Vem lämnade vem. Jag är inte över dig än.

så jag sa för några inlägg sedan att det inte var så många musikpärlor att hålla ögonen öppna för denna höst. Well, hilarious.

först.
Lars Winnerbäcks nya.
Sen
Asha Alis nya.
Sen
Jennie Abrahamsons nya.
Sen
Elin Ruth Sigvardssons nya.
Sen
Melissa horns nya.
Sen
Ebba Forsbergs nya.
Sen
Ane Bruns nya.
Sen
Pete Yorn & Scarlett Johanssons nya.

min ipod får slita hund när mitt hjärta är sargat.

jag har läst

Jeanette Winterson - det finns annan frukt än apelsiner

Förra veckan låg jag sömnlös natten mot tisdagen. Till stor del var det månens fel som satte mig ur spel. Efter många års återkommande problem känner jag igen en sömnlös natt när jag ser den så jag plockade ganska snabbt upp en bok för att fördriva tiden. Att stirra i taket eller bara snurra in sig i sängkläderna har visats verkningslöst. Mitt bokval var fyrväktaren av Jeanette Winterson. Åh, vad jag älskade boken. Jag var alldeles tagen och försvann in en sagovärld som jag absolut inte ville lämna, sista sidorna lästes flera gånger bara för att jag skulle slippa slå igen pärmarna. Inte helt oväntat sprang jag till butiken och införskaffade första bästa winterson.

"I Jeanettes värld är apelsiner lösningen på allt. Näst efter att be
förstås. Jeanettes fanatiskt frireligiösa moder uppfostrar med järngrepp sin adoptivdotter till att bli missionär. Tillsammans hänger de en filt över teven och lyssnar på missionsrapporter på radiogrammofonen varje söndag. I den grå industristaden i norra England finner Jeanette värme och trygghet i den evangeliska
gemenskapen."

Tyvärr gjorde den här boken mig frustrerad. Det var sagoväverskan Winterson jag föll för, och nog återfinns hon stundtals här. Med humor och allvar blandat så återberättas hennes uppbrott från den evangeliska gemenskapen. Men problemet är att det är för många lager, jag ser lagren men jag förstår inte..där har vi problemet. Jag är för disträ i tankarna, hoppas jag. Jag fastnar i de sagoepisoder som finns med i berättelsen, men när jag väl börjar finna tråden så bryts den och återgår till en mer verklighetsrelaterad tråd. För att summera det, det är flera garnnystan och jag förstår inte varför det ska vara flera och vad de tillför varandra.

Jag förstår att boken handlar om uppbrott och jag vill verkligen läsa den, kanske det kan hjälpa mig i mitt pågående uppbrott. Men just nu är mitt huvud för splittrat. Jag får återkomma till boken. Trots en splittrad recension är boken verkligen bra, den får ändå ett högt betyg av en frustrerad och förundrad läsare.

Enligt min vän så är denna bok med i studieplaner, har ni läst den i studiesyfte? Vad har ni haft för tankar om boken?

vi kan kalla det framsteg.

I mitt nya bostadsområde finns bara ett vitt hus. Där bor inte jag. Men nu hittar jag dit.

Anna och jag.

äntligen finns ett datum för den efterlängtade efterrättsboken. Säkert lika snygg som senaste boken.

Dagens

Dagens middag: fiskgryta med kokosmjölk och tomat från Hälsokokboken. Mycket god! Fler som gillar kokboken är Helena, som provat både muffins och kålpudding.
Dagens blogg/bok: Emma Hamberg och Anette Rosvall husmorsorna.
Dagens jagskaintelåtaminafördomarstyra: peopleof.
Dagens te: lime/cinnamon rooibos
Dagens skratt: Sara Granér Det är bara lite AIDS.
Dagens tatuering: hos Contrariwise finns en samling litterära tatueringar. Den här fastnar hos mig. Den inger hopp men även tanken om att det går över..Annat som slår en är att en återkommande favorit verkar vara "so it goes" från slakthus 5 av Kurt Vonnegut. Men den som har funnits i mina tankar är denna med orden från en dikt av E.E. Cummings. Inte alls sådär stort utan bara litet litet och med mina syskons initialer. Det skulle jag vilja ha.
Dagens "jag-skulle-vilja-ha-till-teet: muffins med choklad och rödbetor.
Dagens knivlisa: precis som knivlisa så fick jag lägga mig i debatten kring gårdagens match, för min del så fick jag förklara offsideregler. Följt av samma kommentar som hos knivlisa.
Dagens "det var nog igår": känner mig förvånansvärt likgiltig inför Linda Skugges samlade krönikor. Det är så tankspritt att jag hittar boken lite här och var, precis som jag omedvetet försöker gömma boken så jag slipper fortsätta.
Dagens Är det här mannen jag tillåter göra reda i mitt liv: Greg Behrendt med boken dumpa honom och det är slut!
Dagens spellista: Jennie Abrahamson
Dagens jag önskar jag kunde låta bli: att försöka gena genom mitt nya bostadsområde. Slutar ofelbart med att jag står och försöker öppna helt fel dörr i helt fel hus.
Dagens askungen: vad vore väl en bal på slottet om inte helt hopplöst tråkigt eller galet eller bara konstigt?

From Narnia and back

så jag kör listvarianten. För en van twitterläsare så hoppa till sista punkten.

1. Norrland är höst. Frost och ett ögonbedövande färgsprak. Krispig luft och snöklädda plogkanter längs vägarna.
2. 90årskalaset kom av sig, vi satt istället runt en sjukhussäng och försökte äta lite prinsesstårta som skänkts från köket. Men det är inte lätt att sjunga med oron dansande i magen.
3. Hela bohaget är nu i lådformat i mor tutas lilla källarförråd, när det började brista i huvudet var det bara att ta filten och lägga sig raklång på alla lådorna, köra igång mammas bordsgrill och invänta det nya hyreskontraktet.
4. Tyvärr så innebar även den marknivån i förrådet att när vinterkläderna skulle fram så kändes det mer troligt att hitta dörren till Narnia än att hitta den väska som jag så fint packat i våras. Nu hittade jag bara en väska med vinterkläder, mina från 1985, tur att 80talet är på modet igen..
5. Att fara från kärleken kändes mer som att lägga sig framför tåget än att sätta sig på. När man steg av på mammas gata var det ändå något lättare eftersom det inte var en plats vi delat. Två tonårssystrar hjälpte till att skingra tankarna. Att sen öppna mailen och se att skogshuggaren faktiskt tagit mitt kontaktförsök på allvar och knåpat ihop två mail - det kändes som någon vände upp och ner på mig och vred ur mig som en skurtrasa. Det är nu flera dagar sen och mitt hjärta letar sig längre och längre in, för att undvika att splittret ställer till med för stor skada.
6. Att läsa Jeanette Winterson när hjärtat är ömt är som att trycka i sig en pralinask utan illamåendet efteråt. "Fyrväktaren" räddade min sömnlösa tisdagsnatt, när jag läste de sista raderna vid soluppgången var jag tvungen att stryka bort tårarna flera gånger om.
7. Att återigen befinna sig bland människor som vill en väl är som att tinas upp. Det är bara att börja om, försöka sänka garden.
8. första kvällen i björkbyn innebar kärlek, vänner och en skön känsla i magen. Ett visst spritt även, kan det vara så att min gamla flamma är singel?
9. Prioritering är viktigt. Därför har jag nu två splitternya lånekort i plånboken och en hel hög böcker hemma. Men ett tomt skafferi..
10. jag mår faktiskt bra.

Varsågod vintern kom.

Här är jag nu. På samma ställe som det började. Här i fotöljen ska jag nu gona ner mig.

japp, jag lever! Jag läser och återkommer snart med några boktips.

Det som måste ske först är att jag ska leta mina vinterkläder bland det magasinerade bohaget. Om ni inte hör av mig före torsdag finns det nog anledning att börja oroas.

ja, här i denna hög ska jag begrava min näsa en stund...ah, böcker.

jag är hemma igen.

väskan höll. Jag är en trollkarl som lyckades få det hela hem. Jag är hemma i Norrland igen, jag står ute på kvartershöjden och blickar ner mot södern. Där nere finns fortfarande hjärtat kvar. Förståndet är här och vet att det snart går över. Snart Snart, bara hjärtat kunde hålla ihop likt min väska.

Ett år i södern. Ett år på en annan ort och ett nytt jobb. Ett år till stor del bestående av sömn och jobb. Ett år av fullständigt förödande kollegor, som jag har svurit över, gråtit över, skällt över. Ett år av snälla kollegor som ändå varit det lilla hopp jag behövde för att orka nästa dag. Och dagen efter det. Ett år av hemlängtan och längtan bort. Ett år av frihet och beroende. Ett år när jag träffade en gammal kärlek och ramlade dit igen.

Nu ett nytt år framför mig. Vägen gick förbi söder, men slutade inte där. Nu nya händelser och förhoppningsvis nya människor som hjälper mig att klistra ihop hjärtat.
Jag hoppas ni följer med..

jag har läst...

Anneli Jordahl - Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet)



För ett tag sedan frågade jag Jessica om hon kunde tipsa mig om en bok att läka mitt hjärta med. Hon gav mig många bra tips, jag kommer fortsätta beta av hennes lista - andarnas hus (allende), fågeln som vrider upp världen (murakami), kärlekens historia (krauss) m fl - men av en ren händelse fick jag denna bok i mina händer. Eller ja, snarare av en ren händelse var ett biblioteksbesök. Och läste tills jag låg som ett litet hopvridet knytte på sängen. För denna bok är som att läsa sorgen ur ögonen. Den. är. så. bra.

"»Han kommer på torsdag! Då ska han äta lunch med redaktören på Berns, därefter vill han träffas och prata om livet.
Mötesplats: bron. Allt skulle återigen skakas om. Göra sig redo för stormen. Jubel. Hjälp.«
De skrev hundratals brev om året till varandra. Deras romans varade en livstid. Men de träffades bara ett fåtal gånger. Ellen Key och Urban von Feilitzen finner varandra
under det radikala 1880-talet, då äktenskapet och könsrollerna har börjat ifrågasättas. Båda är kritiker. Ellen arbetar som lärare och bor i Stockholm. Urban är godsägare och bor med sin fru och sina fyra barn utanför Linköping. jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) är en roman om kärlek och vänskap, beroende och frihet."

