Coop och ica

Har nu tjuvbläddrat genom nyheterna i kokbokshyllan. Och plura och hagström i all ära. De var riktigt intressanta. Men här har ni vinnarna. Gamla i gamet men omarbetning och bra namn som sara begner och ulrika davidson gör det till något i särklass.

tur det, för jag har verkligen undrat.

Min kollega stormade ut från toaletten, iförd denna nya parfymdoft som vi alla nu är sponsrade med - alkogelen.

"Jag säger då det!! Äntligen!! Nu har de äntligen satt upp plakat på toaletten som visar hur man ska göra! Det är på tiden att även detta företag hänger med i det som händer."

jag blev lite lätt generad och illa till mods, jag befarade något liknande den skylt min bror hade hittat i malaysia.


Men det visade sig vara instruktioner om att nysa i armvecket för att undvika smittospridning. Det säger en hel del om hygienen på arbetstoaletter, när det första man tänker sig är instruktionslapp till spolningsknappen.

Även bokomaten har märkt av krisberedskapen

tänk att vara katt i detta bibliotek.

hur smart är inte lösningen till dubbla rader i bokhyllan?? Än en gång slås jag av tanken att jag nog ändå skulle vilja gifta mig med Neil Gaiman och bosätta mig i hans bibliotek.

bilden lånad från brinkmann, där finns även fler och klickbara bilder. Porn för en boktokig.

nu tar vi helg tycker jag!

fredag eftermiddag enligt tradition: lämna jobbet efter kl 16. Ta långa benet före ner till biblioteket för att sedan gå vidare till bokhandeln. På hemvägen införskaffa godis och sen hem till läsfotöljen.

Min läslusta har varit minimal på ett bra tag, men efter dagens fynd på bibblan hoppas jag att det vänder:

Lisa Jewell "the thruth about melody Browne" Jag drog hårt efter andan när jag såg den instucken i hyllorna, trodde jag såg i syne. Bredvid stod "a friend of the family", även det Lisa Jewell.
Camilla Thulin & Uluc Telmen "Meze Maritime" kokboksfrossa! Turkisk mat och turkiska vatten.
Hjalmar Söderberg "doktor Glas, Historietter". Jag är väldigt nyfiken på Kerstin Ekmans nya bok "dödens praktik" och ska läsa om Doktor Glas för att ha boken färsk i minnet.
Pocketversion av "kärlekens arkitekt" av Emilio Calderon och "nattfåk" av Johan Theorin. Två snygga böcker, vägde inget alls.
Ett wildcard i form av Brunonia Barry "månsystrar" från nyinkommet hyllan.


Veckan har varit mycket utmattande så uppkrupen i fotöljen med te och choklad tänker jag invänta natten. Tv visar Brokeback mountain och spotify spelar Tomas Andersson Wij.

Vad gör ni?

ibland är man bara en liten skit.

Jag gick hem med så tunga steg. Maten simmade i mina tårar, glasögonen immade igen och jag var så ledsen. Det kändes som världen var för stor. Jag funderade på att bädda ner mig för att inte kliva upp förrän nästa vecka någon gång.


Någon timma senare håller det på att vända. Jag vet fortfarande inte vad som är fel. Det gör bara ont överallt.

argumentation på hög nivå.

natten har inte varit god. På nåt sätt. Fick en förbenad värk i ena höften igårkväll och det har molt hela natten. Inte blev det bättre av att en av grannarna drabbades av akut tourettes och var tvungen att stå på balkongen och skrika könsord. Halv tre på morgonen.

Anledningen till att jag inte kunde ta några värktabletter igår var att jag hade korkat upp en födelsedagspresent och tagit ett glas vin till maten. Vilket blev det stora samtalsämnet i telefon med mor tuta. För det spelar ingen roll att du har bara något år kvar till ättestupan, dina alkoholvanor ska ändå diskuteras. Kontentan av mors argumentation var att lät jag bli vin skulle min kropp må bättre. Med en vinkonsumtion som inte ens skulle kunna stödja en vinranka känns det inte som det största problemet i min kalender.

Men hur ofta sätter sig baksmällan i höften? Endast? Och borde inte smärtan i så fall komma dagen efter?

Många är frågorna. Kanske ska jag knacka på hos grannen och höra om han också har ont i höften efter gårdagens strapatser?

mat, mat, mat.

det var ett tag sedan som jag fick bläddra i några nya kokböcker. Mina egna har dessutom packats ner för förvaring till bättre tider. Tröstar mig i bokhandlarna. Hittade idag en ny upplaga av den stora vegetariska kokboken. Många nya recept som faktiskt fick mig intresserad. En mycket bättre layout var till bokens fördel.

Något jag ser fram mot är den nya upplagan av coops klassiska Vår kokbok. Denna gång i regi av Sara Bergner, är hennes nytänkande påtaglig i den nya upplagan kommer den införskaffas. Igen. Sara är en favorit sen hennes matprogram på SVT. God, nyttig och rolig mat. Helt enkelt. dessutom är den snygg. Till skillnad från mitt gamla exemplar.

nu får hösten komma.

Äntligen dyker nya höstkläder upp på galgarna. Jag har varit alldeles rusig i affärerna idag och har hållit i plånboken ganska bra ändå.
Jag gillar puffärmen, men frågan är om jag endast kommer se ut som Kenny Starfighters flickvän?

I väskan från Lindex får i alla fall en bok plats.

Den stora stickade tunikan på Vero Moda var jättefin men skulle passa bättre på någon som inte klistrat fast blomhyllan innan hon gick för att handla. Synd. Rotade fram mitt halsband från HM istället.

Den svenska tanten kan inte ses på söndagar.

Hon måste väl också få vara ledig någon gång? Men jag misströstar inte. Hittade henne i fikakön, gnällandes över kaffet.

lite roligt att det är just i biblioteket hon kan beskådas..

Med bra musik!

Får ni chansen, så gå..

Drottninglandet

Arbetets museum, norrköping.

varför jag inte gillar långa helgdagar.

jag har en fruktansvärt hurtig och enveten person i mitt huvud som skriker ut hejaramsor och order om aktiviteter "jobba!" "Läs!" "Laga mat!" "Städa!" "Ta en promenad!" Själv känner jag mig som en krokig säck potatis som letar lite glamour i köksluckorna.

Hjärtat är fortfarande fullt. På frågan hur kärleken går kan jag bara svara 140km/h på en 50-väg. Vi har nu en månad till att umgås. Sen flyttar jag norrut. Han blir kvar, eller snarare fortsätter söka jobb någon annanstans. Det blir ingen fortsättning, hur mycket min vän har skärpa i tonen så är det sådana här slut som jag kan. Jag har väl inte läst flera ton dåliga kärleksromaner för att inte se ett sådant slut på flera mils avstånd.

Konstigt nog är det just denna stoppskylt i slutet av vägen som gör mig allt djärvare. Jag är hopplöst envis på att ta steg för steg närmare. Att han nu söker kontakt tillbaka, det är bara ytterligare en hastighetsskylt.

jag har hittat en ny bokblogg.

läserskan från hemmatrakterna.

sånt ska premieras!


....dessutom så skriver hon om Herr Kattzon, bokomaten. Bra va?

Det börjar sina i förråden.

Men är inte det här att ta det till det extrema?

matlådan från en kokvrå.

"Hur gör du när du lagar mat??"

nå, ska vi gå ner till dirty base helt enkelt och synliggöra den smutsiga sanningen?

Scenario utspelas -måndag kväll mellan 21.00 - 22.20

Föreberedelse:
kolla kylskåp. Se gigantiskt vitkålshuvud för en halv armé. Googla vitkål recept. Skriv ut följande

Höstgryta *lågt GI*
Ugnspannkaka

så då skriver vi inköpslista. 3 minuter innan du måste stämpla in på jobbet. Snabbt, snabbt.

På affären:
ta inte med penna, ta med lapp. Glöm hälften eftersom du inser att du måste börja skriva utifrån affärens avdelningssortering. Och vi vet ju alla vad det innebär. Den andra hälften kan du inte tyda eftersom det är någon sömndrucken läkarkandidat som knåpat ihop denna lista (äggsquashpulver 3 vit!!). Och skulle det verkligen vara paprikapulver i? kan ju inte vara möjligt.

I köket:
Börja med det som ska vara i ugnen. Läs genom recept ordentligt denna gång. 8 dl mjölk?? I en pajform? Gratulera dig själv att du har sinnesnärvaron att halvera receptet. In med bacon i form, stek i ugnsvärmen. Inse att mjölken inte räckte, ta lite bredbar ost som finns i kylskåpet. Fördjupa dig i filmen som du startat på datorn. Börja samtidigt att förbereda för grytan..köttet i frysen var visst quorn. -mycket bättre. Fräs i stekpanna. Hacka paprika och skopa i. Riv mycket vitkål. Mycket. Inse att det inte ryms i stekpannan. Samtidigt måste du se vad som händer på tvn. Kasta vitkålen i pannkakssmeten. Nåja. Kan bli bra. Tryck i äppelbitar. Och nötter som fanns i skåpet också. Happ. Det skulle ändå vara paprikapulver i grytan. Har ingen sån. Vad kan man likna det med....hittar en burk böngroddar. Nåja. Kan bli bra. Nu är det väldigt fullt i den lilla stekpannan. Det får inte plats några äpplen. Hmm. Det är alltså paprika och quorn och böngroddar. Vatten? Vad tråkigt. Måste ha något som smakar. Kokosmjölk fanns visst. Låt det småputtra samtidigt som pannkakan blir klar i ugnen. Titta mer på filmen. Börja fundera på vad som ska ätas till grytan. Hitta den gula squash som köptes istället för squashpulver..vad skulle jag ha den till? Skivar den samtidigt som filmen är helt underbart rolig. Fräser i kastrull. Hitta en burk bönor. Och ett halvt paket matvete. I med det också. Salta och peppra. Öppna kylskåpet och inse att du har nästan än mer vitkål kvar. Riv..och i med det i kastrullen. Erkänn att du nog tappat lite kontroll över kastrullen. Häll nåt över. Låt koka och hoppas på det bästa. Pusta ut. Du klarade det.

Efterspel:
inse att du inte har matlådor nog för att kunna göra olika maträtter. Blanda allt i lagom portioner. Diska berget. Torka golvet och taket. Och väggar.

