sockersöndag

Dagen till ära vaknade jag med ett dovt huvud som under de kommande timmarna kom att utveckla sig som jag befarade. Kroppen blir som sirap och huvudet som ett rejält stenblock, solitt, fyrkantigt och svingandes mot något hårt.
På eftermiddagen träffade jag småbarnsfamiljen från igår och idag var tonen en annan. Hela bunten var som kantstött, övertrött och skör. Till skillnad från mig så har dock föräldrarna ifråga ett tålamod som skulle göra mandela stolt. Själv gömde jag mig på toan emellanåt och lutade mitt huvud mot den svala keramiken (förhoppningsvis någorlunda städad).

Med ett huvud som detta kan matförtäringen slås ur spel och dagen har kryssat fram mellan metallsmakande kaffe, kakor på ett fik, ostbågar och cocacola och kiwimousse. Jag har nu försökt staga upp stigen med lins-och tomatsoppa. Det finns hopp om förbättring.

För er del kan jag bara säga: Modernistas utgåva av Andres Lokkos krönikor är helt ljuvligt fenomenala. Jag försöker komma förbi det något tråkiga omslag men gläds åt den genomtänkta formgivningen i kombination med Lokkos härligt flytande språk. 300 sidor har forsat fram och boken är redan full av hundöron, nostalgisk av alla musikreferenser från mina tonår så kommer snart en spotifylista (detta underbara verktyg) att sammanställas. Nu vill jag bara på nåt sätt komma undan mitt bokköpsstopp (ganska naturligt med en tom plånbok som fladdrar i den norrländska vinden) och införskaffa den fina boxen. Bookydarling gillar också.

Kocken idag.

Mitt bästa ikeaköp någonsin sköter sopplagningen idag. Vi kommer bra överens måste jag säga. En bra finess är ju att den är bara att köra in i ugnen när man känner för det. Det var denna gryta som mamma saknade mest när jag flyttade. I kombination med att jag stod och rörde i den.

"nu får jag verkligen inte handla någonting annat än mat de sista veckorna innan nästa lön, jag är verkligen luspank och måste tänka väldigt ekonomiskt både vad gäller mat, tidsfördriv och roliga happenings. Jag får inte unna mig något innan jag vet att jag klarar mig ekonomiskt de sista...men kolla de säljer bonesboxen jättebilligt här! Jag har säkert någon blodpudding i frysen."

Att få hänga en stund, äta glass på stortorget med solen i ryggen. En liten hand som skänker stor värme. Bästaste finaste.

have we been here before?

så var det dags för en ny del i vår följetong en dag på jobbet:

Vår lilla avdelning för administration ska samlas ihop och flyttas in i ett eget rum för att göra plats för de andra dårarna och ge oss själva lite utrymme för tanke och reflektion. Vår lilla avdelning är en ringa skara på 10 personer. För att denna flytt ska genomföras så delas händelseförloppet upp i några väl valda händelseförlopp.

1. Vår lilla röda avdelning på cirka 20 personer fick plötsligt order att flytta ut från det innersta rummet för att göra plats för administration. Deras dokumentation och arkiv flyttades ut i korridoren/brandvägen. Sen fick de ett skrivbord med en dator att samsas om. Steg ett: flytta ut alla bokhyllor och skrivbord.

2. Flytta in de första administratörerna. Lite utspritt över rummet. Med andra ord där det inte låg en massa pärmar. Steg två: Bära in alla bokhyllor och dator som administratörerna behöver.

3. Införskaffa de gamla kontorsmöblerna från en annan site som blir 1,5 vecka försenad. Den administrativa avdelning är utspridda i konferensrum och lite här och var det finns plats. steg tre: skaffa fram rullvagnar till administratörerna för att kunna köra runt de mest frekventa materialet under dagens jakt på sittplats.

4. Möblerna anländer. Det visar sig vara gigantiska kontorsbord som ska fästas ihop fyra och fyra. steg fyra: bära in och montera ihop monstren.

5. när så detta är gjort och datorerna ska flyttas på plats inses att det saknas elstolpar, det finns nätverksuttag endast för två datorer i hela rummet. För att det ska fungera måste stolparna stå i bordens mitt. De ihopmonterade borden. Steg fem: montera isär borden, bär ut dem igen. Börja installera elstolpar.

6. När denna kombination börjar genomföras så inser man snart att borden är för stora för rummet, plötsligt finns bara plats för 8. Steg 6: snabbt informera den röda avdelningens chef om att han måste flytta från sitt kontor till konferensrummet. installera mer nätverksuttag och fixa nya skrivbord till chefsrummet.

7. Hjälpa chefen för den röda avdelningen att flytta till konferensrummet. steg 7: installera nätverksuttag, flytta arkiv, leta ett nytt konferensrum ute i förrådet.

8. Bära in möbler och montera ihop dem med de nya elstolparna. Steg 8: hålla den administrativa avdelning på halster från att snika sig åt de bästa platserna.

9. Krismöte eftersom några i den administrativa avdelningen känner att vissa försöker sno åt sig de bästa platserna. steg 9: krismöte som slutar i lottdragning. Lottdragare den nya killen som inte kan vara partisk. Han fick avstå sina sysslor i en halvtimme för att lösa våra problem. Lösning: jag hamnade i chefsrummet...som jag inte ville...

10. Efter några dagars arbete i det nya rummet får den administrativa avdelningen nog och kräver att en matta läggs in för att fånga upp det studsande ljudet som gör vårt telefonjobb outhärdligt. steg 10: flytta ut administratörer, montera isär bord, flytta ut bord. Lägga in matta. Bära in möbler, montera ihop, flytta in administratörer.

11. Någon dag senare storknar den administrativa avdelningen och begär ny ventilation i rummet. steg 11: gör en administratörrokad, ring efter ventilationsgubben.

12. När jag skriver den administrativa avdelningen så kan jag förresten berätta att det är en viss klientel i avdelningen som kräver dessa insatser. Dessa människor har nu börjar kasta onda ögon på de "skräniga skrivarna som står i närheten". Jag har en känsla av att vi inom en snar framtid kommer få se en omflyttning av skrivarrummet. By god, jag hoppas de har en smidigare flyttplan.

För egen del hoppas jag snart få flytta in så jag och min nya kontorsborskumpan kan få ett varsitt bord. Just nu går vi på schema.

min granne håller på att tömma vinterförrådet.

Det som göms i snö kommer fram i tö.
Det som förvånar mig mest är hur sjutton de fick plats i deras lilla ruckel till skjul. Och hur orkade de bära ut det?

Saker som man undrar över.

Sen kan jag berätta, efter att ha sniglat mig förbi deras staket att lejona är i trä. Och inga små bitar. På mitt tredje varv såg jag även de enorma blomsterurnor som tillhörde fontänen. Jag hoppas bara de inte tänker ha kvar den röda stormattan i fontänen.

jo en liten sak till, ett liten underbar nyhet på nigellas hemsida:

"Thanks for being patient while details of Nigella’s new book have been finalised. Kitchen: recipes from the heart of the home will be out in September in the UK, published by Chatto & Windus. In it there are recipes for busy week days and more relaxed weekend cooking, tips for making the most of what you have in your kitchen, and some storecupboard saviours!"

och hade jag en iphone så skulle jag skaffa en sådan där app

I min bokhylla: Jamies matrevolution

för väl sisådär 10 år sedan fick jag ett väldigt oväntat intresse, nästintill galet besatt. Allt på grund av den här mannen. minnesbilden jag har är att min far och jag står förstummad framför tvn, först något obekväma över "den hattiga tvbilden - är han aaaldrig still?" sen över det som tillagades. Plötsligt fick mat-tv en hel ny innebörd, jag var tvungen att vara hemma för varje avsnitt av denne man. Helt fantastiskt. Jag minns fortfarande känslan när jag stod i bokhandeln och insåg att något bokförlag genialt nog hade översatt en bok skriven av mannen i mitt liv. Ändå blev jag något besviken över den svåra kokboken (jag var på min höjd redo för Vår kokbok). Men sedan dess har jag fortsatt köpa hans böcker så fort de dyker upp. Likaså finns tvprogrammen i dvdhyllan. Tänka sig va, matprogram på dvdboxar. det kunde man inte tro.