Den slutar som väntat, för dig som vet hur Ellen Key levde sitt liv. Och någonstans är det trösten som ges bäst. Inte hennes ensamhet, utan bara känslan av att boken på ett träffsäkert sätt fångar känslan precis mellan frihet och beroende.

För egen del funderar jag på att läsa den igen snart. Att än en gång låta den fungera som karlssons klister.

när kulturen intar Göteborg.

varför det var så mycket poliser i Göteborg.


Oh, the mess!

det är just det där borde som känns lite osäkert.

Ett kapitel i mitt liv: tåget hem från Göteborg.
Scenario: salongvagn med en massa bokmässefolk.

In kommer aidaho med väskor och värkande fotsulor. Rasar ner på utsedd plats, bökar in väskor och lyfter upp blicken och tittar rakt in i ett par ögon som hon mycket väl känner igen. Dyker därpå ner i väskorna med huvudet före, smusslar in mobilen och paniksms:ar.

aidaho, sms 19.35
"har jag någon gång berättat om den *** kock som är ungefär det sexigaste man kan ha i ett kök och den gång jag träffade honom och bokstavligt talat förklarade att vi skulle gifta oss? Och han missade det uns av skämt som låg i mitt uttalande(det kan ha något att göra med att jag uttryckte en önskan att han vore ett paket smör att smälta ner för att sedan rulla in sig i). Jag har bearbetat det hela genom att inse att vi ändå aldrig kommer ses igen. han sitter mitt emot mig i gången på tåget."

bror, sms 19.37
"HAHAHAHA ett läge att förklara allt...Du är en psykopatisk stalker!"

aidaho, sms 19.49
"jag är ganska säker på att det är precis vad han tänker också. Precis nu."

bror, sms 19.55
"eller så säger du till honom vad alla killar vill höra. U r sent from d future to save mankind from bad food and now u need his genitals"

aidaho, sms 19.57
"du sjuka sjuka människa!....Är det verkligen det varenda kille vill höra??"

bror, sms 20.01
"bjud han på en himla massa tågvin först. Inte alla killar tar det där med att ge bort sina heligaste. Men framtidsköret borde han köpa..."


Hur det slutade? Om ni hör talas om en kvinna som snubblade ut från tåget med handväskan nerdragen över huvudet..ja då vet ni var ni hörde det först. Dessutom innebar även detta att jag inte kunde kolla in mina nyförvärv i bokfloran. Att dra upp "alla får ligga" i det läget kändes lite magstarkt.

när julafton är en stor mässhall med en miljard människor och lika många böcker.

sannerligen lyckad dag i Göttlaborg! Med underbar människa som fick mig kikna av skratt, så länge sen, över både misär och framtidsplaner. Och en underbar bokmässa med alldeles för många människor och alldeles för mycket böcker att vilja inta intravenöst.

Dessa fick följa med hem:
Monikas jul
Strage text
Alla får ligga
Bokhoras album
Simone & Jag
Lindas bästa och värsta
Som synes fick jag även utöka tygkassesamlingen, tyvärr så lyckades jag inte gnola åt mig den som jag verkligen sett fram mot "Saras" vår kokbokskasse.

Önskelistan i huvudet är desto längre, men jag har varit mycket duktig idag, tycker jag själv.

mässan i sig?
du går och går tills du inte har några som helst känningar nedanför knäna. Sen tappar du känsel i armar och axlar för du släpar på för mycket. Sen tappar du hörsel när du råkar passera en kulturtantssvärm som råkade få syn på P O Enqvist eller Björn Hellberg. Sen blir du lätt sluddrig av endast rödvin som intag av föda så all signering blir till "till agne" eftersom ingen hör att du säger aidaho. Och ändå när det hela är över så förstår du inte hur du ska kunna vänta ett helt år till nästa gång!

Kvällen avslutades på traditionsenligt kulturmanér med en flaska vin på avenyn och fnitter hela vägen till tåget.


eeeh...ja, det är ju bara böckerna du vill inta intravenöst. Vi ska ju tänka på säkerheten i dessa smittotider.

Martina hann före

tänkte berätta om årets stora kärleksroman. men så hann Martina före. Jag kan bara hålla med.

enligt rykte erbjuder DHL att du som bokmässebesökare kan skicka hem inköpta böcker i ett fraktfritt paket. Jag tror jag hörde min plånbok gulpa i väskan.

for the turnstiles

spellista för kvällen.

Men jag har ju betalat för den ju..

Fick lirka denna ur kassörskans grepp efter att ha kommit över sista exemplaret. Hon försökte finta mig med repliker ur mia och klara, själv citerade jag ur sommarprogrammet. Hade hon inte varit höggravid hade jag satt stopp för galenskaperna på en gång.

läser höstens bästa bok. Återkommer inom kort.

den här däremot, den går bort.

Björn Ranelid skänker oss "mina vackraste ord". Citat och aforismer samlade och återgivna på 4 språk.

inte utan att den följs av denna bok "fenomenet Ranelid"

Nytt i bokhyllan.

Massa nyheter i bokaffären. Plus får melker! Norstedts går ut hårt i höst.

min stora favorit Jessika Gedin bloggar från bokmässan på Bokus. Så vad gör ni här?

om man INTE är på plats i Göteborg och spankulerar runt på bokmässan, då ska man inte heller läsa en enda bokblogg för tillfället..

sista veckan. Och min man, eller han som borde vara, är påpassligt sjuk hela veckan. Det är som små bitar ramlar av min hud varje gång tanken slår mig.

jag och min kollega begrundade min matlåda idag. Vi kom fram till att vissa idéer är bättre på pappret.

Det började som plättsmet.

Men jag har en hel del som måste förbrukas innan hemfärd. Så det blev som en paj. Eller nåt. Det är spenat, feta, kantareller, vitlök, quinoa, solrosskott, linfrö, riven squash och en halv burk ajvar...är en halv burk ajvar starkt?

när den ena handen inte vet vad den andra gör.

Skickas normalt inom 5-8 arbetsdagar:
- 1 st Cheesecakes (9789153429975) à 115.00 kr
- 1 st Vår kokbok (9789113023427) à 189.00 kr
- 1 st Hälsokokboken (9789153432777) à 189.00 kr
- 1 st If This Is Paradise, I Want My Mone... (9781848270251) à 156.00 kr
- 1 st Duktighetsfällan : en överlevnadsbo... (9789172321519) à 42.00 kr


jamen, alltså...
det var inte mening. Och jag vet att jag har lovat mamma köpstopp tills jag har fixat ett bostadskontrakt som sträcker sig över 25 år. Det fina i kråksången är att böckerna måste levereras hem till mor tuta eftersom jag själv inte har någon fast adress.

Kanske om jag säger att det är virkade dukar?

jag har läst

ordets makt och vanmakt - mitt skrivande liv av Jan Guillou

"svårt att säga men det har antagligen med Jan Myrdal att göra."
"På hösten 1968 kände jag mig lika misslyckad som jag var dyster."
"Hade jag haft en trumpet så hade jag blåst en fanfar."
"Vilket jag vid några tillfällen då mina diplomatiska talanger tagit ledigt också sagt åt honom."
"Jag behövde också få lite perspektiv på mig själv, eftersom jag börjat visa upp en del egocentriska drag som låg farligt nära gränsen för intellektuell varmgång."
"För det borde jag få medalj. Och det fick jag också. Fast bara i Frankrike."

Jag har vissa fördomar om Janne. Det baseras på en uppväxt när magazinet och grabbarna på Fagerhult visades på tv, obligatorisk läsning av "ondskan" på gymnasiet, Jonas Gardells nedrankning av Janne i ett flertal sketcher. Jag har inte läst varken arn eller hamilton. Däremot satte jag gärna tänderna i denna redogörelse av det skrivna livet, mannen har ju onekligen varit med om en hel del. Mycket rättfärdigande blir det och jag portionerar upp boken för att inte drunkna i bilden av en man som äntligen köpt sin trumpet och nu spelar fanfar på repeat. För mannen är ju fullkomlig. Samtidigt har mannen faktiskt humor, se bara samlingen citat ovan.

Vad tror du, varför har vi så svårt för Jannes självförtroende?

Dagens middag.

Aubergine-och blomkålsgratäng med feta och mynta. Till det lax. Tillagat med p3 dokumentär i öronen. Hur man motar söndagsångest i grind.

dansa mig till kärleken

Jag har nu lyssnat genom Ebba Forsbergs nya skiva "Ta min vals/sjunger Leonard Cohen" flera gånger om. Vi behöver ingen annan höstskiva, det är vemod och värme och en fantastisk röst. Som vanligt med hennes skivor kan jag inte rekommendera bara en av låtarna, hennes skivor är en ren sinnesstämning.

för er med spotify, håll ögonen öppna för skivan borde dyka upp snart. Själv har jag betalat min del på itunes och proppat mp3n. Jag kunde inte vänta. Nästa skiva som ska införskaffas är Asha Alis kommande.

För några år sedan såg jag en konsert med Ebba Forsberg, i en källarlokal på festival. Hon lyckades totalt stänga ute all festivalyra och totalt trollbinda oss. Får ni chansen att lyssna på henne...ta den.

you had me at Hello.

efter lite funderingar fram och tillbaka skickade jag ett klagosms till vännen och backade cirka 14 år i utvecklingen. Att hon vid ett senare telefonsamtal inte ger mig en mental handflata för uppvaknande utan börjar samtalet enligt följande: "Jag har funderat på din situation och kan det inte vara så här..." då krullar sig tårna av lycka. Den karlssons klister jag går på är av människoform.

Det lagas trapp hos mig.

Vore det inte bättre att se efter var man sätter fötterna då?

license to blogg.

jag ska börja blogga.

All den berg- och dalbana som pågår i mig måste ut. Men jag orkar faktiskt inte utsätta er eller någon annan i min omgivning för det. Så en hemlig blogg med noll läsare är nog nåt att satsa på.

Måndag: upp
Tisdag: ner
Onsdag: ner
Torsdag: lite upp och lite ner
Fredag: längta till måndag.
Måndag: börja om.

Vi ska nog inte tro på någon läsarsuccé.

Tisdag kväll.