Vid lunch nästa dag:
le bara lite mystiskt när kollegan frågar om du möjligtvis har chipsgryta i matlådan.

När kollegan sen vill ha receptet skriver du ut från nätet.
"Men är det verkligen det här du hade i lådan?"
"Ja, ungefär"

det talar för braksucce.

i dagstidningens nya bokbilaga står att finna dagens nyhet. Dan Browns nya bok kommer att översättas av sex översättare, de får 100 sidor var och en vecka på sig. Det i sig kunde vara en dålig mission impossibleroman.. Allt för att prångla på oss den nya Dan Brown. Men min fråga är, hade vi inte kommit längre? Är Dan Brown fortfarande i sådan inbillad dignitet som kräver en sådan särbehandling/gräddfil? Jag trodde vi lämnade Dan Brown kvar i år 2006 och gick vidare till något mer läsbart (Stieg Larssonpsykosen någon?). Nej, den här boken står inte på min lista, den räknas inte till min kopp te. Jag hoppas bara våra stackars översättare klarar pressen så vi inte förlorar sådana viktiga personer över sådan bagatell.

kom inte dit mätt.

Är du i Stockholm finns bara ett ställe att hänga på. Be there, no other options. Själv kommer jag cirkulera kring de bord i som finns i Hälsingland men jag antar att min matkasse kommer vara ett inlägg innan helgens slut.


Smaklust är bra!

eld i själen trotsar geografi.

råkade ramla in på en sida helt uppbyggd av en tjej i min lilla, lilla by. Väldigt ambitiöst skyltar hon för företag, händelser och nyheter. Plus en liten avdelning där gamla utflyttade kändisar får tillstå med en liten statusuppdatering och ett ganska nytaget foto. Blev alldeles lyrisk och nostalgisk. Så många kända ansikten, så många historier. En del väntade, en del helt oväntade. Längst ner på sidan en gammal klasskompis som funnits i mina tankar en lång tid. Ska nu krypa till sängs med förvissningen att någonstans där ute finns hon och mår bra.

helg hos en boknörd.

Helgen har till största del firats av i storstan. Bortsett från lite sömn i lägenheten har man trängts med de andra turisterna. Fredagskvällen innebar en förtrollande föreställning med Cirkus Cirkör på dansens hus. Från Hermans kök på söder ser man nästan ändå bort till Katthult.


På söndagen botaniserade jag i boklådor. Förutom en stor tabbe från min sida (jag trodde drottninggatan gick från sergels torg ner till vattnet) som gjorde att jag missade den större delen av bokborden, så trivdes jag ändå som fisken i handsken. Vad det värmer i hjärtat att gå förbi människor i rad som bläddrar i bokpåsar.





Var så nöjd med mina fynd så att min geografiska tabbe inte gjorde så mycket. Hittade ett litet bord med recensionsexemplar av Curtis Sittenfeld "presidentens hustru" och Anders Wahlgren "Sigrid & Isaac". 40 kronor styck. Tredje boken blev inköpt på Scifibokhandeln i Gamla stan. "Hittade" boken hos Calliope.

Har ni vägarna förbi sturegallerian måste ni lova att ni besöker Hedengrans bokhandel. Deras stora bokhandel är en helt otrolig guldgruva. Hade de haft skinnfotöljer och teservering hade det varit fullkomligt. Deras kokboksavdelning fick mig att fullkomligt dregla och sucka hänfört. Nästa gång ska jag se till att ha mer tid att strosa runt där bland hyllorna. Och kanske ändå köpa Sophie Dahls kokbok.

Att jag ändå kom så billigt undan kan bero på min lässvacka. Det enda som händer är att jag börjar på böcker, läser nåt kapitel för att sedan lämna boken i nåt hörn. Den enda bok jag ser att bokmärket flyttar sig i är Martin Kellermans samlade Rocky. konstigt nog eftersom boken är otympligt stor, tjock och tung. Det som förenar oss är gnällhumöret.

Mitt sängbord finns någonstans därunder.

inside out

Vi far till den kungliga staden och intar scen.

bild fräckt hämtad från cirkuscirkors sida.

Hårt mot de hårda.

SMS till livsakuten 00.20

"en hektisk kväll måste jag säga. Först första fikat med *** på fyra veckor, ren självbehärskning att inte självantända och glittra som ett helt tivoli. Sen safarijakt i lägenheten för att få ut alla nyinflyttade djurarter som landat i min lägenhet under dagen. Vet inte ens vad hälften var för nåt, vill inte veta. Sen en lång diskussion med min syster för att förklara att hon måste kolla nästa gång hon kommenterar på bloggar eftersom mitt loggin ligger som default. Vilket gör att varenda tonårsblogg hemma länkar till min blogg...försökte bara undvika att nämna detta. Får se hur länge det tar innan jag är upptäckt. Och hur har din dag varit?"

what have you done?

Jag har vissa nojor här i livet. Högst på listan ligger mitt dåliga samvete mot mina vänner och min stundande 30årsdag. Det kan visa sig på olika sätt.

Inatt drömde jag om mitt trettioårskalas. Alla mina vänner, gamla som nya var på plats. På nåt sätt var jag väldigt säker på att de inte var så nöjd med mig. I present hade de givit mig en massa uppdrag, bara saker som jag ogillar/är fruktansvärt livrädd för.

Som
1. alldeles själv flyga ballong över östersjön i smällkallaste, råaste vinter.
2. röka ett paket cigaretter. I ett svep.
3. föda barn.

Min kollega tyckte: "jamen, föda barn. De ska ju produceras också...det kan ju iaf vara trevligt."
Jag: "nä men det hade de redan fixat, jag fick liksom bara de där stundande födelsevärkarna och den där gynstolen till att föda i. Magen var som en ballong redan."
Min kollega funderade...:"du hade nog verkligen gjort dem förbannade..du kanske ska satsa på lite kvalitetstid med dina vänner innan det är försent."

Det rådet ska jag skriva upp. Men hur ska man kunna pejla läget innan födelsedagen så man vet om man måste fly landet?

postit-lappen, för lite spänning i tillvaron.

Röjde runt lite i mina högar av papper på bordet. Fram ramlade en gul postitlapp. "Imorgon onsdag!!!"

Ska vi börja tro att jag är synsk? Synd bara att jag inte var lite mer informativ, jag ska ju ändå ha läst informationsteknik 80 poäng..

Visst blir man lite nyfiken på morgondagen?

reskassan är tömd, länsad och växlad till enkronor.

i helgen är det kulturfestival i stockholm. Med världens längsta bokbord. Är man en kulturtant om man tycker detta är årets festival? Framför Roskilde, Way out west och Pite dansar och ler..

Någon som vill hjälpa till att bära kassar?

The story of my year.

Har nu suttit på en träbänk i en avlägsen liten by. Ica stängde kl 13. Jag skulle bara byta tåg. Och fara hem. Det är det där lilla ordet bara som sj aldrig kommer förstå. Jag kommer inte kräva någon ekonomisk ersättning. Jag kommer kräva att fotöljer placeras ut på perrongerna. Förresten så var tåget först försenat 1 timme. Sen när det kom fick vi vänta på ny konduktör..i 40 min.

Uppdat

två timmar efter utsatt tid fick jag äntligen kliva av tåget. Men efter att ha tyckt synd om mig själv fick jag ändå bita mig i läppen när vi kom in på perrongen. För de stackars familjer som skulle ha bytt tåg på min perrong för vidare anslutning till malmö...de fick snällt placera sig i en taxibuss. Till MALMÖ. Det måste ju ta tre dagar minst.

certain things will catch your eye but pursue only those that capture your heart.

vådan över att vara vuxen.

jag ska säga upp mig. I en tid som mer än annat propagerar för att hålla fast vid jobbet mer än vid dina föräldrar. Därför tystnaden här. Jag trodde bloggen skulle vara en ventil för hjärnan, men tyvärr har orden tappats längs vägen.

Annars
äter jag vildsvinskebab, för den lokala touchen.
äter jag glass, för den obarmhärtiga värmen.
tvingar mig äta och samtidigt försöker göra nåt åt den ständiga hungern.
läser jag.
tittar på scrubs för det gör jag när jag behöver stöd för tankarna.
lyssnar på poddradio och deportees.
jobbar tills jag stupar, för det är det jag kan.

En annan toksnygg present.

Vet ni vad gulupa, svinmålla och feija är? Jag har en känsla av att jag kommer bli riktigt odräglig.

Födelsedagspresent

Mycket bra kokbok. Gillar att man även tänkt på helheten så att bokbandet bär de italienska färgerna.

Ibland känner jag att mitt jobb strävar efter att döda all kreativitet.

allmänbildning på jobbet.

Jag är toksjälv på jobbet just nu. Det är jag och min ipod. Och jag är sååå lycklig. Kalla mig Ferdinand möjligtvis.

Följande program har hörts:
P3 dokumentär om finanskrisen på 90talet, Hans Sheike och hans kvinnor, bombattentatet på västtyska ambassaden.

Sommar i P3 med Jessika Gedin, Mia och Klara, Per Naroskin, Nour el R, PO Enqvist, Ann Heberlein.

En massa På minuten och en massa Spanarna.

Hittills har jag lärt mig att det är inte mycket jag har koll på och att jag måste kolla upp om jag kan gifta mig med både Klara och Mia eller om jag måste välja.

just nu önskar jag mina kollegor en trevlig och lång semester!!

ipod och en bra bok. Så överlever man tågresan.

"Eva Franchell, väninnan och medarbetaren som var med utrikesminister Anna Lindh på NK den ödesdigra septemberdagen 2003, har skrivit en inifrånskildring om sina fjorton år i regeringens närhet. Det är en berättelse om makt och maktspel och den avslöjar flera aldrig berättade historier inifrån regeringskansliet. Men det är lika mycket en bok om vänskap och om vägen tillbaka från det trauma det innebär att se sin vän bli knivhuggen till döds."