Jag börjar så detta lilla projekt med att bläddra i "Jamies matrevolution". Jag har plockat fram boken tidigare och då gjort bland annat fisk i bacon, kyckling-purjostroganoff och majssoppa. Allt mycket gott. Men jag har fortfarande ett problem med boken. Den känns för basic, samtidigt lite för udda områden för en basickokbok. Förutom de trogna pastarecepten så är det ett ganska stort kapitel med indiska recept. Likaså tenderar boken att vara svår att hitta i, ena stunden är fiskrecepten under ena rubriken sen finns en skrälldus till under en annan rubrik. Men jag gillar verkligen Jamies tanke med att föra vidare, det visar verkligen att vi alla kan påverka oavsett vad vi sysslar med. Bara vi ser till att inte tröttna och endast hålla sig inom ramarna. Det är kanske inte jamies bästa bok, men den håller bra klass och jag fortsätter finna matlådelösningar i boken. Trevligt nog så är Jamie aktuell med ännu en ny kokbok nu i maj, Jamies Amerika ser mycket lovande ut.

jag har bra tänder.

Som håller ihop framför tungan.

Även före frukost, en måndagmorgon.

När jag återkom från några dagars ledighet, utan en droppe kaffe i blodet och blodsockret i tårna, så fick jag dagens första chock. Förutom den när klockan ringer.
En vänlig kollega hade rafsat ihop sakern på mitt skrivbord i en fin hög på golvet, övertagit mitt skrivbord och min nya dataskärm. burken lät han flytta för den var så dålig. Så plötsligt så var jag utan skrivbord. Gapande stod jag och stirrade på förövaren som glad i hågen började förbereda sig för dagen.
när jag skulle till att brisera så kom han på att han var tvungen att visa ett fel som jag gjort, "ett helt hopplöst fel som vi kommer få mycket skit för". En kvart senare när han berättat i detalj hur svårt det var att rätta till mitt fel och att jag verkligen inte fick göra så igen så visade det sig att jag hade fått hjälp att göra fel. Ganska stor hjälp. Man kan säga att jag bara satt och gapade under hans genomgång mest för att jag inte för mitt liv kunde komma på att jag någonsin gjort sådär. Och det hade jag visst inte. Som avslutning sa han: "ja du ser hur det ställer till när du gör sånt fel, det tar en halv dag att reda ut." Det hade tagit 20 min mest för att han inte kunde släppa biten "skräm upp henne med konsekvenserna".

Sen sa han: nu måste du hitta någonstans att sitta, jag måste kunna arbeta.

Nu i efterhand när jag läser det så låter det ju som jag hittar på. Men. Det. Gör. Jag. Inte. Vid min gud, jag önskar att jag gjorde. Eftersom han och jag ska bilda ett arbetsteam om bara några veckor. Vi får se med spänning hur länge han kommer överleva.

(min chef? säger du. Jo hon placerade mig vid ett annat bord, den kollegan var hemma. Och imorgon skulle förövaren vara hemma, så då "kan du ju sitta där imorgon."
Sen på onsdag så får vi väl se...


Det gnistrar om mina hårtoppar..de är elektriska.
Det som räddade mig var att jag visste att ikväll ska jag hämta ut en hel hög reserverade böcker på bibblan och nyinköpta leila på posten.

när är det tid för att räkna på deklarationen? Varför inte kvällen innan inlämning..
Ska bara läsa alla bloggar som uppdaterats den senaste veckan först.

I norrland flyttar man inte i onödan.

helgen är förbi, det sa bara foooom!
jamie oliver bestämmer även denna vecka i mitt kök, vi kommer ganska bra överens förutom att jag lagar mat för ett helt kompani.
Och i björken utanför mitt fönster hänger en datormus i sin sladd.

Dagens hjälte!

En sån gubbe skulle jag vilja ha som låntagare i mitt bibliotek! Frågan han svarar på är: vad läser du nu?

Som jag har längtat.

Nu är han äntligen min!

Rabatt på posten. På löningsdagen.

Fortsättning följer..

Idag skulle jag sjösätta ett nytt litet projekt på bloggen, något för dig boknörd som tittar förbi emellanåt. Med flytten så kom äntligen stunden för mig att återigen ställa upp mina böcker på bokhyllorna, många böcker som fortfarande är olästa, obläddrade och oälskade. För att ge dem lite uppmärksamhet tänkte jag rota lite extra bland hyllorna och presentera dem för er.

Men...idag var allt måndag-grått och jag tyckte inte en enda bok var värd att lyfta ner och fram. En annan dag alltså.

min vän är inte en van stockholmsbesökare. Några få men goda tips var det som önskades. Hedengrans i sturegallerian, sade jag.

Igår eftermiddag fick jag ett sms:
"de påstår att de ska stänga men de kan väl inte göra det förrän jag har bestämt mig vilken bok jag ska ha. Sitter i en fåtölj och försöker ta ett beslut, men funderar på att det är bättre att bara köpa hela bokaffären."

Inte mig emot, bara jag får hjälpa till att städa bland hyllorna.

ibland så tycker man att den svenska televisionen kunde snappa upp nyheter lite snabbare..särskilt sånt som jag har hittat och gillat. För gudarna ska veta, har jag hittat det...ja då har nog hela världen hunnit före så någon större nyhet kan det ju inte vara.

Roald dahl's barnbarn är inte bara modell och författare. hon är även tvkock. Varför kan inte svt köpa in hennes serie då? Jag läser på bloggar att hon dras illa med Nigella-oket. Men vad gör det? Leila gör ju detsamma och vi älskar ju henne ändå.

Jag gillar Sophie Dahls kokbok och nu vill jag faktiskt kunna kolla in Miss Dahl's delight på tvn. tills dess får det väl bli youtube.

En annan som gillar boken också.
en annan som också vill se Sophie på svt.

Sophie, som hon inte kommer synas i matprogrammet. Även om plura försökte starta någon slags trend med sin bara överkropp.

jag har beställt en lyckatill-present till mina vänner som flyger på nya äventyr i höst. The Best Things to Do in New York 1001 Ideas av Caitlin Leffel och Jacob Lehman känns som en bra utmaning under 2 års tid i det stora äpplet. De får då inte komma hem innan några uppdrag är avbockade. Jag hoppas bara att det inte syns att jag spräckt bokryggen innan jag slår in boken. Jag vill ju bocka för de som inte får göras innan jag är på besök.

Jag är nog en amishjunkie.

jag är kär.



i Brooklyns kvarter finns en liten chokladfabrik som huseras av dessa två killar. Så, två killar med fantastiska ögon, skägg och tatuerade armar, som gör choklad! I New York! Det kallar jag jackpot och börjar redan nu packa min väska.

Deras hemsida bjuder på fler snygga bilder.

mycket konstigt! Jag släpade mig till folkets hus och storfesten för kvinnan (väldigt allergisk mot sånt egentligen) främst för jag hade läst i tidningen att Anneli Jordahl skulle vara där och prata om sin bok om Ellen Key. Den finaste bok jag läste förra året. På plats fick jag vada genom bord med luktagottkrämer, häxor och annat jox. Det var lite piffigare än bokfesten för nån helg sedan. Men ingen Anneli. Hon var som borttrollad från både program och lokal. Så då rymde jag fältet ganska omgående.

Nu ligger jag på soffan och läser spännande böcker. Tyvärr gör det mig väldigt motvillig till att gå ner till tvättstugan..

Idag fick jag bevittna ett särdeles förtjusande bokbyte på bibblan: På barnavdelningen utbröt ett större slagsmål mellan flicka, 5 år, och pojke, samma årskull. Den bidragande orsaken var boken om Julia. Och det var inte så att bägge ville ha den. Orsaken till slagsmålet var att flickan älskade boken om Julia. Det var faktiskt den bästa bok hon visste. Därför tyckte hon att pojken skulle få uppleva samma läsupplevelse. Det var ren omtanke.

Så såg inte pojken på det hela. Han skulle då rakt inte läsa boken om julia. Det var i detta konflikten uppstod och eskalerade med ordentlig fart och ljudeffekt.

Jag tror jag just har sett en ny utvecklingsmöjlighet för bibliotekariens vardag. Stoppa all dålig läsning och hjälpa låntagare till varje pris.

men björkbyn blommar i maj, får vi hoppas.

under den kommande månaden kommer följande ske i min vänskapskrets:

M1: London
A&D: Rom
M2: Side
M3&M: Mallorca
K&D: Uppsala (utbildning för New York)
M4: Överraskningsresa från pojkvännen hemligt resmål

De har upprepade gånger bett mig om tips vad de ska hitta på, handla, äta och besöka. Jag kommer bli som den där författaren som skrev sina reseskildringar från sitt sovrum, eftersom han inte kunde lämna sängen. Jag minns bara inte om han var sjuk, fattig, lat eller bara smart? Har ni också hört talas om denne man? Eller är det bara en sägen?

ett andra intryck.

Aöex Schulman hade jag en ganska god bild av, trodde jag. Och i den bilden ingick inte att jag skulle sträckläsa hans skildring av pappan och gråta de sista 30 sidorna så jag hade svårt att se orden.