Dagens middag: en halv macka. Gröt utan mjölk. En påse rosa rattar som visst ska bidraga till forskning om bröstcancer. Jag hoppas forskarna blir glada i alla fall.

du vet att...

det blir en tuff vecka: när du frenetiskt står och drar ditt passerkort från jobbet för att öppna ytterdörren till lägenheten. Särskilt om du står och väntar på att titthålet ska börja lysa grönt så du får gå in.

hur man hottar upp en måndag.

Jag har suttit i ett löjligt långt möte idag. Missade till och med mitt stående eftermiddagsfika med "maken".

Hur man ändå håller humöret uppe?
Levererar oneliners enligt Mogis ordbok. Sökbart på youtube.

JAg lovar, du kan kollra bort vilken fråga som helst när du försöker få italienarna att förstå schnertyey!

sir vässss med rödvinstunga.

Är löjligt nöjd (och mätt) efter dagens insats som kock.

Huvudrätt: Rostas som fick sakta bakas i ugn tillsammans med palsternacka, vitlök och kantarellscreme fraiche och tamarisoya.

Tillbehör: smörstekta kantareller.

Sidedish: quinoasallad med linser, paprika, fänkål, tomater och rödlök. Fick sjudas ihop i vin och soya.

Till det: rött vin.

Nu ska jag fortsätta kvällen med ostbågar och vinflaskan. Samtidigt som jag försöker överrösta grannens smurfhitsmaraton med spotifys Florence Valentin och Kings of Leon. Ska bara fortsätta surfa runt på The Sartoriolist och kolla på alla fantastiska klädstilar som fotats.

Helgen ter sig bättre än vad jag befarade.

Två saker kommer jag sakna efter denna tid. Min kollega, som jag ska gifta mig med i ett annat liv, och samhällets bibliotek. Det är det bästa bibliotek som jag har haft att göra med. Vad uppskattas mest av bibliotekarier - blommor eller te och kakor? Något ska de få för att de lyckats förgylla min tid här. De är de enda människor som hejar glatt på mig, även utanför arbetstid. De brukar även informera mig om att mina böcker har kommit in på reservationslistan. Sådana människor är guld värda. Att känna sig sedd i en främmande miljö.

Gårdagens besök var inte annorlunda. "Aidaho, jag hoppas du har väskan med dig idag! Vi har fått hem en hel del av din reservationslista." De skojade inte, vagnen för uppställning var ENDAST mina böcker. Så två kassar senare, sitter jag här i ett hav nyutkomna böcker och bara njuter. Med en flaska rödvin och en chokladkaka. Det enda problemet jag har är att jag vet inte var jag ska börja.

Hittills har jag bläddrat genom tusen svenska klassiker av J Gradvall, B Nordström, U Nordström och A Rabe. Min första tanke är att jag måste revidera min bild av mina föräldrar som hopplöst geografiskt utanför alla kulturella händelser. Jag häpnar över att de skivor och böcker och tvserier som nämns som tongivande, de finns till stor del att återfinna i garagegömmor hemmavid. För egen del blir min lista över saker att läsa, se och höra än längre. En mycket bra bok, även om omdömen ibland är väl kortfattade.

Nu ska jag nog parallelläsa Kerstin Ekmans dödens praktik med Hjalmar Söderbergs Doktor Glas.

Datorvana kan vara att känna igen vissa tangenter.

Jag brukar vara väldigt tålmodig. Humöret kan smälla till men går lika fort över, den mentala andningstekniken är aldrig långt borta. Men ibland måste den tillämpas väldigt frekvent och ihärdigt. I mitt arbetslag finns en person med datavana. Stor sådan, enligt sig själv. Det som räddar personen ifråga mången gång är hjärtat hos personen, det är påtagligt än hos någon annan av mina kollegor. Idag fick vi en ganska stor och genomarbetad pdf-fil i mejllådan, det presenterades nya funktioner i ett av våra arbetssystem, till exempel kortkommandon.

Plötsligt hörs mitt namn skrikas över hela kontorslandskapet, en viss skärpa i rösten var påtaglig. "Det har försvunnit, Aidaho, Det har försvunnit!! Kom hit omedelbart!!" Min praktikant fick något fladdrande i blicken och höll på att ramla av stolen, själv har man ju nu vant sig. Så jag avslutade ett telefonsamtal och skyndade mig över samtidigt som min pedagogiska ådra kopplades in.

Personen viftade mot dataskärmen. "Här!! Fixa tillbaka!!"
Då har man ungefär 5 sekunders feldiagnos att göra. Verktygsfältet är dolt. Förklarar fint, "du har nog tryckt här". Verktygsfältet syns igen. Går tillbaka till det egna kontorsbordet. Hinner sitta i exakt 10 sekunder.
"Men vaaa fasiken, nu är det borta igen!!! Kom hit!!!" (observera gärna att jag just visat var tangenten satt som återställde allt). Gå tillbaka och tryck på samma tangent.

Gå tillbaka till skrivbord. Sitta i 10 sekunder. "MEN VARFÖÖR HÄNDER DET HÄR?"
Tar till min lätt desperata och mordiska men samtidigt pedagogiska ton: "varför trycker du på den tangenten för? Det är därför verktygsfältet försvinner." Personen i fråga: "jaamen, det står ju här att jag kan trycka på den för att få fram ordrarna. Hurkandevarasådumattskrivautettsåntkommandoomdetintefunkarr!!!"
Jag får syn på min bordsgranne som hukar över sitt egna tangentbord och försiktigt stryker bort sina tårar av skratt, samtidigt som jag förklarar försiktigt "men du, du är ju inte i [arbetssystemet] du läser ju bara en pdf-fil om det.."

Det här är inte ett inlägg för att visa vad förträffligt bra jag är på dator. För det är jag inte, inte på långa vägar. I så fall skulle jag även kunnat berätta om dagens samtal med systemteknikern om ett problem i excel, det bevisar motsatsen. Men det tar vi en annan dag..Nu vill jag bara berätta om vad jag gör på jobbet.

Coop och ica

Har nu tjuvbläddrat genom nyheterna i kokbokshyllan. Och plura och hagström i all ära. De var riktigt intressanta. Men här har ni vinnarna. Gamla i gamet men omarbetning och bra namn som sara begner och ulrika davidson gör det till något i särklass.

tur det, för jag har verkligen undrat.

Min kollega stormade ut från toaletten, iförd denna nya parfymdoft som vi alla nu är sponsrade med - alkogelen.

"Jag säger då det!! Äntligen!! Nu har de äntligen satt upp plakat på toaletten som visar hur man ska göra! Det är på tiden att även detta företag hänger med i det som händer."

jag blev lite lätt generad och illa till mods, jag befarade något liknande den skylt min bror hade hittat i malaysia.


Men det visade sig vara instruktioner om att nysa i armvecket för att undvika smittospridning. Det säger en hel del om hygienen på arbetstoaletter, när det första man tänker sig är instruktionslapp till spolningsknappen.

Även bokomaten har märkt av krisberedskapen

tänk att vara katt i detta bibliotek.

hur smart är inte lösningen till dubbla rader i bokhyllan?? Än en gång slås jag av tanken att jag nog ändå skulle vilja gifta mig med Neil Gaiman och bosätta mig i hans bibliotek.

bilden lånad från brinkmann, där finns även fler och klickbara bilder. Porn för en boktokig.

nu tar vi helg tycker jag!

fredag eftermiddag enligt tradition: lämna jobbet efter kl 16. Ta långa benet före ner till biblioteket för att sedan gå vidare till bokhandeln. På hemvägen införskaffa godis och sen hem till läsfotöljen.

Min läslusta har varit minimal på ett bra tag, men efter dagens fynd på bibblan hoppas jag att det vänder:

Lisa Jewell "the thruth about melody Browne" Jag drog hårt efter andan när jag såg den instucken i hyllorna, trodde jag såg i syne. Bredvid stod "a friend of the family", även det Lisa Jewell.
Camilla Thulin & Uluc Telmen "Meze Maritime" kokboksfrossa! Turkisk mat och turkiska vatten.
Hjalmar Söderberg "doktor Glas, Historietter". Jag är väldigt nyfiken på Kerstin Ekmans nya bok "dödens praktik" och ska läsa om Doktor Glas för att ha boken färsk i minnet.
Pocketversion av "kärlekens arkitekt" av Emilio Calderon och "nattfåk" av Johan Theorin. Två snygga böcker, vägde inget alls.
Ett wildcard i form av Brunonia Barry "månsystrar" från nyinkommet hyllan.


Veckan har varit mycket utmattande så uppkrupen i fotöljen med te och choklad tänker jag invänta natten. Tv visar Brokeback mountain och spotify spelar Tomas Andersson Wij.

Vad gör ni?

ibland är man bara en liten skit.

Jag gick hem med så tunga steg. Maten simmade i mina tårar, glasögonen immade igen och jag var så ledsen. Det kändes som världen var för stor. Jag funderade på att bädda ner mig för att inte kliva upp förrän nästa vecka någon gång.


Någon timma senare håller det på att vända. Jag vet fortfarande inte vad som är fel. Det gör bara ont överallt.

argumentation på hög nivå.

natten har inte varit god. På nåt sätt. Fick en förbenad värk i ena höften igårkväll och det har molt hela natten. Inte blev det bättre av att en av grannarna drabbades av akut tourettes och var tvungen att stå på balkongen och skrika könsord. Halv tre på morgonen.

Anledningen till att jag inte kunde ta några värktabletter igår var att jag hade korkat upp en födelsedagspresent och tagit ett glas vin till maten. Vilket blev det stora samtalsämnet i telefon med mor tuta. För det spelar ingen roll att du har bara något år kvar till ättestupan, dina alkoholvanor ska ändå diskuteras. Kontentan av mors argumentation var att lät jag bli vin skulle min kropp må bättre. Med en vinkonsumtion som inte ens skulle kunna stödja en vinranka känns det inte som det största problemet i min kalender.

Men hur ofta sätter sig baksmällan i höften? Endast? Och borde inte smärtan i så fall komma dagen efter?

Många är frågorna. Kanske ska jag knacka på hos grannen och höra om han också har ont i höften efter gårdagens strapatser?

mat, mat, mat.

det var ett tag sedan som jag fick bläddra i några nya kokböcker. Mina egna har dessutom packats ner för förvaring till bättre tider. Tröstar mig i bokhandlarna. Hittade idag en ny upplaga av den stora vegetariska kokboken. Många nya recept som faktiskt fick mig intresserad. En mycket bättre layout var till bokens fördel.