Den här boken blev min räddning från mannen med stora problem att fokusera på något annat än mig på tågresan. Boken var så otroligt driven och intressant så jag kunde koppla bort vissa irritationsmoment. Och så säger man att vi är alldeles för tråkiga i Sverige. tack vare boken fick jag även en mycket bättre bild av Anna Lindhs arbete och vad som har skett i vår politiska nutidshistoria.

krängde inte tåget så hemskt skulle jag hjula i gången.

kära bloggläsare, än en gång gränslar jag den stora maran som kallas S*tans järnvinäger. Om man ska kalla mig tålig eller bara dum är upp till er att avgöra i inläggets kommentarer. Nu lämnar jag Norrland bakom mig igen. Here I come, stackars södern. Snett mot mig i gången sitter en man i sina bästa år. Han anser mig vara det mest intressanta han sett idag. Sedan resans början har han inte släppt mig med blicken. Jag har provat allt, minst effektivt var att stirra tillbaka eftersom jag mest fick känslan av att lyset inte riktigt var på. Men nu börjar känna av min gedigna uppfostran, jag börjar faktiskt vara lite nervös över att jag inte har nog med partytrick att underhålla honom med de återstående åtta timmarna. Jag vill ju inte att han ska uppleva mig som tråkig. Har ni något förslag?

Nej, hans bästa ålder är inte min bästa ålder så någon tågromans är inte att föreslå.

Att sälja in thailand som resemål.

"det var när sjöstjärnan hade glidit ner från väggen och istället gjorde ett megahopp ur sopkorgen."

Brors tjej gör upptäckten att dekoren på toalettväggen var en livs levande...spindel. Synd för henne satt hon på toaletten när spindeln bestämde sig för att ge väggen ett nytt försök.

kunskap är lätt att bära.

Nu ligger mitt bohag förpackat i förråd. 21 sprängfulla boklådor, 5 kökslådor och en massa annat. Jag har ont i varenda liten muskel och skulle behöva ta mig till antingen sängen eller badkaret men det skulle innebära en kraftansträngning bortom sans. Skrivet kontrakt säger: boklådor röres icke förrän jag kan visa upp kontrakt på fast anställning, karl som kan bära lådorna, förstahandskontrakt som knyter mig till en adress i minst 25 år.

text till föregående inlägg

gissa påsen



hur får man med sig Lars Norén, Sophie Kinsella, Elaine Bergqvist, Miranda July och Stephen Fry till Norrland?

eld i baken

man ska inte göra sig omöjlig på tåget genom att svära högt och ljudligt över den omöjliga stolvärmen. Det är trevligt med omtanke men det är ju för farao mitt i sommaren, inte behöver man stolsvärme då heller!!

Bara för att du råkade sitta på på datorbatteriet behöver ju inte hela vagnen veta det.

trädkramare

jag försökte förtvivlat förklara mitt nya span för en kompis i telefon. Det slutade med att jag sammanfattade honom som en fura. Det känns inte som hans fötter stoppar vid att gå på jorden, han känns snarare rotad i jorden. Och jag blir fladdrig som ett ett asplöv när jag är i hans närhet.

tur att jag kommer bo bredvid en park till hösten, för när jag nu flyttar ifrån min fura kommer jag i allafall kunna klappa en och annan björk. Om ni hör talas om trädkvinnan i ume, well you read her first..

det blir det verkligen ingen chicklit av. Möjligtvis något av en Titanic.

Idag blev jag inlåst i ett förråd på 10 kvadrat med en manlig kollega. Det fantastiska låssystemet gick i baklås. Där satt vi och pratade i en 20 min tills vi blev återfunna. Hade ju varit som klippt och skuret för en romantisk utveckling, min min tur vana trogen så var det min stackars sommarpraktikant som i en nervös monolog redogjorde för sina kommande utgifter kopplade till lönen. Själv såg jag till att verkligen sitta på mitt hörn och inte fläkta för mycket med armarna i värmen. Vill ju inte bli anklagad för trakasserier eller närmanden.

Anledningen till att det tog sådan tid tills vi blev utsläppt var att resten av avdelningen kämpade med det regnvatten som forsade ner genom taket. Och då är vi ändå inte första våningen under taket..


det började som en skakning på tredje däck...eller hur är det sången går?

när man förväntar sig rosor.

Vi skyller på den infernaliska värmen, stressen, huvudvärken och sömnbristen.

när jag kom hem från jobbet ikväll hittade jag kompostpåsen i kylskåpet. Not my proudest moment.

det ska klargöras att den innehöll endast lite jordgubbsblad och äggskal. Och den har bara legat där sedan imorse. jag tror inte att jag har slängt något annat istället. Jag har inget minne av att jag var i soprummet överhuvudtaget...

det är semester snart va?

be with you.

det häftiga väderomslagen har satt mig totalt ur spel. Jag återkommer snart, när huvudet slutar spränga och marken inte kommer emot mig vid varje steg.

när man kommer med stora nyheter.

telefonsamtal (efter mycket funderande fram och tillbaka)

Jag: alltså, jag har insett nåt alltmer...nåt som jag inte förstått förrän nu. Jag är ju käääär..

Finvännen: men kära nån, det visste jag ju redan. Senast idag tog jag mig en funderare på det här. Det är ju klart du är kär.

Jag: jaha.


Att ha bra vänner kan ibland förta överraskningsmomentet.

livets cykler

under tonåren lider man starkt av känslolivets bergochdalbana. Är man intresserad av en person är man nästintill maniskt besatt av de känslor som rör denna person. Det är tur man har vuxit upp och från detta h*****e. I lördags tyckte jag det var en utomordentlig idé att kontakta min arbetskollega via Fejjan..Behöver jag säga att detta var efter två glas vin och någon flaska cider? Sedan dess har jag haft en väldigt konkret ågren och bekant känsla av att sitta i en karusellvagn, utan bälte.

Han har svarat. Och det är enda anledningen till att jag kan sova i natt. Fejjan borde ha alkohollås. Och min idébank borde verkligen ha andra triggar än alkohol.

Och precis som i tonåren blir det väl aldrig som man tänkt sig. För i slutänden vaknar man upp och inser att man faktiskt har med en annan människa att göra. Dessutom en människa som också lämnat tonåren.

att göra ett trovärdigt intryck.

jag är inte så förtjust i de här stackars människorna som placeras ut i vårt samhälle, med något konstigt pappkontor för att kränga mobilabonnemang till förbipasserande. Man får hjärtklappning bara av att se hur de riktigt spanar in dig och tar sats. Senast var det ett erbjudande om en månads gratis mobilsurfande. På min lilla skitmobil är det inte ett alternativ. Så jag tackade för mig:
"jag surfar på jobbet så jag behöver inget.."

Ibland behöver man säga saker högt för att upptäcka obehagliga sanningar.

den svenska uppfostran en förbannelse.

svensk midsommar ska firas. Något annat är som att svära i kyrkan. För min del så känns midsommar lite överreklamerat. Vad ska man liksom göra? Det finns ju inte ens ett kalle att se kl 15. Och inga presenter eller pralinaskar. På sin höjd sill och potatis ("vad gör man med sillen, är det den som ska grillas?" sa min vietnamesiska kollega) och sprit. Jag hade vid ett tidigt stadium insett att jag skulle nog fira ensam i min lägenhet, så jag hade pallat upp med en flaska vin, egengjord jordgubbsglass och en drös filmer och böcker. På väg hem från affären sluter jag upp med min hundburne granne, tillika ej närstående arbetskollega. I ren artighet började vi småprata när vi slog följe hem. Om den gigantiska hund hon har, vädret, jobbet, min hemort, det otroligt konstiga samhälle vi bor på. Det sista vi säger till varandra innan vi skiljs åt är att vi kan alltid ringa på hos varandra om det skulle vara nåt.
Ser ni vad skickligt vi bockade av längs det svenska hyfsets förhållningslista, till och med replikerna går att följa i magdalena ribbings senaste följetong i valfri dagtidning. När jag så förbereder min mat plingar det på dörren. Vem kan det vara, tänker ni. Det gjorde jag i alla fall. Det var min nyfunne vän grannen som var mycket bestämd på en punkt. I Sverige firar man inte midsommar ensam. Inte en flicka i min ålder. Redan här borde jag höra varningsklockorna. En flicka som jag? Med vinöppnaren i ena handen och "brad pitts mest avklädda scener i fördelaktig slowmotion - 3 timmar 59 mindvd" i andra. Det gick som ingen nöd på mig. Nåja, jag följer med henne. Vi ska på midsommarfest. Inne hos min granne får jag ett vinglas i handen, tyvärr så blev det bara några droppar eftersom det var som redan urdrucket..
Sen drar vi vidare. Till nästa trapphus och in i en lägenhet. Till ett äldre par. Han presenterar sig som sjukpensionär. Det enda rörliga i lägenheten är hunden som går fullkomlig bärsärk över det nya fyndet. Min nyfunne vän försvinner med grillen och de äldre paret dukar enligt konstens alla regler. Jag försöker förtvivlat komma på samtalsämnen och förtränga den envisa känslan av att delta i en gevaliareklam gone bad. Samtidigt håller jag ett stadigt öga på grillmästaren som mest försöker rita en pollock-kopia med grilloljan. Exakt 23 min senare raglar kvinnan in med mat, som svar på mitt konstaterande att det luktar gott får jag en bamsekram och får höra "guu' vilken fin flicka jag hittade, vad jag gillar dig!!". Observera att kvinnan fortfarande höll i matbrickan och grilloljan. Sen trollade hon fram vitlökssmör och bredde ett 5cm tjockt lager på varje kotlett..jag kikade under luggen på henne och är ganska säker på att det inte var fettdoktorn Dahlkvist. Snarare en version av Floyd i köket.

När vi så sätter oss till bord har min bordsgranne och vän redan hivat i sig halva tallriken med paus för de tre gånger hon var tvungen att sträcka sig över bordet för att krama om/ pussa på värdinnan för den fenomenala janssons som bjöds. Den var god, det var den. När jag så hade ägghalvorna kvar så sprang kvinnan upp och rusade ut, "gå en sväng med hunden bara". Häpp. Här började mitt stora examensprov. Vi diskuterade norrland, vi diskuterade barn, barnbarn, hund. Allvarligt vet ni att det finns inte outtömliga saker att diskutera om vad gäller husdjur. Men jag ska ha heder för att lyckas hålla igång en längre diskussion om foder för artros. När klockan började närma sig 1,5timme från hennes utfart ursäktade jag mig att jag skulle hem och ringa "vi brukar höras så här på kvällen..ja, ni vet"..JAG VET INTE ENS! Vad jag antydde, en älskare? en överbeskyddande moder? hemvärnet? Min övervakare? Vad de trodde kan man ju bara gissa. Jag väntade inte ens det kaffe som skulle serveras när kvinnan kom tillbaka.