Ni andra har väl läst för länge sen, men jösses vad jag fick omvärdera karln.
Nu vill jag bara krama på min pappa.



Läs "skynda att älska"! -ta honom sedan på orden.

ett sent bloggtips så här på söndagskvällen

fat girl trapped in a skinny body

Strawberry goat cheese pound cake
Chocolate chip cheesecake


och säkert nåt recept som inte innehåller ett kilo socker, men de kan man ju bläddra förbi.

jo så kan man se filmen Fur den fiktiva berättelsen om Diane Arbus liv. Nicole Kidman spelar Diane och Robert Downey Jr (ja, min man och ja, jag kan väl dela med mig ibland)spelar Lionel Sweeney, den man som Diane faller handlöst förälskad i.
Jag såg filmen med min migrändrabbade kusins man som sågade filmen rakt av. Själv var jag mer än förtjust. Det kändes som att se Diane Arbus bilder i flytande form, får jag göra min egna amatörmässiga tolkning så såg jag aldrig Robert Downey Jr som en person i filmen utan snarare en personifiering av de motiv som kom att fängsla Diane Arbus och få henne att bryta upp från sitt liv som hemmafru. I filmen dras Diane ohjälpligt mot Lionel likt en fotograf som dras mot motiv som kanske avskräcker betraktaren till en början.

hear, hear, bokomaten..

vore jag i närheten av Malmö i sommar då vore ett besök på Moderna Museet och utställningen om Diane Arbus ett måste! Missa inte det!

Arbus var en amerikansk fotograf som nog är mest känd för sina porträtt av människor präglade av utanförskap. Hennes foton är aldrig fridfulla utan bär spår av något som pågår under ytan. Vissa säger även att hennes bilder i sig är av människor som är i sin miljö därför ganska trygga, det oroliga finns i betraktaren som kämpar med fördomar och förutsatta meningar.

trevligt!

byns reggaebussis har blivit erbjuden en filmroll.

Skönare person får man leta efter, synd jag bor ett kvarter från centrum annars hade jag gärna cirkulerat runt några varv i bussnätet med honom. Han lyckas alltid sprida en skön känsla i fordonen när han är i farten.

Fina Kerstin thorvall är död. Läs, läs, läs hennes böcker!

Läs även det tänkvärda inlägget hos bokstävlarna som pekar på en annan sak som är riktigt sorglig, de råa kommentarer som Kerstin Thorvall kämpat mot i alla år FORTFARANDE används för att frånta henne värdighet och värde. Och vi skriver 2010! Sture Linner som dog för några veckor sedan, det var ju förstås en fin människa, men kommentarerna till den dödsrunan lyfte honom till skyarna. Något som tyvärr inte hände med Kerstin, nyheten om hennes död bemöttes bland annat av ”Äntligen, Nu slipper vi självskådande och självömkande klimakteriesvett.” Och så säger folk att det inte finns någon könsmaktsordning i samhället.

Bokfest i björkbyn.

Och jag har röstat fram yvonne hirdman som den coolaste damen i stan. Annars fullt med kulturkoftor. Hirdmans bokprat var helt förtrollande, det var vilt slagsmål vid bokbordet. Nu en diskussion om litteraturkritik med katarina mazetti, vis jenny morelli, ingalill mosander från tv och slutligen en kvinna från en bokblogg. Lite väntade puckar om bokbloggar, kritiska kritiker som inte läser och slutligen hur ska en recension se ut, vad ska den ta upp. Och i min väska ligger hirdmans bok.

snacka om att inte ha någon koll. Det var då inte jenny morelli. Men en annan vis kvinna var det..

att vara så däckad i influensa i flera veckor som denne blogginnehavare innebär att hela hemmet blivit eftersatt. När jag har släpat mig till sängs vid tidiga kvällstimman har jag lovat mig att så fort det börjar släppa (läs lördag förhoppningsvis) ska jag göra "det där" som måste göras.

Så förutom ta igen fler sovtimmar (hur det nu ska vara möjligt) så ska jag även
öppna veckans post
ringa skatteverket och fråga om deklarationsfrågor
omboka tid hos vårdcentral
betala räkningshög
sortera skor och bära upp resterande på vind
Bära upp en hylla till förråd
dammtorka
städa, dammsuga och våttorka golv
boka tvättstuga och förhoppningsvis tvätta
Göra matlådor
rensa ut vinterkläder
Sätta upp spegel
Ringa hyresvärd om takkontakter
hänga upp kökslampan
plantera om blommor
sopsortera

Samtidigt ska jag träffa en vän, besöka bokfesten i stan och slutligen en lunch på bibliotekscafeet.

När jag såg mig själv göra detta i min planering så var det ändå en glad person som gjorde allt grundligt och fridfullt. Med ett leende på läpparna.

det känns som en übermennisch behövs, hoppas hon har vett att låta bli ringklockan så tidigt på en lördagmorgon.

Att inte ta i så man brister.

som ny på arbetsplasten skriver jag ner nästan allt som sägs. All den uppsjö av förkortningar och ord som jag som inte fattar nåt av. Något måste ju fastna.

Idag fick jag sitta bredvid två killar i min ålder. Väldigt trevliga och villiga att försöka hjälpa mig. Jag skrev så pennan glödde. Efter en längre monolog som den ene mynnade ut i lutade den andre sig diskret mot min axel och sa:
"duu..du behöver nog inte skriva ner det här. Han har pratat om en bas som han ska köpa i säkert tre minuter."

min vän är diabetiker och har därför bunkrat upp med flera av Pauluns böcker i kokbokshyllan. De flesta recept däri gör hennes tillvaro lättare. För egen del så ser jag alltid fram mot vardagslyxen att få äta middag hemma hos henne.

Det vi har märkt med Paulun är att de verkar gilla kryddor. Kryddstarkt skulle man kunna säga.

Senast bjöd min vän på kokosmjölksfisk med röd currypasta i. Receptet sade en halv burk. Min vän var lite skeptisk men har ju litat på Paulun tidigare. Så i med en halv burk röd currypasta.

det var gott. Det var också det starkaste jag någonsin ätit. I hela mitt liv. Jag trodde ett tag att hon ville ha ihjäl mig.

Så mitt tips är, prova gärna receptet med pauluns kokosmjölksfisk. Men ta det lite lugnt med currypastan.

Audrey Niffenegger - Her fearful symmetry

Audrey Niffenegger har hittills kommit ut med en bok på svenska, den finns även att hyra som film i en butik nära dig, en något tillskruvad kärlekshistoria om en bibliotekarie i Chicago och hans strävan att få leva sitt liv med sin älskade. Problemet, det lilla, är att han drabbas av tidsresor.
Niffeneggers nästa bok kommer nu i sommar och är en översättning av "Her fearful symmetry" som jag har läst i påsk. Även denna bok har sina oanade vinklingar av historien som jag gör mitt bästa för att svälja. Historien utspelar sig i London, eller främst runt Highgate Cemetery. Det handlar om familjehemligheter, familjeband, syskonskap, kärlek och döden. Och att hantera livet i allt detta.

En kvinna dör i cancer och lämnar sin lägenhet i London till sina syskonbarn. Två tjejer i tjugoårsåldern som lämnar sina föräldrar i Amerika och bosätter sig i London, främman från allt som de känner till. Snart lär de känna London, sina grannar och kvinnan som lämnade lägenheten till dem.

Författaren har till hjälp markörer som London, historia, kärlek, udda personligheter och litteratur. Som Calliope skriver: Vilken anglofil biliofil med viktorianska, historiska böjelser kan låta bli att älska det? Jag kan till viss del hålla med henne, efter att ha till stor del sträckläst boken. Dessa personer är så lätt att ta till hjärtat efter bara några sidor. De friseras inte till det bästa, oavsett de mindre attraktiva sidorna så vill jag att det ska gå dem väl. Men författaren lyckas verkligen att tänja gränserna för vad jag kan gå med på. För historien tar lite oväntade stigar och jag vill verkligen säga att jag kan ta allt, men ibland hoppar jag över några sidor i känslan "nej, det här vill jag inte ha med".

Men i slutänden kan jag säga att det var en bra bok, det ska bli kul att läsa den på svenska och se om översättningen kan behålla magin. Fina bokomaten har också läst och gillar.

För egen del skulle jag vilja besöka Highgate Cemetery nästa gång jag är i London. Inte helt otippat.

Bokomaten och jag har en exceptionellt bra smak i böcker. Bland annat gillar vi Hofbergs italienkokbok, oavsett skandal eller inte.

Till påskmiddag blev det efter ett visst bläddrande en potatispizza med fårost. Fantastiskt gott. Men nu ska ni få slå era kloka ihop och fundera över en receptfråga.