Något jag ser fram mot är den nya upplagan av coops klassiska Vår kokbok. Denna gång i regi av Sara Bergner, är hennes nytänkande påtaglig i den nya upplagan kommer den införskaffas. Igen. Sara är en favorit sen hennes matprogram på SVT. God, nyttig och rolig mat. Helt enkelt. dessutom är den snygg. Till skillnad från mitt gamla exemplar.

nu får hösten komma.

Äntligen dyker nya höstkläder upp på galgarna. Jag har varit alldeles rusig i affärerna idag och har hållit i plånboken ganska bra ändå.
Jag gillar puffärmen, men frågan är om jag endast kommer se ut som Kenny Starfighters flickvän?

I väskan från Lindex får i alla fall en bok plats.

Den stora stickade tunikan på Vero Moda var jättefin men skulle passa bättre på någon som inte klistrat fast blomhyllan innan hon gick för att handla. Synd. Rotade fram mitt halsband från HM istället.

Den svenska tanten kan inte ses på söndagar.

Hon måste väl också få vara ledig någon gång? Men jag misströstar inte. Hittade henne i fikakön, gnällandes över kaffet.

lite roligt att det är just i biblioteket hon kan beskådas..

Med bra musik!

Får ni chansen, så gå..

Drottninglandet

Arbetets museum, norrköping.

varför jag inte gillar långa helgdagar.

jag har en fruktansvärt hurtig och enveten person i mitt huvud som skriker ut hejaramsor och order om aktiviteter "jobba!" "Läs!" "Laga mat!" "Städa!" "Ta en promenad!" Själv känner jag mig som en krokig säck potatis som letar lite glamour i köksluckorna.

Hjärtat är fortfarande fullt. På frågan hur kärleken går kan jag bara svara 140km/h på en 50-väg. Vi har nu en månad till att umgås. Sen flyttar jag norrut. Han blir kvar, eller snarare fortsätter söka jobb någon annanstans. Det blir ingen fortsättning, hur mycket min vän har skärpa i tonen så är det sådana här slut som jag kan. Jag har väl inte läst flera ton dåliga kärleksromaner för att inte se ett sådant slut på flera mils avstånd.

Konstigt nog är det just denna stoppskylt i slutet av vägen som gör mig allt djärvare. Jag är hopplöst envis på att ta steg för steg närmare. Att han nu söker kontakt tillbaka, det är bara ytterligare en hastighetsskylt.

jag har hittat en ny bokblogg.

läserskan från hemmatrakterna.

sånt ska premieras!


....dessutom så skriver hon om Herr Kattzon, bokomaten. Bra va?

Det börjar sina i förråden.

Men är inte det här att ta det till det extrema?

matlådan från en kokvrå.

"Hur gör du när du lagar mat??"

nå, ska vi gå ner till dirty base helt enkelt och synliggöra den smutsiga sanningen?

Scenario utspelas -måndag kväll mellan 21.00 - 22.20

Föreberedelse:
kolla kylskåp. Se gigantiskt vitkålshuvud för en halv armé. Googla vitkål recept. Skriv ut följande

Höstgryta *lågt GI*
Ugnspannkaka

så då skriver vi inköpslista. 3 minuter innan du måste stämpla in på jobbet. Snabbt, snabbt.

På affären:
ta inte med penna, ta med lapp. Glöm hälften eftersom du inser att du måste börja skriva utifrån affärens avdelningssortering. Och vi vet ju alla vad det innebär. Den andra hälften kan du inte tyda eftersom det är någon sömndrucken läkarkandidat som knåpat ihop denna lista (äggsquashpulver 3 vit!!). Och skulle det verkligen vara paprikapulver i? kan ju inte vara möjligt.

I köket:
Börja med det som ska vara i ugnen. Läs genom recept ordentligt denna gång. 8 dl mjölk?? I en pajform? Gratulera dig själv att du har sinnesnärvaron att halvera receptet. In med bacon i form, stek i ugnsvärmen. Inse att mjölken inte räckte, ta lite bredbar ost som finns i kylskåpet. Fördjupa dig i filmen som du startat på datorn. Börja samtidigt att förbereda för grytan..köttet i frysen var visst quorn. -mycket bättre. Fräs i stekpanna. Hacka paprika och skopa i. Riv mycket vitkål. Mycket. Inse att det inte ryms i stekpannan. Samtidigt måste du se vad som händer på tvn. Kasta vitkålen i pannkakssmeten. Nåja. Kan bli bra. Tryck i äppelbitar. Och nötter som fanns i skåpet också. Happ. Det skulle ändå vara paprikapulver i grytan. Har ingen sån. Vad kan man likna det med....hittar en burk böngroddar. Nåja. Kan bli bra. Nu är det väldigt fullt i den lilla stekpannan. Det får inte plats några äpplen. Hmm. Det är alltså paprika och quorn och böngroddar. Vatten? Vad tråkigt. Måste ha något som smakar. Kokosmjölk fanns visst. Låt det småputtra samtidigt som pannkakan blir klar i ugnen. Titta mer på filmen. Börja fundera på vad som ska ätas till grytan. Hitta den gula squash som köptes istället för squashpulver..vad skulle jag ha den till? Skivar den samtidigt som filmen är helt underbart rolig. Fräser i kastrull. Hitta en burk bönor. Och ett halvt paket matvete. I med det också. Salta och peppra. Öppna kylskåpet och inse att du har nästan än mer vitkål kvar. Riv..och i med det i kastrullen. Erkänn att du nog tappat lite kontroll över kastrullen. Häll nåt över. Låt koka och hoppas på det bästa. Pusta ut. Du klarade det.

Efterspel:
inse att du inte har matlådor nog för att kunna göra olika maträtter. Blanda allt i lagom portioner. Diska berget. Torka golvet och taket. Och väggar.

Vid lunch nästa dag:
le bara lite mystiskt när kollegan frågar om du möjligtvis har chipsgryta i matlådan.

När kollegan sen vill ha receptet skriver du ut från nätet.
"Men är det verkligen det här du hade i lådan?"
"Ja, ungefär"

det talar för braksucce.

i dagstidningens nya bokbilaga står att finna dagens nyhet. Dan Browns nya bok kommer att översättas av sex översättare, de får 100 sidor var och en vecka på sig. Det i sig kunde vara en dålig mission impossibleroman.. Allt för att prångla på oss den nya Dan Brown. Men min fråga är, hade vi inte kommit längre? Är Dan Brown fortfarande i sådan inbillad dignitet som kräver en sådan särbehandling/gräddfil? Jag trodde vi lämnade Dan Brown kvar i år 2006 och gick vidare till något mer läsbart (Stieg Larssonpsykosen någon?). Nej, den här boken står inte på min lista, den räknas inte till min kopp te. Jag hoppas bara våra stackars översättare klarar pressen så vi inte förlorar sådana viktiga personer över sådan bagatell.

kom inte dit mätt.

Är du i Stockholm finns bara ett ställe att hänga på. Be there, no other options. Själv kommer jag cirkulera kring de bord i som finns i Hälsingland men jag antar att min matkasse kommer vara ett inlägg innan helgens slut.


Smaklust är bra!

eld i själen trotsar geografi.

råkade ramla in på en sida helt uppbyggd av en tjej i min lilla, lilla by. Väldigt ambitiöst skyltar hon för företag, händelser och nyheter. Plus en liten avdelning där gamla utflyttade kändisar får tillstå med en liten statusuppdatering och ett ganska nytaget foto. Blev alldeles lyrisk och nostalgisk. Så många kända ansikten, så många historier. En del väntade, en del helt oväntade. Längst ner på sidan en gammal klasskompis som funnits i mina tankar en lång tid. Ska nu krypa till sängs med förvissningen att någonstans där ute finns hon och mår bra.

helg hos en boknörd.

Helgen har till största del firats av i storstan. Bortsett från lite sömn i lägenheten har man trängts med de andra turisterna. Fredagskvällen innebar en förtrollande föreställning med Cirkus Cirkör på dansens hus. Från Hermans kök på söder ser man nästan ändå bort till Katthult.


På söndagen botaniserade jag i boklådor. Förutom en stor tabbe från min sida (jag trodde drottninggatan gick från sergels torg ner till vattnet) som gjorde att jag missade den större delen av bokborden, så trivdes jag ändå som fisken i handsken. Vad det värmer i hjärtat att gå förbi människor i rad som bläddrar i bokpåsar.





Var så nöjd med mina fynd så att min geografiska tabbe inte gjorde så mycket. Hittade ett litet bord med recensionsexemplar av Curtis Sittenfeld "presidentens hustru" och Anders Wahlgren "Sigrid & Isaac". 40 kronor styck. Tredje boken blev inköpt på Scifibokhandeln i Gamla stan. "Hittade" boken hos Calliope.

Har ni vägarna förbi sturegallerian måste ni lova att ni besöker Hedengrans bokhandel. Deras stora bokhandel är en helt otrolig guldgruva. Hade de haft skinnfotöljer och teservering hade det varit fullkomligt. Deras kokboksavdelning fick mig att fullkomligt dregla och sucka hänfört. Nästa gång ska jag se till att ha mer tid att strosa runt där bland hyllorna. Och kanske ändå köpa Sophie Dahls kokbok.

Att jag ändå kom så billigt undan kan bero på min lässvacka. Det enda som händer är att jag börjar på böcker, läser nåt kapitel för att sedan lämna boken i nåt hörn. Den enda bok jag ser att bokmärket flyttar sig i är Martin Kellermans samlade Rocky. konstigt nog eftersom boken är otympligt stor, tjock och tung. Det som förenar oss är gnällhumöret.

Mitt sängbord finns någonstans därunder.

inside out

Vi far till den kungliga staden och intar scen.

bild fräckt hämtad från cirkuscirkors sida.

Hårt mot de hårda.

