat i min lägenhet under dagen. Vet inte ens vad hälften var för nåt, vill inte veta. Sen en lång diskussion med min syster för att förklara att hon måste kolla nästa gång hon kommenterar på bloggar eftersom mitt loggin ligger som default. Vilket gör att varenda tonårsblogg hemma länkar till min blogg...försökte bara undvika att nämna detta. Får se hur länge det tar innan jag är upptäckt. Och hur har din dag varit?"

what have you done?

Jag har vissa nojor här i livet. Högst på listan ligger mitt dåliga samvete mot mina vänner och min stundande 30årsdag. Det kan visa sig på olika sätt.

Inatt drömde jag om mitt trettioårskalas. Alla mina vänner, gamla som nya var på plats. På nåt sätt var jag väldigt säker på att de inte var så nöjd med mig. I present hade de givit mig en massa uppdrag, bara saker som jag ogillar/är fruktansvärt livrädd för.

Som
1. alldeles själv flyga ballong över östersjön i smällkallaste, råaste vinter.
2. röka ett paket cigaretter. I ett svep.
3. föda barn.

Min kollega tyckte: "jamen, föda barn. De ska ju produceras också...det kan ju iaf vara trevligt."
Jag: "nä men det hade de redan fixat, jag fick liksom bara de där stundande födelsevärkarna och den där gynstolen till att föda i. Magen var som en ballong redan."
Min kollega funderade...:"du hade nog verkligen gjort dem förbannade..du kanske ska satsa på lite kvalitetstid med dina vänner innan det är försent."

Det rådet ska jag skriva upp. Men hur ska man kunna pejla läget innan födelsedagen så man vet om man måste fly landet?

postit-lappen, för lite spänning i tillvaron.

Röjde runt lite i mina högar av papper på bordet. Fram ramlade en gul postitlapp. "Imorgon onsdag!!!"

Ska vi börja tro att jag är synsk? Synd bara att jag inte var lite mer informativ, jag ska ju ändå ha läst informationsteknik 80 poäng..

Visst blir man lite nyfiken på morgondagen?

reskassan är tömd, länsad och växlad till enkronor.

i helgen är det kulturfestival i stockholm. Med världens längsta bokbord. Är man en kulturtant om man tycker detta är årets festival? Framför Roskilde, Way out west och Pite dansar och ler..

Någon som vill hjälpa till att bära kassar?

The story of my year.

Har nu suttit på en träbänk i en avlägsen liten by. Ica stängde kl 13. Jag skulle bara byta tåg. Och fara hem. Det är det där lilla ordet bara som sj aldrig kommer förstå. Jag kommer inte kräva någon ekonomisk ersättning. Jag kommer kräva att fotöljer placeras ut på perrongerna. Förresten så var tåget först försenat 1 timme. Sen när det kom fick vi vänta på ny konduktör..i 40 min.

Uppdat

två timmar efter utsatt tid fick jag äntligen kliva av tåget. Men efter att ha tyckt synd om mig själv fick jag ändå bita mig i läppen när vi kom in på perrongen. För de stackars familjer som skulle ha bytt tåg på min perrong för vidare anslutning till malmö...de fick snällt placera sig i en taxibuss. Till MALMÖ. Det måste ju ta tre dagar minst.

certain things will catch your eye but pursue only those that capture your heart.

vådan över att vara vuxen.

jag ska säga upp mig. I en tid som mer än annat propagerar för att hålla fast vid jobbet mer än vid dina föräldrar. Därför tystnaden här. Jag trodde bloggen skulle vara en ventil för hjärnan, men tyvärr har orden tappats längs vägen.

Annars
äter jag vildsvinskebab, för den lokala touchen.
äter jag glass, för den obarmhärtiga värmen.
tvingar mig äta och samtidigt försöker göra nåt åt den ständiga hungern.
läser jag.
tittar på scrubs för det gör jag när jag behöver stöd för tankarna.
lyssnar på poddradio och deportees.
jobbar tills jag stupar, för det är det jag kan.