I receptet ska man först koka potatis mjuk, pressa den i potatispress för att sedan blanda den med mjöl och lite mjölk. I nästa steg ska du göra en grop i smetens mitt där du häller en blandning av jäst, socker och ljummen mjölk. Över detta pudrar du lite mjöl och sen ställer det för första jäsning i 30 min.

Här kommer min fråga.

Varför knådas inte jästblandningen ihop med potatismjölet inför jäsningen? Blir inte den jäsningen ganska onödig annars?

Detta funderade vi över under tiden vi åt efterrätten i form av en nötlikörsmousse med hackade hasselnötter från "två systrars söta". Otroligt gott, otroligt mäktigt, otroligt mycket rester.

The ugly thruth
efter att ha genomlidit "dumpa honom" utan minsta antydan att dra på munnen så var det ganska befriande att se en film som ändå gjorts med lite värme. Katherine Heigl är ju slätstruken som överjäst deg men får draghjälp av Gerard Butler som verkar avslappnad i rollen. Heigl sliter hela filmen för att lyckas få någon färg till den roll hon tilldelats, inte helt lätt antar jag. Eller är hon så dålig på att agera? Butler höjer filmen genom att vara mansgris med glimten i ögat. Det är inte originellt men det ändå gjort med värme. Helt klart en trevlig förströelse.

Och i slutänden så förstår jag Jennifer Aniston..
Frågar du mig så har ju inte honskatbenjolie dragit det längsta strået i frågan om män.

Ska ni se film i helgen, se inte "he's just not that in to you!" Jag skär tänder över detta vanvett. Hade jag inte haft så lite godis kvar hade jag slängt det på tvn.

konstigt med en så kallad "tjejfilm" som ägnar 120 min till att göra ner tjejer totalt. Tjejer som framställs totalt neurotiska, griniga och äckligt könstypiska. En chickflick borde framkalla någon som helst känsla av gemenskap och igenkänning. Den här visar bara "hur jävla dumt ni tjejer tänker". För killarna i filmen får visst bete sig hur som helst.. Och konstigt nog så är det bara en kille som kan sammanfatta spelreglerna, ädelt nog i lättfattat format så Gigi ska förstå.

den här filmen är inte undantaget som bekräftar regeln, den är regeln. Om regeln säger att en tjejfilm gjord på 2009 ska inte bygga stereotyper från 1800talet.

Så efter 120 minuter tjejfilm kan jag inte annat säga att jag har lust att knocka närmsta syster. Och det kan inte vara meningen?

Det är i sociala sammanhang du känner dig ensam.

jag är immun för det aber att laga mat och äta ENSAM. För mig är det inget jobbigt i det. Jag tycker det är avkopplande att rota i grytor, hacka och sno ihop. Själva ätandet kan ju vara skoj tillsammans med andra, men jag klarar det även på egen hand. Likaså är jag inte brydd att gå ut för att äta/fika ute ensam. Jag gör det gärna med en bok så jag har nåt att hitta på under tiden man sörplar det där kaffet.

Men ibland kan jag slås av tanken att jag är ensam. Det hände alldeles nyss. Efter att ha klurat en stund på om jag var hungrig, om det var värt att vara hungrig och i så fall vad som var mest skonsamt att äta så kom jag fram till att jag absolut ville ha smörgåstårta. Inte bara lite önskan, utan stort begär. Jag gick på affären. Letade mig till disken och plockade enportionslådan med smörgåstårta.

Vi kanske var högst 10 personer inne på affären. Inte någon i par. Inte någon av oss såg ut att ha så bråttom någonstans utan flanerade runt bland hyllorna med vår lilla korg. Jag törs säga att nog ingen av oss hade planer för kvällen.

När jag skulle betala min lilla portionslåda skämdes jag, jag funderade på om jag skulle plocka något annat från hyllan så kassörskan skulle tänka "det är nog bara en i familjen som vill ha smörgåstårta.." men jag insåg att det skulle vara alltför genomskinligt.

På väg hem slogs jag av tanken, tänk om jag skulle ha frågat någon i affären om vi skulle hitta på nåt? Fika eller laga mat tillsammans? "I och för sig har jag varit hemma i flera dagar på grund av magsjuka, men jag är säkert på bättringsvägen nu"

varför inte läsa om världens bästa bok "blonde" tillsammans med bokcirkeln i P1 i vår? Jag ser fram mot att lyssna på dessa diskussioner eftersom de lyckats samla riktigt intressanta personer: Åsa Linderborg, Carin Mannheimer och Jan Guillou. Nu väntar jag mig osande diskussioner om denna bok, Joyce Carol Oates kan om någon väcka känslor. Det fick jag själv uppleva efter en het diskussion gällande "älskade syster".

Under tiden som vi väntar på första avsnittet kan ni lyssna på tidigare avsnitt i podden, bland annat kan ni höra leif gw persson diskutera Alberteserien (Cora Sandel) tillsammans med Agneta Klingspor.

såg ni våffeljärnet Leila hade i gårdagens program? I min feberyra framstod den större än min stekpanna. När jag kollar upp den på nätet idag så hade jag kanske inte så fel ändå. Men oj, vilket habegär som slog mig. Jag vill också kunna göra monstruösa våfflor med choklad och jordgubbar i.
Till den runda summan av 3775 kr...



Undrar om dessa kan finnas till ett mer fördelaktigt pris i New York?
Visst ser det nästan ut som att mittenpartiet är de en sån där springform man har satt en anknäbb på?
Jag har kommit fram till jag ska sluta kolla upp priser på det Leila använder i sitt kök.

my stubborn as försökte släpa mig till jobbet imorse men jag fick vända halvvägs med frukosten åkandes sjukhushiss. Sen dess har jag legat förankrad i sängen. Ihärdig magsjuka som gått över i allmänt illamående, feber, yrsel och mensvärk. Varför inte allt på en gång liksom?

Jag började läsa Dennis Lehane "mörker, ta min hand" imorse och har nu läst halva. Lättläst och jag fastnade snabbt i handlingen. Jag ställer mig mycket frågande till författarens skrivsätt, men han ska ju vara en bästsäljare så det är väl bara att svälja förtreten. Vissa meningar måste läsas flera gånger innan jag greppar vad det står. Samtidigt är ju handlingen fängslande och vad jag minns av "Patient 67" så kan Lehane twista till handlingen innan det är klart.

Nu ska jag försöka övertyga de dörrplingande påsktanterna att lämna godis istället för att kräva det av mig.

efter några dagars magsjuka är det närmsta jag kommer mat de nya avsnitten av "Leila bakar" på tv4 plus.

Inför helgens påskeri önskar jag kunna säga att det blir en massa mat och en massa godis. Inte bara på bild då. Hoppas det gäller även er.

jag är kanske inte den mest observanta barnvakten. Ett tu tre och lillflickan satt med en hel näve ballerinakexkross i munnen. Och världens lyckligaste leende.

fikat med exkex + den nya. Efter en viss sondering av terräng så visar det sig att det är jag och de två som är kvar i stan i påsk. ji.ho.

jag befarar att denna blogg kommer brisera i slutet av veckan.

jag kan väl ge er rätt i att det inte var så genomtänkt att gå på konsert där det nu fastställde exet spelade. När han så spelade emmyloulåten visste jag inte om jag skulle bara gråta eller faktiskt gå fram och slå honom hårt med basen.

"Well you really got me this time
And the hardest part is knowing I'll survive. "

en otroligt skön dag med kusin på stan. Kollat nya kläder, inredningsprylar och böcker. Första riktiga lönen nästa månad kommer rinna mellan fingrarna.

Nu en kycklinggryta med rödbetor, morötter, fetaost och matvete. Enligt Lagalätts recept.

Snart konsert med vännen och den nykäre. Möjligtvis kan jag få ett glas vin och en snus om några timmar. Hoppas ni njuter av helgen!

HAN har blivit med förhållande. Det inkluderar inte mig.


det går bra nu.

muffinsform till salu. Akut billigt.

Nu minns jag varför det inte blir så många muffins gjorde i det här hushållet. Därför det blir inte muffins, det blir muffinshattar som skruvats loss från formen. Resten av muffinsen skrapas ner i en stor påse och används som kaksmul.


Och jag är så arg så använder riktiga bestick på nonstickunderlaget. Fula repor kan du ha där du kommer ligga längst i skåpet under soppterrinen, du muffinsform!

våffeldagen till ära åts inte en enda våffla, jag har inte ens sett ett existerande exemplar. Det är egentligen inte riktigt sant eftersom jag faktiskt nöddes till att KÖPA mig en tallrik våfflor igår. Inte ett järn hemma så jag knallade till ett café i närheten. Där tog de 50 riksdaler för EN våffla. EN. 5 små rutor, 10kr styck. Sen fick jag jordgubbssylt med skumgrädde. Jag tror faktiskt att tårarna rann när jag åt. Är vi inte i Norrland kanske? Riktig grädde och hjortronsylt? Men vad sjutton skulle jag inte få betala för det?