SMS till livsakuten 00.20

"en hektisk kväll måste jag säga. Först första fikat med *** på fyra veckor, ren självbehärskning att inte självantända och glittra som ett helt tivoli. Sen safarijakt i lägenheten för att få ut alla nyinflyttade djurarter som landat i min lägenhet under dagen. Vet inte ens vad hälften var för nåt, vill inte veta. Sen en lång diskussion med min syster för att förklara att hon måste kolla nästa gång hon kommenterar på bloggar eftersom mitt loggin ligger som default. Vilket gör att varenda tonårsblogg hemma länkar till min blogg...försökte bara undvika att nämna detta. Får se hur länge det tar innan jag är upptäckt. Och hur har din dag varit?"

what have you done?

Jag har vissa nojor här i livet. Högst på listan ligger mitt dåliga samvete mot mina vänner och min stundande 30årsdag. Det kan visa sig på olika sätt.

Inatt drömde jag om mitt trettioårskalas. Alla mina vänner, gamla som nya var på plats. På nåt sätt var jag väldigt säker på att de inte var så nöjd med mig. I present hade de givit mig en massa uppdrag, bara saker som jag ogillar/är fruktansvärt livrädd för.

Som
1. alldeles själv flyga ballong över östersjön i smällkallaste, råaste vinter.
2. röka ett paket cigaretter. I ett svep.
3. föda barn.

Min kollega tyckte: "jamen, föda barn. De ska ju produceras också...det kan ju iaf vara trevligt."
Jag: "nä men det hade de redan fixat, jag fick liksom bara de där stundande födelsevärkarna och den där gynstolen till att föda i. Magen var som en ballong redan."
Min kollega funderade...:"du hade nog verkligen gjort dem förbannade..du kanske ska satsa på lite kvalitetstid med dina vänner innan det är försent."

Det rådet ska jag skriva upp. Men hur ska man kunna pejla läget innan födelsedagen så man vet om man måste fly landet?

postit-lappen, för lite spänning i tillvaron.

Röjde runt lite i mina högar av papper på bordet. Fram ramlade en gul postitlapp. "Imorgon onsdag!!!"

Ska vi börja tro att jag är synsk? Synd bara att jag inte var lite mer informativ, jag ska ju ändå ha läst informationsteknik 80 poäng..

Visst blir man lite nyfiken på morgondagen?

reskassan är tömd, länsad och växlad till enkronor.

i helgen är det kulturfestival i stockholm. Med världens längsta bokbord. Är man en kulturtant om man tycker detta är årets festival? Framför Roskilde, Way out west och Pite dansar och ler..

Någon som vill hjälpa till att bära kassar?

The story of my year.

Har nu suttit på en träbänk i en avlägsen liten by. Ica stängde kl 13. Jag skulle bara byta tåg. Och fara hem. Det är det där lilla ordet bara som sj aldrig kommer förstå. Jag kommer inte kräva någon ekonomisk ersättning. Jag kommer kräva att fotöljer placeras ut på perrongerna. Förresten så var tåget först försenat 1 timme. Sen när det kom fick vi vänta på ny konduktör..i 40 min.

Uppdat

två timmar efter utsatt tid fick jag äntligen kliva av tåget. Men efter att ha tyckt synd om mig själv fick jag ändå bita mig i läppen när vi kom in på perrongen. För de stackars familjer som skulle ha bytt tåg på min perrong för vidare anslutning till malmö...de fick snällt placera sig i en taxibuss. Till MALMÖ. Det måste ju ta tre dagar minst.

certain things will catch your eye but pursue only those that capture your heart.

vådan över att vara vuxen.

jag ska säga upp mig. I en tid som mer än annat propagerar för att hålla fast vid jobbet mer än vid dina föräldrar. Därför tystnaden här. Jag trodde bloggen skulle vara en ventil för hjärnan, men tyvärr har orden tappats längs vägen.

Annars
äter jag vildsvinskebab, för den lokala touchen.
äter jag glass, för den obarmhärtiga värmen.
tvingar mig äta och samtidigt försöker göra nåt åt den ständiga hungern.
läser jag.
tittar på scrubs för det gör jag när jag behöver stöd för tankarna.
lyssnar på poddradio och deportees.
jobbar tills jag stupar, för det är det jag kan.

En annan toksnygg present.

Vet ni vad gulupa, svinmålla och feija är? Jag har en känsla av att jag kommer bli riktigt odräglig.

Födelsedagspresent

Mycket bra kokbok. Gillar att man även tänkt på helheten så att bokbandet bär de italienska färgerna.

Ibland känner jag att mitt jobb strävar efter att döda all kreativitet.

allmänbildning på jobbet.

Jag är toksjälv på jobbet just nu. Det är jag och min ipod. Och jag är sååå lycklig. Kalla mig Ferdinand möjligtvis.

Följande program har hörts:
P3 dokumentär om finanskrisen på 90talet, Hans Sheike och hans kvinnor, bombattentatet på västtyska ambassaden.

Sommar i P3 med Jessika Gedin, Mia och Klara, Per Naroskin, Nour el R, PO Enqvist, Ann Heberlein.

En massa På minuten och en massa Spanarna.

Hittills har jag lärt mig att det är inte mycket jag har koll på och att jag måste kolla upp om jag kan gifta mig med både Klara och Mia eller om jag måste välja.

just nu önskar jag mina kollegor en trevlig och lång semester!!

ipod och en bra bok. Så överlever man tågresan.

"Eva Franchell, väninnan och medarbetaren som var med utrikesminister Anna Lindh på NK den ödesdigra septemberdagen 2003, har skrivit en inifrånskildring om sina fjorton år i regeringens närhet. Det är en berättelse om makt och maktspel och den avslöjar flera aldrig berättade historier inifrån regeringskansliet. Men det är lika mycket en bok om vänskap och om vägen tillbaka från det trauma det innebär att se sin vän bli knivhuggen till döds."

Den här boken blev min räddning från mannen med stora problem att fokusera på något annat än mig på tågresan. Boken var så otroligt driven och intressant så jag kunde koppla bort vissa irritationsmoment. Och så säger man att vi är alldeles för tråkiga i Sverige. tack vare boken fick jag även en mycket bättre bild av Anna Lindhs arbete och vad som har skett i vår politiska nutidshistoria.

krängde inte tåget så hemskt skulle jag hjula i gången.

kära bloggläsare, än en gång gränslar jag den stora maran som kallas S*tans järnvinäger. Om man ska kalla mig tålig eller bara dum är upp till er att avgöra i inläggets kommentarer. Nu lämnar jag Norrland bakom mig igen. Here I come, stackars södern. Snett mot mig i gången sitter en man i sina bästa år. Han anser mig vara det mest intressanta han sett idag. Sedan resans början har han inte släppt mig med blicken. Jag har provat allt, minst effektivt var att stirra tillbaka eftersom jag mest fick känslan av att lyset inte riktigt var på. Men nu börjar känna av min gedigna uppfostran, jag börjar faktiskt vara lite nervös över att jag inte har nog med partytrick att underhålla honom med de återstående åtta timmarna. Jag vill ju inte att han ska uppleva mig som tråkig. Har ni något förslag?

Nej, hans bästa ålder är inte min bästa ålder så någon tågromans är inte att föreslå.

Att sälja in thailand som resemål.

"det var när sjöstjärnan hade glidit ner från väggen och istället gjorde ett megahopp ur sopkorgen."

Brors tjej gör upptäckten att dekoren på toalettväggen var en livs levande...spindel. Synd för henne satt hon på toaletten när spindeln bestämde sig för att ge väggen ett nytt försök.

kunskap är lätt att bära.

Nu ligger mitt bohag förpackat i förråd. 21 sprängfulla boklådor, 5 kökslådor och en massa annat. Jag har ont i varenda liten muskel och skulle behöva ta mig till antingen sängen eller badkaret men det skulle innebära en kraftansträngning bortom sans. Skrivet kontrakt säger: boklådor röres icke förrän jag kan visa upp kontrakt på fast anställning, karl som kan bära lådorna, förstahandskontrakt som knyter mig till en adress i minst 25 år.

text till föregående inlägg

gissa påsen



hur får man med sig Lars Norén, Sophie Kinsella, Elaine Bergqvist, Miranda July och Stephen Fry till Norrland?

eld i baken

man ska inte göra sig omöjlig på tåget genom att svära högt och ljudligt över den omöjliga stolvärmen. Det är trevligt med omtanke men det är ju för farao mitt i sommaren, inte behöver man stolsvärme då heller!!

Bara för att du råkade sitta på på datorbatteriet behöver ju inte hela vagnen veta det.

trädkramare

jag försökte förtvivlat förklara mitt nya span för en kompis i telefon. Det slutade med att jag sammanfattade honom som en fura. Det känns inte som hans fötter stoppar vid att gå på jorden, han känns snarare rotad i jorden. Och jag blir fladdrig som ett ett asplöv när jag är i hans närhet.

tur att jag kommer bo bredvid en park till hösten, för när jag nu flyttar ifrån min fura kommer jag i allafall kunna klappa en och annan björk. Om ni hör talas om trädkvinnan i ume, well you read her first..

det blir det verkligen ingen chicklit av. Möjligtvis något av en Titanic.

Idag blev jag inlåst i ett förråd på 10 kvadrat med en manlig kollega. Det fantastiska låssystemet gick i baklås. Där satt vi och pratade i en 20 min tills vi blev återfunna. Hade ju varit som klippt och skuret för en romantisk utveckling, min min tur vana trogen så var det min stackars sommarpraktikant som i en nervös monolog redogjorde för sina kommande utgifter kopplade till lönen. Själv såg jag till att verkligen sitta på mitt hörn och inte fläkta för mycket med armarna i värmen. Vill ju inte bli anklagad för trakasserier eller närmanden.

Anledningen till att det tog sådan tid tills vi blev utsläppt var att resten av avdelningen kämpade med det regnvatten som forsade ner genom taket. Och då är vi ändå inte första våningen under taket..


det började som en skakning på tredje däck...eller hur är det sången går?

när man förväntar sig rosor.

Vi skyller på den infernaliska värmen, stressen, huvudvärken och sömnbristen.

när jag kom hem från jobbet ikväll hittade jag kompostpåsen i kylskåpet. Not my proudest moment.

det ska klargöras att den innehöll endast lite jordgubbsblad och äggskal. Och den har bara legat där sedan imorse. jag tror inte att jag har slängt något annat istället. Jag har inget minne av att jag var i soprummet överhuvudtaget...

det är semester snart va?

be with you.

det häftiga väderomslagen har satt mig totalt ur spel. Jag återkommer snart, när huvudet slutar spränga och marken inte kommer emot mig vid varje steg.

när man kommer med stora nyheter.

telefonsamtal (efter mycket funderande fram och tillbaka)

Jag: alltså, jag har insett nåt alltmer...nåt som jag inte förstått förrän nu. Jag är ju käääär..