Idag stötte jag på min granne efter att ha duckat i tvättstuga, glott i dörrögat och genom brevinkastet för att undvika påträffande i trapphus. Helt enligt Hipp! Hipp!s alla regler för nysvenskar. Hon sa: "Men hej!!! Men tack för senast! Vad roligt det var, jag skulle ju bara sova 5 min..men jag vaknade först kl 5 på morgonen. Så jag missade ju allt. Men det var ju så roligt, det här måste vi göra om någon gång snart!!!"

Själv var jag alldeles förstummad och telefonburen, men min fråga som fortfarande hägrar är...."VAD VAR DET ROLIGA I DET HELA???" Vad är det vi ska göra om? Och är det min tur nu att dra hem henne till något äldre, okänt par här på orten och lämna henne där för egen överlevnad? Då ska jag i så fall komma ihåg att ta med egna lakan, det var viktigt eller hur? Eller är det något mer som jag försummat enligt Hipp Hipps lagbok?

När går man från butter till bitter?

Förbluffad inser jag att min arbetskollegas insatser på städfronten måste ha funkat. Eller så måste hon ha fått solsting. Eller så var alkohol inblandat. Eller så slog han på charmen, med tanke på vad han har snålat med den så lär den ha knockouteffekt. Eller så har han fått ett recensionsex av "Alla Får Ligga" (Henrik Fexeus kommande bok, som utlovar resultat).

Jag skulle just nu kunna ställa mig upp och köra en parafras på Roberts "jag är inte..." men jag har fullt upp att glädjas åt den stora nyhet som gjort största påverkan på mitt liv just nu: de har äntligen lagat hissen på jobbet.

Mytbildningen kring Marilyn började nog här.

att läsa böcker nattetid kan innebära en viss seg läsförståelse, det brukar jag ha i beaktande. Därför lade jag ifrån mig boken och tänkte sova på saken. Men det hjälpte inte. Vad sjutton försöker de säga?

"det marilyn visade upp för världen var ett nytt 6 upp för världen var ett nytt slags ingeny, en kvinna som var lika frimodig som ett barn som på ett okonstlat och naivt sätt älskade sin egen kropp."
*Marilyn Monroe av Donald Spoto, sid 203

Kan det vara babbelfish? Innan det ens fanns? Dessa frågor.

höstens böcker 2009

Jag har nu kategoriserat de böcker som jag tycker är värda att hålla koll på i höstens utgivning.

för så desperat är vi nu:
*Njutning till varje kvinna av Domenika P. Käre värld, denna bok kommer nog ge en ny innebörd till flammande kinder. Vet inte riktigt vad den handlar om, mina fördomar om Domenika stoppade mig från att läsa innehållsförteckningen i ett öppet bibliotek.
*Alla får ligga av Henrik Fexeus. Med tanke på att hans tidigare böcker har hetat i stil med "när du gör som jag vill" är jag fylld med höga förväntningar. Och det är min låda för durexvaror också...utk. oktober (blir en lugn sommar alltså)

Extrakilon är tillåtet under hösten:
*Nigellas jul av Nigella Lawson. Eftersom jag anade att den skulle komma ut på svenska har jag bara sträckt mig till att bläddra sönder exet i bokhandeln. Den lovar gott.
*Hälsokokboken av Ulrika Davidson. Ska väl inte sammanfalla under denna rubrik men nåja..Vi med GItänk kommer nog bli lycklig, förhoppningsvis är boken lite mer vardagsbetonad.
*Klaras hälsomat av Klara Desser. Den här ska väl inte heller vara under denna rubrik. Äntligen en ny bok av Klara, amen!
*husmorsorna av Emma Hamberg. Kommer i lågprisutgåva och med en annan bindning. Helt ok för mig!
*Kakfrossa av Claes Karlson. hoppas den är lika fin som boken "sockerkakor" var. Synd han tappat bort partnern Mia Öhrn, hennes kakbok är hur bra som helst.
*Cheesecakes av Cheryl Lindblad. Som jag gillade hennes bok om muffins och smoothies är detta givet. Plus att hon är amerikanska, hon om någon borde kunna det här med cheesecakes.
*Pauluns GI-mat av Fredrik Paulun. Troget som årstiderna är även pauluns utgivning av böcker. Kan inte riktigt tolka om denna bok är bara ett nytryck av redan införskaffad bok eller om det är ny skåpmat?
*Vintermat av Sanna Töringe. En annan svensk favorit levererar igen.
*Pluras kokbok av...plura. Gillade hans matbeskrivningar i bloggboken. Borde bli bra.
*Godis av elisabeth Johansson. Jag hinner inte införskaffa hennes böcker innan jag måste skriva dit en ny på listan..suck.


Svenskt hopp:
*Slutspelat av Lena Andersson. Hon kan ha hämtat sig från den svidande kritiken för Duck City.
*Välkommen till Fjuckby av Jan Berglin. Svensk melankolisk humor. Kulturnörden i mig gillar.
*Gör vad du vill så länge du inte dödar mig av Quetzala Blanco. Kan det bli bra?
*Den manliga mystiken av Inger Edelfeldt. Ska nog läsas tillsammans med Fexeus bok. Och det påminner mig om att införskaffa den kvinnliga mystiken som jag gillar skarpt.
*Mordets praktik av Kerstin Ekman. Enligt Facebook så är jag Kerstin Ekman. Måste ju kolla vad jag har presterat nu då.
*Kjell av Kjell Eriksson. Uppväxtskildring? Svenskt 80tal? You got me! Dessutom har jag en hemlig crush för Kjells radioröst.
*Tårtgeneralen av Filip och Fredrik. Suck. Jag måste väl, för ingen i vårt avlånga land lär missa ankomsten.
*Med ett namn som mitt av Carola Hansson. Ett författarskap som intresserar.
*Ränder går aldrig ur av Agnes Hellström. Har hon gjort en svensk "prep"?
*Finns inte på kartan av Carin Hjulström. Kan hon skriva? Finns det på kartan?
*Borta Bäst av Sara Kadefors. En författare som kryper under huden.
*Nattfjäril av Jessica Kolterjahn. Gillade hennes förra bok skarpt.
*De från norr kommande leoparderna av Bodil Malmsten. ännu en bloggbok? Håller henne fortfarande högt.
*Kulor i hjärtat av Cilla Naumann. Våldsamt bra.
*Sånt man bara säger av Helena Zweigbergk. Har fortfarande inte vågat läsa ur vulkanens mun..

Sådana böcker som man ska lära sig något av:
*Vägen till visdom av Stefan Einhorn. Den här karln måste liksom vara så smart. Med tanke på de ämnen som avverkas i hans utgivning..
*Nio jazzliv av Bo Everling. De var galningar. Hela bunten.
*Enkel, varm och öm av Klas Gustafson. Klas skriver gedigna dokument över svenska storheter, denna gång Monica Zetterlund.
*Döda, vita män av Johan Hakelius. P1spanare som hinner skriva också.
*Lycka.nu av Titti Holmer. Ja tack.
*Lärda Fruntimmer av Ulrika Knutson. Äntligen följer hon upp boken om Fogelstad!
*Annika har fått löss av Annika Lantz. Det är ju inte kul.
*Musik nonstop av Lennart Persson. Saknad musikjournalist.
*Dyngkåt och hur helig som helst av Mia Skäringer. Tokpepp på denna.
*Strage Text av Fredrik Strage. Kan bli bra.
*Du äger! av Mia Törnblom. Ska vi slå vad om placering på topplistan?
*Arbetets lust och leda av Alain de Botton. Läsas före eller efter jag har sagt upp mig?
*Tusen Svenska Klassiker av Björn Nordström. Ännu en i serien 1000... före du dör.
Det utländska som hittat hit:
*Den förspillda vakan av Nadeem Aslam. Toksnygg i pocketutgåva. Hoppas den är bra också.
*Den inbjudna av Simone de Beauvoir. Äntligen kommer den på svenska!
*den förlorade symbolen av Dan brown. Våga bojkotta och du har missat hela höstens diskussioner kring fikabordet.
*Därunder ett helvete av Claire Castillon. Kan vara hur avgrundsdjup som helst.
*Bunny Monroes död av Nick Cave. För omslaget. Och lite för att man äntligen ska få glänta något in i skallen på Nick.
*Desirada av Maryse Conde. Omslaget. återigen.
*Glitterscenen av Monika Fagerholm. Men lovar ni nu att den kommer denna gång??
*På spaning efter den tid som flytt av Marcel Proust. Seriealbum...hur det nu blir.
*Att trotsa smärtan av Frida Kahlo. Gillade Slavenkas "till sängs med Frida", nu får denna person föra egen talan.
*den röda soffan av Michele Lesbre. Ryskt och franskt.
*Älskade syster av Joyce Carol Oates. Måste bara hinna läsa den på engelska först.
*presidentens fru av Curtis Sittenfeld. Måste bara hinna läsa den på engelska först.
*dubbelfel av Lionel Shriver.

Pocketköp!
*andarnas hus av Isabel Allende
*dikter om kärlek och hat av Catullus
*Du ska vara spännande..av Anna Bengtsson. En kvinnas duster med kontaktannonser.
*Kan du säga schibbolet? av Marjaneh Bakhtiari.
*Svinhugg av Marianne Cedervall.
*Stridens skönhet och sorg av Peter Englund. Pocket kan ju göra boken lite mer hanterbar.
*Äkta vara av Mats-Eric Nilsson. Vår nye guru i livet berättar äntligen vad vi KAN äta.
*Duktighetsfällan av Joanna Rose. Bok som ska läsas.
*Lindas bästa värsta av Linda Skugge.
*rätt åt dig! av Jane fallon.
*En ängel vid mitt bord av Janet Frame. Kommer lätt vinna i klassen omslag!
*Andrej av Carola Hansson. Svensk klassiker.
*Livslinjer av Nancy Huston.
*de välvilliga av jonathan Littell. Pocket borde bli nåt kilo lättare i alla fall.
*Varulven av Axsel Sandemose. Ännu en klassiker i snyggt omslag.