Så idag inga våfflor. Jag har rensat skafferiet och sopat ihop till Bokomatens muffins. Sen ska jag ligga på soffan och läsa nya nummer av Filter. Möjligtvis äta lite muffins och dricka te.

Hoppas ni håller på traditionerna och äter våfflor till middag!

de som säger att träning är bra för din hälsa, de har så rätt. De senaste dagarna har lysts upp av fullkomligt springa in i väggen på träningarna. Tankarna tystnar när du gör allt för att hitta luft till andningen. Idag fick jag även partna med en tjej som var alldeles skoningslös, när jag gav upp slet hon mig upp från golvet och tvingade mig fortsätta i "bara tio sekunder till". Att tio sekunder kan vara en sån evighet.

Idag höll jag mig på fötter under träningen med mantrat "du ska få köpa cocacola när du går härifrån". Min kropp skrek efter cocacola. Och godis. Jag stapplade sedan in på hemköp och stegade mot den bekanta avdelningen. Men så dök min (snygge) tränare upp i synfältet. Han skulle visst också handla. Så jag köpte aldrig något godis eller någon läsk. Mannen var som ett plåster runt varje hörn. Jag kom från hemköp med ett paket linfrön och en stor ananas. Vad i hela friden ska jag göra med det?

next time just say NO

"mat avklarad, säg om jag ska vila lite på soffan bara.."


ja, så vaknar man flera timmar senare med allt ogjort.

det ringer, det smsas, det facebookas. Jag har bara inte några ord att svara med. Att säga jag orkar inte bara, räcker inte känns det som.

jag ska nog ta min tillflykt till bibblan nu.

DAGENS VILL HA: snälla tankar.
DAGENS KLÄDSEL: vanliga jeans, vanlig randig tröja med hög krage,vanliga vinterskor som snart faller i bitar..
DAGENS SMINK: inget.
DAGENS FRISYR: uppsatt under träningen
DAGENS HÄNDELSE: tog till gråten men tog mig till träningen ändå.
DAGENS LÅT: "someday", rob thomas.
DAGENS PLANER: överleva. Både jobb och träning.
DAGENS SAKNAD: rak rygg..
DAGENS DUMMASTE: gröt till middag, ordentlig vägg sprangs in i i mitten av träningen.
DAGENS SJUKA: min högra axel.
DAGENS MANTRA: "du får snart gå hem".
DAGENS ROLIGASTE: black adder till middag.
DAGENS FAVORIT: en kopp te i soffan efter träning.
DAGENS KÖP: brämhults smoothie, efter träning.
DAGENS HUMÖR: botten och sex meter under det.
DAGENS ORD: imorgon.

men hur kan en tjänst på internet bara vara tillgänglig mellan vissa klockslag?

Skattebesked går endast att kolla upp mellan 7.00 - 20.00 via e-leg. Jag som trodde en sån där skulle göra att det inte spelade någon roll vilken tid man behövde kolla skatten. Istället måste jag ha den där förbaskade koden i skallen mellan vissa klockslag.

det där skattebeskedet är verkligen inte något jag ser fram mot...huga.

idag sitter allt på utsidan. huden känns alldeles skavd. Jag var som orolig vid lunch om det jag åt överhuvudtaget skulle kunna sväljas eller om det också lägga sig på utsidan av min hud. Det känns inte som jag ser ut, ögonen är som prismor. I allt som ses reflekteras min egen oförmåga. Fan, vad jag hatar när det här händer. några små faktorer läggs ihop och jag förlorar färgseendet.

Att vara deprimerad innebär inte att du ser saker som meningslösa, allt fylls med sådan mening att du inte är värd att hantera det.

kan någon berätta var den här helgen tog vägen egentligen?

Jag är ganska säker på att jag har blivit snuvad på några timmar.

Hej mitt namn är Aidaho och jag är matstörd. Eller så är ordet matnörd. Vad man nu ska kalla det när man istället för krogen står i köket i mitten av lördagsnatten och glor in genom ugnsluckan på en fantastisk lergryta som fyller hela lägenheten med en otrolig doft? Jag säger bara, gör detta. Oavsett om du är fågelätare eller inte. Doften är bedövande och helt värd att skippa krogen för.

I och för sig är det kanske lite dumt att göra grytan om du inte är fågelätare, det kommer göra ont i hjärteroten att slänga bort något så fint..

Till min väntan spisas Lay Low, isländsk country när det är som bäst!

hej mina vänner,

gör som jag, rocka loss till Salem. I'm so happy är min hälsning till er på fredagskvällen!

Krampåer!

att uttrycka sig bland gubbarna.

jag i samtal med en tekniker idag:

"ja, jag känner mig inte alls kry. Halsen är alldeles färdig. Med min otur så får jag väl ligga i helgen!!"

Min tekniker:
".....sker det bara när du har ont i halsen?"

Sen när han gått runt hörnet och ut från rummet skrek jag efter honom
"jag menar ligga i förkylning!! Hörru Stig, i förkylning!!!"

idag sprang jag från min mobil hemma i hallen. När jag kom hem hade jag ett antal missade samtal från nära och kära plus ett alldeles nytt nummer. Jag ringde upp för att kolla:

växel: hejduharkommittill**l**omdupratarmedemmahurkanjaghjälpadeej?
jag: ...öh, hej. Det här aidaho, jag tror någon har ringt mig.
Sen började en minst sagt bisarr konversation där en mycket hjälpsam tjej försökte hjälpa en mycket trött person som inte riktigt visste vad hon höll på med. Hon i växeln försökte verkligen komma på vem som kunde ha sökt mig, särskilt med tanke på att det var så tidigt också. Inte alla på kontoret hade ju börjat då. Kan jag ha beställt någon service och kanske blivit uppringd av någon av säljare eller tekniker?
Väldigt slut på energi och mat satt jag som ett vresigt barn i andra änden och ville bara veta VEM hade sökt mig och varför? Var det någon reklam, så var jag inte intresserad.

Till slut körde receptionisten fast och vi enades om att personen säkert skulle höra av sig utifall den ville nåt. Just innan vi lade på så sa hon i växeln att ändå kände igen mitt namn så något borde det vara. Kanske hon fick dåligt samvete och ville trösta mig. Själv blev jag alldeles iskall...
Jag: ursäkta, men vart hade jag kommit sa du egentligen?
Hon i växeln: **l**om
Jag: okdåvetjagtackskaduhatackhej!

herrejössesherrejösses. Det var ju min växeltelefonist! Jag hade ju ringt upp mitt eget jobb. Det där tidiga obesvarade numret var ju jag själv som försökt spåra min mobil från arbetstelefon.

Ny regel i mitt hushåll: först mat, sen telefon.

på väg hem från jobbet blev jag ompromenerad av en äldre kvinna med rullator, långt bort på cykelvägen såg jag henne sedan försvinna. För min egen del tog min vardagliga promenad till och från jobbet den dubbla tiden. Hur mycket jag än väser åt 105åringen i min kropp vill den inte försvinna. Så jag lägger mig på soffan med nya numret av Viläser och Elle Mat. Jag ska vänta ut gamlingen.

För att inte avslöja handlingen.

Vanligtvis brukar film på buss oundvikligt innebära välkommen mrs doubtfire Men denna gång är det känslor av en annan kaliber. De visar revolutionary road. Av alla filmer. Kate winslet är utan tvekan den vackraste kvinna jag vet. Tyvärr har jag bestämt mig för att läsa boken innan film avnjutes, så jag sitter på främsta parkett och läser och lyssnar på musik. Med bara ett litet getöga mot filmen. Så otroligt snygg film. Och uppenbarligen verkar det vara ett återkommande tema, människor som älskar varandra tenderar att såra mest. Jag måste läsa boken snarast.

På en måndag.

Bra dag, bra dag. Bra dag.

Att välja tillfällen.

När man ska snabbhandla för att sedan springa till tåget, då ska man inte försöka hoppa förbi sådana här ställ. Klarar man det inte annars är inte tillfället det bästa för att öva. Särskilt när det blir så mycket godis att försöka rafsa ihop på några minuter.

mina två vänner lite längre bort på gatan har fått anställning i den stora staden på andra sidan atlanten och kommer vara borta i två år. En ändring av livet för två människor i sviterna av trettioårskalaset. Vi runt omkring gläds samtidigt som vi våndas inför den stundande tomheten. Viktiga människor vill man väl, men man vill också behålla dom nära. Efter några dagars smältande kom vi så att fira nyheten ikväll med Mello och finfika. Vi var ganska överens om vad som slog högst, mellon tänker jag inte kommentera ens. Till fikabordet tog jag med mig Nigellas chokladtårta med Guinness och creamcheesekräm. Så engelskt saftig, tung och god. Receptet finns i hennes bok "fest". Rota ihop och du kommer få en fantastisk tårta.

men hörrni, dags för ännu ett tips. Det finns äntligen exlibris-stämplar i landet. Som jag har letat och våndats mitt beslut att inte införskaffa någon i Florens. Snabba er till Vi-butiken och kolla in stämplarna, designade av fina Lotta Kühlhorn.