Finvännen: men kära nån, det visste jag ju redan. Senast idag tog jag mig en funderare på det här. Det är ju klart du är kär.

Jag: jaha.


Att ha bra vänner kan ibland förta överraskningsmomentet.

livets cykler

under tonåren lider man starkt av känslolivets bergochdalbana. Är man intresserad av en person är man nästintill maniskt besatt av de känslor som rör denna person. Det är tur man har vuxit upp och från detta h*****e. I lördags tyckte jag det var en utomordentlig idé att kontakta min arbetskollega via Fejjan..Behöver jag säga att detta var efter två glas vin och någon flaska cider? Sedan dess har jag haft en väldigt konkret ågren och bekant känsla av att sitta i en karusellvagn, utan bälte.

Han har svarat. Och det är enda anledningen till att jag kan sova i natt. Fejjan borde ha alkohollås. Och min idébank borde verkligen ha andra triggar än alkohol.

Och precis som i tonåren blir det väl aldrig som man tänkt sig. För i slutänden vaknar man upp och inser att man faktiskt har med en annan människa att göra. Dessutom en människa som också lämnat tonåren.

att göra ett trovärdigt intryck.

jag är inte så förtjust i de här stackars människorna som placeras ut i vårt samhälle, med något konstigt pappkontor för att kränga mobilabonnemang till förbipasserande. Man får hjärtklappning bara av att se hur de riktigt spanar in dig och tar sats. Senast var det ett erbjudande om en månads gratis mobilsurfande. På min lilla skitmobil är det inte ett alternativ. Så jag tackade för mig:
"jag surfar på jobbet så jag behöver inget.."

Ibland behöver man säga saker högt för att upptäcka obehagliga sanningar.

den svenska uppfostran en förbannelse.

svensk midsommar ska firas. Något annat är som att svära i kyrkan. För min del så känns midsommar lite överreklamerat. Vad ska man liksom göra? Det finns ju inte ens ett kalle att se kl 15. Och inga presenter eller pralinaskar. På sin höjd sill och potatis ("vad gör man med sillen, är det den som ska grillas?" sa min vietnamesiska kollega) och sprit. Jag hade vid ett tidigt stadium insett att jag skulle nog fira ensam i min lägenhet, så jag hade pallat upp med en flaska vin, egengjord jordgubbsglass och en drös filmer och böcker. På väg hem från affären sluter jag upp med min hundburne granne, tillika ej närstående arbetskollega. I ren artighet började vi småprata när vi slog följe hem. Om den gigantiska hund hon har, vädret, jobbet, min hemort, det otroligt konstiga samhälle vi bor på. Det sista vi säger till varandra innan vi skiljs åt är att vi kan alltid ringa på hos varandra om det skulle vara nåt.
Ser ni vad skickligt vi bockade av längs det svenska hyfsets förhållningslista, till och med replikerna går att följa i magdalena ribbings senaste följetong i valfri dagtidning. När jag så förbereder min mat plingar det på dörren. Vem kan det vara, tänker ni. Det gjorde jag i alla fall. Det var min nyfunne vän grannen som var mycket bestämd på en punkt. I Sverige firar man inte midsommar ensam. Inte en flicka i min ålder. Redan här borde jag höra varningsklockorna. En flicka som jag? Med vinöppnaren i ena handen och "brad pitts mest avklädda scener i fördelaktig slowmotion - 3 timmar 59 mindvd" i andra. Det gick som ingen nöd på mig. Nåja, jag följer med henne. Vi ska på midsommarfest. Inne hos min granne får jag ett vinglas i handen, tyvärr så blev det bara några droppar eftersom det var som redan urdrucket..
Sen drar vi vidare. Till nästa trapphus och in i en lägenhet. Till ett äldre par. Han presenterar sig som sjukpensionär. Det enda rörliga i lägenheten är hunden som går fullkomlig bärsärk över det nya fyndet. Min nyfunne vän försvinner med grillen och de äldre paret dukar enligt konstens alla regler. Jag försöker förtvivlat komma på samtalsämnen och förtränga den envisa känslan av att delta i en gevaliareklam gone bad. Samtidigt håller jag ett stadigt öga på grillmästaren som mest försöker rita en pollock-kopia med grilloljan. Exakt 23 min senare raglar kvinnan in med mat, som svar på mitt konstaterande att det luktar gott får jag en bamsekram och får höra "guu' vilken fin flicka jag hittade, vad jag gillar dig!!". Observera att kvinnan fortfarande höll i matbrickan och grilloljan. Sen trollade hon fram vitlökssmör och bredde ett 5cm tjockt lager på varje kotlett..jag kikade under luggen på henne och är ganska säker på att det inte var fettdoktorn Dahlkvist. Snarare en version av Floyd i köket.

När vi så sätter oss till bord har min bordsgranne och vän redan hivat i sig halva tallriken med paus för de tre gånger hon var tvungen att sträcka sig över bordet för att krama om/ pussa på värdinnan för den fenomenala janssons som bjöds. Den var god, det var den. När jag så hade ägghalvorna kvar så sprang kvinnan upp och rusade ut, "gå en sväng med hunden bara". Häpp. Här började mitt stora examensprov. Vi diskuterade norrland, vi diskuterade barn, barnbarn, hund. Allvarligt vet ni att det finns inte outtömliga saker att diskutera om vad gäller husdjur. Men jag ska ha heder för att lyckas hålla igång en längre diskussion om foder för artros. När klockan började närma sig 1,5timme från hennes utfart ursäktade jag mig att jag skulle hem och ringa "vi brukar höras så här på kvällen..ja, ni vet"..JAG VET INTE ENS! Vad jag antydde, en älskare? en överbeskyddande moder? hemvärnet? Min övervakare? Vad de trodde kan man ju bara gissa. Jag väntade inte ens det kaffe som skulle serveras när kvinnan kom tillbaka.

Idag stötte jag på min granne efter att ha duckat i tvättstuga, glott i dörrögat och genom brevinkastet för att undvika påträffande i trapphus. Helt enligt Hipp! Hipp!s alla regler för nysvenskar. Hon sa: "Men hej!!! Men tack för senast! Vad roligt det var, jag skulle ju bara sova 5 min..men jag vaknade först kl 5 på morgonen. Så jag missade ju allt. Men det var ju så roligt, det här måste vi göra om någon gång snart!!!"

Själv var jag alldeles förstummad och telefonburen, men min fråga som fortfarande hägrar är...."VAD VAR DET ROLIGA I DET HELA???" Vad är det vi ska göra om? Och är det min tur nu att dra hem henne till något äldre, okänt par här på orten och lämna henne där för egen överlevnad? Då ska jag i så fall komma ihåg att ta med egna lakan, det var viktigt eller hur? Eller är det något mer som jag försummat enligt Hipp Hipps lagbok?

När går man från butter till bitter?

Förbluffad inser jag att min arbetskollegas insatser på städfronten måste ha funkat. Eller så måste hon ha fått solsting. Eller så var alkohol inblandat. Eller så slog han på charmen, med tanke på vad han har snålat med den så lär den ha knockouteffekt. Eller så har han fått ett recensionsex av "Alla Får Ligga" (Henrik Fexeus kommande bok, som utlovar resultat).

Jag skulle just nu kunna ställa mig upp och köra en parafras på Roberts "jag är inte..." men jag har fullt upp att glädjas åt den stora nyhet som gjort största påverkan på mitt liv just nu: de har äntligen lagat hissen på jobbet.

Mytbildningen kring Marilyn började nog här.

att läsa böcker nattetid kan innebära en viss seg läsförståelse, det brukar jag ha i beaktande. Därför lade jag ifrån mig boken och tänkte sova på saken. Men det hjälpte inte. Vad sjutton försöker de säga?

"det marilyn visade upp för världen var ett nytt 6 upp för världen var ett nytt slags ingeny, en kvinna som var lika frimodig som ett barn som på ett okonstlat och naivt sätt älskade sin egen kropp."
*Marilyn Monroe av Donald Spoto, sid 203

Kan det vara babbelfish? Innan det ens fanns? Dessa frågor.

höstens böcker 2009

Jag har nu kategoriserat de böcker som jag tycker är värda att hålla koll på i höstens utgivning.

för så desperat är vi nu:
*Njutning till varje kvinna av Domenika P. Käre värld, denna bok kommer nog ge en ny innebörd till flammande kinder. Vet inte riktigt vad den handlar om, mina fördomar om Domenika stoppade mig från att läsa innehållsförteckningen i ett öppet bibliotek.
*Alla får ligga av Henrik Fexeus. Med tanke på att hans tidigare böcker har hetat i stil med "när du gör som jag vill" är jag fylld med höga förväntningar. Och det är min låda för durexvaror också...utk. oktober (blir en lugn sommar alltså)

Extrakilon är tillåtet under hösten:
*Nigellas jul av Nigella Lawson. Eftersom jag anade att den skulle komma ut på svenska har jag bara sträckt mig till att bläddra sönder exet i bokhandeln. Den lovar gott.
*Hälsokokboken av Ulrika Davidson. Ska väl inte sammanfalla under denna rubrik men nåja..Vi med GItänk kommer nog bli lycklig, förhoppningsvis är boken lite mer vardagsbetonad.
*Klaras hälsomat av Klara Desser. Den här ska väl inte heller vara under denna rubrik. Äntligen en ny bok av Klara, amen!
*husmorsorna av Emma Hamberg. Kommer i lågprisutgåva och med en annan bindning. Helt ok för mig!
*Kakfrossa av Claes Karlson. hoppas den är lika fin som boken "sockerkakor" var. Synd han tappat bort partnern Mia Öhrn, hennes kakbok är hur bra som helst.
*Cheesecakes av Cheryl Lindblad. Som jag gillade hennes bok om muffins och smoothies är detta givet. Plus att hon är amerikanska, hon om någon borde kunna det här med cheesecakes.
*Pauluns GI-mat av Fredrik Paulun. Troget som årstiderna är även pauluns utgivning av böcker. Kan inte riktigt tolka om denna bok är bara ett nytryck av redan införskaffad bok eller om det är ny skåpmat?
*Vintermat av Sanna Töringe. En annan svensk favorit levererar igen.
*Pluras kokbok av...plura. Gillade hans matbeskrivningar i bloggboken. Borde bli bra.
*Godis av elisabeth Johansson. Jag hinner inte införskaffa hennes böcker innan jag måste skriva dit en ny på listan..suck.