I en egen kategori:
*Bokhora album. Favoritbloggen provar på pärmformatet.

Årets julklapp:
*Jul med Ernst. Vi kommer kunna starta en ny facebookgrupp "vi som fick mer än ett ex av Ernst bok i julklapp - för att vi gillar kokböcker och givaren gillar Ernst". Någon som kan yttra sig i Ernsts matlagningskunskaper?

Det här var en förkortad version av min lista från genomläsningen av höstkatalogen. Är det verkligen läge att säga upp sig från jobbet? Min a-kassa kommer aldrig räcka till detta.

länge sen sist nu...

Senast köpta inbundna bok: Joyce Carol Oates dagböcker och marian keyes senaste
Senast köpta pocketbok: Gulag av Applebaum plus den amerikanska mardrömmen av Faludi.
Favoritgenre: episkt, historiskt, familjedrama, kärlek, tungt, lätt, satiriskt, roligt....allt möjligt.
Ultimata längden på en bok: inbunden får inte vara armknäckande tjock, pocket får inte vara för tunn så den slår ihop sig själv.
Favoritbokhandel: Pocket shop. The English bookshop.
Favoritbibliotek: mitt gamla universitetsbibliotek. Man hittade allt.
Favoritplats att läsa (i hemmet): säng/soffa/fotölj/middagsbord/badkar
Favoritplats att läsa (utanför hemmet): bussen, tåget, bilen.
Fem författare du alltid köper i inbundet format: Marian Keyes, Jamie Oliver, Nigella, andra kokboksförfattare.
Bästa lässnackset: nej, blir bara frustrerad över att behöva lägga från mig bestick/smula bort socker från händerna när jag ska vända blad.
Bästa läsdrycken: Te. helt klart. Vin funkar också. Fast kan bli för mycket av det goda om det är en bra bok.
Bästa bakgrundsljudet vid läsning: Har blivit sämre på denna front. Föredrar tystnad.
När på dygnet läser du helst? Är jag ledig så hela dygnet helst, men sådana små petitesser som jobb har försvårat det hela. Kvällstid.
Bästa bakfylleläsningen: chicklit, när det värsta har gått över. Kokböcker.
Bästa kollektivtrafikläsningen: en bra bok, inte för svår eftersom det finns många störningsmoment.

och då har jag ändå bara varit ledig idag...

min arbetskollega fortsätter att förundra.

(Arbetskollega = AK)sms 01.49
jag måste städa. Vad heter torka golv på engelska?

Jag sms 08.03
VA?

AK sms 08.04
vaken nu? Jag måste googla, vad heter det på engelska?

Jag sms 08.05
vadå googla?

AK sms 08.06
jamen, jag har köpt en massa städsaker. Jag vet inte vilket medel som ska va till vad. Jag tänkte googla.

Jag sms 08.08
........så länge du inte häller nåt av det i dammsugaren är det nog ok. Men vad har hänt, ska mamma komma på besök?

AK sms 08.09
nej, dambesök fredag. Måste börja i tid, så det blir rätt.

Jag sms 08.10
ja huvudsaken är att du har diskat, för annars måste du nog flytta fram besöket till nästa helg.

AK sms 08.11
nä vad då? Måste jag diska oxå?? Hon tycker faktiskt om mig, hon borde ha överseende med lite disk!

(red. anm. kommer från mannen som ser det som en sport att inte diska mer än en gång i månaden. Vi andra ser det bara som äckligt.)

Jag sms 08.12
nu är det så här: när en tjej tycker om en kille tenderar hon att vägra inse eventuella skavanker och är inte mottaglig för eventuella skönhetsbrister. DISKA!

AK sms 08.13
jaja

Jag sms 08.15
jag har faktiskt en bok om hur man städar, trodde inte jag skulle behöva ge den till en karl som är närmare 40...vill bara försäkra mig om att du inte behöver googla för att kolla hur man bläddrar i en bok...

AK sms 08.16
suck....hur ser baksidan ut? Räcker det om jag läser den?

Jag sms 08.17
men ååååååååh, aldrig funderat över varför du aldrig får reda på vem som är mördaren?

AK sms 08.20
jag googlar...eller ser filmen.

Jag sms 08.23
jo...prousts spaning i 7 delar är ju en riktig blockbuster.

AK sms 08.25
proust? är den ny? den har jag nog inte sett.

Kvar i nåt jag lämnade för länge sedan.

Jag har lagt mig för natten. Men jag snurrar mest runt och tittar ut genom fönstret. Ute där finns mötet med en person som jag tvingat mig själv att glömma. Vi träffades ikväll och han var fortfarande den varma stora famn som jag begärt. Tre års kamp mot minnen känns förgäves. Jag stirrar nu ut på kvällsljuset och försöker inse hans val att gå vidare. I allt ska jag räcka till för mig själv, trots allt försöka komma ihåg det som är bra med mig. Inte bara komma ihåg det som är bra med honom och som nu inte är mitt.

tur man inte är hämndlysten av sig.

jag jobbar som sagt på ett större elektronikföretag. Massa grabbar som nördat sen tonåren. Det kan ha sina nackdelar när det kommer till den sociala kompetensen och samspelet med kollegor. Särskilt kollegor av annat kön.
Eftermiddagsfikat spenderades med tre killar och en vattenmaskin som jag vilade mitt arma rödvinskärl(huvud) mot. Vi hade avslutningsmiddag för en kollega igår. Mycket rödvin. Därför var jag inte heller så delaktig i deras diskussion. Följande ämnen diskuterades: Metros artikel om amfetamin som bantningspiller och metros artikel om den ökande mängd fattiga unga som lever under existensminimum. Det var inte en så allvarlig diskussion, som ni kanske anade. Slutsatsen var att det var ju förenligt eftersom amf. skulle göra de smala fattiga. Dyrt med sånt skit, vilket gjorde det till en fattigmansdrog. Den vänligaste killen, tystlåten och försynt, tittade då och då till mig för att se om jag började snarkdregla över vattenmaskinen. Till slut lägger han handen på min arm och säger: du skulle verkligen behöva amf. jag öppnar ena korpgluggen och skickar det berömda onda ögat på honom:
- nu undrar jag. Tycker du jag är sliten, tjock eller fattig? Tänk efter nu vad du svarar för inte just något av alternativen är att föredra som komplimang..

En viss färgnyans kom nu att infinna sig. I ett desperat försök att byta ämne försökte han förtvivlat trycka ut vatten ur vattenmaskinen, som svarade på precis det sätt som den alltid svarar på stress. Med en ordentlig ketchupeffekt som drabbade alla närstående, särskilt den person som halvlåg mot denna klippa i kontorsmiljö.

Jodå, fina fina kollegan fortsatte sedan sin eftermiddag med att krypa i korridorerna och särskilt förbi skranket där jag sitter. När jag såg skranket vingla av osynliga rörelser suckade jag högt och viskade teatraliskt:
"arma jag, här sitter jag och kan inte annat göra. Kläderna måste lappas, dealern kontaktas och så är det dags för veckans inbrott på viktväktarna. Hade jag inte amfat så förbaskat kanske jag hade haft råd men nu får jag bryta mig in nattetid och väga mig i skenet från månen."

Synd för honom att jag även sköter produktionsplaneringen, han har just tilldelats ett ökat produktionsområde på 300 procent.

härmed ber jag svenska folket om ursäkt.

nu simmar jag ur bild ett tag, ska till umeå imorgon och tillbaka på måndag kväll...ska på wedding. Jag i klänning. kan någon vänligen repetera vädret för mig?? Vad var det de sa....5 grader och regn? Det är inte någon som stampat ihjäl ett spindelkollektiv, det var jag som tänkte tanken "men en klänning på bröllopet hade ju kanske varit lite kul.." suck.

Eller så ska man inte säga så mycket

det här med kollegor är verkligen klurigt. Man vet inte riktigt hur man ska förhålla sig till dom. Ska man betrakta varandra som en enda stor och något avlägsen familj eller ska man försöka hålla skenet uppe om en mental superhälsa och stort intellekt (hålla dom på armars avstånd och själv hålla mun)? Jag har dumt nog en slags korsblandad syn på det hela. Särskilt om det är en trevlig karl...hello, biologisk klocka..Nya kollegor i min ålder är alltid trevligt att ta kontakt med. Om det är på ett förnuftigt och samlat plan. Inte det plan man befinner sig när excel just har tjongat sitt femte felmeddelande (%%%%&&/desktop&%/aidaho is not accessible!!) i ansiktet på en och man har skrikit högt/svurit/slagit näven i bordet så skärmen lyfte...Man hämtar ny, trevlig, intelligent och snäll kollega. Man pekar på skärm och säger JAG....VILL....KOPPLA...IHOP...SÅDANA...HÄR...SIDOR..PÅ ...NÄTET...MED...EXCEL...
Han är tyst en stund och frågar försynt: du menar länka?
Man kokar en stund över att han vågar spela besserwisser och än mer över att man i stundens galenskap inte kommer ihåg att det heter länka (jösses, jag är inte författare, jag är bara bloggare). Sedan förklarar jag felmeddelandet ("det säger att jag inte är tillgänglig!") och ser ett visst leende krusa sig i ena mungipan, då tänker man tyst att "det är tur att du är söt när du ler". Tror ni det kommer fram något felmeddelande när han sätter sig bredvid, som god pedagog? Tror ni det funkar när han provar? Tror ni man blir alldeles stum och glömmer tacka för hjälpen? Tror ni man väser tyst till excel "din lömske f**n, sluta håna mig, nästa gång är det bäst att det är ett reellt problem och ett rejält!"

Som den gode kontorsråtta jag är och snart gammal tant i gamet vet jag att man aldrig ska lämna sig kvar i ett problem. Nu ska vi problemgranska... en person som jag önskar skulle få ett bra intryck av mig har just sett en högst personlig och inte så fager sida hos mig. Problemlösning: jag måste nu satsa allt jag har på rätt kort, göra honom imponerad på det område jag just felat. kunskapsområdet...ordförrådet..intellektet. Metod: som ett barn av idag, googlar jag min nu till kunskap. Problemet är att jag inte riktigt kan bestämma mig för ett område. Ska jag satsa på de senaste tilläggen till SAOL? Eller hur vårt samhälle skulle må bättre av nymalthusianismen (uttal någon)? Om utgången av det böhmiska kvinnokriget? Eller gårdagens EUval, fast då är jag ute på tunn is när jag endast klarade 7 av 10 partibeteckningar i tidningen idag?