Vad är ni stilist, romantiker eller traditionalist?

man ska inte underskatta ett bra vardagsrumsgolv.

Först låg alla böcker där för sortering.
Sen låg alla gamla tidningar där för sortering (varför slänger man inte sånt?)
Sen låg jag där när jag inte orkade mer.
Nu ligger alla kläder där. Tonsättes med mina utrop "men vad ääär det här?"
kvällen ska avslutas med JohnMayer perfectly lonely och ett rumpskakspass på golvet.

uppdatering

jag har hittat golvet. Nu bågnar hyllorna, böckerna någorlunda enligt mitt system.

"Nu kommer uppföljaren och andra delen av Leila Lindholms omåttligt populära bakbibel "A piece of cake". Andra boken "One more slice" tar vid där "A piece of cake" slutar. Nu gör Leila en djupdykning i hur man bakar sitt eget surdegsbröd, gör hembakad pizza och man lär sig göra sin egen pasta från grunden. Dessutom är det mängder av smarriga recept i kapitel som pannkakor & våfflor, say cheesecake, brownies & blondies, boulangerie och american pie. Precis som i förra boken är det genomgående grundrecept som enkelt förvandlas till många olika smakvarianter."

är jag ensam om att få små lyckorus av en sån här nyhet? Finns att förboka på nätbokhandeln. Och för min del är det redan fixat.

Det händer en hel del för tillfället och jag förstår inte hur jag någonsin ska kunna smälta allting.

Jag har fått jobb
bara sådär. Att gå från dagdrivare till rutiner är som vanligt en chock. jobbet ligger en bit utanför centrum så dosen vardagsmotion har ökat 100 procent.

Jag fick äntligen tag i bostad
så nu är jag inte längre sambo. -jag fick plocka upp mina saker som varit magasinerade i flera år. Jag har mitt namn på dörren och på kontraktet.

Skogshuggaren och jag
är inte ett problem längre. jag kan sova. jag klarar tänka på annat. Det gamla exet som jag springer på titt som tätt är inte heller ett problem. Hjärtat är lugnt.

krämporna har blivit värre
det är kanske åldern men kroppen börjar bli mer påtaglig. På fel sätt.

Vänner
Med flytten så har jag både kommit längre bort från viktiga människor och närmre andra viktiga människor. Jag kan inte riktigt vänja mig vid tanken, längtan kan golva en mellan varven.

Förändringar
två viktiga människor kommer snart att bli mer frånvarande i mitt liv när de far iväg på två års jobb i det stora äpplet. Hur jag ska klara den saknaden är obegripligt.

När jag har mycket att fundera på så läser jag eller ser på film. Eller bara sorterar mina böcker.

i love you bro.

sms från bror:
"kan du ringa? Jag tror jag just har köpt ett köksbord med stolar till dig."

Vi har upplevt en smått klaustrofobisk dag på jobbet. Detta var mitt fönster vid lunchtid.

nästintill farligt.

Min förkylning går mot bättre tider. Mycket, tror jag, tack vare den dunderkur jag gick på under gårdagen. Nässpray och ibumetin. Det senare ska det visst finnas ett rek. intag per dygn. Det sprängde jag inom en tre timmars intervall. Helt oavsiktligt. Min snuva blev bättre, likaså min feber. Däremot blev jag på köpet väldigt loj och tungan kittlades.

det är alltså inget jag rekommenderar.

söndag

lämpligt nog har jag jobbat endast tre dagar denna vecka, huvudet snurrar och jag har lyckats att dra på mig min andra dunderförkylning detta år.

Annars, en bokrea att rapportera, en flytt att rapportera och vissa inslag i livet. Men jag måste vakna till ur febern först. Så vi höres!

allt på en gång.

Jag ska skriva på anställningspapper kl 15. Bostadskontraktet ska också signeras, även det kl 15 fast i en annan del av stan. Jag börjar se en viss tidskonflikt i det hela.


Jag har rivit fram alla klädesplagg som ser ut att hålla värmen bra. Ska jag börja morgonen med en promenad i 35 graders kyla, då ska jag vara påpälsad.

Jag har förstått på nyheterna att det är som snökaos i landet. Flera av mina gamla arbetskollegor har fastnat i trafiken och upplever stora problem med att ta sig till och från jobbet. Jag hoppas det snart går över och att folk kan få ta sig hem. Jag nämner inte ett ord om SJ, märk väl. Jag låter bli.
Jag tänker inte heller göra detta till ett inlägg som anspelar på skillnaden mellan den norrländske vikingen och den svage sörlänningen. Jag tror inte på det. Vi har olika förutsättningar för att hantera snömängden. Denna gång har vi i norrland kommit lindrigt undan.

Själv är jag av det enkla björkvirket som knäpper i kylan. Jag vet att jag gnällde förra vintern över snöbrist och slask. Men nu tycker jag att vi gör en deal, på onsdag börjar jag jobba. Då vill jag ha ett mer hanterligt vinterväder. Mest för att mitt nya jobb ligger en bit utanför både centrum och det lokala bussnätet, varje morgon och kväll kommer nu innebära en promenad på ca 50 min. Det vore tacksamt om det inte inkluderade polarkyla och järnlungor.

föräldrars rätt att kränka sina barn.

Lisa Jewells nya bok "the thruth about melody browne" är långt ifrån en lättsmält chicklit. Minnesbilder från barndomen varvas med en kvinnas, i trettioårsåldern, kamp att få tillbaka de minnen hon förlorat. Minnesbilderna är så starkt beskrivna att det vänder sig i magen på mig som läsare. För det beskriver en liten flickas kamp för sina föräldrar och sin kamp för att bli älskad.

I bokhandeln nuförtiden så tar jag alltid vägen förbi biografihyllorna/debatthyllorna för att där kunna kasta onda ögat på mitt nya hatobjekt.


detta är min uppfattning (och ja, jag har inga barn och har antagligen där ifråntagits min rätt till uppfattning):
det är helt jävla absurt att ett förälders upplevelse av kränkning är viktigare än ett barns fundamentala rätt till att vara älskad. Att en person, på grund av sin ålder, medborgskap och rätt till att göra just sin röst hörd, får utrymme att säga att den inte älskar sitt barn. Så bara för att föräldrar har en förmåga att uttrycka sig ska den få rätt att säga vad som helst. Även om det påverkar ens barn direkt. Tänk dig att vara det barn som beskrivs som oönskat och svårälskat. Var är barnets forum? Var kan barnet få bemöta detta? Hur bemöter ett barn detta?
Jag brukar få höra att jag ska ta av mig offerkoftan, men i det här fallet skulle jag vilja slita den av dessa föräldrar. Väx upp! Finns ett barn med dina gener så deal with it. Du har inte haft nåt att säga till om, men vet du vad? Ditt barn fick inte välja föräldrar, ditt barn bad inte om att få en uppväxt där den måste kämpa för minsta kärleksfulla handling. Ditt barn fick inte heller välja! Ditt barn kommer kämpa för din kärlek, förtjänar du det? Om du inte klarar det, så är det tyvärr så och ännu värre är att du inte är först i världshistorien.
MEN SKRIV INTE EN BOK OM DET OCH TRO ATT JAG SKA TYCKA SYND OM DIG! Jag tycker synd om ditt barn som måste fungera i sociala sammanhang, utpekad som barnet vars förälder skrev den där boken.

En införskaffad tablett/tallriksunderlägg är minst sagt värd större äventyr än att bara se undersidan av min gröttallrik. Jag tog med den till tavelmakaren.

"Jag vill att ni gör en tavla av den här!"
"...men det är ju ett tallriksunderlägg."
"Ja?"
hon lutade sig över disken och försökte se ner i min väska:
"har du tallriken där också?"


det kommer bli väldigt snyggt. Det har jag bestämt.

vad är väl ändå som tapas?

Smällkalla björkbyn blev lite luddig i kanterna efter stormiddag på spanska restaurangen. Jag fick knappt på mig överdragsbyxorna när vi ramlade ut sen men ojojoj, vad det var värt.