Svenskt hopp:
*Slutspelat av Lena Andersson. Hon kan ha hämtat sig från den svidande kritiken för Duck City.
*Välkommen till Fjuckby av Jan Berglin. Svensk melankolisk humor. Kulturnörden i mig gillar.
*Gör vad du vill så länge du inte dödar mig av Quetzala Blanco. Kan det bli bra?
*Den manliga mystiken av Inger Edelfeldt. Ska nog läsas tillsammans med Fexeus bok. Och det påminner mig om att införskaffa den kvinnliga mystiken som jag gillar skarpt.
*Mordets praktik av Kerstin Ekman. Enligt Facebook så är jag Kerstin Ekman. Måste ju kolla vad jag har presterat nu då.
*Kjell av Kjell Eriksson. Uppväxtskildring? Svenskt 80tal? You got me! Dessutom har jag en hemlig crush för Kjells radioröst.
*Tårtgeneralen av Filip och Fredrik. Suck. Jag måste väl, för ingen i vårt avlånga land lär missa ankomsten.
*Med ett namn som mitt av Carola Hansson. Ett författarskap som intresserar.
*Ränder går aldrig ur av Agnes Hellström. Har hon gjort en svensk "prep"?
*Finns inte på kartan av Carin Hjulström. Kan hon skriva? Finns det på kartan?
*Borta Bäst av Sara Kadefors. En författare som kryper under huden.
*Nattfjäril av Jessica Kolterjahn. Gillade hennes förra bok skarpt.
*De från norr kommande leoparderna av Bodil Malmsten. ännu en bloggbok? Håller henne fortfarande högt.
*Kulor i hjärtat av Cilla Naumann. Våldsamt bra.
*Sånt man bara säger av Helena Zweigbergk. Har fortfarande inte vågat läsa ur vulkanens mun..

Sådana böcker som man ska lära sig något av:
*Vägen till visdom av Stefan Einhorn. Den här karln måste liksom vara så smart. Med tanke på de ämnen som avverkas i hans utgivning..
*Nio jazzliv av Bo Everling. De var galningar. Hela bunten.
*Enkel, varm och öm av Klas Gustafson. Klas skriver gedigna dokument över svenska storheter, denna gång Monica Zetterlund.
*Döda, vita män av Johan Hakelius. P1spanare som hinner skriva också.
*Lycka.nu av Titti Holmer. Ja tack.
*Lärda Fruntimmer av Ulrika Knutson. Äntligen följer hon upp boken om Fogelstad!
*Annika har fått löss av Annika Lantz. Det är ju inte kul.
*Musik nonstop av Lennart Persson. Saknad musikjournalist.
*Dyngkåt och hur helig som helst av Mia Skäringer. Tokpepp på denna.
*Strage Text av Fredrik Strage. Kan bli bra.
*Du äger! av Mia Törnblom. Ska vi slå vad om placering på topplistan?
*Arbetets lust och leda av Alain de Botton. Läsas före eller efter jag har sagt upp mig?
*Tusen Svenska Klassiker av Björn Nordström. Ännu en i serien 1000... före du dör.
Det utländska som hittat hit:
*Den förspillda vakan av Nadeem Aslam. Toksnygg i pocketutgåva. Hoppas den är bra också.
*Den inbjudna av Simone de Beauvoir. Äntligen kommer den på svenska!
*den förlorade symbolen av Dan brown. Våga bojkotta och du har missat hela höstens diskussioner kring fikabordet.
*Därunder ett helvete av Claire Castillon. Kan vara hur avgrundsdjup som helst.
*Bunny Monroes död av Nick Cave. För omslaget. Och lite för att man äntligen ska få glänta något in i skallen på Nick.
*Desirada av Maryse Conde. Omslaget. återigen.
*Glitterscenen av Monika Fagerholm. Men lovar ni nu att den kommer denna gång??
*På spaning efter den tid som flytt av Marcel Proust. Seriealbum...hur det nu blir.
*Att trotsa smärtan av Frida Kahlo. Gillade Slavenkas "till sängs med Frida", nu får denna person föra egen talan.
*den röda soffan av Michele Lesbre. Ryskt och franskt.
*Älskade syster av Joyce Carol Oates. Måste bara hinna läsa den på engelska först.
*presidentens fru av Curtis Sittenfeld. Måste bara hinna läsa den på engelska först.
*dubbelfel av Lionel Shriver.

Pocketköp!
*andarnas hus av Isabel Allende
*dikter om kärlek och hat av Catullus
*Du ska vara spännande..av Anna Bengtsson. En kvinnas duster med kontaktannonser.
*Kan du säga schibbolet? av Marjaneh Bakhtiari.
*Svinhugg av Marianne Cedervall.
*Stridens skönhet och sorg av Peter Englund. Pocket kan ju göra boken lite mer hanterbar.
*Äkta vara av Mats-Eric Nilsson. Vår nye guru i livet berättar äntligen vad vi KAN äta.
*Duktighetsfällan av Joanna Rose. Bok som ska läsas.
*Lindas bästa värsta av Linda Skugge.
*rätt åt dig! av Jane fallon.
*En ängel vid mitt bord av Janet Frame. Kommer lätt vinna i klassen omslag!
*Andrej av Carola Hansson. Svensk klassiker.
*Livslinjer av Nancy Huston.
*de välvilliga av jonathan Littell. Pocket borde bli nåt kilo lättare i alla fall.
*Varulven av Axsel Sandemose. Ännu en klassiker i snyggt omslag.

I en egen kategori:
*Bokhora album. Favoritbloggen provar på pärmformatet.

Årets julklapp:
*Jul med Ernst. Vi kommer kunna starta en ny facebookgrupp "vi som fick mer än ett ex av Ernst bok i julklapp - för att vi gillar kokböcker och givaren gillar Ernst". Någon som kan yttra sig i Ernsts matlagningskunskaper?

Det här var en förkortad version av min lista från genomläsningen av höstkatalogen. Är det verkligen läge att säga upp sig från jobbet? Min a-kassa kommer aldrig räcka till detta.

länge sen sist nu...

Senast köpta inbundna bok: Joyce Carol Oates dagböcker och marian keyes senaste
Senast köpta pocketbok: Gulag av Applebaum plus den amerikanska mardrömmen av Faludi.
Favoritgenre: episkt, historiskt, familjedrama, kärlek, tungt, lätt, satiriskt, roligt....allt möjligt.
Ultimata längden på en bok: inbunden får inte vara armknäckande tjock, pocket får inte vara för tunn så den slår ihop sig själv.
Favoritbokhandel: Pocket shop. The English bookshop.
Favoritbibliotek: mitt gamla universitetsbibliotek. Man hittade allt.
Favoritplats att läsa (i hemmet): säng/soffa/fotölj/middagsbord/badkar
Favoritplats att läsa (utanför hemmet): bussen, tåget, bilen.
Fem författare du alltid köper i inbundet format: Marian Keyes, Jamie Oliver, Nigella, andra kokboksförfattare.
Bästa lässnackset: nej, blir bara frustrerad över att behöva lägga från mig bestick/smula bort socker från händerna när jag ska vända blad.
Bästa läsdrycken: Te. helt klart. Vin funkar också. Fast kan bli för mycket av det goda om det är en bra bok.
Bästa bakgrundsljudet vid läsning: Har blivit sämre på denna front. Föredrar tystnad.
När på dygnet läser du helst? Är jag ledig så hela dygnet helst, men sådana små petitesser som jobb har försvårat det hela. Kvällstid.
Bästa bakfylleläsningen: chicklit, när det värsta har gått över. Kokböcker.
Bästa kollektivtrafikläsningen: en bra bok, inte för svår eftersom det finns många störningsmoment.

och då har jag ändå bara varit ledig idag...

min arbetskollega fortsätter att förundra.

(Arbetskollega = AK)sms 01.49
jag måste städa. Vad heter torka golv på engelska?

Jag sms 08.03
VA?

AK sms 08.04
vaken nu? Jag måste googla, vad heter det på engelska?

Jag sms 08.05
vadå googla?

AK sms 08.06
jamen, jag har köpt en massa städsaker. Jag vet inte vilket medel som ska va till vad. Jag tänkte googla.

Jag sms 08.08
........så länge du inte häller nåt av det i dammsugaren är det nog ok. Men vad har hänt, ska mamma komma på besök?

AK sms 08.09
nej, dambesök fredag. Måste börja i tid, så det blir rätt.

Jag sms 08.10
ja huvudsaken är att du har diskat, för annars måste du nog flytta fram besöket till nästa helg.

AK sms 08.11
nä vad då? Måste jag diska oxå?? Hon tycker faktiskt om mig, hon borde ha överseende med lite disk!

(red. anm. kommer från mannen som ser det som en sport att inte diska mer än en gång i månaden. Vi andra ser det bara som äckligt.)

Jag sms 08.12
nu är det så här: när en tjej tycker om en kille tenderar hon att vägra inse eventuella skavanker och är inte mottaglig för eventuella skönhetsbrister. DISKA!

AK sms 08.13
jaja

Jag sms 08.15
jag har faktiskt en bok om hur man städar, trodde inte jag skulle behöva ge den till en karl som är närmare 40...vill bara försäkra mig om att du inte behöver googla för att kolla hur man bläddrar i en bok...

AK sms 08.16
suck....hur ser baksidan ut? Räcker det om jag läser den?

Jag sms 08.17
men ååååååååh, aldrig funderat över varför du aldrig får reda på vem som är mördaren?

AK sms 08.20
jag googlar...eller ser filmen.

Jag sms 08.23
jo...prousts spaning i 7 delar är ju en riktig blockbuster.

AK sms 08.25
proust? är den ny? den har jag nog inte sett.

Kvar i nåt jag lämnade för länge sedan.