Hur som helst måste det vara ett ämne som är lätt att glida in på, han får inte märka att jag försöker imponera. Tänk vad mycket man skulle få gjort om man bara jobbade i ett arkiv, ensam.. Som min familj brukar förvanska Lasse åberg:
Gå fort och le mycket, så är det ingen som hör vad du säger...

tomt i skallen, förhoppningsvis tomt i bloggen.

uppenbarligen håller jag på att gå i bitar av tristess.

Jag vill inte att det ska påverka er bara.

vad är väl en bal på slottet?

På andra sidan gatan så har företaget sin sommarfest på baksidan av fabriken. Vi har hängt i fönstret flera stunder och en strax idag för att se uppbyggnad av scen och bord. 400 personer ska gå, i snålblåst och några enstaka plusgrader.

Själv sitter jag nedtryckt i fotöljen och ser "det sjunde inseglet". Som det sägs i filmen "vem har sagt att folk ska ha roligt hela tiden? nä, de behöver påminnas om att de ska dö." Han är så lättsam, handendära Bergman.



Ps. Igår såg jag Veronikas dubbelliv av Krzysztof Kieslowski. Ärligt talat, jag förstod. ingenting. Men uppvuxen med östeuropeisk dockteater som tvunderhållning så finner man sig tolerant mot handlingar som svoschar förbi någonstans över huvudet..med andra ord, inte alls förvånad när handdockor blev en del av handlingen. Helt ok film, vacker och samtidigt väldigt obegriplig. Sen var jag tvungen att googla filmen för att få en förståelse för vad jag hade sett.."Den 23 november 1966, klockan 3 på natten, födds två flickor. Den ena i Polen, den andra i Frankrike. Båda får namnet Veronika. Annars har de ingenting gemensamt. De har aldrig träffats, och lever i två helt skilda världar. Likväl är flickorna identiska. De båda vänsterhänta, älskar att gå barfota, har en brinnande passion för musik, och lider av samma unika hjärtåkomma." Som en recension sa, som amelie från montmartre men mer seriös. Som amelie? Min favoritfilm? Fast med handdockor? Jössesligen, har man legat av sig totalt? Någon som sett filmen?

så vad gjorde du idag?

"Renässansmänniska var bara förnamnet. Med samma okuvliga energi som Olof Rudbeck skötte sin rektorstjänst i Uppsala, byggde han museer och anatomisalar, prickade farleder i Mälaren, provsjöng sig igenom 1695 års psalmbok för att kontrollera att versmåtten stämde, anlade skeppsdockor för sina egna posttransporter, spände en hängbro över fyrisån, uppfann vagnar som drevs med segel, byggde om domkyrkoorgeln, drog vattenledningar, organiserade om universitetets styrelse, anlade ett manufakturhus där allt från instrumentmakare till bergsmän och lantmätare kunde få sin utbildning, komponerade musiken till Karl XII:s kröning och lade med sina beräkningar grunden till det gigantiska byggnadsprojekt som med tiden skulle bli Göta Kanal. Han ledde själv släckningsarbetet från universitetstaket den 16 maj 1702, då Uppsala brann och många av hans egna arbeten, bland annat ett banbrytande försök att rita av och katalogisera Sveriges samtliga växter, försvann i lågorna."

Ekdahl, Niklas & Karlsson, Petter - Historiens 100 viktigaste svenskar

Nåja, han hade då ingen blogg heller...

du vet nog att du borde...

se dig efter en ny frisör

*När hon fångar upp allt hår som når nedanför öronen i ett handtag och klipper av för att sedan utbrista "det där gick ju".

*Anse att finputsa är att lyfta allt i hårtopparna rakt upp och sen släppa för att då göra en svepande rörelse med saxen. Klippa det som hinns, lite som rysk roulette.

*Avsluta med att tupera upp allt hår, både nacken och luggen. Lite som du klippt IN pottan du använt som mått.

*om hon kan på dagen säga när du var där sist och klippte dig, trots att du bara varit där en gång tidigare. 18 februari var det visst.

Samtidigt så känns det lite som man ska hålla fast vid sin själsfrände när man finner varandra. En till med TFH, den nya bokstavskombinationen...tuesday from hell.

I en annan del av köping.

Hur man kör en veckoboost..

två kilo choklad under den andra armen och folk kan dra sina slutsatser.

Jag hade en intensiv diskussion med en arbetskollega igår. Med en manlig arbetskollega om det inte skulle framgå när inlägget är slut. Vi diskuterade utifrån påståendet att det är fullt möjligt att genomföra en shoppingrunda (leta kläder till sommarens bröllop) med två flak sprit i släpet. Vi hade väldigt delade meningar om detta förfarande. Jag vann. Eftersom jag ganska demonstrativt sa nej och lade på.

Med tanke på att jag fick ett sms i sena nattetimmen med orden "hallå var är du?" har jag en känsla av att det faktiskt fanns någon som klarade av balansakten två flak sprit och shoppingväskor.

Ibland vill man inte se kugghjulen snurra.

Ut i solen med er!

Har fortfarande ingen aning om var man kan sitta och sola i fred i denna håla. Just nu sitter jag upptryckt mot balkongdörren. Men bakgården på jobbet kan vara ett alternativ. Läser bok om min barndomsidol karin larsson, skriven av lena rydin.

streetsmart

när man kollar in nya ställen att äta på är det ett plus om man har röntgensyn och kan spana in deras kokbokshylla i köket. Dagens matställe hade en liten hylla, men den gick verkligen inte av för hackor.

festlig helg

Jag var hundvakt. Vi gick till vattnet i närheten och filosoferade på en bänk. Eller snarare jag dinglade med benen från bänken och hunden tog ett ordentligt skutt rakt ner i vattnet. när vi kom hem hade vi fästingbesök. Vi tog det bra. Jag passade på att stampa på fästingarna en extra gång för att ge igen för gammal ost.

En samvetsfråga är att fundera över vilken storlek på glaset de brukar hänvisa till när de pratar om ett glas vin om dagen. Nu löste det sig ju ganska bra efter som korken förtvinade till grus och försvann ner i flaskan. En tesil senare kunde jag njuta av surt vin till middagen.

När man går på stan och ska införskaffa viktiga saker är det bra om man inte är hungrig. Då kan man ju välja mellan mcdonkan eller en hel RAW Foodlunch med en supersallad, energiboll och en ordentlig smoothie.

Men hur bra lunch man än stoppar i sig behöver det inte betyda att huvudet är med. Bland annat kan man komma hem och inse att man främst har fokuserat på att införskaffa dubletter..Helen Hanff 84 charing cross road - en klassiker för boknörden i en alldeles för nysnygg utgåva, Alica Erian "towelhead" har visst kommit på svenska direkt i snyggpocket. Sisela Lindbloms bok lisa för själen var en ordentligt bra bok när jag läste den, så tänker jag varje gång jag ser den i en boklåda och så köper jag den...för tredje/femte gången.

vad sysslar ni med denna varma helg?

nu ska ni få träffa någon

Det här kära vänner är min stora idol i livet. Min morfar. En person som jag älskar högt över himlavalvet och långt ner i mörkaste stenmyllan. En person som mången gång har fått stått tillbaka i den ganska kvinnodominerande släkten, men ändå en spelevink uti minsta tå. En morfar som har förlikat sig med att bli kallad pettson av hela byn efter att ha blivit adopterad av katten som flyttade in. Nu vankar de runt på ägorna och för djupa filosofiska diskussioner. Vintertid, som det oftast är här i de mörka skogarna, anser morfar att kattstackarn självklart ska få gå sina vanliga turer på gården och går därför före med skyffeln. Något som förbryllar mången granne, där morfar plöjer gångar till höger och vänster över gården. En morfar som har världens finaste hatt vid högtidstillfällen, det gör mormor vimmelkantig av ilska eftersom morfar mest liknar en föråldrad gudfader där han smyger omkring med käpp och kostym. När han sedan med en svepande rörelse avlägsnar hatten sticker den ordentliga kalufsen på huvudet rakt upp, en silverräv med tuppkam. En morfar som fortfarande tror att jag ska gifta mig med "ni-vet-den-här-robert-w-som-spelar-piano-och-slänger-med-sitt-hår" eftersom jag visst hade en crush på honom när jag var 4-5 år (gode gud vad jag är glad att bloggen är anonym). En morfar som vid 89 års ålder kommer på att flytta en lada från ena sidan gården till den andra, för egen hands kraft. Och i hällregn. Eller kommer på att han ska flytta lite på takbrickorna och blir hängandes i takräcket när stegen drar iväg. Men på något finurligt sätt lyckas fånga tillbaka stegen med hjälp av ena foten. En morfar som lät sig fotograferas bredvid de gamla hällmålningarna för att kunna skicka till tidningens "gissa ålder?"tävling. Och när byns journalist sparkade förbi en sen vinterkväll och såg morfars evigt skottande fick hon en idé. Och mycket riktigt. Nog ställde morfar upp. Det blev ett underbart porträtt av byns äldste och byns (nästan) yngste som gjorde snöänglar i snömassorna. Porträttet avslutas med en klassiker till kommentar, om man känner min morfar, "nu ska jag in och berätta för frugan vad jag har gjort!". Det står inte utskrivet men jag kan se den tydligt framför mig, morfars älskade glimt i ögat och pillemariska leende.

Morfar fyller 90 år senare i höst. Jag önskar av hela mitt hjärta få ett lika rikt och långt liv som hans. Må han berika mitt liv länge till.

Trapphuset del 1711

Antingen har målaren givit upp eller så är mysbelysning det nya. Hur som helst står det nog en adventsgran någonstans som saknar sitt pynt.

ett konstant sockerrus.

Sommarens söta som jag införskaffade för ca 20 dagar sedan är vårens bästa köp. Och en ren mardröm för mina kläder. I systrarnas tack nämner de mannen som gick upp 8 kilo i testomgången av boken. Ha, säger jag bara. HA! 8 kilo är bara en fis i rymden.