Jag ska sen berätta om mitt tavelprojekt, men nu måste jag lägga mig raklång och smälta maten.

kaffe och jag är er kissekatt.

idag har jag varit på arbetsintervju. Då är det viktigt att visa intresse för det tänkta nyanställningen. Jag svarade på alla dess möjliga frågor, om jag var bäst, om det var nåt jag ville jobba på, om det fanns några utmaningar som jag tyckte triggade min inspiration osv. Min fråga till dem var: har ni någon selectaautomat?

Jag misstänks vara sponsrad, men allt jag kan säga är: Jag koncentrerar mig på det viktiga här i livet.

Mitt nyårslöfte fortsätter framåt. Andra delen av Per Anders Fogelströms Mina drömmars stad-serie är avklarad. Tankar hittills: fantastiskt språk och vackert.
Men storyn? Henrik Lange har gjort en träffsäker sammanfattning.

den där karaktären doppad i socker.

valet mellan 90 minuter träning eller att se på när resterna av semlor försvann in i en sockerkakssmet (med äppelbitar, ätes varm med kall mjölk i smala glas) var inte så svårt som jag hade kunnat hoppats.

genom väggen och vidare.

ja, tidigare inlägg är inte att leka med. Men sån funkar jag. Hade jag inte skrivit det så hade jag inte kunnat sova. Nu har jag på pränt att jag gör fel ibland. Ibland. Nu kan jag lära mig nåt av det här (lova inte något bara för att vara snäll, kanske?)
Nu ska jag koncentrera mig på morgondagens händelse. Kl 14 kan lediga tummar gärna hållas.

/GrinOlle

Jag har all tid i världen att ställa till det.

Hej världen,
det är aidaho arbetslös. När jag jobbade så hände det ibland att jag fick mig en utskällning eller två för att jag gjort nåt mindre bra/katastrofalt eller bara dumt. Vedervärdiga minuter när kallsvetten rann längs min rygg och jag släpade sedan hem min arma kropp under en massiv stor tyngd som skrek ut hur pass värdelös jag var. Då brukade min omgivning få försöka samla ihop spillrorna och försöka få in i min skalle att jag måste hålla isär det jag som är på jobbet och det som är under huden.
Det är något jag saknar som arbetslös. När jag strular till det nu finns inga systemfel att gömma sig bakom, det enda systemfel som finns är inne i mitt huvud. Det som sker är jag fullt ut, tyvärr helt hudlöst. Att då ställa till det både för en medmänniska och för mig själv är ofattbart vårdslöst och respektlöst. Det förklarade han för mig i telefonen. Jag hann aldrig få den där tyngden över mig eftersom han skrek i min lur hela vägen hem. Jag har aldrig haft så långt hem någonsin. Han tryckte sedan bort mitt samtal.

Det handlade om ett svart andrahandskontrakt som han ansåg jag hade lovat att ta. Nu gjorde jag inte det. Efter vårt sista samtal (hoppas jag) har jag spenderat en lång stund att leta andra bostadslösa på nätet. "Hej, mitt namn är aidaho ansvarslös och jag undrar om du kan hjälpa den här killen som just nu sitter i en knivig situation? blablabla, så ring gärna detta nummer. Så fort du bara kan (så inte han får ett psykbryt)." Det jag inte vet är om detta ger något resultat. Kommer de ringa honom? Kommer de ta lägenheten på stört (i denna stad och det läget så är det inte omöjligt)? Kan han flytta till storstan denna vecka?

Jag måste bara släppa denna situation och gå vidare. Så måste man göra ibland.
De bra nyheterna uteblir. Eller så ser jag de inte just nu.

as it should be!

åååh, det här vill jag inte missa! Riktigt grabbig matlagning med nakenchock och hästsvansar. Utlovade gäster är bland annat Winnerbäck, Hellström och Moneybrother. Plura, min plura ska äntligen få visa hur man lagar mat. Förhoppningsvis kommer min mage anta samma fina rondör.

4 mars, tv8. Don't miss.

10 husmorspoäng på ett bräde.

Bokrea 2010 - den korta versionen.

Ett paket med 3 skönlitterära måsten:
Carsten Jensen - Vi de drunknade
Maria Sveland - bitterfittan.
A heberlein: Jag vill inte dö

Ett paket med tre kokboksmåsten:
A Bergenström - under valnötsträdet
C Hofberg - Mat på svenska
Nigella Express

Tre barnböcker till någon lyckligt lottad unge:
E Linklater - det blåser på månen (fin högläsning lovas)
S Nordqvist - Hattjakten
J Lööf - Matildas katter

Singelpaketet:
Film: Benjamin Buttons otroliga liv
Maria Sveland: Bitterfittan
Tina Brown: dianabiografin
A Perski: Duktighetsfällan
S Begner: Saras kök
Henrik Fexeus: Alla får ligga

Flirtpaketet:
R Sheffield: Kärlek är ett blandband
Den där serien om vampyrer.
K Ericsson - Förföriskt gott
Henrik Fexeus: Alla får ligga.

Slutligen, det ultimata reapaketet:
Film: Flickan vid stenbänken
Nigella: Express eller Morbergs?
A leibovitz: american music
Annabel Merullo: med egna ögon
Maria Sveland: Bitterfittan/ A heberlein: Jag vill inte dö

Mina bokreatips för 2010 - den längre versionen

Om du vill läsa kärleksromaner:
Meg Cabot: Babbeldrottningen - babblig chiclit
Jill Mansell: Ta den du vill ha
Film: Benjamin Buttons otroliga liv - otroligt vacker
Film: Låt den rätte komma in - svensk klassiker
Lisa Jewell: Våga flyga - en av de bättre från Jewell
R Sheffield: Kärlek är ett blandband - gripande med musiken centralt.

Om du vill läsa en riktigt bra bok:
Steve Sem-Sandberg: De fattiga i Lodz. - läs en bit i taget.
PO Enqvist: Ett annat liv - för ett norrländskt författarskap
Lo Kauppi: Bergsprängardottern som exploderade - missa inte tvprogrammet i vår
L ebervall & P Samuelsson: Ers majestäts olycklige kurt - fascinerande om svensk skandal
Carsten Jensen: Vi, de drunknande - en dansk läsupplevelese
den där serien om Blomkvist och den där flickan. - du är svensk va?
Johan Theorin: Nattfåk - öländskt spöke
Maria Sveland: Bitterfittan - svensk klassiker, måste bli.

Om du vill ha en trevlig facklitteraturhylla i bokhyllan:
Carl Magnus Palm: ABBA - the story - för det lilla fanet i mig
Axel Odelberg: Äventyr på riktigt - Sven Hedin - så du inte soffar till dig.
A Manguel: Nattens bibliotek - bibliotekens idéhistoria, visst låter det intressant? Eller är det bara jag?
Henrik Fexeus: Alla får ligga. Så. nu har du en diskussion för kvällen.
Ann Heberlein: Jag vill inte dö. 2009s viktigaste bok.
K Ekman: Herrarna i skogen - jämtländskt skogsrå
K gustafson: Tage Danielssons tid - svensk kulturhistoria fint förpackat.
Tina Brown: dianabiografin - den bästa biografin om Diana.
Annabel Merullo: med egna ögon - man skulle ha varit upptäckare
Plura Jonsson: resa genom ensamheten - den bästa bloggromanen.
A Perski: Duktighetsfällan - obligatorisk läsning
A leibovitz: american music - klassisk amfotograf
Thom Reynolds: I hate myself and wants to die. För omslaget, ok?

Om du vill ha en bra kokbok i hyllan:
Markus Aujalay: med mycket grönt. så grön att det strålar om kinderna när man bläddrar.
Per Morberg: morberg. riktigt grabbig husmanskost minus det långa svettiga håret.
Joanne Harris & Fran Warde: det franska lantköket. Jag ska bli fransk gumma när jag blir gammal
Caroline Hofberg: mat på svenska. Husmanskost från Hofberg.
Tessa Kiros: mellan hjortron och oliver. en liten tjocking som är så vacker på hyllan.
Elisabeth Johansson: Buffé. Löjligt billig på Bokia
S Skaldeman: GI-noll. Den ska vara ganska ok..
S Braimbridge: Äkta italienskt Med instruktionsfoton och allt!
S Begner: Saras kök .Jag är Sara Begnerstalker. Blir jag inte fransk gumma vill jag bli Sara.
A Bergenström: under valnötsträdet - för att du ska ha den.
Nigella: Express. Nigella rules!
C Hofberg: Pajer - Caroline klarar att stå på egna ben så varför detta missöde som hände med italienboken?
J Oliver: Jamie hemma. Antagligen en av Jamies bästa.

Om du vill baka gott:
Elisabeth Johansson: Bär och bakverk. hennes böcker har hamnat i systrarnas skugga dags att upptäcka.
Mia Öhrn: klassiska kakor på nytt vis. Löjligt billig på Åhlens.