Jag har lagt mig för natten. Men jag snurrar mest runt och tittar ut genom fönstret. Ute där finns mötet med en person som jag tvingat mig själv att glömma. Vi träffades ikväll och han var fortfarande den varma stora famn som jag begärt. Tre års kamp mot minnen känns förgäves. Jag stirrar nu ut på kvällsljuset och försöker inse hans val att gå vidare. I allt ska jag räcka till för mig själv, trots allt försöka komma ihåg det som är bra med mig. Inte bara komma ihåg det som är bra med honom och som nu inte är mitt.

tur man inte är hämndlysten av sig.

jag jobbar som sagt på ett större elektronikföretag. Massa grabbar som nördat sen tonåren. Det kan ha sina nackdelar när det kommer till den sociala kompetensen och samspelet med kollegor. Särskilt kollegor av annat kön.
Eftermiddagsfikat spenderades med tre killar och en vattenmaskin som jag vilade mitt arma rödvinskärl(huvud) mot. Vi hade avslutningsmiddag för en kollega igår. Mycket rödvin. Därför var jag inte heller så delaktig i deras diskussion. Följande ämnen diskuterades: Metros artikel om amfetamin som bantningspiller och metros artikel om den ökande mängd fattiga unga som lever under existensminimum. Det var inte en så allvarlig diskussion, som ni kanske anade. Slutsatsen var att det var ju förenligt eftersom amf. skulle göra de smala fattiga. Dyrt med sånt skit, vilket gjorde det till en fattigmansdrog. Den vänligaste killen, tystlåten och försynt, tittade då och då till mig för att se om jag började snarkdregla över vattenmaskinen. Till slut lägger han handen på min arm och säger: du skulle verkligen behöva amf. jag öppnar ena korpgluggen och skickar det berömda onda ögat på honom:
- nu undrar jag. Tycker du jag är sliten, tjock eller fattig? Tänk efter nu vad du svarar för inte just något av alternativen är att föredra som komplimang..

En viss färgnyans kom nu att infinna sig. I ett desperat försök att byta ämne försökte han förtvivlat trycka ut vatten ur vattenmaskinen, som svarade på precis det sätt som den alltid svarar på stress. Med en ordentlig ketchupeffekt som drabbade alla närstående, särskilt den person som halvlåg mot denna klippa i kontorsmiljö.

Jodå, fina fina kollegan fortsatte sedan sin eftermiddag med att krypa i korridorerna och särskilt förbi skranket där jag sitter. När jag såg skranket vingla av osynliga rörelser suckade jag högt och viskade teatraliskt:
"arma jag, här sitter jag och kan inte annat göra. Kläderna måste lappas, dealern kontaktas och så är det dags för veckans inbrott på viktväktarna. Hade jag inte amfat så förbaskat kanske jag hade haft råd men nu får jag bryta mig in nattetid och väga mig i skenet från månen."

Synd för honom att jag även sköter produktionsplaneringen, han har just tilldelats ett ökat produktionsområde på 300 procent.

härmed ber jag svenska folket om ursäkt.

nu simmar jag ur bild ett tag, ska till umeå imorgon och tillbaka på måndag kväll...ska på wedding. Jag i klänning. kan någon vänligen repetera vädret för mig?? Vad var det de sa....5 grader och regn? Det är inte någon som stampat ihjäl ett spindelkollektiv, det var jag som tänkte tanken "men en klänning på bröllopet hade ju kanske varit lite kul.." suck.

Eller så ska man inte säga så mycket

det här med kollegor är verkligen klurigt. Man vet inte riktigt hur man ska förhålla sig till dom. Ska man betrakta varandra som en enda stor och något avlägsen familj eller ska man försöka hålla skenet uppe om en mental superhälsa och stort intellekt (hålla dom på armars avstånd och själv hålla mun)? Jag har dumt nog en slags korsblandad syn på det hela. Särskilt om det är en trevlig karl...hello, biologisk klocka..Nya kollegor i min ålder är alltid trevligt att ta kontakt med. Om det är på ett förnuftigt och samlat plan. Inte det plan man befinner sig när excel just har tjongat sitt femte felmeddelande (%%%%&&/desktop&%/aidaho is not accessible!!) i ansiktet på en och man har skrikit högt/svurit/slagit näven i bordet så skärmen lyfte...Man hämtar ny, trevlig, intelligent och snäll kollega. Man pekar på skärm och säger JAG....VILL....KOPPLA...IHOP...SÅDANA...HÄR...SIDOR..PÅ ...NÄTET...MED...EXCEL...
Han är tyst en stund och frågar försynt: du menar länka?
Man kokar en stund över att han vågar spela besserwisser och än mer över att man i stundens galenskap inte kommer ihåg att det heter länka (jösses, jag är inte författare, jag är bara bloggare). Sedan förklarar jag felmeddelandet ("det säger att jag inte är tillgänglig!") och ser ett visst leende krusa sig i ena mungipan, då tänker man tyst att "det är tur att du är söt när du ler". Tror ni det kommer fram något felmeddelande när han sätter sig bredvid, som god pedagog? Tror ni det funkar när han provar? Tror ni man blir alldeles stum och glömmer tacka för hjälpen? Tror ni man väser tyst till excel "din lömske f**n, sluta håna mig, nästa gång är det bäst att det är ett reellt problem och ett rejält!"

Som den gode kontorsråtta jag är och snart gammal tant i gamet vet jag att man aldrig ska lämna sig kvar i ett problem. Nu ska vi problemgranska... en person som jag önskar skulle få ett bra intryck av mig har just sett en högst personlig och inte så fager sida hos mig. Problemlösning: jag måste nu satsa allt jag har på rätt kort, göra honom imponerad på det område jag just felat. kunskapsområdet...ordförrådet..intellektet. Metod: som ett barn av idag, googlar jag min nu till kunskap. Problemet är att jag inte riktigt kan bestämma mig för ett område. Ska jag satsa på de senaste tilläggen till SAOL? Eller hur vårt samhälle skulle må bättre av nymalthusianismen (uttal någon)? Om utgången av det böhmiska kvinnokriget? Eller gårdagens EUval, fast då är jag ute på tunn is när jag endast klarade 7 av 10 partibeteckningar i tidningen idag?

Hur som helst måste det vara ett ämne som är lätt att glida in på, han får inte märka att jag försöker imponera. Tänk vad mycket man skulle få gjort om man bara jobbade i ett arkiv, ensam.. Som min familj brukar förvanska Lasse åberg:
Gå fort och le mycket, så är det ingen som hör vad du säger...

tomt i skallen, förhoppningsvis tomt i bloggen.

uppenbarligen håller jag på att gå i bitar av tristess.

Jag vill inte att det ska påverka er bara.

vad är väl en bal på slottet?

På andra sidan gatan så har företaget sin sommarfest på baksidan av fabriken. Vi har hängt i fönstret flera stunder och en strax idag för att se uppbyggnad av scen och bord. 400 personer ska gå, i snålblåst och några enstaka plusgrader.

Själv sitter jag nedtryckt i fotöljen och ser "det sjunde inseglet". Som det sägs i filmen "vem har sagt att folk ska ha roligt hela tiden? nä, de behöver påminnas om att de ska dö." Han är så lättsam, handendära Bergman.



Ps. Igår såg jag Veronikas dubbelliv av Krzysztof Kieslowski. Ärligt talat, jag förstod. ingenting. Men uppvuxen med östeuropeisk dockteater som tvunderhållning så finner man sig tolerant mot handlingar som svoschar förbi någonstans över huvudet..med andra ord, inte alls förvånad när handdockor blev en del av handlingen. Helt ok film, vacker och samtidigt väldigt obegriplig. Sen var jag tvungen att googla filmen för att få en förståelse för vad jag hade sett.."Den 23 november 1966, klockan 3 på natten, födds två flickor. Den ena i Polen, den andra i Frankrike. Båda får namnet Veronika. Annars har de ingenting gemensamt. De har aldrig träffats, och lever i två helt skilda världar. Likväl är flickorna identiska. De båda vänsterhänta, älskar att gå barfota, har en brinnande passion för musik, och lider av samma unika hjärtåkomma." Som en recension sa, som amelie från montmartre men mer seriös. Som amelie? Min favoritfilm? Fast med handdockor? Jössesligen, har man legat av sig totalt? Någon som sett filmen?

så vad gjorde du idag?

"Renässansmänniska var bara förnamnet. Med samma okuvliga energi som Olof Rudbeck skötte sin rektorstjänst i Uppsala, byggde han museer och anatomisalar, prickade farleder i Mälaren, provsjöng sig igenom 1695 års psalmbok för att kontrollera att versmåtten stämde, anlade skeppsdockor för sina egna posttransporter, spände en hängbro över fyrisån, uppfann vagnar som drevs med segel, byggde om domkyrkoorgeln, drog vattenledningar, organiserade om universitetets styrelse, anlade ett manufakturhus där allt från instrumentmakare till bergsmän och lantmätare kunde få sin utbildning, komponerade musiken till Karl XII:s kröning och lade med sina beräkningar grunden till det gigantiska byggnadsprojekt som med tiden skulle bli Göta Kanal. Han ledde själv släckningsarbetet från universitetstaket den 16 maj 1702, då Uppsala brann och många av hans egna arbeten, bland annat ett banbrytande försök att rita av och katalogisera Sveriges samtliga växter, försvann i lågorna."

Ekdahl, Niklas & Karlsson, Petter - Historiens 100 viktigaste svenskar

Nåja, han hade då ingen blogg heller...

du vet nog att du borde...

se dig efter en ny frisör

*När hon fångar upp allt hår som når nedanför öronen i ett handtag och klipper av för att sedan utbrista "det där gick ju".

*Anse att finputsa är att lyfta allt i hårtopparna rakt upp och sen släppa för att då göra en svepande rörelse med saxen. Klippa det som hinns, lite som rysk roulette.

*Avsluta med att tupera upp allt hår, både nacken och luggen. Lite som du klippt IN pottan du använt som mått.

*om hon kan på dagen säga när du var där sist och klippte dig, trots att du bara varit där en gång tidigare. 18 februari var det visst.

Samtidigt så känns det lite som man ska hålla fast vid sin själsfrände när man finner varandra. En till med TFH, den nya bokstavskombinationen...tuesday from hell.

I en annan del av köping.

Hur man kör en veckoboost..