Har ni införskaffat boken än? För ni gör väl som jag säger till er va?

Jag har hittills provat:
Casa Lunas kokos-och citruskakor
Världens godaste chokladknäcksnittar
The ultimate chocolate chip cookies
jordgubbs-och rabarberrutor

Ovan ser ni krämen av jordgubb och rabarber. Det blev tokmycket smet och deg och kräm i hela min lilla kokvrå. Men gott blev det. Och mycket blev det..ca 1,5 form plus det som rann över på bakplåten.

Nästa som ska provas är rabarberkräm med kardemummadipp.

smak av stockholm

jag var till Stockholm igår. Här sammanfattas min dag. Som gick i matens tecken.

På hurryCurry äter man indisk glass. Det är inte ett alternativ, det är en order. Jisses vad god den var. Massa kryddor, lite krämig. Och så god!

I senaste Elle mat och Vin tipsades det om matdistriktet och det förstår jag till fullo. Där köper du tokgod mat på hekto samtidigt som du kan botanisera bland en massa roliga matvaror. Maten är värd den lilla extra biten man måste promenera.

På eftermiddagen så strosade jag runt gamla stan med regndränkta kläder och ramlade in på den lilla glassbaren med Ben&Jerryglass. Där man kan köpa en gigantisk bägare med 48 kulor...den kostar mycket pengar. Jag köpte bara två...gott var det.

Sen tar man med sig lite av lugnet när man ska iväg.

Att planera dagen.

Frukost ska avnjutas med minst en kokbok. Här två favoriter: under valnötsträdet och sommarens söta. Samtidigt vilar mina ögon på den nya sjalen från indiska. Bara fina saker till frukost gör hjärtat lugnt.

när det inte blir som man tänkt sig.

Mina grannar har suttit på verandan hela kvällen. Med gitarr. Middagsbjudningen har urartat till trubadurkväll enligt lagboken kapitel ett. Hela kvarteret har fått "njuta" av gitarrversioner av följande hits:

*mördaranders cornelis - check
*midnight special creedence - check
*an englishman in new york sting - lite oväntat men check
*pärleporten frälsis - check
*amazing grace en annan psalmklassiker - check
*Tingeling melodifestivalen - check
*Butterfly opera - helt oväntat
*ack värmland du sköna visa - check
osv

Jag har rotat fram tomaterna ur komposten, jag vet att det kommer oundvikligen att spelas magnus uggla och tomas ledin. Tro mig, de kan inte finta bort mig med lite operaaria och stämsång. Jag vet att det kommer. -och när jag hör de första tonerna av sommaren är kort...DÅ är jag beredd. Ska bara vänta ut de två ledande divornas praktgräl som försiggår utanför mitt fönster just nu. Den ena kvinnan tog leadsing under operan och håller nu på att sättas på plats av den självutnämnda stjärnan. För att släta över de grova könsorden slår gitarristen förtvivlat över gitarrsträngarna.

Det här kommer bli en lång natt.

exakt huuur tänkte du att det gick till?

Mycket annorlunda känsla att vara på omslaget till varenda tidning i fikarummet. Och att få samma kommentar av princip varenda känt ansikte på bygget. Plus några okända.

Min nära kollega döpte snabbt om mig till "den gamla dinosaurien". Av någon anledning får jag känslan av att evolutionsteori inte var hans starkaste ämne i skolan.

Är det jag som ska sätta upp presskonferens eller ska jag börja leta efter papparazzis..tur man är hälften apa eftersom de brukar gömma sig i buskage

"Det här är Ida – ett 47 miljoner år gammalt apskelett med människodrag.
Nu sägs hon vara den saknade länken i människans evolution.
– Det här är det närmaste vi kan komma en förfader till människan, säger forskarteamets ledare Jørn Hurum." Aftonbladet idag.

Jag har alltid känt mig avsedd för något större. Lite snopet att jag liksom redan har genomfört det..

en angenäm dammlukt.

Idag var det en sådan dag att jag ansåg mig nödd och tvungen att shoppa. Loppisböcker var trösten.

*"Mor gifter sig" av Moa Martinson
*"Kyrkbröllop" av Moa Martinson
*"Kungens rosor" av Moa Martinson
Saknar nu bara "jag mötte en diktare" så har vi Moas självbiografiska serie komplett. Vad kan man väl vänta sig av en serie som citeras som följande "lita på en karl! man borde ha stryk!" Moa är bygdens författarinna och en gammal universitetsfavorit.

*"Häxringarna" av Kerstin Ekman
*"Änglahuset" av Kerstin Ekman
*"Mörker och blåbärsris" av Kerstin Ekman
Kerstin är ju från mina trakter och är alltid någon som jag letar efter i bokhyllorna. Saknar nu "springkällan" för en komplett kvinnor och stadenserie. Om jag förstår förordet rätt är staden ett samhälle väldigt aktuellt i min livssituation.

*"Min svenska historia berättad för folket" av Vilhelm Moberg, 2 delar
En annan svensk författarfavorit. Sveriges historia är dess allmoge, står det i förordet. Få se vad gamla Ville tyckte om vår historia.

*"Hjortronlandet" av Sara Lidman
*"Regnspiran" av Sara Lidman
Fantastiska titlar, snyggt slitna exemplar. Lämnade kvar delar av Jernbanan i hyllorna, önskar en dag kunna införskaffa denna serie obruten. Tills dess ska jag njuta av norrländsk artikulering.

"Sexus I & II" av Henry Miller
härligt 70talsomslag. Men är nog för pryd att öppna pärmarna.

*"Batseba" av Torgny Lindgren
Ska nog slussas vidare till min vän i studierna, men ska nog försöka läsa boken om människans förmåga att styra sitt eget öde.

*"Ett herrans liv" av Sam Lidman
pinsamt nog tog det flera timmar innan jag insåg att det faktiskt inte var Sara Lidmans memoarer..ehum. Men kan ju vara mycket intressant att läsa en barndomsskildring från pingströrelsen.

*"vårt hjärta dog i New York" av Erik Eriksson
ryssland, New York, emigranter, världskrig och svår fattigdom. En bok för mig.

*Vindens skugga" av Carlos ruiz Zafon
efter ängelns lek måste jag påminnas om att han fortfarande kan skriva.

*"det eviga kriget mot kvinnan" av Marilyn French
Nyss avliden författare som förtjänar att läsas.

*"Lindas samlade krönikor 1993-1995" av Linda norrman Skugge
från den tid då jag läste vartenda ord hon skrev. Har fortfarande inte införskaffat hennes senaste, är rädd att jag blir besviken på min gamla favorit.

*"Djur som inte..." av Beppe Wolgers
Har fortfarande en lite udda förälskelse i Beppe. Ungefär samma som jag hyser för Hans Rosenfeldt och Stephen Fry. ....nu har jag inga fler hemligheter för er..

*"Hopplös och hatad av alla" av Toby Young
dagsformen sammanfattad.

10 kronor styck. Jag har gjort världens affär idag. Nu ska vi bara komma på hur jag ska få hem allt det här.

Kan man skriva av det som lufthål?

Har stirrat på de där sprickorna ett tag och funderat om en felanmälan vore på plats. Nu behöver man inte fundera så länge till.

Men den här gången var det faktiskt inte jag.

Målaren har förklarat rent krig mot oss blårockar. Han jagar oss med rollern när vi passerar.

första tipsen till min vän

Så några snabba tips till vännen med ambitioner.

1. kolla bibblans utbud av kokböcker med GItema, borde finnas någon. Kolla gärna efter Klara Desser och Cathrine Schuck. Krångla inte till det. Klaras GIblogg finns i min länklista.
2. Tänk tillbehör och färg. Börja i den änden när du ska planera måltid. Vilka grönsaker ska du mosa, hacka, gucka ihop..Uifrån det tänker du ut måltidens helhet.
3. Plocka inte bort, tillför något bättre. Något du kommer föredra.
4. Om du inser att blomkålsmos med kikärter är da skit kör på det i olika konstellationer, huvudsaken måltiden blir rolig. Du ska må bra.
5. Kolla gryn och frönfronten. Och nötter. Avokado! Gryn kan se tråkig ut, piffas med förddel av olja/vinägerbas och en massa hackade grönsaker. Och baljväxter.
6. Inte så mycket såser med grädde och mjöl, satsa på röror. Mixern är din vän. Mixa allt du når från eluttaget. Piffa sedan med omixade nötter, frön, baljväxter.

Vi börjar här. Snart ska vi diskutera recepten..

Är det för samhällets bästa är en godispåse helt ok på en tisdag.

Min fina vän har bestämt sig. För pulverdieten och sedan övergång till GI. En ren pangstart. Hon kör den klassiska stilen, förutom att bannlysa onyttig mat ska hon köra asketiskt även på andra områden. Det älskade hjärtat har hon skickat till en annan kontinent, kommunen har hon sanerat på godiset och stoppat i ett kuvert till mig. Godiset alltså, inte kommunen. Jag gör min plikt. Dessutom så går jag den lilla extra biten och köper upp godiset här på orten också.

Hördu vännen, om det blir alltför tungt vet att även här är det sanerat på hjärtan och godis. Så du vågar komma på besök om det är så..

Middag är klar.

Målaren har lackat ur.

big time, baby.

När jag kommer härifrån ikväll ska jag gå på bibblan och hämta
Anna Gavalda - Lyckan är en sällsam fågel
Joyce Carol Oates - Blonde (på engelska, ska kolla om den är briljant likväl)

Och köpa godis. Massa godis.

Men först få till datorsystemet inför nattkörningen => trycka på enterknappen i en halvtimme. Allt jag ser framför mig är böckerna och godis.

Människan är ett tröstsamt släkte.

Det är här du med största sannolikhet ser män gråta av uppgivenhet och förtvivlan.