Om du vill återuppliva gamla barndomsminnen:
L Hellsing: Krakel spektakel köper en klubba.
E Linklater: Det blåser på månen. Jättefin utgåva.
Kenneth Grahame: Det susar i säven
L Hellsing: A B C
Film: Flickan vid stenbänken. Den är äntligen möjlig att få tag i!

Om du vill ge bort en bra barnbok:
A Tison: Barbapappas äventyr
Jan Lööf: Matildas katter
Sven Nordqvist: Hattjakten

Om du vill ge bort en bra lässlukarbok:
Lena Kaaberbol: Skämmerserien, Silverhästenserien
Den där serien om vampyrer.

bara jag inte blir sån.

bra bok med recept från medelhavet inköptes på ica för 80 kr. För det priset tolerar jag kvinna i stråhatt och knallrött läppstift, med sjalen käckt knutet runt midjan. Recepten är desto roligare. Min kombo har planerat matveckan utifrån marinadkapitlet.

"tack för din bokreabeställning!"

1 Fairytale Of New York (9781847561657) 95.00
1 Bär & bakverk (9789151845531) 86.00
1 Nattens bibliotek (9789170371486) 63.00

Tack själv!

i valet och kvalet men till slut plockade jag pluras kokbok ur kassakorgen.
Nitlott, Carolas ekokök och nigella express restnoterat.

så här svårt ska det väl inte vara?

jag har varit på kollisionskurs med omvärlden under en period. Lägenhetstjafs, en hemkommen kombo, oväntade nyheter som satte mig ur spel och mensvärk. Igår kändes det helt hopplöst. Jag var redo att slänga in handduken.

Idag har jag samlat in goda saker för att orka, lämpligt dagen till ära.
*en liten pojke som kramade om sin pappa
*ett lurigt leende och soliga ögon från dalmasen
*fina ord i sms från pappa
*fina ord från mamma
*ett avslut i en lägenhetsfråga
*söndagsmiddag med nybakat bröd, soppa och hummus.
*semmelbak med kombo
*titta på min väns bröllopsbilder
*nygräddade bullar med mjölk till kvällsfika
*sophie zelmani på spotify
*en vän i telefonen

du går som in i väggen och sen genom.

Jag behöver en ny bostad. Ganska omgående. I björkbyn är det verkligen inte det lättaste. Så annonsering blev mitt alternativ.

Först ett kollektiv i studentområdet
De var tio år yngre och "pysslade, åkte pulka, gick promenader, lagade vegomat tillsammans och åt av varandra."
Det lät lite hemskt tyckte jag.

Sen en 1a i andra hand där jag fick bo maj och augusti-dec.
Men det går nog att bo i tält under sommaren.

Sen en 2a med hyra på 4500 där jag fick bo två månader.
Så då har jag samma problem igen, fast jag bara skjuter på det.

Sen en 2a i andra hand där han skulle bo i stockholm och säga upp den senare.
När senare?

Sen en etta på en tvärgata i centrum.
Helt underbart läge, söt lägenhet. Jag hoppade jämfota av lycka.
Sen visade det sig att hon glömt prata med hyrevärden.

så nu surar jag och väntar på bättre tider. Jag ska kolla på stockholmskillen imorgon. Kanske man ska följa med honom?

Jag vet hur många kombinationer av idioten man kan köra under 90 min.

jag förstår om det här med träningsvärk och träning blir tjatigt i längden men alltså denna snapshot av verkligheten är alltför patetisk.

Det finns två olika tidsramar i de pass jag kör. Antingen har du 60 min intensiv. Eller så har du 90 min, lite mer av allt. Det där lite mer av allt trodde jag innebar kanske något längre vattenpauser. Det gör det inte, förklarade tränaren.

Nu står jag här vid skafferiet och trånar efter chokladen. Dum som jag är lade jag den på tredje hyllplanet innan träning. Jag klarar inte lyfta armarna till tredje hyllplanet. Så nu äter jag havregryn ur påsen som står på första hyllplan. den där chokladen får ligga till helgen.

True blood, true översättning.

Hos Fiji finns goda nyheter. Bonniers ska äntligen ställa saker och ting till rätta, ny översättning och nytt omslag. Charlaine Harris, må du nu förlåta Sverige.

det skulle jag aldrig erkänna.

Jag gillar att läsa årshoroskop. Just i den stund jag läser det så låter det kommande året alltid så spännande. När jag sen slår ihop tidningen så har jag redan glömt innehållet och vad man skulle tänka på.

Men ärligt talat, den här början på mitt årshoroskop..det skrämmer skiten ur mig..
"En gång per decennium förmörkas både solen och månen i ditt tecken. En gång vart tjugonionde år hjälper Saturnus dig att börja om på nytt. En gång i ditt liv kommer Uranus att korsa den vinkel i ditt tecken som styr framgång. En av dessa händelser är tillräcklig för att förändra ditt liv från grunden och 2010 infaller alla tre inom några veckor runt din födelsedag."
Fint, jag ställer in födelsedagen. Så nu vet ni, tre veckor kring födelsedagen - då jag fyller 29 påpassligt nog- så kommer jag sitta i stenhälle utanför helags och ignorera omvärlden.

sen fortsätter det
"Kanske är det din loja bekvämlighet som har gjort dig till ett lätt byte? Vad det än beror på kommer du att ägna 2010 åt att slå tillbaka och visa vem det är som bestämmer. Mars, planeten som associeras med kraft och eld, brukar normalt tillbringa två månader i varje tecken. Men redan i januari har den varit i ditt tecken längre än så – och stannar kvar till början av juni. Det blir närmare åtta månader av kamp och ilska innan du kan börja koncentrera dig på att behålla din position och fokusera all energi på det som verkligen betyder något."
Kul jul. Schysst att sparka på en som ligger, liksom. Och vad då loj bekvämlighet?

Tur jag snart har glömt detta horoskop. Och att jag inte tror på horoskop för den delen..

Frukostfavorit för tillfället.

Jag ska till af så jag laddar med te rooibos earl grey, apelsinjuice utblandad med pressad blodapelsin, knäcke med avokado/ägg och salt. Humöret är stabilt efter en bra natt, så det här kan gå vägen.

In absurdum.

Jag korrläser min uppsats. För tjugoelfte gången. Och det är inte bra. Jag hittar massa fel. Det här kommer bli mitt förstånds död. Frågor jag hatar just nu: hur går det med uppsatsen? Hur går det med jobbletande? Hur går det med lägenhetsjakten? Åt helvete, ok?! Och jag undrar varför jag inte kan sova på nätterna..

en viktig lista

Min lista över kokböcker att införskaffa har på senaste tid inte varit så mycket att hurra över. Dels för att jag inte har någon plats för förvaring och dels för att jag har varit väldigt mattrött. Idag ringde min far och berättade att han träffat på Carina Brydling, tittat lite i hennes kokbok och tänkt "den här köper jag till min dotter". Vilket han gjorde. Och gjorde mig själaglad i samma stund. Det är fint med en sådan pappa.

Min lista:
1. Pluras kokbok
2. Carina Brydling "maten jag älskar"
Tack pappa!
3. Kitchenscraps och gärna deras blogaid for Haiti
4. Lyxlagat av Frederik Zäll
5. Nigella Express, mest för att jag har hintar om att den kommer på rean.

Böcker att se fram emot, bläddra i och bestämma sig då
1. Jamies Amerika
2. Söta sakers projekt
3. Tårtor och bakelser från en liten smula
4. Fler kladdkakor av Mia Öhrn

Annars är mitt aber för tillfället de nykomna reakatalogerna i kombination med mitt dåliga minne: har jag caroline hofbergs pajbok? Den måste jag väl ha. Så fortsätter det i absurdum.

Den kokbok jag saknar mest ur mitt förråd: Vår kokbok i regi av Sara Begner

ibland handlar det mer konkret om överlevnad.

Idag tränade jag för första gången på 2,5 vecka. Jag tror nästintill att det är ungefär samma siffra på hur många gånger under de 60 minuterna som jag var nära att svimma. Tyvärr hade vår tränare en liten fäbless för stafetter. Något. Jag. Hatar. Det påminner alltför mycket om ångestfyllda minuter under skolidrotten när jag alltid valdes sist eftersom de ofelaktigt skulle förlora med mig i laget. Självklart Förstod jag att det inte var på liv och död nu, vi var vuxna människor och jag hade inga som helst relationer till de andra. Men det är en sak att intala sig, en annan att leva efter.

Förresten så berodde ett av svimningsanfallen av att jag råkade lukta i en an de gamla boxarhandskarna jag hade på mig. Gör aldrig det. Mitt råd idag.