På jobbet måste vi ha skyddskläder på oss. Ordentliga rockar och rejäla stålskor. När fabriken börjar närma sig tropiskt klimat är det förstås ett aber för oss alla, missförstå mig rätt när jag säger att man drar sig för att byta in sin rock. Inte för att vi alla är ett gäng ingrodda tomtar som vadar i vår årsgamla smuts och svett. Nej, för vår största fiende på jobbet är, inte som många tror kaffeautomaten utan, den förbannade rockautomaten i källaren. Om vi alla tänker oss den klassiska familjefilmen "Ensam hemma" från 1990 med Macaulay Culkin och hans största skräck värmepannan i källaren så har vi gemensamma referensramar i min fortsatta berättelse. Att den som installerat denna automaten har ett starkt agg mot min arbetsgivare, det behöver man inte ha högskolepoäng för att räkna ut. Så var det min förtvivlade otur att byta rock idag. Detta gör man helst kvällstid när alla andra kollegor har gått hem. Går det åt fanders behöver ingen veta, lyckas du kan du skryta med dina nyvunna kunskaper och byta till dig cigaretter i valfritt fängelse.

Så om du nu vill byta din rock borde du ju rimligen dra ditt anställningskort för att legitimera dig och ut spottar maskinen din nya rock. Men så enkelt är det inte. För drar du anställningskortet berättar maskinen för dig att du har redan en rock på dig, om du nu missat det. Och då har du det maximala antalet redan uttaget, finttackhej. Att du kanske har en rock som du vill byta ut är inte ett alternativ. Det andra alternativet är att först lämna rocken och sedan be till någon högre makt. Lämna rocken i sig är ett projekt värdigt hinderbanan i armen, för inkastet (ett hål uppe vid taket, förvillande likt en lufttrumma) är i en gränsliggande korridor. Kasta in plagget, spring tresteg och hoppas inte möta någon när du rundar krönet, dra ditt kort och tryck på vilken knapp som helst. På så sätt registrerar automaten att du har gjort nåt som den inte bett om, vilken den berättar för dig. Dra kortet igen, tryck hårdare. Har du tur berättar automaten för dig att du har INGA rockar att hämta ut men att den just fått in en oregistrerad rock och det på något konstigt sätt berättigar dig till en ny. Beställ storlek. Tryck vad som helst för knapparna är felinställda. Har du tur får du medium eller large, har du otur så är det en storlek som börjar med x- i slumpad riktning. Eftersom detta är ett faktum är det alltid otursförföljt att skratta åt den storväxta bandymålvakten när han kommer i xsmall eller när utbytesjapanen har fått xxlarge, det är som att be om det. Var nu beredd, för nu kan rocken komma ut genom en liten springa i väggen, fastsurrad på en galge. Är du för långsam, far rocken tillbaka. Är du för hårdhänt i hanteringen av galgen (lätt hänt om du är i medellängd - galgen är placerad i takhöjd) går ett tjutande larm och när du håller för öronen försvinner galgen in igen. Så nu har du din nya rock. Kolla att det inte är en besöksrock, för det får du inte ha. Då måste du börja om. En gång glömde jag plocka ur mina nyinköpta matkuponger och dealcigaretter, det blev snabbt ett fabriksproblem. För denna rockautomat är inte bara ett ting med maktberusat missbruk, det är tillbommat panicroom utan nyckel. Enda mannen som har tillgång till automaten är smal som ett kuvert och passerar obehindrat genom galgevägen. Att den rock du nu fått med största sannolikhet inte är ren och luktar som två års ingrodd svett, ha överseende. Tänk dig själv att vara tvätterskan som måste genomföra denna procedur för ett hundratal rockar.

Samtidigt är det lite underbart att hela apparaten är på danska, ingen har än lyckats tyda manualen till att byta språk. Ännu en dag på ett högteknologiskt företag.

you could be my friend.

www.boktipset.se aida ho
www.bok.nu aida

syns vi där kanske?

Sånt man inte har tid med.

Ett Fästingbett och en ordentlig penicillinallergi senare och här ligger jag på akutens observationsavdelning. Vi håller nu tummarna att en bloggare nära er slipper stanna flera nätter..främst för att väntan på akutläkaren innebar att nästan hela boken lästes ut. Jag brukar klaga på den enorma mängd min väska rymmer. Men ibland kan man finna en bortglömd bok på botten. Just när man behöver det som mest.

det här med att ha telefontid.

Min mor har väldigt hektiska dagar den senaste tiden. Man kunde ju tro att det har med den stundande konfirmationen för den ena skrotten. Men vi bloggläsare vet bättre. Sent igår fick hon utstå ett mycket argsint troll som hällde ut sitt pyrande missnöje. Imorse väcktes hon tidigt tidigt av ett hulkande sådant. Båda samtalen led av svår kommunikationsförbistring.

Så när jag för femte gången förklarade att "jag orkaaar inteee meer" och att jag ska gå till läkaren för att utslagen håller på att ta död på mig. Ryggen håller på att ta död på mig osv....då sade min mor så här:
"men du kanske ska ta och säga till läkaren att du tror det hela beror på penicillinet ?"
"jjaaahaa"
"Och att du har svåra ryggsmärtor"
"jjjaaaa"
"och att du har humörssvängningar"
"jaaaaa*snörvel*"

Så jag fick komma till läkaren. Nu går jag på cortison mot penicillin.

hur undgår man smällen?

handavtrycket på väggen är inte snackisen längre. Nu går den vilda jakten efter den person som råkade backa trucken in i pallen med de toalettstolar som skulle installeras på hela plan 3. Det finns splitter och sen finns det splitter.

Det är ju lite synd ändå, tycker jag, min kalkyl över framtida inkomster från PROs bussresor till "den mystiska handflatan - ett tecken i tiden eller från yttre rymden" måste göras om. Eller som luddet sa, något som kunde ses som ett årligt semestermål att beskåda. Luddet borde veta, som är en hejare på sånt här med husbilar och semester.

samtal med min mor

"har du ont i ryggen?"
"JA!"
"svankryggen?"
"JA"
"Kan du knappt stå eller ligga?"
"Ingetdera!"
"sov du nåt i natt?"
"NEJ"
"känns det som världen har gett dig en käftsmäll och laddar för en till?"
"....eh,ja...(var lär sig mor alla sådana här uttryck?)"
"då är det ingen fara, det är bara lite pms, det går nog över om några dagar."

underskatta aldrig en vis kvinna som talar av erfarenhet.

när man tar sin roll som kate winslet till nya dimensioner. Nu fattas bara Celine Dion "my heart will go on" som ledmotiv.

Jag är en sån mes när jag ska ringa och skälla. Ju mer len på rösten desto mer kan man ana kallsvettningarna och de kokande tinningarna. Idag var det min hyresvärd som skulle få veta hut. En halv minut över nio började jag ringa. Och ringa. Och ringa. När jag äntligen kom fram förklarade de i växeln att de hade problem med att koppla samtal. Men jag förklarade mitt dilemma och fick koden till det nybyggda sopförrådet på gården. När vi skulle sluta samtal frågade jag lite försynt när denna information hade delats ut, eftersom jag antagligen hade slängt den lappen (först senare insåg jag det motsägelsefulla i detta). Men...nä...de hade ju inte skickat ut någon info om detta, det kanske de borde göra. Jo, det vore nog bra, sa jag och tackade och lade på. Flexade ut från jobbet, sprang hem, slet ut alla sopor, hoppade över gården och började slå in koden. Inget händer. INGET. HÄNDER. Jag exploderar. Sopsorteringen exploderar. Jag ringer. Samma visa igen. jag ringer. och ringer. Jag hinner tillbaka till lägenheten, lämna soporna, springa tillbaka till jobbet och in i trapphuset. En krånglande rygg och allmänt disträ greppar jag ledstången och hiver mig uppför trapporna. Jag svär högt över krånglande ryggar, ynkryggar till karlar, ynkryggar till hyresvärdar, fästingbett, illaluktande soppåsar i en liten etta och alkoholbehov. Ingen svarar. Jag fastnar med handen i den halvt nymålade ledstången. Men dra ända in i **** skriker jag samtidigt som de svarar i andra änden av luren. Jag snurrar ett halvt varv för att kontrollera att ingen har sett mig. Samtidigt som jag försöker ställa om till min lena röst. Samtidigt som jag försöker undvika att belasta min svankrygg. I det allmänna kaoset som kallas jag inser jag plötsligt att jag faktiskt står och försöker torka av färgkletet mot väggen. Jag står och torkar mörkgrått färgklet på den nymålade benvita väggen. Det blir som en gigantisk handflata på den vita väggen. Jag börjar gråta. Kvinnan i luren kopplar mig till en lugn kollega som snabbt ger mig den nya koden. Jag får slänga mina sopor.

färgen är kvar. Jag skrev dit mina initialer för att de en dag ska kunna vittna om det helvete som kallas måndag för en norrlänning i exil.

choklad och socker gör allt bättre.

JA-menvisst! NU äntligen är det snart ny vecka och vi får skutta överlyckliga till jobbet! Jag älskar verkligen måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag, alla veckans dagar som jag kan spendera på jobbet. Fördriva min tid att få utbrott på datasystem, kollegor och en och annan idioti. Dricka brunt vatten som ska visst kallas kaffe, kröka min rygg tills den liknar ett u framför datorn, stirra på mina kollegor på andra sidan fikabordet och bara känna ett härligt leende omfamna hela världen. Så kom kära vecka, kom och mangla över mig med trucken.


Jag har bakat ikväll. Två sorters kakor ur sommarens söta av systrarna eisenmann. Det blev gott. Och jag kan vara något sockerhög för tillfället.

bamseplåster går över åldersgränser.

att smygslänga soporna i majbrasan misslyckades totalt eftersom jag glömde soporna på tåget. Men lika glad är jag för det. Man kan säga att jag gjorde en mycket illa planerad men ändå genomförd manifestation. Sopsorterat och klart, jag känner att mitt avlämnade skräp kommer verkligen sitta som klacken i foten på den där maffian.

Jag har hängt med en liten tvååring. Vi har klättrat på fåtöljer, skrikit oss genom nätterna, ätit riskakor med kidneybönor, druckit salladsdressing, spelat på pianon, ätit kaffe med tesked, klättrat på klätterställning, somnat i gungan, somnat under kyldisken på ica, kastat leksaker på grannarna på nedervåningen, flörtat med gubbar på bussen och i fikakön, provat nya kläder, hällt vinäger på nya kläder, pussats, druckit välling,ramlat på rullgruset och skrikit oss blå av ilska, jagat pojken som lekte med leksakerna som vi skulle ha. Man kan inte tro det skiljer 25 år mellan oss.